Ja då var det dags igen, Det okända kör (har kört) igång igen med en ny säsong. 10 avsnitt ska det bli ser jag. Som vanligt hinner jag inte med, men har snabbglanat på avsnitt ett med Lena Ranehag, och suck…
Men – efter över tio år nu!
Den stora frågan är (eller inte), kommer vi få se några spöken fångade på film denna säsong?
Eller kommer vi få se några spökaktiviter fångade på film denna säsong?
Och framförallt, kommer vi få se några försök, av TV4-teamet eller ”dom i huset”, att fånga något på film denna säsong..?
Jag är rädd
Ja inte för spöken och att dom ska finnas, tvärtom ju, men att det blir det gamla vanliga i Det okända – några påstådda medium får göra gratisreklam för sina bedragarverksamheter med att hitta på samma gamla spöken som alltid nu i långt över hundra inspelade avsnitt.
Tror mina gamla spök- och Terrybingoplattor kommer vara lika aktuella, nu som förr. Och det blir väl som alltid hittills, en kavalkad av påhittade spöken som hade svårt att andas när dom dog, men led inte – och nu vill dom såklart hälsa, att dom har det bra nu och att dom som tror på hittepået ska gå vidare…
Troligtvis kommer några av dom påstådda medierna känna illamående, bli yra och känna att det blir kallt i husen dom besöker + säga att det setts skepnader, skuggor och att dom nog känt sig iakttagna där.
Inte överraskad om ”dom i huset” också tyckt det varit obehagligt gå i trappor kanske någon skåplucka eller liknande som stängts eller öppnats – spöken gillar ju att göra det. Särskilt om det är tröga dörrar, fönster, luckor som vinden absolut inte kan öppna/stänga.
Kanske har något ramlat ner eller någon elektronik krånglat – och det måste ju absolut vara spöken bara, inget annat. Kommer något spöke informera om att det varit översvämning i källaren en gång?
Finns det husdjur, har dom säkert reagerat på ”något”.
Kan det vara som alltid, att det är kvinnan i huset som tror på och upplevt spökena, och ev barn som ”sett” något. Mannen är/var skeptisk till det, men något ”speciellt” hände och då kunde inte ens han inte tro att det spökar.
Kommer vi få höra några döda människor som förmedlar enstaka bokstäver och/eller siffror? Kanske t.o.m. något namn och/eller datum – dock inte sitt eget namn.
Ja, frågorna är många – eller inte. Men vad jag såg på snabbkollen av avsnitt ett, så är det det gamla vanliga tramset, Lena känner energier, minnen och kyla + hittar på några spöken som dom sen som alltid inte kan hitta i arkiven, utan får trixa till med andra namn o.s.v… Som sagt, suck!
Var är Helge?
Varför inte istället ett avsnitt där Lena Ranehag tar med sin andeguide Helge till någon som har cancer och botar dom – det hade väl varit något… Det kan ju Helge, det har han ju gjort tidigare!
Eller ett avsnitt där Lena pratar om sina möten med utomjordingar som hon säger sig haft, eller visar upp sina äkta foto på riktiga spöken hon tagit.
Gärna med en riktig psykolog närvarande som kommenterar det hela eller något ;-]
Nytt för säsongen
Men en sak vet jag kommer bli ”nytt” – att påstådda mediet Regina Lund ska vara med som gästmedium i ett avsnitt. Ska bli intressant, eller inte..?
Att jag inte missade säsongspremiären nu igen, var faktiskt just Reginas förtjänst :-]
Noterar att dom nu använder ”dom i huset” som skådespelare, vid sängscenen – har det inte varit tidigare väl? Bara skuggor och dörrar lådor som rör sig…
| Följ Gesus på |  |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Gesusbloggen 
Ja du Gesus inget nytt under solen där antar jag , samma gamla trams och beundransvärt att man får pengar till att producera denna dynga och att ngn ens vill se det . Jag tycker generellt att andevärlden är otroligt elak och sadistisk i sitt agerande emot oss dödliga . Jag menar att alla dessa försvunna personer , alla anhöriga till dessa samt anhöriga till mordoffer där morden inte är uppklarade …Varför vill inte andevärlden att vi skall få klarhet i sådant ?
Det är hela flygplan som förvinner och inget vill andevärlden förmedla , mordet på Lisa Holm ,Palmemordet , listan kan göras oändlig . Varför prioriterar andevärlden hellre att släppa fram gamla mor och farföräldrar som bara kan förmedla en bokstav (!) .
Och om det nu är viktigare att få fram gamla morfar varför skall det då vara en sån gissningslek varje gång , varför väljer man att slå i en dörr istället för att greppa papper och penna och tala om vem man är ? Nej andra sidan verkar inte vara fylld med ljus och värme ..Snarare mörker och total avsaknad av empati .
GillaGillad av 1 person
Nej, har sett lite lite på Pierre inatt också – inget som imponerade. Tvärtom några riktigt dåliga grejer av det lilla jag såg. Måste få tid att kika på det.
GillaGilla
Gesus & Stone: Härliga texter att läsa – som vanligt – från er båda här ovan!
Indirekt aktualiserar ni denna frågeställning: Hur fan kan någon, som anser sig ha blivit korrekt avnavlad vid födseln, tro på detta kattmög och denna bullskit?
För mig är det fullständigt obegripligt hur någon vuxen kan förnedra sig till att tro på och/eller ägna sig åt tocket däringa.
Det är lite som detta med att tro på jultomten. Vid ca fem års ålder brukar barnen börja svikta i sin tro på jultomten.
När det gäller det kattmög som ni beskriver här ovan, Gesus & Stone, verkar det snarare som att vissa personer – blivande woowoos – sådär vid fem års ålder alltmer börjar tro på det som kallas för afterlife (och allt annat fanskap som förknippas med den ”sfären”).
Därefter ökar denna bullskittro undan för undan livet igenom. En gång woowoo, alltid woowoo.
Förvisso finns det undantag från denna huvudregel. Men dessa undantagsfall av mental tillnyktring är mycket sällsynta. Den absoluta merparten sitter fast i woowoo-träsket resten av sina liv.
Faktum är att de rent av verkar trivas med att leva i sin lilla livslögn.
I synnerhet om de dessutom kan tjäna pengar på att dela densamma med andra woowoos.
GillaGilla
”Faktum är att de rent av verkar trivas med att leva i sin lilla livslögn.”
Ja det är ju det – dom VILL tro på det, och leva i en fatasivärld. Är väl lättare/roligare så..?
GillaGilla
Oops! Glömde ju avsluta min ödmjuka, inkännande och empatiska kommentar här ovanför med de mantraliknande orden Ljus & kärlek.
Eller är det kanske Ljus och värme man ska säga? *minns inte riktigt*
GillaGilla
Värmeljus kanske ;-]
GillaGillad av 1 person
Köpte som vanligt Aftonbladet idag och snubblade över Terry Evans sida där han ger råd i andliga spörsmål, och hör och häpna , här har vi kritiserat Terry för att aldrig kunna komma upp med något namn och i sitt svar till en frågeställare om vem som pratar på ett band, så levererar han detta ; ” Jag gick bort för tidigt och mitt namn är Peter Sundberg (!)……….” så säger en ande till honom….Nu jäklar är Terry på ”G”!! Men varför sa inte anden det direkt på bandet kan man ju tycka, då har ju frågeställaren inte behövt kontakta Terry ..
GillaGilla
Tvinga mig inte att köpa Aftonbladet ;-]
GillaGilla
Halleluja på dig, Stone!
För oss som svurit en dyr och helig ed att inte ta i Aftonbluddret ens med en tång, kan du, Stone, tänka dig att förbarma dig över oss och giva oss fler detaljer om denna mirakulösa händelse som du beskriver, fullt i klass med när Jesus förvandlade vatten till vin.
Alltså: Vem fan är denne Peter Sundberg?
Nisse Hult har man ju hört talas om (se: https://www.youtube.com/watch?v=9peNmBMP12Y ifall du behöver friska upp minnet).
Men Peter Sundberg – var kommer han in i bilden? Vad har han för anknytning till frågeställaren?
Har även Terry börjat googla innan han går i svaromål?
Den ende Peter Sundberg jag känner till är han på nattradion (programmet Vaken som går i SR P3 och P4). Men han lever väl fortfarande?
Kan månne den gode Terry ha tagit fel på honom och Anton Niklas Sundberg, ärkebiskopen, om vilken Gustaf Fröding en gång skrev, på tal om branden i Karlstad 1845, att både landshövdingen och biskopen (eldsvådan inträffade innan Anton Niklas blivit utnämnd till ärkesbiskop) var på plats för att hjälpa till med släckningsarbetet, och Fröding sammanfattade deras respektive insatser på följande vis: ”Landshövdingen [stod mest och] grät och bad, me[da]n biskopen [gick runt bland brandhärdarna och] svor och släckte.”
GillaGilla
Ja jag vill också höra mer om Peter…
GillaGilla
Ok ok ok … Har man sagt ”A” få man säga ”B” ….Lite kortfattat så är insändaren så här ;
En kvinna vid namn ”Susanne” har en ande som besöker henne i hennes hem ,så hon beslutar sig för att försöka fånga honom på band ..Hon lyckas då fånga upp att anden säger några enstaka ord , mestadels engelska ( ! ) men även svenska . Denne ande har hemsökt henne i ca 3 år ..Så då kommer Terrys svar här i sin helhet ; citat ;
Ibland kan andar som vi inte känner ta kontakt med oss bara för att de dras till vår personlighet. Han berättar att han gick bort på sjukhus och att det inte var någon som hörde honom när han ropade.
”Jag gick bort för tidigt Mitt namn är Peter Sundberg och om du hör dig för med din släkt är jag säker på att det finns någon där som minns mig. Jag var inte alltid så vänligt sinnad.”
Om ingen kan kännas vid honom så kommer han ändå att få hjälp att gå över till andra sidan genom att du skrivit det här brevet. Han säger ;
”Nu kan jag gå vidare och över till ljuset. Jag är inte längre fast i min ensamhet och mina negativa känslor” Sedan säger han bara ”tack” . slut citat .
Ja vad säger man om detta ?!
Varför sa att han inte vem han var och vad han ville redan på bandet ?
Var det bara detta som krävdes för att han skulle ta sig till ljuset, att hon skrev ett brev till Terry ?
Å vem fasiken är denne Peter Sundberg ? Men här kommer Terry upp med ett klockrent namn i alla fall , inte illa pinkat ..
GillaGillad av 1 person
Jaha – nu blir jag väl tvungen att googla på Peter Sundberg ;-]
GillaGilla
Undrar förresten varför Peter Sundberg pratade engelska..?
GillaGillad av 1 person
Se svar längre ned i detta kommentarsfält.
GillaGilla
@Stone: Tack för kompletteringen!
Men var alltså detta i princip allt i detaljväg som AB-artikeln innehöll?
En sak är i så fall säker. Här finns massor av gravade hundar liggande i vassen tillsammans med ugglorna i mossen.
Hur som haver: Så här brukar det se ut när man skriver en insändare eller eller sänder ett brev till en tidningsredaktion:
1) Man skriver under med sitt, förhoppningsvis, rätta namn plus anger sitt telefonnummer plus ofta också sin postadress.
2) Sedan begär man att vid publicering av insändaren få använda sig av en signatur. Vanliga signaturer består av ett vanligt förnamn eller det klassiska ”Vän av ordning”.
OM nu Susanne är en ”normal”/genomsnittlig insändarskribent, är det högst rimligt, att hon följer dessa enkla riktlinjer (vilka för övrigt brukar stå att finna i anvisningarna om hur man kommer i kontakt med Terry via AB:s redaktion).
ALLTSÅ: Det kan sålunda inte uteslutas att hon faktiskt heter Susanne Sundberg, även om detta inte tydligt framgår av det publicerade brevet (”insändaren”).
Det skulle vara MYCKET intressant om Susanne följer det som skrivs här på GesusBloggen. Då kunde hon tillföra all den relevanta information som saknas på AB:s Terry-sida.
Alltnog, OM Susanne på något vis har uppgivit namnet Sundberg i ”följebrevet” till hennes insändare/Terry-förfrågan, och OM hon dessutom har uppgivit sin postadress och/eller sitt fasta telefoninummer, är det busenkelt att spåra henne. It’s a piece of cake, något som vilken normalbegåvad person som helst klarar av. Ja, sannolikt även massor av svagbegåvade personer, ifall de inte är klassade som idioter i psykiatrisk/medicinsk bemärkelse (= i vedertagen medicinsk terminologi, enligt vilken idiotismus definieras som att den personens IQ ligger på nivån 0-25 procent).
OM Susanne nu mot förmodan inte har uppgivit något efternamn och heller inget fast telefoninummer, så är det högst sannolikt på det viset, att hon i alla fall har uppgivit sitt mobiltelefonnummer. (Annars löper hon risk av att få sin insändare kastad i papperskorgen av en nitisk redaktör, och varför lägga ned möda på att skriva en insändare och amtidigt markant öka risken att få den refuserad = kastad i papperskorgen?)
Hur som helst: Med hjälp av söktjänster på webben, såsom Eniro, är det numera busenkelt att via ett känt mobiltelefonnummer få reda på abonnentens namn, postadress etc.
ALLTSÅ: Lite diskret släktforskning kan ett påstått medium sedan bedriva genom kontakt med exempelvis Skatteverkets folkbokföringsavdelning (gratistjänst) eller genom att vara prenumerant på en digital släktforskningstjänst (via vilken man får tillgång till numera digitaliserade svenska kyrkböcker innehållande uppgifter om våra förfäders födelse- och dödsdata samt dödsorsaker m m).
