Världspremiär på Gesusbloggen :-]

Det kom en kommentar här på bloggen som jag tyckte var så bra och med så mycket klokt i att det borde få mer utrymme att synas – så jag frågade om jag fick lägga upp det som ett gästbloggarinlägg istället. Och det fick jag – Tack Ulrika!

***

Jag anser mig ha haft flera märkliga upplevelser i mitt liv som inte gått att förklara. Besök på nätterna (skepnader, ljud), jag har hört röster tala direkt till mig, drömt vakendrömmar, känt beröring (som om något tryckt ner mig mot madrassen eller satt sig bredvid mig på sängen) mm.

Jag har sedan jag varit liten haft väldigt intensiva drömmar och med åren som gått har det bara blivit värre och värre. Jag har också en väldigt god intuition. Jag känner på mig vad folk behöver. Jag är en känslomänniska helt enkelt.
Många tänker nog nu ”Ja precis, exakt så är det för mig med””. Andra tänker kanske ”din lyckans ost, jag vill uppleva såna saker”.

Jag vill inte göra någon besviken nu eftersom det säkert låter väldigt spännande för den som är intresserad av sånt här. Jag ska förklara vad jag menar men för att ni ska förstå så måste ni läsa hela inlägget och följa länkarna. Det funkar inte att bara skaka på huvudet och säga att jag har fel, att jag inte kan ta eran tro ifrån er. Det har jag inte för avsikt att göra heller. Det är upp till var och en att ta till sig det man vill. När det väl kommer till kritan är det extremt svårt att övertyga någon som har bestämt sig för att något är på ett visst sätt.

För min del har det mesta visat sig ha en förklaring. Jag kan vara lättlurad i många sammanhang men jag tillåter mig inte att ”köpa” en förklaring bara för att min känsla säger mig att den är sann. Jag vill gärna tro på allt jag upplever men först och främst vill jag veta det som går att veta. Kalla mig INTE skeptiker! Jag är nyfiken åt båda hållen!

Så har har det dock inte alltid varit…


Det jag vill berätta är min historia och vad jag kommit fram till och kanske det får er att tänka lite annorlunda efteråt. Om inte så är det som det är med det. Helt ärligt tror jag det är svårare att övertyga någon som tror på spöken om att spöken inte finns än det är att övertyga någon som inte tror på spöken att de finns. Jag ska förklara det påståendet längre fram.

Vem jag egentligen är spelar ingen roll. Jag kunde varit vem som helst vid vilken ålder som helst. Ni kommer inte att förstå mig bättre bara för ni har min adress om jag säger så.

Jag hade gärna velat tro mer än jag gör. Det finns de som jag väldigt gärna skulle vilja få kontakt med på ”andra sidan”. En väldigt nära vän tex. och ja, jag har sprungit på seanser. Tyvärr har jag bara fått bekräftat att ”de” (medium i plural) använder exakt de tekniker som finns att läsa om på Wikipedia under rubriken ”Cold reading”. Vilken kalldusch! Jag testade inte bara en gång utan två och tre gånger men med samma resultat.

Läs om cold reading: sv.wikipedia.org/wiki/Cold_reading

Seanser
Efter första seansen var jag misstänksam. Jag kände mig lurad på något vis för jag visste med mig att det inte var direkt pricksäkert. Egentligen fanns det i efterhand ingenting som bevisade något. Herregud, jag hade verkligen svarat på frågorna och påståendena jag fick. Jag kände mig dum!

Andra gången blev jag ännu mer besviken utan att gå in på detaljer. Jag hade ju råkat stöta på sidan om Cold reading innan och det framstod löjligt uppenbart nu. Studerar man när andra får sina ”meddelanden från de döda” så ser man mer objektivt än man har möjlighet till när det händer en själv. Jag ville så gärna tro så ni anar inte. Jag ville dessutom få bekräftat att jag också hade gåvan, för visst måste jag ha det? Hur skulle man annars kunna förklara allt? Det fick jag inte…

Tredje gången gick jag enbart för att studera. Var vad jag sa till mig själv i alla fall. Tror ni inte jag satt där och bölade och blev känslosam ändå? Bara det att det var av besvikelse. Tillslut orkade jag inte sitta där och känna mig dum när det ena efter det andra påståendet eller meddelandet inte stämde det minsta. Jag satt tyst och bara ville att det skulle vara över så jag fick gå hem. Jag skämdes över att jag inte ställt mig upp och sagt ifrån och jag skämdes åt det väletablerade mediumets vägnar.

Ärligt, skulle man räkna på fingrarna så fick jag fler motfrågor och påståenden som sökte bekräftelse och svar än jag fick något annat. Bortförklaringar undanbedes. Jag var inte svårläst den första gången, förmodligen inte den andra heller och mig veterligen så fanns det ingen ”fnurra på tråden”. Hen babblade på och lämnade mig med kommentaren ”kolla upp det”. Därmed hade människan tillämpat cold reading in i minsta detalj.

Bedragare eller självbedrägeri?
Det handlar om en eller flera tekniker man kan använda medvetet eller omedvetet. Jag säger därför inte att alla medium gör detta medvetet. Jag vill inte tro att människor är så onda att de medvetet vill lura andra. Jag uppmanar alla som varit på seansen eller privata sittningar att tänka tillbaka eller varför inte göra ett nytt besök efter att ha läst och sett det här? Om ni har råd vill säga. Det är inte gratis.

Ett bra exempel på tillämpning av cold reading är Terry Evans (det man får se i tv). Jag ser alla avsnitt av det okända och jag älskar det oavsett om det är äkta eller ej. Jag tycker om skräckfilmer också så det visar bara att jag tycker om att bli lite uppskrämd.

Jag vet de som träffat honom personligen (jag har inte gjort det och kommer inte att göra, särskilt inte efter det utspel han har gjort mot Gesus).
Jag vet både skeptiker och ”troende” som personligen, antingen för att delta i en seans, personlig sittning eller för att lära sig att ta kontakt med andar, har träffat honom.

Vad jag lagt märke till är att de som verkligen tror på att allt han gör är äkta, faktiskt varken har kunskap eller intresse av vad cold readings är. De vill inte ens höras tala om det och försvarar det innan man har kommit så långt som till en förklaring och vem är jag att ta deras tro ifrån dem? Det är upp till var och en att skaffa sig en åsikt men om jag vet något som de inte vet, är det rätt av mig att hålla käften då? Det där kan man tvista om till dödagar…

Karla McLaren
Terry är inte det enda exemplet men nog ett av de bättre som är tillgängligt på det ”svenska internet” ;) Innan jag tjatar vidare om det vill jag att ni ska läsa det här: www.csicop.org/si/show/bridging_the_chasm_between_two_cultures

Där har vi en kvinna vid namn Karla McLaren som till och med författat böcker som säkert flera av er till och med har läst.

Citat ur texten:
”I’m not really sure how to introduce myself, except perhaps with this paraphrase: “I have seen the enemy, and she is me.” I’m an author and healer (or I was, actually) in the metaphysical culture. I wrote about energy and chakras, auras, healing, the different kinds of psychic skills… the whole shebang…”

När ni har läst hela texten (google translate fungerar utmärkt för de som har svårt att förstå engelskan), titta då på det här klippet som både förklarar och visar hur det går till. Tyvärr har man stoppat in ett klipp på ett amerikanskt ”medium”också. Det är iaf i slutet av det här klippet som det intressanta kommer.

Nästa klipp är kortare och visar enbart hur själva ”seansen” går till:

Fantastiskt..! Bara det att det att han INTE har någon förmåga att ta kontakt med andar. Han är en illusionist vid namn Derren Brown.
Jag tycker att han är väldigt duktig på det han gör och det måste ni väl hålla med mig om? Notera att hans avsikt inte är att lura någon utan att bevisa att vem som helst kan göra detta. Tänk på Karla i texten ovan. Hon ville inget ont. Hon trodde verkligen på det hon gjorde! Man kan alltså lära sig detta utan att egentligen förstå vad man har lärt sig.

Om man nu kan genomföra en seans utan någon som helst förmåga att ta kontakt med döda utan enbart med hjälp av de tekniker som finns tillgängliga och fria för vem som helst att använda. Är det då inte sannolikt att det finns människor som använder sig av detta både medvetet och omedvetet? Likt det Karla gjorde?
Man behöver inte dra det så långt som till att människor nödvändigtvis är bedragare. De kanske inte ens är medvetna om det utan begår någon slags självbedrägeri (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvbedr%C3%A4geri).

Titta nu gärna med med nya ögon på de inspelade klippen som finns med tex Terry Evans (med eller utan Gesus kommentarer). Jag räknar med att ni har sett dem tidigare (eftersom ni hänger här). Känslor och tro lägger vi åt sidan nu.

Finns det fortfarande inga tvivel? Är ni verkligen bombsäkra på att det inte förekommer någon ”Forer-effekt”, Barnaum uttalanden, ”försäljningsknep” eller konfirmeringsbias? Gör Terry något som Derren Brown inte gör, förutom att han lever sig in i rollen som medium mer?
Det som visats på tv är redigerat. Det gäller naturligtvis samtliga klipp.

Det är inte som du ”tror”
Jag säger inte att det inte finns ett liv efter döden. Jag säger inte att allt går att förklara med vetenskap. Däremot påstår jag att många som tror på allt det här är väldigt okunniga och saknar förmåga att ifrågasätta saker som de tror på. Varför skulle man ifrågasätta något man tror kan man ju undra då? Jo kanske för att det inte är bra att bli lurad eller att luras. Dra inte paralleller med den religiösa tron nu. I de flesta kyrkor behöver du inte betala för att få kontakt med gud.

Kriterierna för en bedragare för ni googla fram själva.

Hur man än vänder och vrider på det så finns det alltid undanflykter och förklaringar på allt. Man säljer inga löften eller lovar oftast inget och när det är upp till bevis så funkar det inte. Vad betalar man för då? Det är verkligen lätt att tjäna pengar på det här med andra ord. Man kan certifiera sig själv och skriva ett cv utan några referenser, det är ingen som kolla upp det ändå.

Man behöver inte försöka ta någons tro bara för att man vill upplysa om att folk blir lurade. Det existerar bedragare i alla sammanhang men man måste vara villig att lyssna på skeptikerna för att förstå det. Vill man tro så ska man undvika den här bloggen och absolut inte ge sig in i några diskussioner. Det leder ju ingen vart om man redan bestämt sig utan att ens se åt bevisen för att de är ”dåliga”, den finns en värdering i dem som inte tilltalar en eller för att man bara valt att sätta sig på tvären och hävda att man är kränkt eller något i den stilen. Hur kan man avgöra innehållet om man inte ägnar det någon uppmärksamhet?

