Världspremiär på Gesusbloggen :-]

Det kom en kommentar här på bloggen som jag tyckte var så bra och med så mycket klokt i att det borde få mer utrymme att synas – så jag frågade om jag fick lägga upp det som ett gästbloggarinlägg istället. Och det fick jag – Tack Ulrika!

***

Jag anser mig ha haft flera märkliga upplevelser i mitt liv som inte gått att förklara. Besök på nätterna (skepnader, ljud), jag har hört röster tala direkt till mig, drömt vakendrömmar, känt beröring (som om något tryckt ner mig mot madrassen eller satt sig bredvid mig på sängen) mm.

Jag har sedan jag varit liten haft väldigt intensiva drömmar och med åren som gått har det bara blivit värre och värre. Jag har också en väldigt god intuition. Jag känner på mig vad folk behöver. Jag är en känslomänniska helt enkelt.
Många tänker nog nu ”Ja precis, exakt så är det för mig med””. Andra tänker kanske ”din lyckans ost, jag vill uppleva såna saker”.

Jag vill inte göra någon besviken nu eftersom det säkert låter väldigt spännande för den som är intresserad av sånt här. Jag ska förklara vad jag menar men för att ni ska förstå så måste ni läsa hela inlägget och följa länkarna. Det funkar inte att bara skaka på huvudet och säga att jag har fel, att jag inte kan ta eran tro ifrån er. Det har jag inte för avsikt att göra heller. Det är upp till var och en att ta till sig det man vill. När det väl kommer till kritan är det extremt svårt att övertyga någon som har bestämt sig för att något är på ett visst sätt.

För min del har det mesta visat sig ha en förklaring. Jag kan vara lättlurad i många sammanhang men jag tillåter mig inte att ”köpa” en förklaring bara för att min känsla säger mig att den är sann. Jag vill gärna tro på allt jag upplever men först och främst vill jag veta det som går att veta. Kalla mig INTE skeptiker! Jag är nyfiken åt båda hållen!

Så har har det dock inte alltid varit…

Det jag vill berätta är min historia och vad jag kommit fram till och kanske det får er att tänka lite annorlunda efteråt. Om inte så är det som det är med det. Helt ärligt tror jag det är svårare att övertyga någon som tror på spöken om att spöken inte finns än det är att övertyga någon som inte tror på spöken att de finns. Jag ska förklara det påståendet längre fram.

Vem jag egentligen är spelar ingen roll. Jag kunde varit vem som helst vid vilken ålder som helst. Ni kommer inte att förstå mig bättre bara för ni har min adress om jag säger så.

Jag hade gärna velat tro mer än jag gör. Det finns de som jag väldigt gärna skulle vilja få kontakt med på ”andra sidan”. En väldigt nära vän tex. och ja, jag har sprungit på seanser. Tyvärr har jag bara fått bekräftat att ”de” (medium i plural) använder exakt de tekniker som finns att läsa om på Wikipedia under rubriken ”Cold reading”. Vilken kalldusch! Jag testade inte bara en gång utan två och tre gånger men med samma resultat.

Läs om cold reading: sv.wikipedia.org/wiki/Cold_reading

Seanser
Efter första seansen var jag misstänksam. Jag kände mig lurad på något vis för jag visste med mig att det inte var direkt pricksäkert. Egentligen fanns det i efterhand ingenting som bevisade något. Herregud, jag hade verkligen svarat på frågorna och påståendena jag fick. Jag kände mig dum!