Detta vet varenda jävla släktforskare. Och det släktforskningsarbetet kräver egentligen blott elementär datorkunskap för att kunna utföras. Typ att veta hur man slår på datorn och klickar sig fram på en sajt. Torde räcka med en IQ på minst 75 för att greja det.
Redan Houdini sade på sin tid ungefär så här (OBS! att jag har valt mer moderna exempel för att framhäva hans poäng): OM en magiker kan utföra samma trick som trollkarlen Uri Geller eller påstådda medium som Anders Åkesson, I SÅ FALL bör den slutsats man ska draga vara, att då bygger högst sannolikt även det som de påstådda mediumen gör/presterar på motsvarande färdigheter i det magiska trollandets konst.
Tyvärr resonerar woowoos precis tvärtom. Deras bullskitresonemang kan sammanfattas så här: Bara för att det finns magiker som James Randi eller John Houdi som kan utföra samma trick som de påstådda mediumen gör, så kan vi inte säkert veta, om de här mediumen faktiskt har äkta andekontakter som hjälper just dem. Därför väljer vi att tro på dem när de bedyrar, att deras förmågor är äkta och bevisar existensen av en andetillvaro bortom den fysiska kroppens död.
Att resonera på det viset är i princip lika korkat och bisarrt som när de på UFO och aliens troende woowoos:en kavat slår fast: ”Bara för att alla de UFO-fall som man hittills har lyckats förklara under de senaste decennierna har visat sig ha helt naturliga förklaringar, UTAN ETT ENDA UNDANTAG, så kan det faktiskt inte uteslutas, att det bland de återstående fem procenten ännu oförklarade UFO-fall döljer sig något fall som KAN HA en utomjordisk förklaring.
Här följer en variant på detta korkade woowoo-istiska sätt att bullskit-resonera. Antag att du besöker en bank (som fortfarande hanterar kontanter) och ber att få växla in en hundralapp mot 100 enkronor.
Sedan går du hem med dessa 100 enkronor och sätter dig vid köksbordet för att kontrollera dem, deras äkthet. När du undersökt 95 av enkronorna och funnit att de är helt äkta, hur hög är då sannolikheten att någon eller några av de återstående fem enkronorna ska visa sig vara falska?
I praktiken lyder svaret: Sannolikheten att något av de fem återstående enkronorsmynten ska visa sig vara falskt ligger extremt nära NOLL procent. Bara för att de 95 först äkthetskontrollerade visade sig vara äkta, så följer inte därav att sannolikheten att någon av de fem återstående enkronorna ska visa sig vara äkta.
Fast för en woowoo blir väl svaret, med hänvisning till ufo-fall-allegorin ovan: Å, den sannolikheten måste vara om inte extremt hög så i alla fall långt ifrån försumbar.
Det är som med roulettehjulet. Om kulan har stannat på rött fem gånger/kulsnurr i följd, är chansen vid snurr nr 11 fortfarande 50/50 att även snurr nr 11 ska leda till att kulan stannar på rött. Varken högre eller lägre. Fast en typisk woowoo känner förstås på sig, med sin intuition/magkänsla, att nu vid snurr nr 11 är det fanimej dags för kulan att hamna på grönt. Och går ”all in” – som det heter.
OM nu intuitionen verkligen vore pålitlig, varför är det då så få som kan försörja sig på spel & dobbel?
GillaGilla
Jaha – nu måste jag googla på Susanne Sundberg ;-]
GillaGilla
Som vanligt en lysande analys av bbnewsab ! Det kan ju verka suveränt av Terry att nu helt plötsligt börja leverera namn , bara att han drämmer till med för och efternamn känns ju skumt …Och precis som du skriver så vet vi ju inget om den Susanne som skickat in sin fråga . Terry kan ju säkert leta fram många uppgifter på henne . Hon har ju med all sannorlikhet uppgivet telenummer , kanske adress vad vet jag , för att vara säker på att få sin fråga publicerad .
Och faktum kvarstår ;
Varför pratade mannen engelska ?
Varför sa han inte vem han var på bandet ?
Om han nu ville ge sig tillkänna så spelade han ju ett högt spel eftersom sannorlikheten för att just Susannes brev skule komma med måste var liten , eller kan andarna manupilera vad som skall komma med . Och kan dom det borde det ju vara en smal sak att istället tala om vem man är på bandet så har han ju sluppit några moment.
GillaGilla
RÄTTELSE: Jag skrev: I praktiken lyder svaret: Sannolikheten att något av de fem återstående enkronorsmynten ska visa sig vara falskt ligger extremt nära NOLL procent. Bara för att de 95 först äkthetskontrollerade visade sig vara äkta, så följer inte därav att sannolikheten att någon av de fem återstående enkronorna ska visa sig vara äkta.
Sista meningen i det stycket ska förstås lyda:
Bara för att de 95 först äkthetskontrollerade ENKRONORNA visade sig vara äkta, så följer inte därav att sannolikheten MÅSTE HA ÖKAT VAD GÄLLER att någon av de fem återstående enkronorna ska visa sig vara falsk/oäkta. I SJÄLVA VERKET ÄR SANNOLIKHETEN LIKA LÅG NU (= VAD GÄLLER DE FEM SISTA ENKRONORNA) SOM SANNOLIKHETEN VAR NÄR DET HANDLADE OM DE 95 REDAN RÄKNADE ENKRONORNA. DVS I PRAKTIKEN NOLL PROCENT.
GillaGilla
Tips till Herren Gesus:
1) Eniro-googling visar 57 träffar på Susanne Sundberg = man borde nog ha hennes adress eller mobiltelefonnummer för att kunna ”ringa in” henne.
Att fråga Terry efter hennes telefonnummer är väl inte att tänka på med tanke på era frostiga relationer? :D
2) Varför inte börja med att ringa Skatteverkets folkbokföringsavdelning och fråga efter avlidna med namnet Peter Sundberg. Med hjälp av en sådan förteckning borde det dessutom gå lättare att ”ringa in” Susanne, dvs lokalisera henne i Sverige (ity att det ju är rätt ovanligt att folk flyttar från Smygehuk till Treriksröset eller vice versa).
3) Att anden Peter Sundberg talar engelska är inte konstigt alls. Visserligen försöker judarna , Guds eget utvalda folk, att göra gällande att det talas hebreiska i Himmelriket. Allt medan muslimerna lika tväsräkert ”vet” att det är arabiska som talas i Paradiset.
Fast vi kristna som är fostrade i västerlandets halvreligiösa eller halvsekulära ”vet” förstås, att det är engelska som gäller i Himlen.
För bevis, se https://en.wikipedia.org/wiki/Rosemary_Brown_(spiritualist) .
Rosemary Brown är kvinnan som i mitten av 1900-talet blev kontaktad av kända avlidna klassiska musikkompositörer såsom Claude Debussy, Edvard Grieg, Franz Liszt, Franz Schubert, Frédéric Chopin, Igor Stravinskij, Johann Sebastian Bach, Johannes Brahms, Ludwig van Beethoven, Robert Schumann och Sergei Rachmaninov. Samtliga dessa talade engelska med henne när de sjöng eller dikterade sina nya musikaliska kompositoner/verk för henne.
Med tanke på att dessa namngivna kompositörer under sina jordeliv hade franska, tyska, ryska, norska eller polska som sina respektive modersmål, finns det väl blott en enda rimlig slutsats att draga: Alla som kommer till Himmelriket måste lära sig att tala engelska, ity att det är Himmelrikets eget modersmål, inte hebreiska eller arabiska.
Så att Peter Sundberg talade engelska med Terry är inte alls ägnat att förvåna.
Vi kan alltså räkna med att även välkända svenska artister som Edvard Persson och Harry Brandelius talar engelska när de vill kontakta någon som fortfarande trampar runt i den jordiska jämmerdalen. Fast just i Edvards fall kan jag tänka mig att hans engelska har vissa skånska influenser. Eller vad tror du, Gesus?
GillaGilla
Då skulle man kanske få höra den saltstänkta ”Gamla nordsjön” på engelska , och fritt översatt ; ” I haved lived by a countryroad” av den då mera internationella Edvard Persson . Fasiken va svårt om alla helt plötsligt skall kommunicera på engelska när man gått över på andra sidan , kan man det flytande eller blir det svengelska ;
Give the iron
No danger on the roof
I think I feel again you
What do you take me for
GillaGilla
Måste bara klämma in med ett nytt Terry Ewans svar från gårdagens papperstidning Aftonbladet där Terry sin vana troget svamlar på om nära och kära på andra sidan .
Men denna ggn vette tusan om han inte skitit i det berömda blåa skåpet i alla fall !
Han svarar på en läsarfråga angående att det luktar illa i ett hus och naturligtvis är det ju då en ande som åstadkommer lukterna !
Nåväl så här säger anden i klartext till Terry , håll i er nu ..
citat ” Äntligen är var det någon som gjorde något med huset.Det blev mitt uppvaknande. Jag insåg att jag hade gått bort och inte längre var i er värld. Katterna var mina. Mitt namn börjar på M” slut citat .
Va i helsike !!!! Först världens harang om hus och att hon vet att hon är död och om hennes katter men när det kommer till hennes namn ..DÅ ….går det inte att tala om vad man heter !!! Det mönstret börja kännas igen tycker jag ….Sedan skriver Terry att han tror det kan vara ”Maj Britt” och efternamnet Carlsson Det borde väl ”M” damen kunnat säga direkt tycker jag .
GillaGillad av 1 person
Kan man inte säga typ att Terry m.fl. har tre olika nivåer eller vad man ska kalla det, på sitt bedrägeri?
Ett när han berättar om det, då är det alltid att spökena sagt namn och gjort grejer som dom aldrig gör ”live” eller i TV. Sådant som skulle visa att det inte är bluff – men då alltid BARA när dom själv berättar om det!
Två, som här i tidningen tydligen, där han har möjlighet att t.ex googla men ändå anpassar det för att inte vara så uppenbart (fast det blir det ju ändå – för precis som förra så händer detta aldrig live).
Och tre, live eller vid TV inspelningar när först då inget av ovan händer – utan det är alltid bara samma gamla floskler.
GillaGilla
Tack för lägesrapporten, Stone, du GesusBloggens egen Aftonbladetkorrespondent.
Dina lägesrapporter pekar, enligt mig, entydigt i en och samma riktning: att det som Terry Evans levererar (och åker runt och turnerar med) är ren och oförfalskad bullskit.
Eftersom hans spalt i Aftonbladet löper på, kan man ju räkna med att rätt många måste läsa den, inte som du gör, Stone, utan läst av en jävla massa true believers, vilka alltså tror på – inget hellre vill än tro på – existensen av en andevärld, som Terry Evans påstår sig stå i förbindelse med.
Det innebär sannolikt, att man kan förvänta sig att också brevskörden till Terry bör vara stor, i alla fall betydligt större än ett enda sketet litet brev i veckan.
Om jag nu har rätt i detta antagande, måste det innebära, att Terry har möjlighet att välja ut ETT av alla de där breven för att ta sig an just det fallet.
Då uppkommer frågan: Vilket av alla breven ska Terry Ta sig an?
Vilket skulle du, om du befunne dig i samma sits som Terry, välja att ta dig an?
Alltså: Skulle du välja ett brev innehållande få eller inga ledtrådar? Eller skulle du föredra att hellre välja ut ett brev, som dels är rikt på ledtrådar till vem avsändaren kan vara, OCH där en slagning i ett register över avlidna människor dessutom visar att den troliga avsändaren ger en träff och visar att den identifierade brevskrivaren har en någorlunda nyligen avliden person (eller rent av flera sådana) bland sina nära och kära?
Ett litet tankeexperiment nu. Du som läser dessa rader, ställ dig sig själv två frågor (varvid jag också vill att du vinnlägger dig om att försöka sätta dig in i hur Terry Evans nog skulle ha resonerat kring just denna problematik):
1) Tror du att han skulle ha valt ett brev, från vars uppgifter han kan fiska fram lite intressant information om brevskrivaren och hens nära och kära (genom googling och via slagning i dödsfallsregister)?
2) Eller tror du att Terry Evans skulle resonera som så, att nej, inte fuska, utan jag väljer hellre ett brev, vars avsändare är omöjlig att eftersöka och finna extra detaljer kring – allt på bekostnad av att svaret i Aftonbladet på brevskrivarens undran kommer att bli ungefär lika pissljummet och avslaget som en cola som stått upphälld i ett glas på köksbordet över natten?
ELLER – för att sammanfatta båda frågorna till en enda: Hur tror du att Terry Evans, som har denna obskyra bullskitverksamhet som sitt levebröd, skulle ha gjort?
Själv tycker jag mig känna en stark lukt med tydliga inslag av – inte kattpiss – men väl av hot reading.
En rimlig arbetshypotes är denna: Mycket talar onekligen för att Terry Evans använder sig av spalten i Aftonbladet för att promota sitt varumärke som kontaktman mellan jordeliv och afterlife.
Lukten av kattpiss i det hus som brevskrivaren har tillgång till torde vara ANTINGEN antydd i själva brevet (men struket i Aftonbladets Terry-spalt). ELLER så är det en helt okonventionell gissning man kan dra till med. Vem har inte hört talas om lägenheter/bostäder som hyresvärden har tvingats sanera för tiotusentals kronor till följd av ”ingrodd” kattpisslukt, tobaksröklukt eller dylikt?