Vad skulle vi veta idag utan vetenskapen? Det man inte trodde på förr får vi idag lära oss i skolan. Det är inte så att allt vi fått lära oss har gått någon gräddfil in i skolmaterialet och vetenskapen utvecklas hela tiden, man upptäcker nya saker och områden. Vi strävar efter att veta så mycket som möjligt om allt.
Det finns ”true believers” inom alla områden, som inte behöver någon fakta för att tro. Jag personligen kan tycka att det måste finnas en gräns för hur blind man kan vara för de vetenskapliga fakta som finns. Värst av allt tycker jag är hur man okunnigt lägger fram helt naturliga saker som”bevis” för att man skulle ha någon slags kontakt med den andra sidan. Det finns inga bevis, det är så enkelt. Helt enkelt, det är inte alltid som man ”tror”. Återkommer mer om det…

Drömmar och sömnparalyser
Något som intresserar många är drömmar. Känslan av närvaro när man ligger i sängen, astralresor mm. Ni kanske minns att det var så jag började det här inlägget. Jag berättade att jag har haft en massa upplevelser, att jag haft en väldigt stark övertygelse. Nu kommer fortsättningen:

Upplever man en sömnparalys några få gånger så tror man att man antingen håller på att bli galen eller att någon osynlig kraft vill åt en. Oftast är det obehagligt och fasansfullt. Jag kan intyga det!

Man har beskrivit klockrena sömnparalyser i ”Det okända”. Fast då har det inte benämnts vid sitt rätta namn utan setts som ”bevis” på närvaro. Det är inte någon som uttryckligen sagt det men man låter det passera och får tittarna att tro att aha, är det så det ligger till?

Läs om sömnparalyser här: sv.wikipedia.org/wiki/Sömnparalys

Alltså, sömnparalyser är inte på riktigt mer än att du upplever det som att det vore det. Det går att förklara och jag håller med att man lätt kan tro att ”nu händer det grejer”.

Vore jag färgblind skulle jag kanske tänka samma sak om en apelsin. Jag ser ju vad den har för färg, varför skulle jag inte tro att den inte är grön när det är vad jag ser? Tja, man får välja helt enkelt. Antingen tror jag på allt jag ser eller så tar jag till mig fakta.

Läs om vad true believers är här: en.wikipedia.org/wiki/True-believer_syndrome

Allt det här med sömnparalyser (får fortfarande kalla det paranormalt om ni vill) det betyder inte att man har kontakt med något annan än sig själv. Förklara annars hur det kan finnas sjukdomar där sömnparalyser ingår som symptom. Sömnen är störd av en eller flera anledningar men även friska människor kan uppleva detta när sömnen fungerar mindre bra. Dessutom kan man öva upp sin förmåga om man verkligen vill. Man befinner sig i ett ”mellanstadie”, mellan sömn och vakenhet. Ni har säkert hört talas om det fast då förklarat som något mystiskt, andligt, paranormalt eller till och med närkontakt med utomjordingar.

Det är inte en fråga om att tro för vad har det paranormala gemensamt med sjukdomar? Vad har det att göra med att man lär sig att hamna i ett visst tillstånd eller att man av olika anledningar (sjukdomar) har en så störd sömn att man trillar ur sin djupsömn hela tiden?

Läs om Narkolepsi: sv.wikipedia.org/wiki/Narkolepsi

Svaret på ovanstående fråga är: Det har ingenting gemensamt! Det enda man kan tro är att det är ett tillstånd som uppkommer när kroppen sover och hjärnan nästan är vaken (förenklad förklaring). Det man kan veta är att vissa drabbas av det för att de är sjuka, andra för att de har sömnproblem eller för att de har tränat upp förmågan. Det förklarar varför man i samband med detta ofta känner sig tröttare än annars. Man får inte den sömn man behöver, något är det som inte riktigt fungerar.

Se dokumentären på SVT om flickan som fick Narkolepsi efter influensavaccinet. Efter sprutan: www.svt.se/dokumentarfilm/efter-sprutan

Tror ni hon tycker att det här är kul? Njuter hon av sina ”paranormala” förmågor eller den ”närkontakt” hon får med andarna? Räknar med att ni inser att det inte handlar om något paranormalt vid det här laget… vi kallar det därför för sömnparalyser och inget annat (skippa det paranormala). Det är väl ingen som tror att allt de drömmer är sant? Livet skulle inte vara så kul då, särskilt inte för oss som har mycket mardrömmar. Hur verkligt det än känns är det en dröm. I ett tillstånd där man dessutom är medveten om att man drömmer blir det ännu mera verkligt och när man drömmer och vill vakna men inte kan, ni måste uppleva det för att förstå. Inte konstigt att människor blir rädda eller inbillar sig saker! Det har inte någon koppling till de döda, aliens eller något paranormalt. Lika lite som vilken galen eller banal dröm som helst.

Mina sömnparalyser stämmer in exakt med det som beskrevs i, jag tror det var det förrförra avsnittet, av ”Det okända”. Fast det är inga spöken, andar eller något annat hokus pokus som hemsöker mig (finns mycket att googla om ämnet för den som är villig att sätta sig in i det).

Lever man i stress, sjukdom, med dålig sömn, går omkring och tror att man är hemsökt mm så tolkar man in allt som ”bevis” och jag lovar att man inte alls behöver tro på spöken för att på riktigt tro att det handlar om något paranormalt. Vet man inte vad sömnparalyser, hypnagoga och hypnopompa hallucinationer är, då tar man till det som är närmast troligt även om det egentligen är helt osannolikt. Vad skulle man annars göra? Därav förtydligar jag ett av mina första påståenden. Det är lättare att övertyga någon som blir väckt mitt i en ”hallucination” om att spöken finns även om de i grunden inte tror på spöken än att försöka övertyga någon som redan tror på spöken och vaknar mitt i en hallucination, att spöken inte finns.

Om du har upplevt liknande saker. Har du verkligen ställt dig frågan varför och inte bara ”vad vill drömmarna med mig”?

Om en läkare redan innan det sker kan tala om att du förmodligen kommer att drabbas av det. Är de då paranormala som kan förutse det eller finns det vetenskapliga belägg för att det är sannolikt att det inträffar? Vad är troligast? Är det så att de som drabbas av Narkolepsi och sömnparalyser automatisk får något som somliga skulle börja dregla av glädje av att få uppleva? Någon som försöker kväva en eller vrålar på en vid sängkanten (som exempel). Närkontakt med andra sidan, visioner, budskap…? Herregud, det är en plåga om det händer ofta, ett helvete! Ni anar inte!

Det är ingen skillnad i vad vi (troende på andar eller icke troende) upplever i sömnparalyserna/hallucinationerna, det är hur vi tolkar dem som är skillnanden!

Mina egna erfarenheter:
Jag kan göra en massa saker då jag befinner mig i dessa ”tillstånd”. Jag kan utforska saker vilket faktiskt är spännande men jag kan även (och det har jag tränat mig till) göra ”verklighetskontroller” i drömmen, för att försäkra mig om att det inte är på ”riktigt”. Man är så illa tvungen när det vara blir värre och värre.

Ibland kan det vara svårt att veta om man är vaken eller ej. Det jag ser, läser, känner eller vad det nu kan vara (för det varierar) är min egen fantasi. Om man läser en text på ett papper i en ”lucid-dröm”, då tror man verkligen att det man läser står på pappret. Det är så verkligt! Ett meddelande från ”någon”?

Om jag skärper medvetandet ytterligare och VERKLIGEN läser på pappret. Man måste verkligen vilja göra det, det är inte bara att bestämma sig utan man måste träna sig för att bli så pass medveten. Då inser jag att det finns inga ord. Kanske några enstaka. Ibland flyter bokstäverna runt, blir till figurer eller siffror eller så går det hål i pappret. Jag har varit med om alla varianter men ALDRIG har det när jag tagit ”kommandot” stått något på pappret. Jag bara tror det och min fantasi har inga gränser. Jag kan få till de mest sjuka saker eller helt meningslösa sakerna. Det känns verkligt, det ter sig verkligt men det är inte verkligt och jag har ingen paranormal förmåga. Jag läser ett meddelande/brev eller vad det nu kan vara men egentligen så finns det inga ord där alls. Hur kan jag då läsa?

Min vanligaste medvetna återkommande dröm är att jag sitter framför datorn och läser statusuppdateringar på Facebook. Jag läser om vad folk käkar till middag, vad de ska göra till helgen osv. De flesta av mina lucida drömmar utspelar sig i realtid och beter sig som i verkliga livet dvs jag har jag städat nyligen så är det nystädat i drömmen och har jag käkat köttbullar och mos så har jag gjort det även i drömmen.

Jag kan intyga att det jag läser på facebook inte är något som kommer att ploppa upp som en statusuppdatering i verkligheten, förutom det som man ändå skulle kunna lista ut. Somliga har ju en tendens att alltid skriva om samma saker. Alltså det är inte frågan om att jag ser i framtiden eller får några som helst budskap. Med lite fantasi skulle jag möjligen kunna tolka in det. Nu tycker jag att drömmarna får stå för fantiserandet. Jag vill gärna leva i verkligheten.

Ibland vaknar jag (tror jag) och tänker ”vilken meningslös dröm”. Sedan vaknar jag igen (på riktigt) och tänker att ”vad meningslöst att jag drömde att jag vaknade och tänkte att det var meningslöst”. Så håller det på. Om och om igen och mellan varje ”uppvaknande” så är jag säker på att jag är vaken även när nästa dröm tar vid. Då måste jag tillslut ta reda på hur det ligger till. Man kan bli galen för mindre saker. Verklighetskontrollerna kan vara mycket användbara.

Det skickas runt texter på Facebook med meningar på bla engelska, vars bokstäver är huller om bladder. Man kan läsa texten ändå. Det står att bara en viss procent kan det. Jag skulle tro att alla som kan engelska och kan läsa kan tyda texten mer eller mindre. Spooky?

Man läser inte varje bokstav, hjärnan förstår ändå och det är vad som händer i en sådan här dröm fast lite tvärtom. Min hjärna skapar orden/meningarna utifrån vad den tidigare ”registerat och känner till”. Jag ”tror” att jag ser orden men eftersom det inte är en ”facebook-delning” utan en dröm så finns de ju redan i min hjärna, precis som resten av drömmarna. Utan att granska det närmare så känner jag mig så säkert på att jag läst på ett papper eller en datamonitor.

Oftast flyter man bara med i drömmen och vaknar trött och utmattad samt en aning förvirrad. Det tar på krafterna att sova men ibland är det nödvändigt att lägga den extra energin på att slå hål på drömmen eftersom man aldrig tycks komma ur den.

Texterna (som bara ett exempel) betyder bara något om jag vill att det ska göra det, precis som allt annat man ser i drömmarna. Jag kan definitivt inte tro på mina drömmar. Det finns mycket i mitt ”drömrike” som man inte vill uppleva. Varför ska man använda vissa delar och säga att just det där var på ”riktigt”? Får man lov att välja och sedan påstå att det är sant?

Jag har inte fått något brev från någon ande eller avlägsen släkting. Jag skulle vilja det så säg inte att jag inte är öppen för det det. Jag har bara lyckats förstå och motbevisa det jag egentligen från början ville tro. Hade jag inte tränat mig på detta vis eller gjort mig själv uppmärksam på att det finns förklaringar på varför min hjärna gör som den gör så hade jag inte förstått det här. Jag kunde helt ovetande om den verkliga sanningen valt att utveckla mina fantasier och säkerligen kommit i kontakt med både det ena och det andra. Jag blev själv förvånad och lite besviken men man kan inte blunda för fakta.