Andra gången blev jag ännu mer besviken utan att gå in på detaljer. Jag hade ju råkat stöta på sidan om Cold reading innan och det framstod löjligt uppenbart nu. Studerar man när andra får sina ”meddelanden från de döda” så ser man mer objektivt än man har möjlighet till när det händer en själv. Jag ville så gärna tro så ni anar inte. Jag ville dessutom få bekräftat att jag också hade gåvan, för visst måste jag ha det? Hur skulle man annars kunna förklara allt? Det fick jag inte…

Tredje gången gick jag enbart för att studera. Var vad jag sa till mig själv i alla fall. Tror ni inte jag satt där och bölade och blev känslosam ändå? Bara det att det var av besvikelse. Tillslut orkade jag inte sitta där och känna mig dum när det ena efter det andra påståendet eller meddelandet inte stämde det minsta. Jag satt tyst och bara ville att det skulle vara över så jag fick gå hem. Jag skämdes över att jag inte ställt mig upp och sagt ifrån och jag skämdes åt det väletablerade mediumets vägnar.

Ärligt, skulle man räkna på fingrarna så fick jag fler motfrågor och påståenden som sökte bekräftelse och svar än jag fick något annat. Bortförklaringar undanbedes. Jag var inte svårläst den första gången, förmodligen inte den andra heller och mig veterligen så fanns det ingen ”fnurra på tråden”. Hen babblade på och lämnade mig med kommentaren ”kolla upp det”. Därmed hade människan tillämpat cold reading in i minsta detalj.

Bedragare eller självbedrägeri?
Det handlar om en eller flera tekniker man kan använda medvetet eller omedvetet. Jag säger därför inte att alla medium gör detta medvetet. Jag vill inte tro att människor är så onda att de medvetet vill lura andra. Jag uppmanar alla som varit på seansen eller privata sittningar att tänka tillbaka eller varför inte göra ett nytt besök efter att ha läst och sett det här? Om ni har råd vill säga. Det är inte gratis.

Ett bra exempel på tillämpning av cold reading är Terry Evans (det man får se i tv). Jag ser alla avsnitt av det okända och jag älskar det oavsett om det är äkta eller ej. Jag tycker om skräckfilmer också så det visar bara att jag tycker om att bli lite uppskrämd.

Jag vet de som träffat honom personligen (jag har inte gjort det och kommer inte att göra, särskilt inte efter det utspel han har gjort mot Gesus).
Jag vet både skeptiker och ”troende” som personligen, antingen för att delta i en seans, personlig sittning eller för att lära sig att ta kontakt med andar, har träffat honom.

Vad jag lagt märke till är att de som verkligen tror på att allt han gör är äkta, faktiskt varken har kunskap eller intresse av vad cold readings är. De vill inte ens höras tala om det och försvarar det innan man har kommit så långt som till en förklaring och vem är jag att ta deras tro ifrån dem? Det är upp till var och en att skaffa sig en åsikt men om jag vet något som de inte vet, är det rätt av mig att hålla käften då? Det där kan man tvista om till dödagar…

Karla McLaren
Terry är inte det enda exemplet men nog ett av de bättre som är tillgängligt på det ”svenska internet” ;) Innan jag tjatar vidare om det vill jag att ni ska läsa det här: www.csicop.org/si/show/bridging_the_chasm_between_two_cultures

Där har vi en kvinna vid namn Karla McLaren som till och med författat böcker som säkert flera av er till och med har läst.

Citat ur texten:
”I’m not really sure how to introduce myself, except perhaps with this paraphrase: “I have seen the enemy, and she is me.” I’m an author and healer (or I was, actually) in the metaphysical culture. I wrote about energy and chakras, auras, healing, the different kinds of psychic skills… the whole shebang…”

När ni har läst hela texten (google translate fungerar utmärkt för de som har svårt att förstå engelskan), titta då på det här klippet som både förklarar och visar hur det går till. Tyvärr har man stoppat in ett klipp på ett amerikanskt ”medium”också. Det är iaf i slutet av det här klippet som det intressanta kommer.