Att dra till med att det luktar kattpiss i en bostad (som inte använts på länge) är dessutom en helt ofarlig gissning. Antingen är det jordiska katter som någon gång har haft för vana att pissat i den aktuella bostaden. Eller så kan man alltid skylla på andliga katter. Båda påståendena är svåra att motbevisa/falsifiera, i synnerhet det sistnämnda (det om avlidna katters andar som blivit pissnödiga – alltså: hur fan kan man bevisa, för en spöktroende woowoo, att andekatter INTE kan bli pissnödiga?).
Jag anar här en ”gravad hund” (som Refaat el-Sayed brukade säga) eller rent av ugglor i mossen.
Uppgifter framtagna med hjälp av hot reading är ofta i behov av en lämplig kontext för att det inte ska bli övertydligt att de är just hot-readade.
Här är ett bra exempel på ett vanligt trick som lurendrejare av Terry Evans kaliber ofta använder sig av: de SPELAR/LÅTSAS okunniga!
Det ökar bedragarens trovärdighet – i alla fall bland de naiva true believers som utgör målgruppen – om man inte redan i steg 1 avslöjar allt man lyckats googla fram de rätta svaren och/eller hittat någon passande döing i dödsfallsregistret.
Med andra ord: Det finns liksom ingen anledning till att frångå vanan att rapportera enbart EN ENDA bokstav i namnet.
Icke desto mindre frångår Terry Evans själv, I just detta fall, sin mångåriga vana att bara nämna en enda bokstav såsom ingående i själva namnet UTAN ATT ange VAR någonstans i namnet bokstaven finns (till exempel att den utgör första bokstaven, sista bokstaven, eller finns i mitten av namnet).
Så just denna gång kan Terrys förmenta andekontaklt rent av – och för ovanlighetehs skull – precisera att M:et utgör första bokstaven i döingens namn.
ETT FÖRSLAG: Jag tycker att hädanefter ska alla true belivers, som dyrkar och tror på Terry Evans’ förmenta gåvor/förmågor, kräva att bokstavens placering i namnet ska anges. Andarna är ”bevisligen” till fullo kapabla att lämna ifrån sig sådan mer preciserad namninformation!
Nu tillbaka till det aktuella fallet med brevskrivaren som fått svar från Terry Evans. Om vi antar att Terry har googlat och slagit i register över avlidna, så har han kanske fått fram en tänkbar koppling mellan brevskrivaren (som han lyckats identifiera) och en avliden person i hens bekantskapskrets (släktingar, nära och kära osv).
Men han är ändå inte helt säker. Kanske tvekar Terry lite om brevskrivarens identitet? Eller har han måhända fått fram två eller tre tänkbara avlidna nära och kära till den misstänka brevskrivaren?
Då är det fanimej ett bra taktikdrag som Terry nu verkar använda sig av.
Denna taktik kan beskrivas så här: Låt andekontakten, som vanligt, vara tveksam om namnet på döingen, så att det därför kan levereras blott en enda bokstav i namnet. (Vilket är extremt konstigt, ty borde det inte vara den avlidna personens ande som kontaktar Terry, dvs inget jävla skickebud i form av en ande från Ulan Bator eller Ougadougou, som råkat lära känna brevskrivarens avlidna släkting i himmelrikets afterlife?)
Alltnog. Antyd sedan att, utifrån denna andes bokstavsinformation, så kan, lite senare, en annan (låtsas)ande kontakta Terry och i samband därmed förbarma sig över Terry och brevskrivaren och lämna ut döingens hela namn; i detta fall Maj Britt Carlsson.
Så här skriver Stone i sin kommentar här ovanför: Sedan skriver Terry att han tror det kan vara ”Maj Britt” och efternamnet Carlsson Det borde väl ”M” damen kunnat säga direkt tycker jag .
Absolut, Stone. Det är inte bara du som tycker så.
Att till och med veta att Maj Britts (inte Maj-Britts) efternamn stavas med C, inte med K. Allt detta är helt jävla imponerande. Min haka hamnar mellan knäna på mig. Ögonen blir stora som tallrikar.
Fast sedan besinnar jag mig. Och tar och tänker efter lite – fast det är tyvärr något som true believers sällan eller aldrig gör.
Ojag inser då att fan så enkelt allting är. Ja, nästan snudd på genialt.
Ifall det är rätt namn (= alltså om Terry valt ut rätt person bland de möjliga döing-kandidaterna han hittat i sina googlingar och dödsfallsregisterslagningar), måste ju brevskrivaren bli grymt imponerad.
Tänka sig att utifrån en enda bokstav kunna få fram hela namnet. Helt otroligt. Krävs det ytterligare bevis på att Afterlife is for real?
Just det, otroligt är detta som Terry gör/presterar. Otroligt bluff- och bågigt.
Förklaringen, med allt sett med true believerns ögon och ur hens persektiv, torde vara ANTINGEN att samma ande återkommit en andra gång till Terry (dvs förbarmat sig över honom – och brevskrivaren). ELLER att en helt ny ande har dykt upp, som visat sig vara mer frispråkig än ande nr 1.
Hur som helst, så är Terry Evans helgarderad. Han har både en etta, ett kryss och en tvåa på ”stryktipsmatchen”. Terry har ryggen fri. Antingen är detta med Maj Britt Carlsson en fullträff. I så fall vill Terry förstås ge sig själv – och sina andekontakter – äran.
Eller så är det åt helvete fel. Men då kan man alltid skylla på andar som, sin vana trogna, ibland ägnar sig åt att spela en andekontaktperson ett spratt.
Det är naturligtvis ALLTID andarnas fel i i sådant fall. ALDRIG kontaktpersonens (läs: Terrys).
Bluff och båg blir ofta mycket trovärdigare, om man låter in konventionella lurendrejartrick ingå i presentationsvävens varp .
Oavsett så verkar det hur som helst vara frågan om extremt billiga lurendrejartrick som Terry Evans använder sig av. Precis som vanligt. Och, i mina ögon, inte det minsta oväntat. Varför anstränga sig mer än nödvändigt när man har med lättrogna true believers att göra? Det kan ju liknas vid att elda för kråkorna. Bortkastad tid och energi.
Mycket talar alltså för att Terry inledningsvis spelar okunnig om namnet. Det imponerar fan så mycket mer, om man kan snirkla till namnframtagningsproceduren genom att låta den innehålla olika retrieval-stadier.
Den taktiken är välkänd och ofta använd bland magiker/illusionister som ska ”gissa” vilket spelkort en ur publiken just har valt. Att direkt avslöja att man har full koll på vilket kort den här personen drog ur kortleken – nej, så taffligt beter sig nog knappt ens en amatörillusionist.
Och Terry vet nog hur en slipsten ska dras. Han har varit med länge i gamet – även om hans trick trots det är lite väl genomskinliga. Men vaffan gör det, i Terrys fall? Att jobba inför credulous true believers -som också är biased till följd av sitt wishful thinking om ett afterlife – är ju busenkelt.
Det måste vara som att trolla inför en grupp bebisar. Nothing can go wrong.
GillaGillad av 1 person
Eller hur bbnewsab ! Jag tycker det är intressant och som du skriver , hur kan Terry veta att efternamnet börjar på bokstaven ”C” ? Säger anden det ? Och hur kan anden säga det men bara att förnamnet börjar på ”M” …Här luktar det Pierre googling lång väg ..Är man intresserad av släktforskning är det en smal sak att leta i Sveriges dödböcker och söka sig fram om man har lite info …Antagligen var inte Terry säker på förnamnet så han låtsas som om anden bara kan säga att det börjar på ”M” , men däremot kan han säkert hittat att Carlsson skall börja med ”C” … Han är finurlig denna Terry ..
I ett annat brevsvar i samma tidning så skriver han att han inte får kontakt med brevskrivarens make ..Betyder det att googlingen misslyckas i just det fallet ?
Sedan vet vi ju inget hur mycket info man måste lämna när man skickar in sina frågor ..Namn och adress ? Då har ju Terry ganska mycket att gå på ..
Faktum kvarstår som vanligt :
Varför skall alltid andarna göra det hela till en gissningstävling ?
Är inte målet att kommunicera att man mår bra och verkligen göra klart vem man är ? Varför skall det alltid bara vara en bokstav eller ett mellannamn ?
Ovanstående förutsätter att andevärlden existerar förstås .
GillaGilla
Om vi nu försöker att lämna ett mediums äkthet eller falskhet därhän och istället inriktar oss på andar, så kan man väl inte ställa samma krav på deras uppförande som på oss som lever, för det vet vi inte så mycket om! Man kan tro eller inte tro, men jag häpnar över hur mycket ni orkar älta detta. Ni håller fast vid detta med näbbar och klor, så därför tror jag faktiskt, att om ni skeptiker samtidigt såg en ande som gick genom en vägg, så skulle ni bortförklara det också, haha.
Om kommunikationen mellan de levande och andar borde kunna vara lätt, så skulle det innebära att vi skulle kunna prata lika obehindrat med dem, som vi som lever. Vem har bestämt det? Skeptikerna. Är ni synonymer med allvetarna inom detta område?
GillaGillad av 1 person
Hej, Pegg! Tack för ditt kommentarsinlägg!
Tyvärr bortser du i ditt resonemang från en rad viktiga saker genom att utgå från premisser, om vilka det absolut inte råder någon konsensus (annat än, möjligen, inom de egna woowoo-leden).
Det verkar som att du tror, att spökkrafter eller spökenergier kan påverka fysiska objekt efter behag. Hur skulle det vara möjligt?
Tänk dig en lampa som lyser i taket hemma hos dig. Menar du att den kan välja att lysa eller inte lysa, kanske beroende på om du har varit snäll eller elak under dagen?
Ingen känd energiform har känslor som avgör hur – eller om – den ska manifesteras. Det finns blott två lägen för din lampa i taket. Antingen är sytrömmen påkopplad (och då lyser den). Eller är strömmen frånkopplad (och då lyser lampan inte).
Så fungerar all energi i årt universum. Men kanske menar du andarna lever i en annan dimension och/eller i ett annat universum? Om så är fallet, vill jag ställa två frågor till dig: 1) Vad har du för indikationer på den här sortens besök hos oss från andra dimensioner och/eller universa? 2) Hur vet du att okända energiformer, oavsett ursprung, fungerar annorlunda än alla de kända energiformerna gör?
Ett tankeexperiment: Om alla (i nuläget) kända energiformer följer samma lagar i viktiga avseenden, varför ska man då förutsätta att en ännu inte upptäckt energiform avviker från de redan kända genom att följa/lyda helt andra lagar? Vad har du för indicier (utöver rent önsketänkande) på att så är fallet?
Vi vet i dagsläget, tack vare vetenskapen, att ALLT levande alstrar energi. Lite förnklat, men icke desto mindre sant: Liv och elektricitet hänger samman, hör ihop. Liv kan INTE existera utan elektricitet. Exempelvis kan man mäta hjärnans elektriska (energi)aktivitet med hjälp av EEG, hjärtats med hjälp av EKG, musklernas med hjälp av EMG osv.
Till aken hör också, att någon energiaktivitet härstammande från andar/spöken ALDRIG har uppmätts.
Så den som trots det fortsätter att tro på andar/spöken måste förutsätta, att dessa andeväsen kan interagera med sin omgivning UTAN HJÄLP AV energiaktivitet eller mätbara energiflöden – samt UTAN ATT använda sig av de av fysikerna redan kända och väl dokumenterade naturlagarna
I den mån mätutrustning från s k ghostbusters (spökjägare) givit utslag – något som rent teoretiskt förstås skulle kunna indikera att det faktiskt föreligger en okänd energikälla på platsen för undersökningen (kanske i ett hemsökt hus) – så har dessa utslag på spökjägarnas mätapparatur antingen inte kunnat bekräftas/styrkas/vidimeras av andra mätinstrument som man haft med sig till platsen för undersökningen. Eller så har man kunnat identifiera apparatens utslag på annat vis, dvs kunnat hänföra utslaget till en helt naturlig energikälla.
Bara som ett exempel (strunta tillfälligt i att jag hämtar det från en annan woowoo-sektor: UFO-genren; slutsatserna är ändå desamma):
UFO-jägare använder sig ofta av en s k Geiger-Müller-mätare för att registrera radioaktiv strålning där ett UFO har gjort en touch-down. Radioaktiv strålning är energiform som utomjordingar tros kunna använda sig av och som därför kan indikera närvaro av aliens.
Ibland ger dessa G-M-apparater kraftiga utslag, indikerande att en radioaktiv strålningskälla finns alldeles i närheten.
Problemet är – och har ALLTID varit – att när sedan andra i spökjägarpatrullen skulle upprepa samma mätning, så gav samma G-M-mätare inget utslag alls. Vilket ju är högt förbryllande, eller hur (med tanke på hur långsam halveringstiden för radioaktiva strålkällor brukar vara)?
Men så kom en vetenskapligt skolad fysiker in i bilden och fann förklaringen. För några decennier sedan var det vanligt med analoga armbandsur med självlysande urtavla. Den självlysande färgen avgav radioaktiv strålning, vilket fick G-M-mätaren att ge utslag.
Numera ger dessa G-M-mätaren yttersta sällan utslag, och används därför sällan av dagens UFO-jägare. Varflör använda en apparat som inte ger några utslag? Är ju inget vidare kul.
Ett annat problem för dem som jagar spöken är att deras övriga mätapparatur inte heller brukar ge några utslag utöver det konventionella ”brus” (den naturliga strålning) som förekommer överallt i naturen, inte minst inomhus i byggnader (oavsett om dessa byggnader har rykte om sig att vara hemsökta eller inte).