Jag är glad att jag inte valde den här vägen. Annars hade jag väl legat på psyket nu. Jag kan inte se det som något positivt. Det var bara kul ett tag.

Nu har jag möjligheten att leva mig in drömmarna eller försöka ta mig ur. Även om jag vet sanningen så kan det vara spännande och lite som att titta på en film man aldrig sett tidigare. Att vandra runt i ett rum och bara titta på saker till exempel kan låta trist men det är fantastiskt vad hjärnan kan hitta på och det bara för att jag har en sjukdom som inte bara påverkar min fysiska kropp utan även utplånar min förmåga att sova gott (jag har inte Narkolepsi). Så vitt jag vet är det inget ”fel” i huvudet på mig.

Min hjärna är fantastisk!

Jag vill verkligen kunna sova normalt och känna mig utvilad men kan inte det. I vissa perioder är det helt förjävligt. Det är inte särskilt kul att vakna av att någon vrålar på en och man inte kan röra på sig. Det kan vara helt fasansfullt att ha känslan av att någon tar på en, attackerar en, när man inte kan röra sig ur fläcken. Man är fast tills kroppen vaknar.

Det är så verkligt att jag kunde svära på att det var på riktigt om jag inte visste bättre. Jag menar ordagrant att det INTE finns kopplingar till någonting som inte kommer från mig själv. Det står ingen vid min säng och viskar eller skriker budskap. Jag gör inga astralresor. Jag ”reser” i mina halvmedvetna tillstånd och under mina premisser skulle jag kunna få andra att tro att jag gör just astralresor. Sannolikhet, slumpen, lite tur på det och en smula omedvetet fusk kan till och med lura mig om jag så skulle vilja. Vore det enkelt skulle man redan kunnat bevisa detta fenomen. Det går inte och därför har man inte kunnat det! Det hade ju varit bra mycket mer spännande om jag hade kunnat lägga fram ett bevis för att det fungerar. Det vore skithäftigt, inte sant?

Det enda budskap som finns är det mitt undermedvetna möjligen skulle vilja säga mig men oftast är det bara en massa meningslös skit.
Vissa gånger önskar man det vore tvärtom. Det händer att drömmarna är helt fantastiska och man kan visst ta till sig dom och använda dem till något positivt, om man vill. På så vis får man ut något bra ur det och jag kan leva länge på känslan av att ha hört min bortgångne väns röst. Men fortfarande, det är något som är taget ur MITT minne, något jag upplevt tidigare. Man drömmer inte om saker man aldrig sett eller hört eller har förmåga att fantisera fram. Man kan få idéer, komma på saker som man kan ha nytta av i verkliga livet men det beror snarare på att man är fri, man begränsar inte sina tankar som när man är helt vaken och man kommer ihåg det efteråt eftersom man är mer vaken än i vanliga drömmar.

Det är fortfarande mina tankar, min hjärna, ingenting annat! Det kallas fantasi, tankar, minnen och kanske undermedvetenhet men ändock kommer det från mig själv.

De som har Narkolepsi har inte per automatik paranormala förmågor! Inte jag heller! Vi upplever exakt samma saker som de som anser sig ha en massa paranormala förmågor! Punkt!

Varför jag ens bryr mig om att skriva ner det här
Att jag skriver det här sjukt långa inlägget är inte för att hänga ut Terry Evans som en dålig människa även om det brev som han eller hans ”spökskrivare” skrev till Gesus är långt ifrån vad jag anser är ok. Han råkar vara välkänd och ett bra exempel att använda. Inte heller skriver jag för att förstöra livet för dem som byggt hela sin världsbild kring det här. Jag vill visa att man kan tro och samtidigt ifrågasätta vad det är man tror på. Jag har trott och jag tror fortfarande på att det finns ”något” men det jag har skrivet om ovan, det har jag lämnat bakom mig.

Ska det vara så väldans svårt att skippa all cold-reading, göra ett nya vetenskapligt försök med astralresor utan efterkonstruerade ursäkter och förklaringar. Går det så går det förr eller senare. Finns det andar som kan kontakta levande och tvärtom så kommer det ske även om man inte använder sig av en teknik som leder till att man tar informationen från den som sitter framför en. Derren Brown är inte medial!

Vill man inte helst av allt att alla ska förstå det här fantastiska?

Det är klart att med den kunskap och erfarenhet jag har så är det väldigt svårt att bli övertygad. Ni skulle känna det samma.

Jag har trott! Jag blev överbevisad!

Ulrika

Annonser

45 reaktioner på ”Världspremiär på Gesusbloggen :-]

  1. Kunde knappast skrivit detta bättre själv!

    Håller helt med i allt Ulrika skriver om detta med sömnen och alla upplevelser. Det är ingen lek, det kan vara galet jobbigt, men också galet roligt ibland. Jag har själv lärt mig att ”styra” drömmarna lite dit jag vill, så att det blir skoj istället för mardrömmar. Ja lite som ”resor”…

    Allt detta, också precis som Ulirka skriver, ser jag exakt hur och varför man kan tro att det är något ”paranormalt” – det är EXAKT samma upplevelser, men som Ulrika så har jag också tagit reda på vad det är istället för TRO att det är spöken med mera.

    Jag har för mig i något program där Torbjörn Sassersson är med och ska visa sina astralresor, så är det med en annan kvinna som också tror hon är ute och reser ur kroppen. När jag såg det tänkte jag, det är ju bara som hon drömt, samma som jag gör alltid… Jag ska se om jag kan leta upp det och göra ett klipp med mera om det.

    Kul att läsa Ulrikas inställning till ”det paranormala” känner igen mig där också, kan ha att göra med att vi har samma typ av upplevelser kanske, och att vi typ bägge kollat upp och fått det förklarat istället för att bara tro det är något övernaturligt eller nått.

    Håller också helt med i att det nog är enklare att få någon att tro på spöken än att få någon att inte tro på det. Jag funderar ju på tex vad skulle behövas för att dom som ”avgudar” Terry Evans och allt han gör, vad skulle behövas för att dom skulle se att han bara är en bedragare?

    Gilla

    1. Herr Pettersson…. vad är det du är så rädd för ? Att alla andra än du kanske inte är idioter..!? Ska du ägna ditt liv åt att försöka bevisa, att det inte finns s.k. ”spöken”. Du måste vara en patetisk människa som tror, att det är just du som sitter inne med hela sanningen om allt. Du… vem minns en stig för länge sedan trampad… vem minns en eld som en gång brann… vem minns ett namn…… ditt namn.

      Gilla

      1. Tja, jag är faktiskt inte rädd för så mycket, det skulle väl vara att en som du kanske har rösträtt – det är ju faktiskt lite skrämmande, men absolut inte för påhittade spöken. Och hade du varit det minsta påläst så hade du vetat att det INTE går att bevisa att något INTE finns..!

        Gilla

  2. Bra jobbat, Ulrika!

    För den som vill ha ämnesfördjupning rekommenderar jag följande fyra artiklar:

    1) http://www.wired.com/wiredscience/2009/08/sleep_paralysis/

    2) http://www.webmd.com/sleep-disorders/guide/sleep-paralysis

    3) http://en.wikipedia.org/wiki/Sleep_paralysis

    4) http://cpx.sagepub.com/content/early/2013/02/12/2167702612466656.full.pdf+html .

    Referens nr 4 är en vetenskaplig studie i ämnet. De tre första referenserna har mer karaktären av att vara översiktsartiklar.

    Tillsammans tillhandahåller dessa båda infallsvinklar både detaljistiska och generalistiska fakta om ett spännande sömn/drömfenomen som tyvärr alltför ofta feltolkas av dem som drabbas därav.

    Gilla

    1. Gesus, Jag tror vi är väldigt många som upplever det här men inte tror på spöken i den bemärkelsen. På något vis har vi kommit fram till förklaringen, vi har sökt svar och skillnaden mellan oss och de som tror är att vi tagit det ett steg längre. Vi kunde lika gärna varit en av ”dem”.
      Det krävs nog en slags nyfikenhet och förmåga att vara kritisk även mot sig själv och sitt jag. Alla kan inte det precis som att en del fullständigt saknar sjävinsikt och försvarar sina handlingar och sin tro in absurdum.

      Vi kan ju bara hoppas nu att någon stackare vaknar upp..

      bbnewsab, tack och tack för länkarna! Den sista är jag väldigt nyfiken på :)

      Gilla

  3. Vilket bra inlägg Ulrika ! Jag har varit ”troende” och både varit på seanser och gått mediumutbildningar , jag har ändå ansett mig vara skeptisk och inte svalt allt med hull och hår , men har nu nästan helt blivid omvänd. Många av dessa sk medium är säkert inte genuint elaka utan tror sig säkert ha dessa förmågor och några är nog genuint utstuderade och använder cold reading mm mm .Vem som helst av oss kan ju ”se” en person för sitt inre och kanske till och med tänka på ett namn , men är man då medial ? Har man då kontakt med ”andra sidan ” ? Jag tycker ändå ett av dom starkaste argumenten mot dessa medium är att ingen kan ta fram ett namn konkret och det för mig är ju väldigt konstigt. Allt annat kan man förnimma ,men att konkret säga vem det är man har kontakt med kan man inte, och det tycker jag säger allt.

    Gilla

    1. Man ser, jag visste att det måste finnas många fler som gått eller går åt samma håll som jag bla Det finns lite hopp att det kanske förr eller senare göra det lite svårare för bedragarna att bedriva verksamhet. Trist att det kostat dig en massa pengar bara. Hoppas dina nya kunskaper kan ge något annat positivt till ditt liv. lite spänning vill man ju ha, kanske det dyker upp något nytt fenomen vi kan testa på och antingen hylla eller såga. Vem vet….

      Gilla

      1. Det skall vara lite spänning , som elektrikern sa…Jag gillar fortfarande att titta på ”Det Okända” fast nu med lite andra ögon . Jag har varit på privatsittningar med självaste Iris Hall som inte gav ngt , lyssnar man på bandet i efterhand så hör man hur man själv fyller i för att det skall passa in på det hon försökte få fram . Är man på en mediumutbildning så är man ju där för att man tror på detta och då ifrågasätter man inte saker som kan verka konstiga , vissa saker jag varit med om på dessa kurser känns lite övernaturligt dock , men när man ser på sina uppleverlser med lite andra ögon så går nog det mesta att förklara. Man tror ju på den kursledare man har och hans / hennes förmågor . Men man inser oxå att det man uppnår är ganska tunt med facit i hand. Och det är ju inte gratis att gå dessa kurser.

        Gilla

    2. Det enda jag lyckats snappa upp på nätet, ang. dessa kurser, är att man bl.a. lär sig lyssna till sin intuition.
      Vad mer får man lära sig?
      Vilka färdigheter ger en sådan utbildning/kurs?