Nästa klipp är kortare och visar enbart hur själva ”seansen” går till:

Fantastiskt..! Bara det att det att han INTE har någon förmåga att ta kontakt med andar. Han är en illusionist vid namn Derren Brown.
Jag tycker att han är väldigt duktig på det han gör och det måste ni väl hålla med mig om? Notera att hans avsikt inte är att lura någon utan att bevisa att vem som helst kan göra detta. Tänk på Karla i texten ovan. Hon ville inget ont. Hon trodde verkligen på det hon gjorde! Man kan alltså lära sig detta utan att egentligen förstå vad man har lärt sig.

Om man nu kan genomföra en seans utan någon som helst förmåga att ta kontakt med döda utan enbart med hjälp av de tekniker som finns tillgängliga och fria för vem som helst att använda. Är det då inte sannolikt att det finns människor som använder sig av detta både medvetet och omedvetet? Likt det Karla gjorde?
Man behöver inte dra det så långt som till att människor nödvändigtvis är bedragare. De kanske inte ens är medvetna om det utan begår någon slags självbedrägeri (http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvbedr%C3%A4geri).

Titta nu gärna med med nya ögon på de inspelade klippen som finns med tex Terry Evans (med eller utan Gesus kommentarer). Jag räknar med att ni har sett dem tidigare (eftersom ni hänger här). Känslor och tro lägger vi åt sidan nu.

Finns det fortfarande inga tvivel? Är ni verkligen bombsäkra på att det inte förekommer någon ”Forer-effekt”, Barnaum uttalanden, ”försäljningsknep” eller konfirmeringsbias? Gör Terry något som Derren Brown inte gör, förutom att han lever sig in i rollen som medium mer?
Det som visats på tv är redigerat. Det gäller naturligtvis samtliga klipp.

Det är inte som du ”tror”
Jag säger inte att det inte finns ett liv efter döden. Jag säger inte att allt går att förklara med vetenskap. Däremot påstår jag att många som tror på allt det här är väldigt okunniga och saknar förmåga att ifrågasätta saker som de tror på. Varför skulle man ifrågasätta något man tror kan man ju undra då? Jo kanske för att det inte är bra att bli lurad eller att luras. Dra inte paralleller med den religiösa tron nu. I de flesta kyrkor behöver du inte betala för att få kontakt med gud.

Kriterierna för en bedragare för ni googla fram själva.

Hur man än vänder och vrider på det så finns det alltid undanflykter och förklaringar på allt. Man säljer inga löften eller lovar oftast inget och när det är upp till bevis så funkar det inte. Vad betalar man för då? Det är verkligen lätt att tjäna pengar på det här med andra ord. Man kan certifiera sig själv och skriva ett cv utan några referenser, det är ingen som kolla upp det ändå.

Man behöver inte försöka ta någons tro bara för att man vill upplysa om att folk blir lurade. Det existerar bedragare i alla sammanhang men man måste vara villig att lyssna på skeptikerna för att förstå det. Vill man tro så ska man undvika den här bloggen och absolut inte ge sig in i några diskussioner. Det leder ju ingen vart om man redan bestämt sig utan att ens se åt bevisen för att de är ”dåliga”, den finns en värdering i dem som inte tilltalar en eller för att man bara valt att sätta sig på tvären och hävda att man är kränkt eller något i den stilen. Hur kan man avgöra innehållet om man inte ägnar det någon uppmärksamhet?

Vad skulle vi veta idag utan vetenskapen? Det man inte trodde på förr får vi idag lära oss i skolan. Det är inte så att allt vi fått lära oss har gått någon gräddfil in i skolmaterialet och vetenskapen utvecklas hela tiden, man upptäcker nya saker och områden. Vi strävar efter att veta så mycket som möjligt om allt.
Det finns ”true believers” inom alla områden, som inte behöver någon fakta för att tro. Jag personligen kan tycka att det måste finnas en gräns för hur blind man kan vara för de vetenskapliga fakta som finns. Värst av allt tycker jag är hur man okunnigt lägger fram helt naturliga saker som”bevis” för att man skulle ha någon slags kontakt med den andra sidan. Det finns inga bevis, det är så enkelt. Helt enkelt, det är inte alltid som man ”tror”. Återkommer mer om det…