Så vad ska man dra för slutsats av detta? Jo, att det finns gott om okalibrerad och icke-seriös mätutrustning att köpa och använda sig av för en UFO-jägare – eller spökjägare – in spe.
Den som är seriös kan – och bör, ja rent av måste – fråga sig 1) varför två olika mätapparater inte reagerar på samma källa; eller 2) varför två identiska mätapparater inte ger samma amplitud (storlek) på utslaget, ifall nu de båda apparaterna befinner sig sida vid sida.
Jfr med billiga termometrar som finns till salu, inte sällan på knallemarknader. Det finns sällan två av dessa termometrar som visar samma temperatur, fastän de ligger i samma skål/behållare. Vad ger det för information om deras tillförlighet som temperaturmätare? Ju billigare mätutrustning, desto sämre kvalitet vad gäller deras utslag.
Fysikerna känner till fyra naturkrafter: elektromagnetism, gravitation (tyngdkraft), den starka kärnkraften och den svaga kärnkraften.
OM det nu funnes en okänd kraft, som andeväsen (spöken) använder sig av för att få exempelvis skåpdörrar att öppnas och stängas, måste denna okända kraft påverka (läs: störa) minst en av dessa fyra redan kända naturliga krafter. Inte nog med det, spökkraften/spökenergin måste dessutom vara starkare än den svaga gravitationskraften.
Jag ska nu berätta varför.
Antag du har tillgång till en kylskåpsmagnet eller annan magnet. Alla magneter kan, om de hålls tillräckligt nära en massa järnfilspån, draga/lyfta till sig dessa och således motverka och överträffa (= visa sig vara starkare än) den gravitationskraft som dessa järnfilspån också är utsatta för och påverkade av.
Allt detta går att mäta med den mätutrustning som professionella fysiker har tillgång till. Faktum är att relationen mellan magnetens kraft och gravitationskraften går att beskriva i matematiska termer (ekvationer).
För att en ande (ett spöke) ska kunna påverka ett föremål är två,omständigheter av största betydelse: 1) Styrkan i den spöklika kraften; samt 2) Närheten till det objekt som ska påverkas.
Jfr än en gång med magneten som ska lyfta järnfilspånen. En stark magnet kan lyfta dessa järnfilspån från längre håll, allt annat lika. Ju svagare magnet, desto närmare måste den hållas järnfilspånen för att den ska kunna dra till sig spånen.
Kraften (läs: energin) från ett spöke fungerar dock inte på detta vis. Varför inte det?
Inte heller stör spökenergi ut de kända naturkrafterna. Varför inte det?
Inte heller följer spökkraften de fysiska och matematiska lagar som gäller för ALLA andra energiformer/kraftformer. Varför inte det?
Den som inte har några bra svar att ge på dessa tre VARFÖR-frågor, och ändå envisas med att hålla fast vid sin åsikt, kan lämpligebeskrivas som en true believer, dvs det är en person som struntar i om hens åsikt backas upp av vetenskapliga experiment eller inte. Allt handlar i stället om tro, som regel i hög grad grundad på önsketänkande (wishful thinking).
Detta ingiver inget förtroende. Snarare indikerar det att idén om okänd spökenergi (okända spökkrafter) är ren bullskit.
Ett exempel till. En kraft som flertalet woowoos tror på är den telepatiska energin. Den kan, enligt dem, verka, över långa distanser. Fall finns beskrivna, i woowoo-litteraturen, där en tanke har färdats genom jordklotets inre – eller möjligen rört sig utmed jordens yta – till andra sidan jordklotet. Jfr detta med hur nära järnfilspånen man måste hålla en ordinär magnet för att den ska kunna dra till sig – påverka – spånen. Den telepatiska kraften måste sålunda vara enormt kraftig. Är det då inte konstigt att den inte går att mäta?
Parapsykologer älskar experimentprotokoll som bygger på statistiska utfall. Varför inte i stället ta hjälp av dagens extremt känsliga mätapparater som fysikerna har tillgång till? För mig mig påminner detta om historien om den berusade mannen som hade tappat sin nyckel på gatan på väg hem från en våt kväll på krogen. När han upptäckte att nyckeln saknades, började han att leta i skenet från gatlyktan. Men inte för att det var just där han hade tappat sin nyckel. Utan för att det helt enkelt var lättare att leta där marken var upplyst av en ljuskälla.
Tillbaka nu efter denna lilla gankeutflykt spökkraften/spökenergin. Denns måste, om den existerar, i så fall vara MILJARDER gånger starkare än magnetens magnetiska kraft.
Så starka krafter måste, rimligen, påverka – läs: STÖRA – minst en av de fyra kända naturkrafterna. INGA experiment påvisar dock någon sådan stlrningseffekt. Varför inte det?
Likaså, för att ta ett annat exempel. Vissa elkraftsäljare saluför, som bekant, grön el. (dvs elektricitet som kommer från vattenkraftverk, vindkraftverk, vågkraftverk och liknande ”rena”/naturliga källor).
Men nu förhåller det sig på det viset, sådan grön el inte skiljer sig från el som kommer från kolkraftverk, oljeeldade kraftverk eller kärnkraftsverk. El är el – oavsett källan.
Bara för att du väljer att abonnera på grön el, så innebär det inte att just du erhåller denna gröna vindkrafts- eller vågkraftsel till din bostad. Din el kan lika gärna komma från exempelvis ett kärnkraftverk. ALLTSÅ: Man kan inte skilja på el som kommer från ”naturliga” (läs: ”rena”) kraftverk eller från koleldade kraftverk, kärnkraftverk eller dylikt. Faktum är att elen ser exakt likadan ut och har exakt samma effekt hemma i din bostad. Sålunda lyser dina lampor i hemmet inte med en annan färg än den vanliga bara för att det är grön el som råkar användas just för tillfället.
Samma sak med andra energityper. Spökenergi måste rimligen följa samma spelregler som all annan energi. Följaktligen har dessa krafter (energiformer) en verkningskraft som – precis som fallet är med magneten i exemplet ovan – varierar beroende på avståndet till det föremål som ska påverkas och som är beroende av hur pass stort spökkraftens (eget) energifält är.
Detta innebär att spökkraften rimligen måste vara mätbar för fysikerna, ty annars skulle just spökkraften av outgrundlig anledning kunna bryta mot de naturlagar som råder i vårt universum.
Kruxet är emellertid att spökkraften INTE är mätbar.
Den ger vare sig utslag i fysikernas välkalibrerade mätutrustning (trots att flera olika mätapparatyer används samtidigt).
Dessutom: Spökkraften måste vara mycket starkare än den elektromagnetiska kraften och gravitationskraften, ifall den fungerar som vittnen vill göra gällande.
Men någon sådan störning har ALDRIG registrerats (utom möjligen i spökjägarnas egen billiga och därför otillfärlitliga mätapparatur; jämför med vad jag nyss skrev om alla termometrar som visar olika lufttemperatur trots att de ligger i samma låda).
Och som sagt – men som förtjänar att upprepas – så måste en så stark kraft/energi rimligen störa/påverka åtminstone gravitationskraften och elektromagnetismen.
Eller formulerat på annat vis: OM nu spökkraften verkligen existerade (mer än i woowoos fantasi, som ett hjärnspöke), ja då skulle dagens GPS inte fungera.
Säg mig, Pegg, varför blir inte de lokala GPS-apparaterna utsatta för störningar och avvikelser (= mätfel) var gång Terry Evans eller någon annan woowoo-flumstolle är i farten under en storseans och massvis med spöken ägnar sig åt – ja rent av kivas med varandra om – att på en relativt begränsad lokalyta ta kontakt med spökkommunikatören? Hur förklarar du det?
Det blev ett långt svar till dig. Låt mig sammanfatta det så här:
Du ställer fel sorts frågor i din kommentar här ovanför, Pegg. De frågor du ställer utgår från premissen att spöken/andeväsen inte bara kan existera utan också finns på riktigt. Att utgå från den premissen är ytterst ovetenskapligt. Ja, jag skulle vilja säga, att det antyder ett förakt för vetenskapen och dess sätt att arbeta. Du utgår i din ”bevisargumentation” från en förutsättning, inte från ett verifierbart faktum. Det påminner om när gudstroende ska argumentera för att deras dyrkade gud faktuskt existerar. Dvs de begår samma fel som du. de och du har som startpremiss, att det som ni argumenterar för existerar på riktigt. Begår man det logiska feltänket, blir ju era påståenden inte falsifierbara.
Bara som ett förtydligande exempel: Låt oss antaga att vi diskuterar om mirakel (= handlingar som strider mot naturlagarna) existerar. Typ att en krossad fönsterruta kan bli hel igen. Om man då har som premiss (förutsättning) att mirakel de facto existerar, ja då kan man alltid hävda, med hänvisning till premissen (den om att mirakel finns, och inträffar då och då, på riktigt), att en krossad fönsterruta faktiskt kan bli hel igen. Ty om man INTE anser det, ja då kan ju den premiss (som säger att mirakel finns på riktigt) man utgått ifrån inte vara sann.
Så mitt råd till dig, Pegg blir detta: Man måste rimligen börja med att ställa sig den här frågan: Om nu spöken/andar faktiskt skulle visa sig existera, varför kan man då inte se hur dessa andeenergier/spökenergier ger utslag i fysikernas mätutrustningar eller registrera/mäta hur de stör de kända naturkrafterna? Hur kan i så fall GPS fungera så bra som det lokaliseringssystemet faktiskt gör (till och med på sådana platser där Terry Evans eller andra andekommunikatörer råkar hålla sina storseanser)?
Vad har du för svar på dessa båda frågor – ja, gärna alla de VARFÖR-frågor – jag ställt till dig i min kommentar till dina funderingar, Pegg? Jag ser med förväntan fram emot dina svar. Sedan kan vi, om du vill, utifrån dem diskutera vidare och, kanske, så småningom komma in på de frågir du själv berörde i ditt inlägg här ovanför.
GillaGilla
Hej igen Ulla/Pegg
Ja jag förstår det är jobbigt att få höra och se att detta är (bevisat t.o.m) bedrägeri hela tiden, och INGET som visar att det är annat – om man nu tvunget vill tro på skojarna och ge dom pengar.
@Pegg – ”så kan man väl inte ställa samma krav på deras uppförande som på oss som lever”
Men, det ställs ingar krav på några döda människor, vad dom ska göra – dom påstås redan göra grejer som skulle visa att det inte är bara bluff. Dvs säger saker klart och tydligt, tom namn och siffror/datum – MEN, bara ALDRIG just sitt eget namn, personnummer och/eller vem dom är/var..!
Just det som ett påstådda medium säger är deras viktigaste uppgift, att identifiera spöket dom snackar med, vilket dom ALDRIG kan/gör, aldrig – det har inte hänt en enda gång på dessa ca 200 år som bedrägeriet har hållt på. Inte en enda gång, någonstans av någon..!
@Pegg – ”om ni skeptiker samtidigt såg en ande som gick genom en vägg, så skulle ni bortförklara det också, haha.”
Nej, absolut inte – men visa ”oss” en som gör det bara. Men av någon underlig anledning vill inte spökena göra det t.ex när det filmas – bara när den som tror på dom är där, ofta ensam på kväll/natt… Och samma där, det har inte hänt en enda gång under dessa ca 200 år som det påståtts hända – inte någongång, någonstans.
@Pegg – ”Om kommunikationen mellan de levande och andar borde kunna vara lätt, så skulle det innebära att vi skulle kunna prata lika obehindrat med dem, som vi som lever”
Tja, jag kan visa dig tusentals klipp med påstådda medium som sitter och säger (ljuger) folk i ansiktet att döda människor pratar med dom klart och tydligt – se Det okända t.ex. Eller gå till en privat sittning, betala lite pengar, och jag garantera att du får höra att döda människor pratar obehindrat till dig/er…
Sist – du verkar fortfarande inte förstå att det inte handlar om om det finns spöken eller inte – utan det handlar om dom som påstår att döda människor pratar med dom, mot betalning. Vilket det verkar som du i din iver för att spöken ska finnas, gör allt för att försvara med dina bortförklaringar för bedrägeriet.
GillaGilla
Ack ja. Jag hyser inte något förakt för vetenskapen, med ett undantag, amalgamet som var ett vetenskapligt beprövat och därför ett utmärkt tandfyllningsmaterial. Tror inte det är många som vill ha amalgam i sina tänder idag.
Den som upplever, ser eller hör andar/spöken börjar väl därpå inte fundera över GPS och mätutrustningar. För det är ganska vanligt att man inte tror/vet förrän detta har hänt. D v s man har varit skeptiker.
Vad tror du händer efter livet? VET du? Ingen som är i livet kan veta det. Med ett litet undantag kan man säga att den som upplevt spöken kan MÖJLIGEN få en, om än en ytterst liten glimt av detta.
Om det är ett logiskt feltänk att andar kan spöka, så kan inte du bemöta det på ett vettigt sett för dem som upplevt det, hur många vetenskapliga experiment och mätningar du än radar upp. Logik i livet kanske inte alltid stämmer överens med logiken efter livet.
Jag anser att den som tror på Gud ska få göra det, utan att behöva fundera på feltänk.
Telepatiska krafter är inte mitt område precis, så den frågan kan jag inte svara på. Själv funderar jag ibland på om det kan vara frågan om ekon i vissa fall.
Vad är det för störningsexperiment du åsyftar när det gäller om spök/andekrafter kan påverka de fyra naturkrafterna?