      Gilla

      1. Det vore mycket intressant att veta exakt hur kurserna går till. Jag är nämligen övertygad om att de innehåller allt utom något paranormalt. Jag skulle vilja se siffror på hur pass mycket bättre ett medium är på att gissa på ett föremål i en sluten låda än en vanlig person. Varför finns det ingen studie på det eller finns det? Finns så många sätt de skulle kunna prova sina förmågor vetenskapligt och därmed få skeptikerna lite tystare men inte då. Det är för mig obegripligt. De inte bara tror utan påstår sig kunna något men ändå vill de inte bevisa något.

        Såg avsnittet av det okända igår. Var ingen höjdare direkt och om det nu var så att tunga stegar flyttade på sig. Varför försökte de ta bort andarna då? Vilket guldläge att skaffa fram bevis!
        Var för övrigt med potentiella sömnparalyser i vanlig ordning.

        Gilla

      2. Ja , det är mycket intuitionsövningar .
        Tanken är att man skall kunna öva upp sin förmåga att förmedla kontakt med andra sidan , kunna beskriva en person , utseende , kön , namn ( ! ) mm för ”sittern”. Här kan ju vem som helst egentligen föreställa sig en person i huvudet , men som jag skrev tidigare , har man då kontakt med andevärlden ? eller är det bara fantasier ( troligtvis det senare ) ..Kan även förekomma en hel del meditationsövningar som i sig inte är fel i denna stressade tillvaro. Och det är ju en färdighet man kan ha nytta av, för att lära sig att koppla av i vardagen .

        Gilla

    3. *Tar sig för pannan*

      Folk tror alltså, att man blir ett medium – om man betalar för att lära sig lyssna till intuitionen, och koppla av…

      Detsamma får man gratis om man går ut i skogen o. sätter sig under ett träd.

      Gilla

  4. Det enda jag känner att jag måste kommentera är ”Kalla mig INTE skeptiker! Jag är nyfiken åt båda hållen!”, och det gör mig lite beklämd att se, Det finns absolut ingenting som hindrar att man är skeptiker bara för att man är nyfiken. När man läser resten av din text så resonerar du ju som en skeptiker. Du letar aktivt efter rationella förklaringar.

    Det finns en utbredd missuppfattning att skeptiker inte VILL att saker ska vara sanna eller att en skeptiker mest sitter med armarna i kors och säger NEJ hela dagarna. Så är det ju inte, att vara skeptiker är ju att kräva evidens i paritet med hur sensationellt ett påstående är. Om någon säger sig kunna levitera (i strid med allt vi vet om fysikens lagar) så skulle i varje fall jag vilja se klara distinkta bevis för det innan jag tror på det. Säger du att du handlat två liter mjölk igår så ser jag inget skäl att inte tro på dig.

    Väldigt många skeptiker som jag känner är ganska intresserade av både paranormala fenomen, konspirationer och annat, och skulle tycka att det vore skithäftigt om något av det var sant. Jag tror inte att folk kan trolla på riktigt, men visst vore det JÄTTETUFFT om det funkade? Samma sak med telekinesis, telepati och så vidare. Jag ser mig absolut som både skeptiker och nyfiken.

    Gilla

    1. Anders, jag håller med dig och förstår hur du menar. Det är laddningen av ordet skeptiker jag inte vill vara med om och jag är definitivt inte så skeptisk som jag kanske borde vara alla gånger men i brist på bättre vetande. Jag vill inte bli kallad något helst men ser du mig som en skeptiker i generell mening så kanske jag är det men mest av allt är jag nyfiken och vetgirig. Säkert precis som du oavsett vad vi kallar det :)

      Gilla

  5. Det blev ett bra gästbloggs.Du skriver en del om drömmar och hur du kan påverka i själva drömmen intressant att läsa.Och det är nog många som känner igen sig som du säger och därmed kan få en förklaring.Själv drömmer jag inte speciellt mycket som vuxen,mer när jag var barn.
    Men i vaket tillstånd kan jag däremot bara sluta mina ögon när jag vill.Jag blundar hela tiden och efter en stund framträder rena filmvisningen lite som en dröm.Där person efter person,scen efter scen utspelar sig i alla möjliga miljöer.Det är intressant att följa med på filmvisningen ibland,man vet aldrig vad som ska hända i nästa scen.Nu gör jag det inte så ofta längre.Men långt tidigare i tiden trodde jag faktiskt att det var något paranormalt över det hela.

    Gilla

    1. Lucida drömmar kan man nog få lite hur som helst vad det verkar. Om jag ska slumra på dagen så väcker jag mig ibland innan jag somnat ordentligt genom att jag hör ljud, prat eller knackningar och sånt. Har jag tv’n på i bakgrunden så tittar jag på tv fast med egen bild som inte alls stämmer. Ibland öppnar jag ett öga för att se hur det egentligen ser ut. Haha, ja bra fantasi har man allt. Kul i vissa stunder, andra inte….

      Gilla

  6. Jag tycker att det är läge för mig, att här i kommentarsfältet till detta intressanta gästblogginlägg ta och damma av ett par artiklar som jag skrev redan 2010 och som jag tycker har bäring på själva grundfrågorna, nämligen:

    1) Hur kommer det sig att några kan landa i en slutsats att de i blogginlägget beskrivna fenomen, vilka kan upplevas i samband med sömnförlamning och lucida drömmar, går att förklara på ett vetenskapligt (läs: naturligt) sätt, medan åter andra ser samma fenomen som bevis på att det måste existera en paranormal och/eller övernaturlig andevärld?

    2) Varför har en del människor så svårt att byta åsikt, att de hellre håller fast vid sin ”gamla” traditionella åsikt, fastän denna har blivit fullständigt pulveriserad och slagen i spillror av meningsmotståndarna?

    Jag hoppas att Gesus inte har något emot min mastodontkommentar utan i stället, precis som jag, ser det som en komplettering av innehållet i själva bloggartikeln av Ulrika.

    Svaret på fråga 2 här ovan kan förklaras med något som kallas för true-believer syndrome; se exempelvis vad som står i denna artikel: http://skepdic.com/truebeliever.html .

    Från fenomenet true believers, alltså detta mentala och kognitiva tillstånd som allvarligt försvårar, ja rent av omöjliggör, en åsiktsförändring, sedan den åsikt som den drabbade individen har valt att tro på en gång har hunnit bli etablerad/rotad i dennes hjärna, är steget inte alls långt till de artiklar jag skev om liknande saker/fenomen år 2010.

    Jag vill därför bjuda Herren Gesus’ läsekrets på en reprisering av de inläggen, särskilt med tanke på att de inte längre står att finna på webben såvitt jag vet.

    Om de som orkar läsa min ovanligt långa text tycker sig finna stora likheter med herrar Peratts och Sasserssons sätt att resonera, kan/vill jag upplysa om, att den sortens koppling alls inte är långsökt.

    Båda dessa herrar har enligt mitt förmenande helt uppenbart problem med något som kallas för Dunning-Kruger-effect (DKE), och därtill synes de utgöra jättebra exempel på fenomenet INK.

    Mer om hur DKE fungerar och vilka konsekvenser den effekten/tankestörningen kan få hos dem som är drabbade därav (vilket alltså synes vara fallet med Peratt & Sassersson) står att läsa längre ned i denna enorma kommentarstext. Även fenomenet INK kommer att förklaras utförligt längre ned i min textmassa.

    Omständlig som jag är väljer jag att börja med att reprisera ett inlägg om Johann Beringer, ty även hans levnadsöde har, anser jag, viss anknytning till herrarna Peratt & Sassersson, låt vara att den kopplingen måhända inte är alldeles självklar för alla och definitivt inte lika tydlig och iögonenfallande som Peratts & Sasserssons samröre med DKE och INK.

    Inlägg nr 1 (som nu repriseras) gav jag rubriken Ett annorlunda hoax: fallet Johann Beringer

    Så här skrev jag:

    Ett hoax, mer åt practical joke-hållet till, är den sanna berättelsen om vad professor Johann Bartholomew Adam Beringer (1667-1740; i det följande kallad JB av mig) råkade ut för under sin akademiska gärning som varmt religiös geolog.

    JB var en varmt gudstroende person, vilket nog de flesta i Västeuropa var vid denna tid. I denna pre-linnéanska era hade man börjat fundera över de fossil man då och då hittade, när man grävde i jorden. Vad var det för gamla skelettdelar med mera som kunde hittas inlagrade i sten?

    Denna fråga beslöt JB sig för att försöka ta reda på. Så han var ofta ute i Guds fria natur, utrustad med spade, och grävde. Och se, snart gjorde han märkliga fossila fynd. Han fann stenar och trästycken som uppenbarligen någon hade karvat och slipat på. Vem kunde det vara?

    JB visste svaret. Det var naturligtvis lite spill från Herren Guds stora skapelse. Lite leklynne från Guds sida. Saker som Herren Gud hade täljt och slipat på, kanske under kafferasterna medan Han satt och pratade skit med sin Son och den Helige Ande, hypostaserna i treenigheten, ni vet.

    Denna förklaring delgav JB sina kolleger på universitetet. Dessa kolleger log i mjugg. De tvivlade på JB:s förklaring. Så de beslöt att spela honom ett spratt.

    De började att masstillverka nya fossil för JB att hitta under sina expeditioner.

    Och JB hittade dem.

    Det var stenar med krumelurer och skrivtecken på. Oftast på hebreiska.

    JB var av lätt insedda skäl salig av lycka. Hans teori var bekräftad. Här stod nu JB några tusen år efter skapelsen och höll i samma föremål som Herren Gud eller Hans hypostaser en gång måste ha hållit i. Vilken underbar känsla. Helt fantasiskt!

    Hans practicaljokande kolleger på universitetet log ännu mer i mjugg. Och fortsatte att nattetid placera ut nya spännande fossilfynd utmed den expeditionsrutt som JB hade berättat för dem att han ämnade följa de närmaste veckorna.

    Fynden blev mer och mer spektakulära. Och JB blev mer och mer lycklig – över att just han på detta sätt verkade ha blivit utvald av Gud att finna dessa fantastiska saker som Herren Gud och Hans två hypostaser uppenbarligen hade lämnat efter sig när de efter väl förrättat värv lämnade jorden i slutet av skaparveckans sjätte dag.

    Beslutet växte fram hos JB. Han måste delgiva hela världen sina underbara fynd. Slutligen skulle man kunna slå fast och till och med bevisa att Herren Gud och Hans hypostaser inte var några hjärnspöken utan finns på riktigt.

    Nu blev hans practicaljokande universitetskolleger lite bekymrade. De lade korten på bordet och berättade att det var de som hade placerat ut i princip alla de fossilfynd som JB hade gjort.

    Ha, tänkte JB. Så säger de blott av ren och skär avundsjuka och missunnsamhet. De vill att jag ska avstå från att publicera mitt once in a lifetime-scoop. Nähädu, den gubben går jag inte på.