Drömmar och sömnparalyser
Något som intresserar många är drömmar. Känslan av närvaro när man ligger i sängen, astralresor mm. Ni kanske minns att det var så jag började det här inlägget. Jag berättade att jag har haft en massa upplevelser, att jag haft en väldigt stark övertygelse. Nu kommer fortsättningen:

Upplever man en sömnparalys några få gånger så tror man att man antingen håller på att bli galen eller att någon osynlig kraft vill åt en. Oftast är det obehagligt och fasansfullt. Jag kan intyga det!

Man har beskrivit klockrena sömnparalyser i ”Det okända”. Fast då har det inte benämnts vid sitt rätta namn utan setts som ”bevis” på närvaro. Det är inte någon som uttryckligen sagt det men man låter det passera och får tittarna att tro att aha, är det så det ligger till?

Läs om sömnparalyser här: sv.wikipedia.org/wiki/Sömnparalys

Alltså, sömnparalyser är inte på riktigt mer än att du upplever det som att det vore det. Det går att förklara och jag håller med att man lätt kan tro att ”nu händer det grejer”.

Vore jag färgblind skulle jag kanske tänka samma sak om en apelsin. Jag ser ju vad den har för färg, varför skulle jag inte tro att den inte är grön när det är vad jag ser? Tja, man får välja helt enkelt. Antingen tror jag på allt jag ser eller så tar jag till mig fakta.

Läs om vad true believers är här: en.wikipedia.org/wiki/True-believer_syndrome

Allt det här med sömnparalyser (får fortfarande kalla det paranormalt om ni vill) det betyder inte att man har kontakt med något annan än sig själv. Förklara annars hur det kan finnas sjukdomar där sömnparalyser ingår som symptom. Sömnen är störd av en eller flera anledningar men även friska människor kan uppleva detta när sömnen fungerar mindre bra. Dessutom kan man öva upp sin förmåga om man verkligen vill. Man befinner sig i ett ”mellanstadie”, mellan sömn och vakenhet. Ni har säkert hört talas om det fast då förklarat som något mystiskt, andligt, paranormalt eller till och med närkontakt med utomjordingar.

Det är inte en fråga om att tro för vad har det paranormala gemensamt med sjukdomar? Vad har det att göra med att man lär sig att hamna i ett visst tillstånd eller att man av olika anledningar (sjukdomar) har en så störd sömn att man trillar ur sin djupsömn hela tiden?

Läs om Narkolepsi: sv.wikipedia.org/wiki/Narkolepsi

Svaret på ovanstående fråga är: Det har ingenting gemensamt! Det enda man kan tro är att det är ett tillstånd som uppkommer när kroppen sover och hjärnan nästan är vaken (förenklad förklaring). Det man kan veta är att vissa drabbas av det för att de är sjuka, andra för att de har sömnproblem eller för att de har tränat upp förmågan. Det förklarar varför man i samband med detta ofta känner sig tröttare än annars. Man får inte den sömn man behöver, något är det som inte riktigt fungerar.

Se dokumentären på SVT om flickan som fick Narkolepsi efter influensavaccinet. Efter sprutan: www.svt.se/dokumentarfilm/efter-sprutan

Tror ni hon tycker att det här är kul? Njuter hon av sina ”paranormala” förmågor eller den ”närkontakt” hon får med andarna? Räknar med att ni inser att det inte handlar om något paranormalt vid det här laget… vi kallar det därför för sömnparalyser och inget annat (skippa det paranormala). Det är väl ingen som tror att allt de drömmer är sant? Livet skulle inte vara så kul då, särskilt inte för oss som har mycket mardrömmar. Hur verkligt det än känns är det en dröm. I ett tillstånd där man dessutom är medveten om att man drömmer blir det ännu mera verkligt och när man drömmer och vill vakna men inte kan, ni måste uppleva det för att förstå. Inte konstigt att människor blir rädda eller inbillar sig saker! Det har inte någon koppling till de döda, aliens eller något paranormalt. Lika lite som vilken galen eller banal dröm som helst.