När det gäller fallet med den berusade mannen som tappat sin nyckel så fattar jag inte vad det har med detta att göra. Och när det gäller lampan som lyser i mitt tak, så var den frågan väldigt fånig, så den bemöter jag inte.
När det gäller önsketänkande så är det inte önsketänkande om någon börjar väsnas i ditt sovrum mitt i natten, det kan jag försäkra.
Den som upplevt spöken behöver inte rättfärdiga det för andra. Hen kan tro vad hen vill och strunta i om andra tycker det är bullshit. Och behöver inte heller vara kunnig i fysikens lagar. Om spökenergier kan påverka eller inte påverka fysikens lagar efter behag vet inte jag och det behöver jag inte heller veta. Däremot vet jag att man kan uppleva spökerier utan att behöva motivera det vetenskapligt.
Vad är Woo Woo?
GillaGilla
@Pegg – ”Vad tror du händer efter livet? VET du? Ingen som är i livet kan veta det.”
Ingen, inte ens dom påstådda medium som du verkar tro på? Dom borde ju isåfall veta, eller hur. Men kontigt nog frågar dom aldrig dom döda människor dom påstår sig kommunicera med (mot betalning) något om vad som händer efter livet, var man är osv osv…! Bara om dom har det bra nu och kanske vill hälsa.
Sen är de väl på ett vis så att vi levande faktiskt vet hur det är att vara död – vi har ju alla varit det innan vi föddes till detta liv, så…
@Pegg – ”Med ett litet undantag kan man säga att den som upplevt spöken kan MÖJLIGEN få en, om än en ytterst liten glimt av detta.”
Hur vet du/dom att det är just döda människor från ett efterliv dom upplevt?
@Pegg – ”När det gäller önsketänkande så är det inte önsketänkande om någon börjar väsnas i ditt sovrum mitt i natten, det kan jag försäkra.”
Ja, jag kan försäkra dig att det jag hör (+ ser och känner) i vårt sovrum mitt i natten bl.a, kan förklaras med bl.a sömnparalys/sömnhypnagoga
GillaGilla
@Pegg: Glatt överraskad blev jag över att du gav dig tid att svara. Än mer glatt överraskad blev jag över att du faktiskt verkar ha läst vad jag skrivit i min LÅÅÅNGA förklaring till varför spöktro är ren bullskit-tro.
Men EN sak kan jag tyvärr inte berömma dig för. Du har nämligen inte besvarat någon av alla de VARFÖR-frågor jag ställde.
Och då är det svårt att komma vidare i vår dialog och nalkas de spekulativa (= ej vetenskapligt underbyggda) funderingar du bygger din tro på.
Men jag ska ändå göra ett nytt försök att förklara för dig, och andra andetroende/spöktroende, varför det är fel att hoppa över alla de svåra frågorna. Lägger man fram en förklaring (en ”teori”) – i detta fall om att andeväsen/spöken nog existerar – kräver anständigheten (anser jag), att man dessutom med utgångspunkt från den föreslagna teorin kan besvara. på ett logiskt och trovärdigt vis, en rad svåra VARFÖR-frågor. Man kan inte göra som den berömda strutsen, dvs sticka huvudet ned i i sanden och tro att man därigenom löser alla problem som vidlåder den lanserade teorin (om att spöken existerar).
Exempelvis måste din teori kunna besvara varifrån spökena härstammar (kanske från en själ, men varifrån kommer då denna själ?) och hur spöken kan interagera med fysisk materia (få skåpdörrar att öppnas/stängas, få hinkar att flyga genom rummet etc).
Men allra först några kommentarer till din nya text, i syfte att rätta till missförstånd och för att förtydliga vad jag skrev i förra inlägget.
1) Woowoo eller enbart woo betyder a) något som är knasigt att tro på (därför att det inte backas upp av vetenskapen och/eller strider mot all logik); och/eller b) någon som tror på sådana knasigheter. I mina ögon är du en woowoo. Dvs det du tror på backas INTE upp av vetenskapliga experiment. Du sätter all din tillit till dina egna subjektiva upplevelser och struntar i att vi i dag – tack vare neurovetenskapen inklusive minnesforskningen – vet att vår hjärna hela vår vakna tid bombarderas av enorma mängder sinnesstimuli, vilka måste genomgå ett filtreringssystem (läs: bortsorteras till kanske 90 procent), så att hjärnans informationsbearbetningssystem inte ska storkna och bryta samman. Av det som blir kvar efter filtreringsprocessen (bortsorteringsprocessen) – allt detta sker på icke-medveten nivå) – bearbetas sedan av hjärnan, vilken alltså, med utgångspunkt från den information som blivit kvar på egen hand konstruerar en verklighetsbild, varvid denna verklighetsbild sällan helt överensstämmer med den objektiva verkligheten utan grundas på så kallad primering eller priming, innebärande att hjärnan presenterar en sådan verklighet som hjärnans ägare vill ha, dvs en verklighet som är i överensstämmelse med hens verklighetsuppfattning. (Det är exempelvis därför som nära-döden-upplevelser skiljer sig åt. I kristna länder möter NDE-upplevaren Jesus, Maria, apostlarna, den kristna guden. Allt medan en NDE-upplevare Inom hinduismen möter hinduiska gudaväsen etc.
2) Nu ett förtydligande om önsketänkande (wishful thinking): Här har du missuppfattat mitt budskap. Vad jag menar är att tron att livet måste ha en fortsättning efter döden av allt att döma bottnar i ett önsketänkande. Det är trösterikt och ångestlindrande att tänka så. Men samtidigt utgör detta (önske)tänkande själva grunden för tron på spöken och/eller andeväsen, vilka kan interagera och kommunicera med oss jordevarelser, som ännu inte hunnit avlida och lämna jordelivet.
Att lyssna till skrämmande ljud och dylikt mitt i natten – vilket du verkar ha gjort, Pegg – är säkert inget kul. Men den upplevelsen har inget alls med önsketänkande att göra. Önsketänkandet ligger alltså i att tro att livet på något vis fortsätter efter kroppens fysiska död.
3) Och här följer ett förtydligande om begreppet störning, vilket du inte heller tycks ha uppfattat korrekt. Med störning menar jag, att ”normalläget” i vår upplevda verklighet bygger på att fyra sedan länge (och noga dokumenterade) naturkrafter är i farten och interagerar med varandra. Om dessa fyra naturkrafter (forces) kan du läsa mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Fundamental_v%C3%A4xelverkan .
Och här ska jag försöka mig på att använda en metafor. Låt oss utgå från en vanlig personbil. Vi låtsas att de fyra naturkrafterna är denna bils fyra hjul. Om man nu skulle få för sig att ta bort ett av hjulen (en av naturkrafterna), skulle det påverka bilens beteende. Eller hur? Eller?
LIkaså: Om man tillför ett femte hjul under bilen, skulle bilens uppförande i trafiken förändras. Eller hur, Pegg? Eller?
Alltså: Din teori om att det från och till existerar en femte (natur)kraft – en spökkraft eller spökenergi – skulle precis som ett femte hjul under vagnen påverka ”bilens” beteende och bilförarens upplevelser av hur bilen beter sig. Det är detta jag menar med begreppet störning. Du föreslår ett femte hjul (en femte naturkraft). Så långt är jag med i ditt resonemang. Men säg mig: VARFÖR beter sig då bilen (läs: den verklighet vi lever alla i) INTE annorlunda – annat än för just dig och andra spöktroende? Om de fyra naturkrafterna gäller överallt i universum, då borde väl ALLA, inte bara en minoritet spöktroende individer – märka av färändringarna, dvs uppleva störningar? Eller hur? Eller?
Det är här min GPS-metafor kommer in i bilden. Om spökkraften funnes på riktigt, borde rimligtvis även GPS-satelliter och GPS-apparater bli störda av den från och till. Men de fungerar precis lika bra på platser där storseanser äger rum som på andra håll i världen. Och här kommer min poäng. Avsaknad av sådan störningseffekt på exempelvis GPS-systemet – och i beaktande av att inte alla människor upplever sig vara hemsökta av spöken – hur går det ihop med en förmodad spökkraft? VARFÖR följer spökenergier inte samma lagar som alla andra energiformer? Eller som jag skrev i förra inlägget: Energi i form av elektricitet fungerar på exakt samma vis oberoende av om energin kommer från ett vindkraftverk, från vågkraft, från ett vattenfall, från stenkol, från brunkol eller från kärnkraft. Dvs energi är energi, och all energi följer samma fysiska lagar. Men din spökenergi följer helt uppenbart helt andra fysiska lagar? VARFÖR gör den det? Inte kan du välmena att el (en vanlig energiform) blir annorlunda ifall den kommer från ett vindkraftverk i stället för ett kärnlraftverk? Eller?
Om du vill göra din egen spökkraftteori trovärdig, Pegg, bör du inte väja för den sortens (VARFÖR-)frågor jag hela tiden ställer till dig. Givetvis är det upp till dig att avgöra vad du vill tro på. Men om man resonerar på det viset, då borde det vara helt OK att man i vuxen ålder också tror på Jultomten, Näcken, sjöjungfrur, maran, häxor, skogsrået, troll, flygande drakar, kentaurer, enhörningar och så vidare. Eller hur? Eller? Varför dra gränsen just vid spöken? Dessa entiteter jag just räknat upp är ofta lika väl ”dokumenterade” som spökena är. Den stora skillnaden är, i mina ögon, att vi som lever i dag har primerat vår hjärna till att avvisa den sortens förklaringar, allt medan det – hos vissa – fortfarande är helt OK att tro på spöken och gudaväsen (inklusive demoner). Jag vill mena – och har därvidlag stöd av modern neurovetenskap – att det är den primering (läs: ”hjärntvätt”) vi utsätts för under uppväxtåren som präglar oss. Jfr hur den som växer upp i ett muslimskt hem själv blir muslim, hen blir inte kristen eller jude. För övrigt: Vårt språk är en enda stor primeringskälla. Vi lär oss begrepp som eldsjäl(ar), själsfränder, skyddsänglar etc – och eftersom vi hört dem ända från uppväxtåren, så reflekterar vi i vuxen ålder sällan eller aldrig över vad dessa ord egentligen står för och konnoterar. Det är just därför de präglar oss så starkt och formar vår begreppsvärld.
4) Min metafor med den nyckelletande mannen intill gatlyktans sken: Uppenbarligen var jag otydlig vad gäller sensmoralen, eftersom du inte ser hur den berättelsen passar in i min argumentation. Här kommer därför ett försök till förtydligande: Mannen i fråga letade alltså efter efter sina nycklar i närheten av gatlyktan bara för att det var lättare att leta just där. Med det menade/menar jag så här: Vissa människor, inte minst woowoos, gör det ofta bekvämt för sig genom att bestämma sig för att, mot bättre vetande, strunta i att söka svaret på vissa i sammanhanget högst relevanta frågor. De väljer i stället att fokusera helt andra frågeställningar, vilka som regel är av det spekulativa slaget, vilket vanligtvis innebär att de varken går att validera eller falsifiera. Detta är ett högst ovetenskapligt förfarande och bottnar ofta i ett förakt för vetenskapens arbetsmetoder. Eller, med ännu en metafor: Om pianisten spelar musik som du inte gillar, skjut då pianisten – eller åtminstone gå bort utom hörhåll från hen, så att du slipper störas/irriteras av hens repertoar.
Eller, i klartext: Jag tycker att du, Pegg, hoppar över alla relevanta och viktiga frågeställningar som din egen spökteori genererar (ger upphov till) för att i stället spekulera lite lagom löst kring spökens eventuella existens, varvid du i ditt resonemang faktiskt förutsätter – utgår ifrån – att det måste finnas ett afterlife. Dvs det som du vill bevisa, för dig själv eller för andra, blir bekräftat redan i premissen. Den sortens argumentation kallas ofta för cirkelbevisning (= eftersom det framgår av premissen till din spökteori att afterlife existerar, så blir/är det ju snudd på självklart att andeväsen måste finnas – och vips har du då, i dina egna ögon men inte i andras, en bra förklaring till vad som ligger bakom konstiga ljud och andra ”oförklarliga” upplevelser du då pch då får uppleva. Men i själva verket är detta alltså inget annat än fria spekulationer med (det vetenskapliga) bevisvärdet = NOLL. Icke desto mindre:
Om du nu själv är av åsikten att dina så kallade bevis håller för en kritisk granskning, kan jag bara beklaga ditt sätt att resonera. Men samtidigt: Är det så att du mår bra av den sortens förklaringar (som du själv tillhandahåller), ja då får du självklart tro som du gör. Jag är inte den som tänker förbjuda dig att tycka så. Men räkna med att det blir woowoo-stämpel på dig. Jfr med hur jag definierade begreppet woowoo i pkt 1 ovan.
Woowoo-stämpeln erhåller du därför att du väljer att bortse från de högst relevanta VARFÖR-frågor jag har ställt till dig för att i stället fokusera helt andra frågeställningar, vilka är avsevärt mindre relevanta i sammanhanget men som det ju är lättare att spekulera runtomkring – samtidigt som man då slipper risken att bli falsifierad.