    JB började skriva på sin bok om fynden. Kollegerna på universitetet fortsatte att avråda honom, men det var förgäves. Manuskriptet skickades till boktryckeriet. Nu skulle JB bli världsberömd.

    Kollegerna, drabbade av dåligt samvete, höll krigsråd. Vi måste stoppa JB och dennes galenskaper. Men hur? Han vill ju inte lyssna på oss. (Förstår ni nu varför jag ser JB som ett bra exempel på en true believer? Rent av bättre exempel än Peratt & Sassersson.)

    Då kläcktes idén att låta JB under sina expeditioner få hitta det ultimata fossilet. Det måste väl ändå öppna hans ögon och få honom att förstå att hans teoretiska bygge inte var annat än ren bullskit.

    Sagt och gjort. Man skred till verket. Och placerade ut det nya fossilfyndet på en plats, där kollegerna visste att JB brukade hålla till och gräva.

    Mycket riktigt. Det blev stornapp för JB. Han hittade en dag det ultimata (av kollegerna utplanterade) gudsfossilfyndet. På vilket det stod skrivet, ungefär, ”Till prof. Beringer från Gud”.

    Då, men först då, vaknade JB till sans. Och insåg att kollegerna hade talat sanning när de förklarat för honom, att det var de som låg bakom alla märkliga fossilfynd.

    Tyvärr hade tiden då runnit i väg så långt, att boken redan hade hunnit bli klar och börjat säljas. JB försökte dra in upplagan och köpa tillbaka alla redan försålda exemplar av boken. Han nästan ruinerade sig på kuppen. Några år senare lämnade han jordelivet för att förena sig med Herren Gud och Hans två hypostaser i himmelriket. Som en bitter och djupt desillusionerad man.

    Läs mer om alla dessa märkligheter här: http://en.wikipedia.org/wiki/Johann_Beringer samt här: http://www.museumofhoaxes.com/hoax/archive/permalink/the_lying_stones_of_dr._beringer/

    I sistnämnda länk finns dessutom bilder på en del av de av JB upphittade fossilen att beskåda.

    Nu över till inlägg nr 2 för mig att reprisera. Det gav jag en gång rubriken Anosognosia + the Dunning-Kruger effect + Helan & Halvan. Ny rubrik skulle kunna vara Anosognosia + the Dunning-Kruger effect + Helan & Halvan a.k.a. Peratt & Sassersson. Eller varför inte: Om true believers, Dunning-Kruger effect, anosognosí, INK (Peters princip) m m. Om Varför jag tycker att herrarna Peratt & Sassersson är våra dagars Helan & Halvan eller, som Gesus brukar säga, våra dagars Kling & Klang (eller knallhattar)

    Min brödtext till artikel nr 2 har, vilket den tappre läsaren snart kommer att upptäcka, uppdaterats på ett par ställen för att involvera och tydligare anspela på Peratts & Sasserssons beteende och bravader.

    Så här lyder brödtexten:

    Fallet Johann Beringer, se högre upp i denna min kommentar, får mig att fundera vidare över hur det kan komma sig att vissa människor har en total oförmåga att se klart på saker och ting.

    Två medicinska termer dyker i samband därmed upp i min hjärna: Anosognosí samt Dunning-Kruger-effekten (DKE). För detaljer om vad dessa termer står för rekommenderar jag att det klickas på följande länkar:

    1) http://en.wikipedia.org/wiki/Anosognosia

    2) http://labnic.unige.ch/nic/papers/PV_CX2004.pdf
    samt:
    3) http://en.wikipedia.org/wiki/Dunning%E2%80%93Kruger_effect .

    Nu börjar det som synes verkligen brännas för herrar Peratt & Sassersson. Min text fortsätter nämligen så här:

    Anosognosí brukar översättas med bristande sjukdomsinsikt. Det finns fall beskrivna där blinda människor vägrar inse sitt handikapp och alltså snubblar runt i verkligheten i tron att omgivningen är inhöljd i tät dimma i stället för att söka orsaken till det urusla seendet hos sig själv.

    Kan Johann Beringer ha lidit av anosognosi? Nej, knappast. Han delar nog snarare sitt beteende med många av dagens kreationister. Vad som förvånar är alltså hans totala avsaknad av kritiskt och ifrågasättande tänkande trots att han hade gjort en akademisk karriär och nått professors status vid ett ansett universitet.

    Kanske säger det en hel del om kvaliteten på den tidens forskning? I nästan all forskning utgick man ifrån att Gud existerade och hade skapat allting här på jorden, både levande och döda ting. Så människans och forskningens uppgift var mest att kartlägga och verifiera Guds härliga skapelse. Jfr Linné som kartlade och registrerade naturen så fort han förmådde.

    Forskningens och vetenskapens uppgift var alltså att bekräfta Guds storhet och skapelsens storslagenhet och genialitet. Inte konstigt att saker och ting gick fel, eftersom ID i många avseenden hellre bör översättas med Idiotic Design i stället för Intelligent Design; se mitt inlägg här ovan efter Anders H:s kommentar.

    Nej, Johann Beringers beteende kan nog bättre förklaras med Dunning-Kruger-effekten (se länk nr 3 ovan).

    Dunning-Kruger-effekten (DKE) bygger på följande resonemang: Den som är inkompetent – jag kallar honom i det följande för INK-en – saknar per automatik förmågan att inse sin egen bristande kompetensnivå. (Det är ju därför som han är en INK.)

    Tre huvudscenarier kan utkristalliseras:

    1) INK-en överskattar sin egen kompetensnivå, inte sällan grovt;

    2) INK-en inser inte att hans resonemang kan få de kompetenta som faktiskt finns i hans omgivning att tappa hakan av pur förvåning över att INK-en kan kläcka ur sig – eller visa prov på – något så urbota dumt som han gör mellan varven.

    3) INK-en saknar förmåga att se vilka som verkligen har kompetens inom det aktuella området.

    Sedan finns det förstås INK-ar som inser sin begränsning. Men de är ofarliga och behandlas inte i detta inlägg. Jfr Helan & Halvan. Halvan Stan är en INK som inser sina begränsningar och därför helt ofarlig för sin omgivning. Helan Ollie, däremot, är en fullfjädrad INK som totalt saknar självinsikt om sin (bristande) kapacitet och därför leder både sig själv och stackars Halvan in i den ena trassliga situationen efter den andra. Och aldrig lär han sig av misstagen.

    Vem som är vem i konstellationen Peratt & Sassersson tål att funderas över. Det torde stå utom allt rimligt tvivel att Peratt motsvarar Helan bäst. Men Sassersson befinner sig inte långt efter. Kanske är det mest rättvisa att kalla denna duo för Helan & Helan i stället för Helan & Halvan? Det överlåter jag med varn hand åt läsarna att själva avgöra.

    Dr Laurence J. Peter har i sin bok ”Peters princip” – se: http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_principle – vidareutvecklat resonemanget.

    Han menar att INK-arna genom att ständigt ha för vana att överskatta sin egen kompetensnivå och underskatta sina kollegers tenderar att avancera uppåt i de hierarkier som finns inom arbetsliv, kyrka, politik och så vidare.

    INK-ens friska mod och gåpåaranda av typen ”Det här klarar jag av lätt som en plätt” ger honom avancemangsfördelar gentemot det kompetente medtävlaren som uttrycker vissa tvivel på sina kunskaper och den egna förmågan att klara av den förelagda arbetsuppgift som ett avancemang uppåt i hierarkin skulle innebära.

    Följden blir, enligt dr Peter, att INK-arna avancerar uppåt på maktens stegar och tinnar ända tills deras allmänna och specifika inkompetens gör dem helt omöjliga på sin post/position. För att det hierarkiska systemet inom arbetsliv, kyrka, politik etc inte ska kollapsa på grund av ineffektiviteten, finns det till all lycka reträttposter att utdela till INK-arna, där de så att säga desarmeras och kan fortsätta sin karriär utan att göra någon större skada. Typ att tilldelas en ambassadörspost i Ulan Bator eller dylikt.

    En INK kan förvisso hjälpas till insikt om sin inkompetens, men det är som att lära gamla hundar att sitta, dvs det är svårt som fan.

    Johann Beringer passar enligt mitt sätt att se på saken rätt väl in på denna beskrivning här ovan av INK-ens typiska karriär och beteende. Precis som våra dagars Helan & Halvan alias Helan & Helan. Vad var det nu de hette? *funderar*

    Javisst ja, Peratt & Sassersson var det ju.

    Jag har en egen hypotes som jag tänkte testa på er som läser detta inlägg. Enligt denna hypotes fostras det en mängd INK-ar i dagens bibelskolor och i New Age-inspirerade sällskap, där inte minst andetro spelar en viktig roll. I denna min hypotes’ förlängning ligger förstås synsättet, att dessa INK-ar kommer att växa upp till att bli kreationister, ande- och spöktroende eller dylikt.

    Vad tycker ni om min hypotes? Ligger det något i den? Eller tycker ni att jag är ute och cyklar? Även Peratt & Sassersson är välkomna att tycka till. Här hos Gesus ska det mycket till, innan ett inlägg blir censurerat eller raderat, har jag förstått.

    Jag avslutar med en länk till en artikel i New York Times från i juni 2010: http://opinionator.blogs.nytimes.com/2010/06/20/the-anosognosics-dilemma-1/ .

    Länken går till en lång, mycket lång, artikel om just anosognosi och DKE. Men jag kan nästan lova er att om ni tragglar er igenom den artikeln, kommer ni att vilja tacka mig efteråt för lästipset. Den är både lärorik och, inte minst, underhållande. Bland annat kan ni läsa om bankrånaren som inbillade sig att han var osynlig.

    Men hur kunde han få för sig något så bisarrt? Jo, han hade hört att om man smörjer in sig med saften från en citron i ansiktet, upphör man att synas. Bankrånaren hade testat detta tips och därefter tagit fram sin mobiltelefon och tagit ett foto på sig själv för att kontrollera att det stämde att han verkligen var osynlig.

    Men sannolikt gjorde svedan i ögonen av den sura citronsaften att han såg dåligt och därför råkade rikta kameran fel, ty på det fotografi han tog av sitt ansikte syntes inte ett spår av honom. Vilket förstås övertygade honom om att han var totalt osynlig. Vem vet, kanske hade han gått i bibelskola eller fostrats på olika New Age-forum eller varför inte i föreningen Humanism & Kunskap?

    Vad ska man säga om detta fall? Tja, varför inte: O, sancta simplicitas! (O, heliga enfald!)