Mina sömnparalyser stämmer in exakt med det som beskrevs i, jag tror det var det förrförra avsnittet, av ”Det okända”. Fast det är inga spöken, andar eller något annat hokus pokus som hemsöker mig (finns mycket att googla om ämnet för den som är villig att sätta sig in i det).

Lever man i stress, sjukdom, med dålig sömn, går omkring och tror att man är hemsökt mm så tolkar man in allt som ”bevis” och jag lovar att man inte alls behöver tro på spöken för att på riktigt tro att det handlar om något paranormalt. Vet man inte vad sömnparalyser, hypnagoga och hypnopompa hallucinationer är, då tar man till det som är närmast troligt även om det egentligen är helt osannolikt. Vad skulle man annars göra? Därav förtydligar jag ett av mina första påståenden. Det är lättare att övertyga någon som blir väckt mitt i en ”hallucination” om att spöken finns även om de i grunden inte tror på spöken än att försöka övertyga någon som redan tror på spöken och vaknar mitt i en hallucination, att spöken inte finns.

Om du har upplevt liknande saker. Har du verkligen ställt dig frågan varför och inte bara ”vad vill drömmarna med mig”?

Om en läkare redan innan det sker kan tala om att du förmodligen kommer att drabbas av det. Är de då paranormala som kan förutse det eller finns det vetenskapliga belägg för att det är sannolikt att det inträffar? Vad är troligast? Är det så att de som drabbas av Narkolepsi och sömnparalyser automatisk får något som somliga skulle börja dregla av glädje av att få uppleva? Någon som försöker kväva en eller vrålar på en vid sängkanten (som exempel). Närkontakt med andra sidan, visioner, budskap…? Herregud, det är en plåga om det händer ofta, ett helvete! Ni anar inte!

Det är ingen skillnad i vad vi (troende på andar eller icke troende) upplever i sömnparalyserna/hallucinationerna, det är hur vi tolkar dem som är skillnanden!

Mina egna erfarenheter:
Jag kan göra en massa saker då jag befinner mig i dessa ”tillstånd”. Jag kan utforska saker vilket faktiskt är spännande men jag kan även (och det har jag tränat mig till) göra ”verklighetskontroller” i drömmen, för att försäkra mig om att det inte är på ”riktigt”. Man är så illa tvungen när det vara blir värre och värre.

Ibland kan det vara svårt att veta om man är vaken eller ej. Det jag ser, läser, känner eller vad det nu kan vara (för det varierar) är min egen fantasi. Om man läser en text på ett papper i en ”lucid-dröm”, då tror man verkligen att det man läser står på pappret. Det är så verkligt! Ett meddelande från ”någon”?

Om jag skärper medvetandet ytterligare och VERKLIGEN läser på pappret. Man måste verkligen vilja göra det, det är inte bara att bestämma sig utan man måste träna sig för att bli så pass medveten. Då inser jag att det finns inga ord. Kanske några enstaka. Ibland flyter bokstäverna runt, blir till figurer eller siffror eller så går det hål i pappret. Jag har varit med om alla varianter men ALDRIG har det när jag tagit ”kommandot” stått något på pappret. Jag bara tror det och min fantasi har inga gränser. Jag kan få till de mest sjuka saker eller helt meningslösa sakerna. Det känns verkligt, det ter sig verkligt men det är inte verkligt och jag har ingen paranormal förmåga. Jag läser ett meddelande/brev eller vad det nu kan vara men egentligen så finns det inga ord där alls. Hur kan jag då läsa?