Detta var mitt budskap med metaforen om mannen som eftersökte sina nycklar intill gatlyktan, inte för att han hade tappat dem just där utan för att det var enklare, mindre jobbigt, att leta efter dem just på den platsen. Jag tycker med förlov sagt, Pegg, att den mannen påminner en hel del om dig och ditt sätt att resonera. Ni båda gör det bekvämt för er genom att undvika det svåra, var och en på sitt sätt. Du gör det lätt för dig genom att ducka för alla mina VARFÖR-frågor) och i stället lyfta fram de lätta frågorna (= att spekulera i frågeställningar som må vara spännande men som tyvärr inte går att falsifiera, dvs bevisa såsom varandeantingen sanna eller falska/felaktiga). Jag hoppas att du vill hålla med mig om att det är mer meningsfullt att försöka tackla frågeställningar som är falisfierbara än att välja frågeställningar där spekulationerna är dömda att förbli spekulationer.
En annan bra jämförelse är detta med teologi. Teologisk ”forskning” bygger som regel på synsättet att det finns (minst) en gud som styr och ställer. Inte konstigt att teologerna under alla århundradens lopp lyckats göra några framsteg värda namnet. Dagens teologi är i princip likadan som teologin under medeltiden. Jfr gärna teologins bristande framsteg med dagens medicinska vetenskap. Vilka framsteg har inte gjorts inom den medicinska vetenskapen (låt vara att det under resans gång tyvärr har skett en del allvarliga misstag)? mer om vetenskap och dess framsteg följer i pkt 5 nedan.
5) Detta med woowoos’ vetenskapsyn förtjänar att utvecklas vidare i en egen punkt (= denna pkt 5). Jag vill göra gällande att woowoos överlag har en bisarr syn på vetenskap och vetenskapliga forskningsmetoder, vetenskapliga bevis etc. Här vill jag fokusera på vad vetenskap är och vad vetenskaplig forskning innebär och ser ut. Frågan om vetenskapliga bevis får utgöra en alldeles egen punkt (= nr 6 nedan).
Känner du till begreppet bias, Pegg? Om inte, här är en bra introduktionsartikel i ämnet: https://sv.wikipedia.org/wiki/Metodfel .
I grunden tror jag att orsaken till bias ligger i olika varianter av önsketänkande eller wishful thinking (se pkt 2 ovan) – i kombination med bristande kunskaper om hur vetenskap fungera och vad vetenskap går ut på.
Ett vanligt feltänk, inte bara bland woowoos, är att vetenskap sysslar absoluta sanningar. Detta är alltså helt fel. I stället bygger vetenskaplig forskningsmetodik på sannolikheter. Det är för övrigt så som vårt domstolsväsende fungerar.
Åtalade personer döms av domstolar till olika brottspåföljder, ofta mot sitt nekande. Domstolens målsättning är att det ska stå bortom allt rimligt tvivel att den tilltalade/åtalade faktiskt är skyldig. Detta innebär att domstolens dömande instans försöker utföra en så kallad bevisvärdering (mer om det i pkt 6 nedan). Man utesluter sålunda tvivelaktiga vittnesmål/bevis. Alltså sådant som känns mycket krystat och twistat. Som till exempel argument typ att ett ufo dök upp och ur det steg en utomjording ut som sedan sköt ihjäl den mördade, varefter utomjordingen omsorgsfullt torkade bort sina fingeravtryck från revolvern och i stället placerade mordvapnet i händerna på den nu åtalade mannen i rättssalen – för att sedan avvika från platsen i sin ufo-farkost. Att detta skulle vara förklaringen till varför den åtalade mannens fingeravtryck fanns på mordvapnet – hur trovärdigt är det? Hur som helst, sådana här spekulativa och fantasifulla förklaringar brukar domstolarna högaktningsfullt bortse ifrån.
Hur skulle du resonera i en sådan situation, Pegg, om du vore nämndeman? Du anser ju att dina spekulationer om spöken och afterlife är värda att ta på allvar. På vad sätt skljer sig dina spekulationer från den åtalades och hens försvarsdavokats?
Här är ett exempel till: En sjökaptenen som varit ute till sjöss i sex månader kommer hem och finner då att hans kära hustru är gravid i femte månaden. Hur är det möjligt? Hustrun förklarar det hela med att hon för ca fem månader sedan kidnappad av utomjordingar som förde henne ombord på ett ufo, där hon blev undersökta av diverse alien-läkare. I samband därmed måste hon ha blivit gravid, berättar hon för sin hemvändande make. Vad säger du, Pegg? Har den här sjökaptenen skäl att tro på – eller misstro – hustruns abduktionsberättelse?
Nu ska jag själv spekulera lite. Faktum är, Pegg, att jag misstänker, att även du är inne på att vissa förklaringar kan vara lite väl fantastiska och osannolika, så att de inte förtjänar tilltro. Eller hur? Eller? Rätta mig gärna om jag spekulerar helt fel därvidlag.
Om du däremot delar min åsikt/tolkning, då gör du faktiskt ett avsteg från den absoluta sanningen, som är så omhuldad av religiösa och/eller woowoos. Den absoluta sanningens förespråkare (a.k.a. vetenskapsskeptiker) måste rimligen säga så här: Visst är det ytterst osannolikt med alienförklaringen i dessa båda exempel. Men helt omöjligt är det faktiskt inte. Det SKULLE kunna vara sant, även om det som sagt är extremt osannolikt.
Om du nu distanserar dig från det sättet att resonera, Pegg, då tycker jag att du bör ansluta dig till det vetenskapliga tänkandets relativism. Och fjärma dig från woowoo-sektorns krav på absoluta sanningar, ett synsätt enligt vilket i princip allt är möjligt och inget är omöjligt.
Du nämner i ditt svarsinlägg amalgam som tandfyllningsmaterial och ser det som ett exempel på hur snett det kan gå när vetenskapen nöjer sig med sannolikheter i stället för visshet. Jag håller med dig. Ibland kan vetenskap gå helt snett. Ett ännu bättre exempel på fallerad vetenskap anser jag lobotomi vara, ett ingrepp i hjärnan för att bota svår ångest eller depression. Lobotomimetodens uppfinnare belönades till och med med nobelpriset! Genant, ja nästan skamligt, sett i dag, i historiens backspegel.
Men innebär sådana här ödesdigra felsteg inom vetenskapen att all vetenskaplig forskningsmetodik ska kastas på historiens kökkenmöddinghög? Jag tycker inte det. Vad tycker du, Pegg?
Vi är förhoppningsvis överens om att vetenskapliga ”sanningar” är relativa, inte absoluta. Detta innebär att det vetenskapliga teoribygget inte bara löper risk att sett över tid förändras, modifieras, ifall omständigheterna så kräver. Men tror du inte, Pegg, att även ”sanningar” som framförs av woowoos också kan vara i behov av förändringar ibland, när kartan och terrängen inte längre stämmer överens? Alltså: Om nya fakta och data dyker upp som indikerar att en woowoo-sanning inte kan stämma, bör man då inte modifiera även woowoo-”sanningen”? Eller tycker du att kartan ska gälla även om terrängen har ändrats?
Det är not den bakgrunden min GPS-metafor ska ses. Om det funnes en femte, hittills okänd, spökkraft som komplement till vetenskapens sedan länge kända fyra krafter, borde då inte denna femte kraft störa – alltså – påverka dessa fyra andra krafter i olika sammanhang? Varför är det bara de fyra kända krafterna som påverkar varandra och står i relation till varandra? Varför skulle denna femte kraft, spökkraften eller spökenergin, vara och bete sig annorlunda? Gäller inte synsättet att energi är energi och i princip likadan – med samma egenskaper och ”beteendemönster” – oavsett varifrån den härstammar? Varför skulle just spökenergi lyda andra fysiska lagar än de som gäller för de fyra kända – och väl kartlagda – naturkrafterna? Se där eempel på VARFÖR-frågor som man inte bör skygga inför. De pockar på svar.
Kan man inte ge vettiga svar på den sortens frågor, är det då OK att strunta i dem? Att låtsas som om det regnar? Är inte det bästa, det rätta, att i stället försöka finna svaret på den sortens besvärliga frågor. I stället för att, som du och andra woowoos gör, strunta i att ens försöka hitta svaret på den sortens frågor, På vad sätt – varför – skulle det vara OK, enligt dig, Pegg, att bortse från alla dessa VARFÖR-frågor och i stället motivera sin tro på spöken/andeväsen med att börja spekulera om ditten och datten, att hitta på förutsättningar som gör de här spekulationerna omöjliga att vare sig bekräfta eller motbevisa/falsifiera? Det skuille jag gärna vilja veta.
Tyvärr är det just så som ni woowoos arbeta, fungerar, resonerar. Ni bryr er inte om de besvärliga frågorna, ni älskar att spekulera. VARFÖR?
6) Därmd dags att ta upp min sjätte punkt: detta med bevis och bevisvärdering. Jag har i och för sig redan beröärt detta viktigaämne i pkt 5 ovan.
Vi kan väl vara överens om, Pegg, att alla bevis inte är lika starka? Om detta är sant, då kan alla bevis inte heller vara lika mycket värda. Eller hur? Eller?
Inte kan du väl mena att det OK med att den åtalade misstänkte mördarens mamma vittnar inför domstolens ledamöter om att hennes son minsann är så snäll, att han kan då rakt inte kan ha mördat någon annan?
Min fråga är inte så befängd som den i förstone kan förefalla vara. I Bjästa fanns det för några år sedan en mamma som försvarade sin son med att han minsann inte hade våldtagit sin skolkamrat, inte han som är så snäll och skötsam. Nej, tjejen var en hora som ljög om våldtäkterna. Mamman skapade till och med en Facebook-grupp, i vilken flickan baktalades och sonen/pojken hyllades som en hjälte. För mer detaljer om Bjästavåldtäkterna, läs här: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5ldt%C3%A4kterna_i_Bj%C3%A4sta . Sensmoralen är att vissa vittnesmål har ett lågt bevisvärde. Det gäller i synnerhet när man talar i egen sak. Vilket är fallet när en spöktroende åberopar sina egna upplevelser som bevis för att spöken existerar.
Bjästafallet är ett bra exempel på vad jag menar med bias och primering (priming). Just önsketänkande har en förmåga att förvränga verkligheten. Så är du villig/redo att hålla med mig om att ditt eget åberopande av och refererande till dina personliga upplevelser också har ett lågt bevisvärde i objektiv bemärkelse. För dig personligen må de ha ett högt bevisvärde, men hur tror du att en svensk domstol skulle se på dina personliga (= subjektiva) så kallade ”sanningar” ur ett strikt bevisvärderingspersektiv?
Om du hävdar att dina privata upplevelser ska väga tungt från bevissynpunkt, då vill jag påstå att du har missat de senaste decenniernas framsteg inom minnesforskning och (övrig) neurovetenskap.
Tänk också på häxprocesserna. Tror du att alla de personliga vittnesmålen, som ledde till att oskyldiga män och kvinnor brändes på bål för att ha bolat (= knullat) med Djävulen, var sanna? Det borde du nog göra, ifall du menar att dina upplevelser av spöken måste vara sanna och har ett högt bevisvärde.
Inte kan det väl vara så, Pegg, att du menar, att andras subjektiva upplevelser behöver/kan man inte lita på men just dina egna subjektiva och privata upplevelser, ja de måste förstås vara sanna? Eller?
Hur är det, Pegg, har du hört talas om falska minnen (false memories)? Annars tag och läs här: http://fof.se/tidning/2003/4/falska-minnen-kan-planteras . Och här: http://www.dn.se/insidan/falska-minnen-kan-orsaka-stort-lidande/ (denna sista artikel är ganska färsk och tar upp bland annat Thomas Quick-fallet där ju Thomas Quick fälldes för en rad mord därför att en terapeutisk sekt på Säter ansåg att alla hans minnen och hågkomster måste vara sanna).
Hur ser du på Södertäljefallet? för detaljer, läs här: https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dert%C3%A4ljefallet . En flicka anklagade sina föräldrar för sexuella övergrepp. Hon berättade också, att hon hade tvingats deltaga, mot sin vilja, i sexuella ritualmord på barn samt tvingats åse hur dessa mördade små barn därefter tillreddes för att bli uppätna under kannibalistiska ritualformer. Problemet var ”bara” att det inte saknades barn som mystiskt skulle ha försvunnit. Och inga benrester efter kannibalriterna kunde heller hittas av polisens sökhundar. Efter att ha fällts i lägre rättsinstans blev föräldrarna till slut faktiskt frikända. Hovrätten ansåg att flickans berättelser saknade trovärdighet, dvs att de inte var bortom allt timligt tvivel.
Alltså: Tror du inte, Pegg att många – de flesta eller rent av alla? – som ansåg sig ha upplevt sådana här saker var ärliga människor och själva fullt och fast övertygade – precis som du verkar vara – om att de varit med om det som de vittnade om och att deras förklaring till det som de upplevt var den enda rätta och rimliga förklaringen? Eller?
I så fall, Pegg, talar inte det för synsättet, att personliga upplevelser bör tas med en STOR nypa salt?
VARFÖR ska just dina personliga spökupplevelser inte behövas tas med samma stora nypa salt? VARFÖR ska just dina spökupplevelser anses vara oantastligt sanna och att det därför är skamligt, förnedrande och ohederligt att ifrågasätta dig och dina upplevelser?
Naturligtvis förbjuder jag dig inte att tro på att du haft påhälsningar av spöken/andeväsen. Men du kan väl i ärlighetens namn inte förneka, att det i ditt fall handlar enbart om tro, inte vetande. Dina enda ”bevis” är dina personliga och subjektiva upplevelser. Vilka lätt går att förklara med att vår mänskliga hjärna har för (o)vana att fylla i alla de detaljer som fattas i det som våra sinnen rapporterar om till hjärnan.