    PS Om det uttryckets ursprung kan ni läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Hus . Religionen/Kyrkan har nästan alltid ett finger med i spelet när det handlar om INK-ar och INK-beteenden. DS

    PPS Här är ännu ett exempel på INK-ar och DKE: http://www.dn.se/nyheter/sverige/berusad-inbrottstjuv-ville-lana-toa . Jfr det gamla talesättet: Dem Gud skapade utan hjärnor, gav han vinklar, streck och stjärnor (en vanlig inskription på skithusen i de militärförläggningar där fordom värnpliktiga förrättade sitt tarv). DS

    Artiklarna här ovan handlar alltså om hur INK-ar tänker, känner och resonerar. Medge att herrarna Peratt & Sassersson är ovanligt bra exempel på INK-ar. DS

    PPPS Håller ni inte själva med mig om detta, Börje & Torbjörn? Välkomna hit till GesusBloggen för att tycka till om hur jag ser på ert bisarra beteende. DS

    Gilla

    1. Nej nej, bara skriv på –

      Dina kommentarer hamnar i ”spamkorgen” för att du lägger in för många länkar i dom bara… Men jag OK:ar dom när jag ser dom, därför kan det ta ett tag innan dom sysn. Bara så du vet – skriv på, mycket intressant

      Gilla

    2. Jag var tvungen att poppa lite popcorn och sätta mig i soffan och njuta av läsningen. Det här är nya grejer för mig. Ska följa länkarna och se om jag kan få grepp om allt. Hemskt intressant och jag kan utan tveka se vem/vilka som idag kunde fungera som praktexempel. Mer sånt här, skriv, skriv….

      Gilla

    1. Jag undrade vad man verkligen får ut av dessa kurser som Stone nämnde. Elevens perspektiv, alltså. Det är ju eleverna som vet vad dom faktiskt lär sig.

      Vad de som driver kursverksamhet har att säga – kan ju vara något helt annat…

      Gilla

      1. För mig handlade det om ren skär nyfikenhet , en undran om det finns ngt mer än det vi ser. Jag har aldrig tänkt mig stå på ngn scen som medium i ngn storseans, aldrig ansett mig varit ngn bedragare ( OK , jag snattade några filmstjänor i unga år ) ganska normalbegåvad ( slickar inte ens på lykstolpar vid minus 40 längre ).Aldrig ens tänkt tanken att tjäna några pengar . Dessutom är jag man vilket inte är så vanligt på dessa kurser som jag kan förstå, bland alla kvinnor i konstiga koftor , änglar i öronen mm. Mitt intresse väcktes redan i tonåren då jag snubblade över en bok som heter ”Det finns ingen död” av Rauni Leena Luukanen ( ursäkta stavningen ) , där hon beskriver hur hennes döda mamma genom automatskrift skrev till henne hur det var på andra sidan. Ja ja VET att det låter hur flummigt som helst men ändå spännande tyckte jag då . Så när jag fick chansen så ville prova om det fanns ngt mer , därför testade jag en medial utvecklingskurs , samt besökt några seanser. Och kan ju med facit i hand säga att det är bluff även om jag inte tror att alla medium gör det medvetet utan man TROR innerligt att man har ngn förmåga. Om jag har fått ut ngt av det är svårt att säga , det går ju lika bra att sitta under ett träd i skogen oxå som ” Alienna ” påpekade, och det är säker sant.

        Gilla

      2. Stone, visst måste det vara så att merparten eerkligen tror på sin förmåga så hårt att de inte bedrar någon medveten och visst kan det i den stora massan kanske finnas någon som skulle få en att tro mer. Som jag nämnt. Kan de göra det dom gör utan Cold Reading med samma träffsäkerhet, då kan vi snacka men vem? De som kör andra metoder förmedlar andra saker som inte går att varken bekräfta eller motbevisa. Tidigare liv och gamla andar som ingen kan lista ut vem de är. Konstigt va? ;)

        Gilla

  7. Ulrika, med flera…

    Här är ett ex på det vad jag kallar woo-woobeteende och varför jag liksom hamnat på den ”nivån” jag gjort i mina försök att ”diskutera” med ”dom”

    Annika Oona, som är en av tanterna på iFokus, och ett egetpåstått medium med mera, MÅSTE ju liksom hacka ner på någon och ta fokus från vad det egentligen handlar om istället för att diskutera sakfrågan.

    Utan att ens läsa hela ditt inlägg som det handlar om här, så först MÅSTE hon påpeka att det inte var jag som skrev det fast det går väl knappt att undvika att läsa om man läser det, men bara så att INGEN missförstår och tror att jag skrivit något som sägs vara bra.

    Sen helt utan koppling till något med ditt inlägg så måste hon tvunget hacka ner på och förtala ”skeptiker” och påstå att dom kan man inte lita på, och av någon sjuk anledning jämföra dom med fundamentalister..?

    Sen när hon blir bemött/ifrågasatt vad hon säger och menar – då är det som vanligt, pipa fegt iväg och sopa under mattan…

    Det är det jag menar, och sådana jag kallar woo-woos! Det handlar aldrig om sakfrågan utan om att skita ner ”motståndarna” – alltid hela tiden, inget annat!

    Här hade hon ett helt inlägg med förnuftiga förklaringar till vissa upplevelser som tas för övernaturliga – men hon nämner INGET om det, utan det ska bara snackas skit om skeptiker – vilka nu dessa ”skeptiker” kan vara som hon snackar om..!

    Varför kommentera överhuvudtaget då..?

    Även ett bra ex på varför det är bra att ta en skärmdump när man har med woo-woos att göra ;-]

    http://www.facebook.com/lena.pettersson.31/posts/608614605820474?comment_id=7349259&notif_t=share_reply

    Gilla

    1. Jag har ägnat en stor del av dagen idag åt att googla och läsa i diverse forum. Måste säga att jag med det i bakhuvudet inte blir förvånad. Jag är helt chockad över hur utbrett det här ”förnekelsesyndromet” är. Har själv läst hur smutskastning och ordvrängeri istället för sakfrågor diskuteras och vissa stunder vill man nästan krypa ner under en sten och skämmas åt hur dumma en del kan vara. Det verkar ju vid första anblicken inte vara några dumhuvuden men man kan ju undra…..

      Att istället för att diskutera börja kritisera ifrågasättandet eller ifrågasättarna generellt visar bara på att det finns diagnoser för såna här. Jag hade sett fram emot att någon käftade emot det här med sömnparalyserna och narkolepsi. Varför gör de inte det istället….. kan man ju undra? ;)

      Tråkigt att det inte kan bli en bra dialog och diskussion så man kan komma någon stans och förstå varandra.Varför är det så svårt att säga att det kanske faktiskt är så, att när man utvecklar sitt ”vetande” ibland faktiskt kan behöva omvärdera det man trott på. Det är väl hur mänskligt som helst? Ingen föds väl fulllärd?

      Jag som dessutom har skrivet det här är öppen med att jag fortfarande har en slags tro och kommer att ha den tills jag är bevisad om motsatsen. Bevisad betyder inte att någon annan ska slänga fram bevisen framför mig utan att jag själv aktivt letar efter svar och det spelar ingen roll åt vilket håll svaret eller det sk beviset lutar åt.

      Jag är väldigt bekymrad över hur människor beter sig och hur de inte kan se sig själva objektivt ens genom andras ögon. Är som att utvecklingen framåt har stannat och istället bara går spikrakt uppåt i det blåa intet.

      Gilla

  8. Men det kan väl också vara bra att höra efter från påstådda medium hur de lär ut ”så här får du kontakt med en avliden”,till sina kursdeltagare,om det är en sån kurs då där dom ska lära sig det.

    Gilla

    1. Jag tror bestämt vi får försöka ta reda på det mer exakt. Har så väldigt svårt att tänka mig att de verkligen gör något som helst paranormalt/medialt. Sedan hur själva certifieringen går till. Kriterierna för att bli ett medium (förutom de som kör utan körkort sas). Måste ju finnas flera skolor med olika metoder.
      Det här med att skapa sig inre bilder och gissa saker, ett foto text. Ska nog banne mig testa det själv och se hur nära man kan komma och på vilka olika sätt man kan uttrycka sig. Man kan säga ganska mycket utan att egentligen säga något alls. Breda allmänna påståenden som innehåller flera tolkningsmöjligheter.
      Jag kanske rent av skulle certifiera mig själv ;)

      Gilla

  9. Ett sätt att bli certifierat påstått medium är att gå helgkurser under flera år,riktigt många och långa så att läraren tjänar riktigt bra med pengar på personen krävs.
    Sen så småningom får personen ”träningskort”.Personen ska då hålla ett visst antal seanser med godkänt resultat från arrangörerna av seansen.Det hela tar ju flera år.
    Men sen får personen göra ett slutprov.Muntligt och skriftligt med avslut att hålla en seans.
    Därefter får personen ett papper att kunna visa upp att den nu är ett certifierat påstått medium som sin lärare.

    Gilla

  10. I natt drömde jag att jag hade små likmaskar i en spricka på tummen. Idag har jag skurit mig i lillfingret. Det måste väl ändå ha varit en sanndröm?!

    Allvar: vi vill ha en Ulrika-blogg. (eller hur?)

    Gilla

  11. Tyvärr publiceras inte kommentarerna i kronologisk ordning, eftersom det finns två ”körfält” här: ett för kommentarer till tidigare gjorda kommentarer samt ett för helt nya kommentarer.

    Detta innebär att kommentarer till gamla kommentarer riskerar att förpassas in i glömskans värd olästa.

    Ett förslag till Herren Gesus måste därför bli: Med tanke på att dina bloggartiklar – eller som i detta fall Ulrikas gästbloggartikel – numera verkar erhålla fler kommentarer än tidigare, råder jag dig att ställa in din WP-blogg, så att ALLA kommentarer publiceras i strikt kronologisk ordning (= ett enda kommentarskörfält tillåts).

    Som det nu är kan man lätt missa signaturen B.N.:s svar från i dag till Gesus (detta svar har nämligen hamnat som inlägg nr 2 i kommentarsfältet. fastän det rätteligen borde ligga runt plats 30).

    Jag tycker att B.N.:s kommentarssvar SAMT de nya kommentarer som B.N. i sin tur har erhållit bör läsas och begrundas av envar, skeptiker som woo-troende. Men det är, som sagt, lätt att missa dem, ifall man tittar hit in på GesusBloggen lite då och då bara.

    Jag tar mig därför friheten att citera ur B.N.:s inlägg: ”Du[, herr Gesus Pettersson] måste vara en patetisk människa som tror, att det är just du som sitter inne med hela sanningen om allt.”

    Herren Gesus blir dock inte svaret skyldig. Hans svar är ett bra exempel på spirituell giftighet av sådant slag som bidrar till att göra GesusBloggen så läsvärd och njutbar. Han skriver:

    ”Tja, jag är faktiskt inte rädd för så mycket, det skulle väl vara att en som du kanske har rösträtt – det är ju faktiskt lite skrämmande, men absolut inte för påhittade spöken. Och hade du varit det minsta påläst så hade du vetat att det INTE går att bevisa att något INTE finns..!”

    Kan knappast sägas bättre än så.

    Fast frågan är ändå om inte UIlrikas lapidariska kommentar är den som bäst slår huvudet på spiken. Hon kommenterar signaturen B.N. på detta lakoniska och träffande vis: ”Projektion?”

    Den kommentaren från Ulrika är iaf MINST lika bra som Herren Gesus’ egen. En riktig femetta. Mitt i prick. Bull’s eye.