Min vanligaste medvetna återkommande dröm är att jag sitter framför datorn och läser statusuppdateringar på Facebook. Jag läser om vad folk käkar till middag, vad de ska göra till helgen osv. De flesta av mina lucida drömmar utspelar sig i realtid och beter sig som i verkliga livet dvs jag har jag städat nyligen så är det nystädat i drömmen och har jag käkat köttbullar och mos så har jag gjort det även i drömmen.

Jag kan intyga att det jag läser på facebook inte är något som kommer att ploppa upp som en statusuppdatering i verkligheten, förutom det som man ändå skulle kunna lista ut. Somliga har ju en tendens att alltid skriva om samma saker. Alltså det är inte frågan om att jag ser i framtiden eller får några som helst budskap. Med lite fantasi skulle jag möjligen kunna tolka in det. Nu tycker jag att drömmarna får stå för fantiserandet. Jag vill gärna leva i verkligheten.

Ibland vaknar jag (tror jag) och tänker ”vilken meningslös dröm”. Sedan vaknar jag igen (på riktigt) och tänker att ”vad meningslöst att jag drömde att jag vaknade och tänkte att det var meningslöst”. Så håller det på. Om och om igen och mellan varje ”uppvaknande” så är jag säker på att jag är vaken även när nästa dröm tar vid. Då måste jag tillslut ta reda på hur det ligger till. Man kan bli galen för mindre saker. Verklighetskontrollerna kan vara mycket användbara.

Det skickas runt texter på Facebook med meningar på bla engelska, vars bokstäver är huller om bladder. Man kan läsa texten ändå. Det står att bara en viss procent kan det. Jag skulle tro att alla som kan engelska och kan läsa kan tyda texten mer eller mindre. Spooky?

Man läser inte varje bokstav, hjärnan förstår ändå och det är vad som händer i en sådan här dröm fast lite tvärtom. Min hjärna skapar orden/meningarna utifrån vad den tidigare ”registerat och känner till”. Jag ”tror” att jag ser orden men eftersom det inte är en ”facebook-delning” utan en dröm så finns de ju redan i min hjärna, precis som resten av drömmarna. Utan att granska det närmare så känner jag mig så säkert på att jag läst på ett papper eller en datamonitor.

Oftast flyter man bara med i drömmen och vaknar trött och utmattad samt en aning förvirrad. Det tar på krafterna att sova men ibland är det nödvändigt att lägga den extra energin på att slå hål på drömmen eftersom man aldrig tycks komma ur den.

Texterna (som bara ett exempel) betyder bara något om jag vill att det ska göra det, precis som allt annat man ser i drömmarna. Jag kan definitivt inte tro på mina drömmar. Det finns mycket i mitt ”drömrike” som man inte vill uppleva. Varför ska man använda vissa delar och säga att just det där var på ”riktigt”? Får man lov att välja och sedan påstå att det är sant?

Jag har inte fått något brev från någon ande eller avlägsen släkting. Jag skulle vilja det så säg inte att jag inte är öppen för det det. Jag har bara lyckats förstå och motbevisa det jag egentligen från början ville tro. Hade jag inte tränat mig på detta vis eller gjort mig själv uppmärksam på att det finns förklaringar på varför min hjärna gör som den gör så hade jag inte förstått det här. Jag kunde helt ovetande om den verkliga sanningen valt att utveckla mina fantasier och säkerligen kommit i kontakt med både det ena och det andra. Jag blev själv förvånad och lite besviken men man kan inte blunda för fakta.

Jag är glad att jag inte valde den här vägen. Annars hade jag väl legat på psyket nu. Jag kan inte se det som något positivt. Det var bara kul ett tag.

Nu har jag möjligheten att leva mig in drömmarna eller försöka ta mig ur. Även om jag vet sanningen så kan det vara spännande och lite som att titta på en film man aldrig sett tidigare. Att vandra runt i ett rum och bara titta på saker till exempel kan låta trist men det är fantastiskt vad hjärnan kan hitta på och det bara för att jag har en sjukdom som inte bara påverkar min fysiska kropp utan även utplånar min förmåga att sova gott (jag har inte Narkolepsi). Så vitt jag vet är det inget ”fel” i huvudet på mig.