Om du varit troende på utomjordingar, skulle du lika gärna kunna förklara dina nattliga upplevelser med att det måste ha varit utomjordingar som var i farten. LIka frimodigt som du nu hävdar att det måste ha varit spöken. Eller hur? Eller?
Vem vet, kanske kan det ibland vara utomjordingar och ibland spöken som härjar i din närhet? Men det kan lika gärna vara så, att det hela tiden är enbart utomjordingar som är framme och stör dig. Eller enbart spöken. Naturligtvis kan det också vara på det viset, att bullret åstadkommes av vare sig utomjordingar eller andeväsen. Det skulle, rent hypotetiskt, lika gärna kunna vara delusioner (vanföreställningar) eller hallucinationer. Även fullt friska människor kan råka ut för såväl delusioner som hallucinationer, vilka kan vara väl så realistiska. (Faktum är att hyperrealistiska upplevelser, vanliga inte minst i samband med nära-döden-upplevelser, anses vara ett starkt indicium på att det är frågan om just hallucinationer.)
Kan du säga mig, Pegg, VARFÖR jag hellre ska tro på dig och din förklaring (spöken/andeväsen) och dissa alla övriga förklaringar typ att det rör sig om utomjordingar, delusioner, hallucinationer? Eller kan du hålla med om att alla de anförda förklaringarna bär en viss trovärdighetsprägel? Men i så fall: VAD får dig att tro/känna att just din spökteori är den enda rätta och rimliga förklaringen. Vilka bevis har du för att så är fallet? Finns det ytterligare bevis utöver dina egna personliga upplevelser? Jag vill gärna veta. Jag tycker det är intressant med en woowoo som kan formulera sig så bra som du gör, Pegg!
7) Till sist måste jag komma in på detta med själen. Själarna är ju en grundförutsättning för andeväsen och ett efterliv. Man kan inte tala om spöken utan att ha åsikter om vad en själ är. Bibeln lär ut att själen finns i vårt blod (jfr Jehoivs vittnen). Är det därför så bra med blodtransfusioner? Då måste ju olika själar komma att blandas/mixas med varandra. Det måste ju rimligen få implikationer för afterlife. Frågan är vilka?
Så vad är denna själ för något enligt dig, Pegg? Vad har du för uppfattning om det?
När menar du att själen tar plats i kroppen?
Är det vid konceptionen (dvs strax efter det samlag som leder till att ägget befruktas)? Eller är det senare under graviditeten? Eller inträder själen först efter att barnet har fötts till världen? Vad är din syn på den sortens frågeställningar, Pegg? Jag tycker att du inte ska skygga för dem, ty har du inga bra svar på dessa frågor jag just har ställt till om själen, ja då faller ju idéen om andeväsen som har minnen från sina jordeliv samman som ett korthus i full orkan. Eller hur? Eller?
Svaret på dessa frågor är av vikt även för abortdebatten. Att abortera ett foster som saknar själ känns på något vis som mer OK än att abortera ett foster som redan har försetts med en odödlig själ. Eller hur? Eller.
Ett annat ofta förbisett problem vad gäller själen är detta: Om vi nu antar att själen inträder i det befruktade ägget samtidigt som spermien borrar sig in i äggets kärna, ja då får man problem med det fenomen som kallas för gastrulering (gastrulation). Uppemot två veckor efter befruktningen – under gastrulastadiet – kan det befruktade ägget dela på sig (alltså bli till enäggstvillingar, enäggstrillingar eller dylikt).
Så om vi nu antar att själen inträder strax efter att själva befruktningen av ägget har ägt rum, vad gäller då för denna själ under gastrulastadiet? Om det befruktade ägget delas till, säg, tre olika individer, hur kommer då denna från början enhetliga själ att fördelas mellan de tre blivande fostren? Alltså: Får dessa tre blivande individer var sin tredjedel av den ursprungligen hela själen? Eller blir fördelningen mer slumpartad, kanske resultatet av en huggsexa mellan de tre blivande fostren, så att individ A får 20 procent, individ B 25 procent medan individ C lyckas lägga beslag på hela 55 procent av själen? Eller vad gäller? Vad anser du, Pegg?
Kan dessa tre individer som tillsammans tvingas dela på en enda hel själ någonsin bli lika ”kompletta” som de individer är som inte har behövt dela samma själ med någon annan utan som fått vara ensam om den hela själen?
Och vad får det här för konsekvenser för en eventuell reinkarnation, ifall nu delar av samma själ har råkat hamna hos tre olika individer som lever sina nya jordeliv samtidigt? Tänk om en av dessa tre individer råkar bli homosexuell? Kommer hans del av själen att pinas i Helvetet. Hur ska det då kännas för de två andra delarna av samma själ som kanske hamnar i Himmelriket? Hur reagerar de på att ca en tredjedel av dem plågas och torteras i Helvetet? Kan de känna äkta lycka och glädje då, trots att de har haft turen att hamna i Himmelriket? Svåra frågor, helt klartt. Men man bör/får inte ducka för dem, menar jag. Den som ställer sig bakom en teori om att andeväsen/spöken finns på riktigt är skyldig att tllhandahålla rimliga svar på och förklaringar till den sortens frågeställningar. Annars förtjänar de att stämplas som woowoos.
Men om nu själen inträder i embryot/fostret först lite senare under graviditeten, då gäller förstås hela andra frågeställningar. Till exempel: Hur sker i så fall det inträdet? När äger det rum?
Är det månne som många flumstollar inom islam tror? Att själen levereras av en ängel, utsänd av Allah? En ängel kommer på besök till den gravida kvinnan och tränger sig in i hennes vagina, kånkandes på en själ som ska implanteras i fostret. Är det så det går till?
Fast varför finns det i så fall inga kvinnor, vare sig inom islam eller andra religioner, som kan berätta om sådana änglar som gör sig ärende in i och ut från vaginan? Jag tycker att det borde kännas lite som en kittling eller dylikt. Men jag är nu ingen, kvinna så detta får bli en smått woowoo-istisk spekulation från min sida. Vem vet, kanske smyger dessa änglar så försiktigt, och passar på när den gravida kvinnan sover, att hon därför inget märker? Eller har vi här en förklaring till vissa gravida kvinnors ibland ”skamligt” våta drömmar?
Vad tror du själv, Pegg? Kanske du rent av har en annan lika spekulativ teori? Du gillar ju att spekulera. Så här och nu har du chansen att få spekulera lite till.
Det här blev ett långt inlägg. Jag har hållit på i över fyra timmar med att skriva det. Låt mig därför avrunda detsamma med följande lilla sammanfattning: Om man, som du, tror på spöken/andeväsen, då måste man, om man är seriös, kunna svara på den sortens frågor jag har ställt i båda mina inlägg i vår debatt. Annars blir det svårt att frigöra sig från misstanken att du grundar din tro på biased önsketänkande, dvs en medveten eller icke-medveten önskan om att det ska finnas någon form att fortsättning på jordelivet.
Hur som helst, Pegg, jag ser med spänning fram emot dina förklaringar och/eller svar på mina frågor. Att inte besvara den här sortens frågor ingiver som sagt inget förtroende, Om du hoppar över de svåra frågorna, då handlar det för ditt vidkommande i huvudsak att du av en eller flera anledningar VILL tro på spöken/andseväsen. Inte för att du vet. Och då kan man ju undra: VARFÖR inte tro på utomjordingar, eldsprutande drakar, troll, Näcken, skogsrået, älvor, vättar och häxor också i så fall? Varför sätta stopp vid att tro på just själar och deras manifestationer i form av spöken/andeväsen?
GillaGilla
Här är något intressant som Gesus kan studera i mån av tid ;
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spokspecial/
Vår käre dramaqueen Jörgen Gustafsson har återuppstått och svara gärna på läsarnas frågor om spöken och andar .
GillaGilla
Ja jag såg detta för någon dag sen – tragiskt. Ska se om jag lyckas kika på det…
GillaGilla
Jag svarar inte på flera av dina frågor av följande anledningar. 1. Då skulle mitt inlägg kunna bli lika långt som ditt och det orkar jag inte. Men jag måste beundra dig för att du orkar. 2. Många frågor anser jag inte vara relevanta när det gäller ämnet andar, utan elaka och spekulativa. 3. En del frågor kan jag inte besvara, jag kan inte allt, som man faktiskt kan tro att du anser att du gör. Jag stoppar inte huvudet i sanden likt en struts. Förresten ställde jag en fråga som inte du besvarade, nämligen vad som händer med människan efter livet? ( Eller har jag missat det svaret? Jag har läst hela ditt inlägg, men jag kan ju ha missat något) Hur vet du att det inte finns någon själ efter livet? Det vet inte du eftersom du lever, eller hur? En själ behöver väl inte följa någon fysisk lag?
Jag har ingen bisarr syn på vetenskapen. Jag tror naturligtvis på vetenskapen, men det finns saker som inte vetenskapen kan förklara. Jag anser att misstänkta mördare som står inför domstol inte har med andar att göra på minsta vis. Inte heller häxprocesser, homosexualitet och våta drömmar. Du är ju rent otrolig! Att mena att jag, om jag tror på andar även bör tro på Jultomten, Näcken, sjöjungfrur, maran, häxor, skogsrå, troll, kentaurer och enhörningar är elakt och förnedrande.Jag jämställer inte andar med sådant. Tillskriv inte mig tankar och åsikter jag inte har, tack!
Jag vet inte HUR andar kan integrera med fysisk materia, jag bara vet ATT de kan eftersom jag varit med om det. Huruvida det gäller alla är jag däremot väldigt osäker på. Jag trodde inte på andar förrän jag själv upplevde dem (en av dem har jag sett) Om man inte tidigare funderade på eller intresserade sig före dessa upplevelser, så blir man väl inte expert på fysikens lagar i samma ögonblick anden uppenbarar sig! Och det är du som spekulerar i konstiga liknelser, inte jag,
Om man som jag har sett en ande, så funderar man (jag) i första hand på vem det var, vad hen vill, och kanske googlar på kläderna hen hade på sig för att försöka fastställa vilken tid hen levde. Och kollar på gamla foton. Det har varit intressantare för mig än att genast utbilda mig för att fastställa för mig själv att mina upplevelser var inbillning. Du är nog mer kunnig i fysik än vad jag är, men händelserna har även bevittnats av en kompis på besök, men sånt förstår inte du. Du är låst. Men vi kanske råkar vara hjärnskadade båda två, trots att vi är normalintelligenta, haha.
Jag behöver inte inge dig förtroende och jag bryr mig inte det minsta i om du stämplar mig som woowoos.
GillaGilla
@Pegg – ”Jag vet inte HUR andar kan integrera med fysisk materia, jag bara vet ATT de kan eftersom jag varit med om det.”
@Pegg – ”Jag trodde inte på andar förrän jag själv upplevde dem (en av dem har jag sett) ”
@Pegg – ”Om man som jag har sett en ande”
Provar ännu en gång – hur vet du att det är andar/döda människor..?
GillaGilla
Då får jag berätta hela den historien och det orkar jag inte, för du skulle nog inte tro på den ändå.
GillaGilla
Ska tillägga ytterligare några saker. Jag har inget behov av att bevisa för andra att andar existerar,det har du missuppfattat. Jag utgår enbart från det jag har upplevt. Det är du som påstår att jag vill komma med bevis.
Jag tror inte jag hade besök av någon utomjording. Han såg ut som en helt vanlig man. Men så kanske utomjordingar ser ut? Det borde du ju veta som tog upp ämnet, inte jag.
Nej jag tror inte att en svensk domstol skulle se mina andeupplevelser ur ett strikt bevisvärderingsperspektiv, jag är inte dum i huvudet.
Och hur ska jag kunna veta varför spökenergier inte följer samma lagar som alla andra energiformer?. Vem vet det?
Uttrycket ”bias” passar inte in på mig.
GillaGilla
@Pegg – ”Jag tror inte jag hade besök av någon utomjording. Han såg ut som en helt vanlig man. Men så kanske utomjordingar ser ut?”
Nu skriver du att du inte tror att det var något annat än andar/döda människor, alltså bara tror. Du verkade så säker innan och att du visste att det var döda människor – hur är det nu..?
Sen, ”Jag har inget behov av att bevisa för andra att andar existerar,det har du missuppfattat. Jag utgår enbart från det jag har upplevt.”
Fundera på – Jag har inget behov av att bevisa för andra att den itusågade damen verkligen sågas itu, det har du missuppfattat. Jag utgår enbart från det jag har upplevt.
GillaGilla
Det såg ut som en vanlig man, alltså var det en ande av en människa. Men det var inte jag som tog upp ämnet utomjordingar. Det där var en något sarkastisk kommentar till ”experten”
GillaGilla
Även hallucinationer och illusioner ser ofta ut som människor gör mest.
För övrigt, Pegg: Du är alltså lite tveksam till vad din andevision egentligen var. Det skulle, enligt vad du skriver (i går och i dag) lika gärna ha kunnat vara en utomjording som ett spöke.
Se där exempel på priming/primering. Du har gett din hjärna i uppdrag att tolka dina visioner såsom varande just spöken (avlidnas själar), inte utomjordingar.
Om du i stället hade gett din hjärna i uppdrag att tolka sådana visioner som utomjordingar, ja då hade denna hjärna – läs: du – naturligtvis tolkat de upplevelserna som besök av en alien i stället för av någon avliden persons själ.
Om nu dessa visioner företrädesvis inträffar i samband med sömn, insomning, uppvaknande, vilket man kan få intrycket av när man läser dina texter, då ligger det nära till hands att tolka det här som du upplever som en variant av sömnparalys (sleep paralysis).