    Själv kan jag bara drömma om att kunna formulera sig så kortfattat och bitskt som Ulrika gör i sin kommentarspärla, citerad här ovan. Mina kommentarer tenderar ju tyvärr att bli av mastodontformat.

    Så även detta kommentarsinlägg. Ty nu har jag fått för mig, att jag skulle vilja dra mitt strå till stacken och försöka förklara för signaturen B.N. vad det synes vara som han tror på (med tanke på att han dissar Herren Gesus och sågar honom jäms med fotknölarna, bildligt talat).

    Jag ser/uppfattar signaturen B.N. som en riktig/typisk företrädare för woo-woo och New Age. Vem vet, kanske är B.N. en riktig woo-meister, sprungen ur Peratts och Sasserssons tankesmedja? Därom vet jag intet, kan bara gissa.

    Hur som helst så vill jag tipsa B.N. om skillnaden mellan woo-tänkande och vetenskapligt tänkande. Jag gör det genom att här lägga ut fyra länktips, vilka går till artiklar som analyserar en av New Age-sidans riktigt stora woo-meisters: Rupert Sheldrake. Dennes namn brukar av woo-woos omnämnas med samma aktning och vördnad som när Deepak Chopra eller David Icke blir refererade till eller kommer på tal.

    Här är fyra bra länkar till artiklar, i vilka Rupert Sheldrake och dennes så kallade forskning och, inte minst, agenda hamnar under luppen:

    1) http://whyevolutionistrue.wordpress.com/2013/03/06/tedx-talks-completely-discredited-rupert-sheldrake-speaks-argues-that-speed-of-light-is-dropping/

    2) http://whyevolutionistrue.wordpress.com/2012/12/03/rubert-sheldrake-peddles-his-woo-to-americans/

    3) http://whyevolutionistrue.wordpress.com/2012/02/06/the-guardian-touts-sheldrake-again-pigeons-find-their-way-home-ergo-jesus/

    4) http://whyevolutionistrue.wordpress.com/2012/01/29/rupert-sheldrakes-new-book-dogs-know-when-their-owners-are-coming-home-ergo-jesus/

    Om något är ”patetiskt”, herr/fru/fröken B.N., är det väl att se upp till en så kallade forskare som Rupert Sheldrake, som kritiserar och bullskitförklarar dagens ledande fysiker och kosmologer för att dessa spekulerar i parallella (multi)universa, strängteori med mera.

    Iofs är det sunt att vilja/våga ifrågasätta, så det ska Rupert Sheldrake ha all heder av. Men hans lösning på dilemmat – vad ska man kalla den för?

    Han föreslår nämligen att dagens fysiker och kosmologer bör släppa in woo-forskare – som tror på att det finns en själ som överlever hjärnans/kroppens död, som tror på ett kosmiskt medvetande, som tror på telepati och andra väl omhuldade New Age-”sanningar”, vilka samtliga har det gemensamt att de INTE är evidensbaserade, dvs i princip är obevisade – i vetenskapens finaste salonger.

    På vad sätt skulle det förbättra vetenskapens anseende – annat än i woo-wooisternas egna ögon? Ty vad Rupert Sheldrake lär ut till sina anhängare är, att om man tränar en hund i Fagersta att skilja på stora och små bollar, på röda och blå bollar, så kommer denna träning av hunden i Fagersta att innebära, att alla andra hundar världen över kommer att ha lättare att lära sig samma sak.

    Detta är i mina ögon lika lätt att tro på som, exempelvis, homeopatins utspädningsbullskit.

    PS Rupert Sheldrakes hemsida når den intresserade här: http://www.sheldrake.org/homepage.html .

    Fast jag rekommenderar då samtidigt, att följande artikel också blir läst: http://en.wikipedia.org/wiki/Rupert_Sheldrake . Här kan man, bland annat, läsa om hur andra forskare världen över jämt misslyckas med att erhålla samma resultat som Sheldrake gör i sina experiment. Men trots att det är Sheldrake mot ”(i princip) alla andra forskare världen över” vägrar han att erkänna sig överbevisad/besegrad.

    Med andra ord: Rupert Sheldrake beter sig precis som en true believer gör, något som jag och andra har belyst och diskuterat tidigare i detta kommentarsfält. Han uppvisar alla de typiska kännetecken som konstituerar en vetenskaplig anosognostiker, dvs en forskare som alltid lyckas vrida och vända på forskningsresultat, egna eller andras, så att de – enligt hans eget sätt att se på saken – i någon mening synes bekräfta hans egna teser/arbetshypoteser. (Rör det sig om en lång tärningskastserie, kanske på 1.000 tärningskast, kan man alltid plocka ut en del av denna serie, som innehåller exempelvis fem sexor i rad, och med stöd därav hävda att tärningskastens utfall går att styra och påverka. Som jag förstår är det är det delvis sådana kunskaper som lärs ut under de utbildningar till medium, vilka diskuteras här ovan i kommentarsfältet.)

    Men till Sheldrakes försvar må dock anföras, tycker jag, att det är just så som New Age- och woo-woo-branscherna fungerar. Jfr myten om den hundrade apan, som länge – och kanske fortfarande – var/är en omhuldad myt bland woo-wooister; se exempelvis: http://paranormal.se/mirror/sokaren/www.sokaren.se/INDEX119.HTML

    Det hjälper föga att denna myt sedan länge är debunkad och befunnen vara ren bullskit. Det är nämligen så som true believers fungerar.

    Gilla

    1. Ja jag är inte riktigt nöjd med kommentarsfunktionen här. Har ändrat på den en gång också – men jag vill nog att man ska kunna svara på kommentarer och att dom/det då liksom ”hänger” ihop… Jag får kika mer på det.

      Och B.N ja. Det är mycket ovanligt och få woo-woos och/eller ”dom som tror på det ”paranormala”” som kommenterar här, fast jag vet att dom är här och läser, och det är synd.

      Och när någon då gör det och det är den nivån som B.N har, och som alltid UTAN att kommentera sakfrågan, så visar det att dom INTE läser här utan bara tar för givet en massa, som är fel.

      Egentligen vill man inte svara – för inlägget talar för sig själv liksom, men tja… Och vem vet, kanske det går in att man tex inte kan bevisa ett negativ, och dom funderar på att kolla upp något INNAN dom skämmer ut sig nästa gång dom skriver något..?

      F.ö galet ofta så tar dessa woo-woos upp och typ påstår att jag kallar och tycker att dom är ”idioter” – detta gör jag INTE och har aldrig gjort. Kan det vara något Freudianskt kanske..?

      Har heller aldrig sagt att JAG VET någon sanning eller så, jag bara ifrågasätter deras påståenden, och det verkar inte populärt att jag gör det ;-]

      Ett lästips – INNAN ni ska hoppa på mig och vad ni tror jag gör – http://wp.me/pZ3jN-2Bl

      Gilla

    2. bbnewsab,

      Tack för Din åsikt om Sheldrake.
      Självklart håller jag inte med Dig. Men så är jag ju inte heller en pseudoskeptiker – så det är nog ingen överraskning…

      Jag har ingen agenda att tänka på, så jag är fri att vara hur irriterande skeptisk som helst.. ;)

      Din benägenhet att klistra psykologiska etiketter på folk som Du har någonting emot, förstår jag är en av härskarteknikerna ”skeptikerrörelsen” tillämpar. Det fungerar dock inte optimalt på dem som är medveten om den retoriken. Förvänta Dig därför inte att alla urskillningslöst tror på Dina diagnoser.

      Gilla

  12. @Alienna: Jag tycker du tydligt visar hur en true believer tänker, känner och resonerar.

    Jag bugar och tackar för denna enastående exemplifiering (av det som jag försöker få sagt) som du så generöst bidrar med.

    Ditt budskap är ju nästan identiskt med mitt. Dvs det spelar ingen roll vad som sägs/påstås. En true believer har sin åsikt huggen i sten. Den är inte skriven i havsstrandens våta sand, där vågorna lätt kan komma åt att omforma eller radera den.

    Förresten, Alienna, var det inte du som nyligen lovade att sluta upp att kommentera mina bidrag här på GesusBloggen? Om jag minns rätt nu i fyllan och villan, så innebär det att du så att säga inte lever som du lär.

    Vilket i så fall är en annan typisk true believer-egenskap. Jfr woo-woos mantra att sprida ljus och kärlek. Och sedan i stället satsa på att förmedla ljug och smälek – som Herren Gesus nyligen framhöll i en av sina bergspredikningar inför sin skara av medföljande hyenor.

    PS Du träffar huvudet på spiken, när du slår fast att påklistring av olika diagnoser är en del av en härskarteknik. Det har jag också insett genom att studera vad framför allt Börje Peratt ägnar sig åt. Så jag har beslutat mig för att gå vidare i Börje Peratts redan väl intrampade fotspår därvidlag. Den mannen är ju, enligt eget förmenande, att betrakta som Guds gåva till mänskligheten.

    Så nog fan kan det väl vara en Gudi behaglig gärning att försöka efterlikna honom?

    Gilla

    1. Ha ha… Så nu skyller du dina fabler på – ”fyllan och villan”… Jaa, det är ju ganska smart faktiskt. :D

      Jag lovade sluta kommentera ditt ”neurobiologiska pseudoskeptikertrams”. Det som INTE är ”neurobiologiskt pseudoskeptikertrams” – har jag inte lovat sluta kommentera.

      Psykologitrams …”i fyllan o. villan”… t.ex. … riskerar du fortfarande att få bemött med kommentartrams.

      Gilla

      1. Det är framför allt två diagnoser jag lanserat och bygger mina resonemang på: a) True believer syndrome (= att tycka sig ha rätt fastän en majoritet är av motsatt åsikt); samt b) Anosognosi (frånvaro av sjukdomsinsikt).

        Båda dessa diagnoser torde i hög grad bero på samt gå att härleda tillbaka till 1) medfödda anatomiska anomalier i hjärnan, 2) medfödda ”aktivitetsobalanser” mellan hjärnans olika delar, 3) medfödda avvikelser i hur nervledningarna i hjärnan är dragna, samt 4) obalanser och/eller förändrad mix mellan olika transmittorsubstanser som är verksamma i hjärnan, Till dessa förklaringar kommer så 5) under livet förvärvade skador i hjärnan, vilka ändrar ”spelreglerna” för hjärnans neuronala aktiviteter.

        Detta innebär att det högst sannolikt finns en neurobiologisk bas för dessa diagnoser, så det är helt enkelt fel att kalla true believer syndrome och anosognosia för ”psykologitrams”. Den som använder den termen röjer att hen saknar grundläggande insikter i hur hjärnan faktiskt fungerar.

        Starkt förenklat skulle man kunna säga att varenda tanke och känsla vilar på en neurobiologisk grund. Äger man den insikten, inses lätt (hoppas jag) att även de två av mig använda diagnoserna har neurobiologiska orsaker. Därav följer att du egentligen inte kan dela in mina inlägg i dina två kategoriseringsgrupper ”neurobiologiskt pseudoskeptikertrams” respektive ”psykologitrams”. Så du hamnar ideligen i gränsdragningsproblematik vad gäller vilka av mina kommentarsinlägg du ska kommentera.