Min hjärna är fantastisk!

Jag vill verkligen kunna sova normalt och känna mig utvilad men kan inte det. I vissa perioder är det helt förjävligt. Det är inte särskilt kul att vakna av att någon vrålar på en och man inte kan röra på sig. Det kan vara helt fasansfullt att ha känslan av att någon tar på en, attackerar en, när man inte kan röra sig ur fläcken. Man är fast tills kroppen vaknar.

Det är så verkligt att jag kunde svära på att det var på riktigt om jag inte visste bättre. Jag menar ordagrant att det INTE finns kopplingar till någonting som inte kommer från mig själv. Det står ingen vid min säng och viskar eller skriker budskap. Jag gör inga astralresor. Jag ”reser” i mina halvmedvetna tillstånd och under mina premisser skulle jag kunna få andra att tro att jag gör just astralresor. Sannolikhet, slumpen, lite tur på det och en smula omedvetet fusk kan till och med lura mig om jag så skulle vilja. Vore det enkelt skulle man redan kunnat bevisa detta fenomen. Det går inte och därför har man inte kunnat det! Det hade ju varit bra mycket mer spännande om jag hade kunnat lägga fram ett bevis för att det fungerar. Det vore skithäftigt, inte sant?

Det enda budskap som finns är det mitt undermedvetna möjligen skulle vilja säga mig men oftast är det bara en massa meningslös skit.
Vissa gånger önskar man det vore tvärtom. Det händer att drömmarna är helt fantastiska och man kan visst ta till sig dom och använda dem till något positivt, om man vill. På så vis får man ut något bra ur det och jag kan leva länge på känslan av att ha hört min bortgångne väns röst. Men fortfarande, det är något som är taget ur MITT minne, något jag upplevt tidigare. Man drömmer inte om saker man aldrig sett eller hört eller har förmåga att fantisera fram. Man kan få idéer, komma på saker som man kan ha nytta av i verkliga livet men det beror snarare på att man är fri, man begränsar inte sina tankar som när man är helt vaken och man kommer ihåg det efteråt eftersom man är mer vaken än i vanliga drömmar.

Det är fortfarande mina tankar, min hjärna, ingenting annat! Det kallas fantasi, tankar, minnen och kanske undermedvetenhet men ändock kommer det från mig själv.

De som har Narkolepsi har inte per automatik paranormala förmågor! Inte jag heller! Vi upplever exakt samma saker som de som anser sig ha en massa paranormala förmågor! Punkt!

Varför jag ens bryr mig om att skriva ner det här
Att jag skriver det här sjukt långa inlägget är inte för att hänga ut Terry Evans som en dålig människa även om det brev som han eller hans ”spökskrivare” skrev till Gesus är långt ifrån vad jag anser är ok. Han råkar vara välkänd och ett bra exempel att använda. Inte heller skriver jag för att förstöra livet för dem som byggt hela sin världsbild kring det här. Jag vill visa att man kan tro och samtidigt ifrågasätta vad det är man tror på. Jag har trott och jag tror fortfarande på att det finns ”något” men det jag har skrivet om ovan, det har jag lämnat bakom mig.

Ska det vara så väldans svårt att skippa all cold-reading, göra ett nya vetenskapligt försök med astralresor utan efterkonstruerade ursäkter och förklaringar. Går det så går det förr eller senare. Finns det andar som kan kontakta levande och tvärtom så kommer det ske även om man inte använder sig av en teknik som leder till att man tar informationen från den som sitter framför en. Derren Brown är inte medial!

Vill man inte helst av allt att alla ska förstå det här fantastiska?

Det är klart att med den kunskap och erfarenhet jag har så är det väldigt svårt att bli övertygad. Ni skulle känna det samma.

Jag har trott! Jag blev överbevisad!

Ulrika