        Nu är jag ingalunda emot kritik. Vad jag blir så frustrerad över är just din typ av kritik. Den är generalistisk, dvs svepande. Aldrig detaljistisk. Och de gånger jag har anmodat dig att länka till någon referens utöver din egen tankevärld, har du av någon anledning tystnat eller låtsats som att du inte har sett uppmaningen.

        Kort sagt: Att föra en dialog med dig påminner i hög grad om att försöka diskutera med en true believer. I princip allt man lyfter fram och som strider mot det tankeparadigm som gäller för den som är true believer avfärdas av hen som trams eller dylikt. Men man får sällan eller aldrig veta vari tramset ligger.

        Bara ett exempel: Du gör en stor sak av att jag skrev, att ett av mina kommentarsinlägg här ovan tillkom ”i fyllan och villan”.

        Än sen då? OM detta nu vore sant (att det tillkommit i fyllan eller villan), så innebär ett dylikt påpekande från dig ingen detaljkritik av innehållet i sig, utan du väljer snarare att angripa den som kommer med budskapet.

        Att bete sig och förhålla sig på det viset gentemot en debattör och dennes budskap vill jag mena också är typiskt för true believers. De grundar sina slutsatser på, vanligen, ovidkommande detaljer.

        Här är en påhittad dialog dialog mellan två true believers:som följt en debatt på tv:

        – Jag gillar inte den mannens åsikter.

        – Gör du inte?

        – Nä, såg du inte vilken ful slips han bar?

        – Jo, det har du rätt i. Inte undra på att det han sade mest var bullskit.

        Jag vet sedan tidigare att true believers som regel blir upprörda när man väljer att avporträttera dem på det vis som sker i denna påhittade dialog. Men precis som fallet är med Dunning-Kruger’s effect och Peter’s principle (se tidigare inlägg av mig i detta kommentarsfält om dessa båda informationshanteringstillstånd/faktaförhållningssätt) ligger det förvisso massor av allvar bakom de humoristiska exemplifieringarna.

        PS En helt annan frågeställning är vad jag vinner på att framställa true believers som pellejönsar och knallhattar. Herren Gesus själv synes vara mer sparsam med den sortens etiketteringar än jag är. Om jag minns rätt nu, i fyllan och villan, använder Gesus sådana pejorativa omdömen framför allt om komikerparet Peratt & Sassersson. Allt medan jag är benägen att stämpla betydligt fler än just dessa två som true believers och/eller anosognostiker.

        Gilla

    2. Till nytillkomna läsare:
      Jag har sagt att jag inte mer skall kommentera bbnewsabs neurologiska pseudoskeptikertrams, av den enkla anledningen att han kommer med en massa påståenden som det inte finns vetenskapligt belägg för.

      Det hanterar han genom att uppmana mig ge belägg för att det inte finns belägg för det han påstår . . . :D
      Han vill att jag bevisar att det inte finns bevis för det som det inte finns bevis. Jag skall alltså plocka fram sådant som – inte existerar!

      Han är en verklig true believer. Han tror att det finns bevis för än det ena, än det andra – fastän ingen ännu skådat något sådant.

      (OBS! Detta är INTE kommentar till bbnewsab.) ;-)

      Gilla

      1. @Alienna Du har på senare tid bland annat 1) förnekat att minnen lagras i hjärnan samt 2) hävdat att du tror på Rupert Sheldrakes bullskit.

        Jag förbjuder dig förvisso inte att tro på att våra minnen lagras som någon sorts energikraftfält någonstans utanför hjärnan och därför kan leva vidare i princip var som helst i universum även efter den fysiska kroppens/hjärnans död.

        Du får för mig hjärtans gärna även dyrka Rupert Sheldrake.

        Men det vore faktiskt klädsamt av dig om du någon gång, som omväxling till din tramsförklaring av det som jag skriver om, i detta fall, minnen respektive Rupert Sheldrakes vetenskapliga gärning.

        Jag har vinnlagt mig om att lägga fram länkar till artiklar, vars innehåll går ut på att minnen och hjärnan hör ihop SAMT länkar till artiklar, av vilka det framgår att Rupert Sheldrake står rätt ensam i den vetenskapliga världen om sina teorier om morphic fields. (Sheldrake själv tycks söka stöd för sina idéer hos kanske framför allt CG Jung och dennes tankar om arketyper med mera. Det är inte samtida forskare/vetenskapsmän han brukar referera till i första hand.)

        Jag förstår att jag trampar på en mycket öm tå, när jag kritiserar just Rupert Sheldrake och dennes forskning, ty New Age-kollektivet – som du, Alienna, synes tillhöra, även om du emellanåt hyllar Gesus här på GesusBloggen – bygger i väldigt hög grad sin syn på kosmiskt/globalt medvetande på just den sortens idéer och tankar som Sheldrake har valt att framföra. (Och även New-Age folket älskar CG Jung.)

        Så här sammanfattas Sheldrakes idéer av Wikipedia:

        ”Morphic field” is a term introduced by Sheldrake. He proposes that there is a field within and around a ”morphic unit” which organizes its characteristic structure and pattern of activity.[19] According to Sheldrake, the ”morphic field” underlies the formation and behaviour of ”holons” and ”morphic units”, and can be set up by the repetition of similar acts or thoughts. The hypothesis is that a particular form belonging to a certain group, which has already established its (collective) ”morphic field”, will tune into that ”morphic field”. The particular form will read the collective information through the process of ”morphic resonance”, using it to guide its own development. This development of the particular form will then provide, again through ”morphic resonance”, a feedback to the ”morphic field” of that group, thus strengthening it with its own experience, resulting in new information being added (i.e. stored in the database). Sheldrake regards the ”morphic fields” as a universal database for both organic (genetic) and abstract (mental) forms.(Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Rupert_Sheldrake )

        Likheterna mellan Sheldrakes tankegångar och de bullskitparadigm som existerar i New Age-världen är som synes slående.

        Sheldrake menar alltså, precis som en majoritet inom New Age-rörelsen, att åtminstone vissa minnen – läs: tankar och känslor – kan existera och leva vidare utanför hjärnan/kroppen, oberoende av om en fysisk kropp/hjärna finns närvarande/tillgänglig eller inte.

        Detta är förstås en åsikt som är mumsfilibabba för alla andevärldstroende.

        Sheldrake KAN – ja rent av måste – tolkas som att det inte behöver finnas en fysisk/kroppslig hjärna för att minnen ska kunna existera. Vips blir det sålunda möjligt för andevärldens entiteter att kunna fånga upp och återge allehanda minnen, som härrör från folks jordelivsvistelser. Ja, även djurs minnen bör leva vidare av samma skäl.

        Kan tankar och känslor leva vidare utan att vara direkt beroende av någon fysisk hjärna/kropp, öppnar förstås det för att hjärnan kan reduceras till en ”radioapparat” som kan ta emot ”minnessändningar” från alla håll och kanter. Med det synsättet rättfärdigas förekomsten av det som i parapsykologins värld kallas för psi, varav prekognition och telepati är två bra exempel.

        Och genast framstår det inte alls som orimligt, att det som exempelvis Terry Evans och Anders Åkesson ägnar sig åt är, att dessa medium med sin hjärna/”radioapparat” kan fånga upp de här minnessändningarna som hela tiden verkar genomkorsa luftrummet/atmosfären.

        Envar – utom true believers, förstås – måste finna det synnerligen egendomligt, att ett medium i detta hart när oändliga brus av olika minnessändningar på just sin ”radiomottagare” lyckas ratta in just de minnessändningar som är till glädje och stort intresse för just den betalande publik, vilken har valt att mot en saftig entréavgift besöka just den aktuella seanslokal, där just detta medium råkar befinna sig just den aktuella kvällen.

        Det krävs fanimej en extremt väl fungerande logistik av andevärldens entiteter för att allt ska klaffa när oddsen för ett misslyckande verkar vara snudd på oändligt höga.

        En annan konsekvens av Rupert Sheldrakes resonemang och teoretiska tankebygge är, att om jag i Fagersta tränar en hund i att skilja på röda och blå bollar, så kommer även hundarna i Nairobi, Ouagadougou, Ulan Bator och Kuala Lumpur att ha glädje av denna träning på så vis, att även dessa hundar snart blir ena jävlar på att skilja på röda och blå bollar och således efterkomma kommandon som ”Hämta den röda bollen!”.

        Detta är, som jag skrev tidigare, lika trovärdigt som att vattenmolekyler skulle ha ett minne av ett tidigare tillstånd oavsett antalet vattenutspädningar de fått bli delaktiga i (= där man alltså har spätt ut befintligt vatten genom att tillföra nytt vatten osv i snart sagt all oändlighet; typ att om en nordkorean pinkade i Stilla havet utanför Nordkorea, så skulle en badande i San Francisco-bukten några veckor senare efter en kallsup kunna förväntas utropa: ”Fy fan vad vattnet smakar píss, nu har säkert nån jävla nordkorean stått och pinkat i vattnet igen hemma vid sin havsstrand. Kanske är det Kim Jong-Un personligen som pissat i havet för att reta upp och provocera oss amerikaner?”

        Är det för mycket begärt av dig Alienna, eller någon annan som tror på Sheldrakes idéer om morphic fields med mera, att komma med några länktips som ökar trovärdigheten för den sortens tankegångar? Även ett enda länktips är i mina ögon bättre än inget.

        Jag har svårt att se det som bisarrt, att man som jag väljer att inte tro på sådana saker – typ hundanalogin ovan – vilka för Sheldrake och hans anhängare (av vilka du, Alienna, alltså förefaller vara en) ter sig som den naturligaste sak i världen att tro på.

        Till saken hör att jag själv har länkat till Sheldrakes egen hemsida. Allt enligt principen att båda sidor ska få chansen att göra sig hörda och uttala sig. Vad jag nu efterlyser av dig, Alienna, är ytterligare länkar (än Sheldrakes egna texter) som ger stöd åt Sheldrakes idéer.

        Jag länkade i tidigare kommentarsinlägg också till konceptet om/med den hundrade apan, ett i New Age-kretsar väldigt omhuldat koncept, eftersom det passar som hand i handske i Sheldrakes idévärld.

        Det var högst avsiktligt som jag valde en länk som går till en artikel i numera nedlagda tidskriften Sökaren. Ty om man i tidskriften Sökaren kan läsa att den hundrade apan-konceptet är ren bullskit, borde det väl, kan man ju tycka, övertyga New Age-anhängarna om att de har fel, som envisas med att referera till detta genomfalska koncept (som dock har den stora förtjänsten att det ger stöd åt Sheldrakes tankegångar/idéer).

        Fast det är klart: Om nu merparten (?) av New Age-anhängarna är true believers, vilket är den tes jag driver, slår en dylik kritisk artikel i självaste Sökaren, a.k.a. New Age-rörelsens bibel, inte sönder de tankeparadigm som en New Age true believer har fastnat i. Och du, Alienna, bär syn för sägen i det avseendet.

        Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s