Om du hade varit varmt troende pentekostal kristen, kanske du rent av hade tolkat besökaren som en demon. Fast nu verkar din hjärna inte ha bivit primerad för att göra den sortens hopkoppling heller. Utan din hjärna är helt klart för spök-tolkningen.
Dvs för din hjärna är det spöken – dvs avlidnas själar som gäller.
Och dessa andeväsen bär alltså kläder, berättar du. Intressant.
Hur är det: Brukar också andra energiformer bära kläder? *kliar mig i huvudet*
Hallå! Finns här nån som tyckt sig märka att vintertid så tar elströmmen i våra elledningar på sig en halsduk och kanske även långkalsonger för att slippa frysa röven av sig på väg från kraftstationen till elkonsumenten?
Eller varför är det just spökenergin som uppträder som klädfreaks?
GillaGilla
Haha du är faktiskt rolig!Elströmmen tar på sig halsduk och långkalsonger, det var komiskt.
GillaGilla
”Det såg ut som en vanlig man, alltså var det en ande av en människa.” Javisst, logiskt, eller..?
Är du inte en av dom som alltid snackar om öppet sinne?
Du vet dom som säger man ska ha ett öppet sinne, men sen själv ändå inte har just det, utan alltid bara har en förklaring till sina upplevelser – att det ska vara döda människor…
Jag har alltid undrat hur dom/ni som tror det är just spöken, d.v.s döda människor som gör ditten och datten ni upplever (som f.ö kan förklaras med annat) – vet att det är just döda människor?
Med lite riktigt öppet sinne kan jag tänka mig att det istället förutom spöken och utomjordingar kanske kan vara t.ex människor från framtiden, som lyckats ”resa hit”, men inte kan materialisera sig riktigt. Det kanske kan vara något parallellt Universum, eller annan dimension som ”stör”. Dimensioner och frekvenser är ju populärt i woo-woo-branschen – varför alltid just döda människor?
Jag menar, om man nu ska ha ett öppet sinne – så får det väl vara öppet också, för allt, eller..?
Du tillochmed säger det själv här, ”det såg ut som” – sen är det du som bestämmer vad det är! Se igen, den itusågade damen – på tal om, ”det såg ut som”…
Och som jag sagt ett antal gånger, men du inte bemöter här heller, så handlar det inte om det finns spöken eller ej – det handlar om dom som säger sig kommunicera med döda människor (mot betalning) vilket det inte finns annat än bevis för att det är bedrägeri!
Finns f.ö inget som ens pekar på att det ska finnas spöken heller, men, det håller jag öppet sinne för – bara visa mig dom, så..!
GillaGilla
Hej Pegg ! Du har inte händelsevis lyckats fånga någon av dina upplevelser på film eller kort ? Det Okända har ju kört snart 16 säsonger utan att lyckats fånga någon aktivitet på film eller kort , trots att det är därför man tillkallar medium för att saker flyttas, dörrar slås igen , dockvagnar rullar över golven , skuggor sveper genom rummen etc.
GillaGilla
Vilken onödig fråga, Stone. Så fort ett spöke får syn på en kamera (inklusive smartphone), vet du väl att detta spöke pyser iväg fortare än kvickt.
Så vi skeptiker får allt nöja oss med personliga vittnesmål även framöver.
Alla vet förhoppningsvis numera – utom woowoos själva, förstås ty de är som Manuel i Pang i bygget, du vet han som säger: ”Jag inte förstå, jag komma från Barcelona” – att hjärnan konstruerar verkligheten åt oss utifrån de direktiv den har primerats/hjärntvättats med.
Dvs primerar man hjärnan för förekomst av utomjordingar, kommer den att rapportera upptäckt av just utomjordingar. Och primerar man hjärnan för spöken, så kan man ge sig fan på att den kommer att upptäcka massor av spöken och/eller spökaktiviteter i närmiljön.
FDETDA: Har du noterat, Stone, att woowoos nu för tiden har börjat dra till med att mer än en person samtidigt har sett samma sak? Är det inte maken som sett en hink eller annat föremål flyga genom rummet (som i Ulla Janssons poltergeistupplevelsevittnesmål som vi diskuterade här på GesusBloggen i mars månad i år), så är det . som i Peggs fall, en kompis som minsann sett samma sak samtidigt.
Låt mig säga så här: Det faktum att två personer tycker sig se/höra och uppleva samma sak samtidigt bevisar INTE att fenomenet existerar på riktigt.
Inom neurovetenskapen har man under 2000-talet blivit varse, att delade delusioner (vanföreställningar) och/eller hallucinationer är mycket vanligare än man tidigare trott.
Nyligen läste jag om ett fall (i Japan) där FYRA personer i samma famlj påstod sig uppleva och vara med om samma sorts övernaturligheter samtidigt. Läs mer om den fallstudien här: https://www.braindecoder.com/rare-shared-psychosis-entire-family-hallucinate-1320046185.html .
Det finns för övrigt flera väldokumenterade (neuro)vetenskapliga förklaringar till delade delusioner eller hallucinationer. Som till exempel:
1) Det välkända – utom bland woowoos själva, förstås – faktum att påfallande många woowoos vid personlighetstestning erhåller höga poäng vad gäller schizotypi (schizotypal personality disorder).
Schizotypi är, lite förenklat, ett slags schizofreni light, alltså en lindrigare variant av schizofreni. Med tillfälliga psykotiska episoder som resulterar i verklighetsförfalskning och verklighetsförvanskning.
Att påpeka detta för woowoos brukar vanligtvis trigga i gång deras dementimaskineri till max-nivå inom ett par sekunder. Inte har de några schizotypa problem, inte. Trots att personlighetstestning visar att det är just det de har (inte alla av dem, naturligtvis, men påfallande många woowoos är alltså schizotypa).
2) En annan, därtill sedan länge, välkänd förklaring till delade hallucinationer och/eller delusioner går under namnet masspsykos eller masshysteri.
I princip är dessa två fenomen om inte identiska så i alla fall extremt lika varandra.
Särskilt tonårsflickor är mottagliga för masshysteri/masspsykos. Men också kvoinnor som passerat tonåren tillhör ”riskgrupperna”. Jfr Gesus’ egen analys av typiska woowoo-egenskaper: https://gesusbloggen.wordpress.com/2012/10/15/woo-wooprofilering/
3) En tredje välkänd förklaring är viljan att vara till lags. En vilja som kan variera i styrka av olika anledningar både mellan människor och över tiden.
Man kan ju lätt tänka sig vad som skulle kunna hända om maken till en delusionerande och/eller hallucinerande kvinna inte höll med henne i vad hon ansåg sig se. En sådan make kanske bleve tvungen att sova på soffan i stället för det gemensamma sovrummet de nästkommande veckorna som straff för sitt svek att inte supportera sin hustru – vad vet jag hur eventuella bestraffningar kan komma att se ut?
Eller om det handlar om en kompisrelation: Säg den goda vän/kompis som inte vill vara sin vän/kompis till lags. Det är så enkelt att ljuga och bluffa och hålla med om vad som påstås ha setts eller hörts i stället för att väcka irritation, förargelse och rent av, i värsta fall, riskera vänskapen.
Med hjälp av psykologiska tester kan man lätt urskilja vilka individer det är som hellre drar till med en ”vit lögn” än riskerar husfriden eller vänskapen. Jag känner dock inte till någon studie som direkt kopplar samman ”vita lögner” med just woowoo-ism, men det skulle förvåna mig högeligen, ifall det inte föreligger ett dylikt samband.
Woowoos är generellt sett duktiga på att ljuga både inför sig själva (se Peggs svar till mig i går) och inför andra. Detta tror jag i sin tur hänger samman med vad som ofta brukar kallas för Lying for Jesus-fenomenet. Dvs synsättet att det är OK att ljuga om själva syftet med lögnen är gott och hedervärt.
Så för att sammanfatta, Stone, skulle jag vilja säga så här: När woowoos i sin klämkäcka stil drar till med sitt ”ultimata” bevis, att vi minsann är två som sett/hört samma sak, då är det dags att osäkra sin revolver.
Antingen har man då troligen att göra med en lögnare (patologisk eller välmenande sådan) eller med en schizotyp person (och till schizotypiförklaringen räknar jag, se ovan, in alla dem som är benägna till masshysteriska och/eller masspsykotiska reaktioner på vanliga stimuli).
Det skulle INTE förvåna mig ett jota om exempelvis Pegg kommer att ondgöra sig över och indignerat tillbakavisa vad jag skriver i denna nya kommentar. DET har hon tid med. Men att besvara ens en enda av alla mina till henne ställda VARFÖR-frågor, nej se DET har hon inte tid med.
Nåväl, vi får väl se hur det blir med den saken. Pegg kanske just nu i stället ägnar sig åt att meditera över vad ”Läst men ej förstått” kan tänkas ha för implikationer för hennes vidkommande? Å andra sidan är dylik klarsyn bland woowoos inte särskilt vanlig. Den är, skulle jag vilja påstå, extremt sällsynt. Men som sagt, vi får väl se vad som händer.
GillaGilla
”(som i Ulla Janssons poltergeistupplevelsevittnesmål som vi diskuterade här på GesusBloggen i mars månad i år), så är det . som i Peggs fall, en kompis som minsann sett samma sak samtidigt.”
Vilket galet sammanträffande, för Ulla och Pegg använder samma dator – så jag undrar om dom inte känner varann ;-]
GillaGilla
Aha! Det kan ju förklara likheterna i tilllvägagångssättet. Dvs att inleda med hög svansföring i första inlägget (med svepande och generella påståenden utan inslag av tvekan eller tvivel) för att sedan allt mer och tydligare sticka svansen mellan benen i takt med antalet publicerade nya inlägg.
Apropå Ulla Jansson. Om jag minns rätt nu, berättade hon om att maken och hon hade skilda sovrum. Jag reagerade på uppgiften, enär det såvitt jag känner till är rätt ovanligt att äkta makar inte delar sovrum. (Helt unikt är det dock inte. I min bekantskapskrets finns en läkare som sover i annat sovrum än sin fru. Motiveringen är att han inte vill störa hennes nattsömn när han har s k bakjour i hemmet. (Fast någon gång lär de allt ha sovit i samma sovrum, rent av befunnit sig i samma säng, ty de har tre, numera vuxna, barn tillsammans.)
Men jag fick hur som helst intrycket, när det gäller Ulla, att hon var den som styrde och ställde i det hemmet, i det huset. Skulle vara intressant om man kunde ha fått höra även makens version av det som hände med den flygande hinken/spannen och andra poltergeistfenomen.
Kan Pegg månne vara dottern i huset? Eller är hon måhända identisk med Ulla Jansson? Alltnog, brain wiring är i viss utsträckning ärftlig, så de här mötena med andeväsen och upplevelserna av störande andebesök under nattens mörka timmar kan förvisso vara något som går i arv. från förälder (moder) till barn (dotter).
Tack för den intressanta informationen, Gesus! Den ökar ju inte direkt trovärdigheten hos vare sig Ulla eller Pegg. Jfr med vad jag tidigare i dag skrev om Lying for Jesus-fenomenet.
En stilla nåd att bedja om vore förstås om Pegg kom tillbaka hit och redde ut den här härvan. Men det lät på hennes senaste (sista) inlägg, att hon ångrade sina skriverier här. Så risken är väl överhängande, att hon har skrivit färdigt, åtminstone för den här gången.
GillaGilla
För min del är det helt OK att skriva under olika namn här, bara tycker det är lustigt att man gör det. Varför inte använda samma namn/pseudonym – är det för att det ska verka som det är flera som har dessa ”åsikter” eller varför..?
Jag tycker det är skoj att du/ni skriver här, vad du/ni än kallar er. Och jag tycker Pegg gör ett ”bra jobb”, för h*n får ju trots allt en ”hel del mothugg” – och verkar ta det bra, vilket många oftast inte gör.
GillaGilla
”DET har hon tid med. Men att besvara ens en enda av alla mina till henne ställda VARFÖR-frågor, nej se DET har hon inte tid med.”
:-] Ja, det finns alltid tid att komma med fler påstående, och fler påstående på det – men sällan (eller mer rätt, aldrig) tid att svara på eller bemöta bemötande på deras påståenden…
GillaGilla
Nej, jag är inte medial så jag upplever inte andar stup i kvarten och går därför inte omkring med kamera. För min del har det mest varit frågan om oväsen på nätterna och tidiga morgnar då det har verkat som om någon vill väcka mig till varje pris. Och det har lyckats! En ande har jag bara sett en enda gång.
GillaGilla
Kan lika gärna vara en variant av Exploding head syndrome. Då störs man av hörselhallucinationer. Ibland – i riktigt allvarliga och störande fall – kan dessa vara så otäcka, att det känns som att huvudet skulle explodera. Fast så illa är det ju som väl är inte för dig, Pegg.
För övrigt noterar jag att du lika nogsamt och prudentligt som tidigare undviker att ens snudda vid mina frågor eller alternativa förklaringar.
Fast det är förstås precis vad man kan förvänta sig av en true believer-woowoo.
GillaGilla
Suck.
GillaGilla
@Pegg: Kanske har du läst mina två låååååååånga debattinlägg.
Men du verkar inte ha förstått mycket av det du har läst.
Antingen är det jag som har svårt att sätta mina tankar på pränt – fast det brukar inte mina skeptikerkolleger världen över tycka är fallet.
Eller så är det du som har svårt att ta till dig mitt budskap.
I så fall är det en egenskap som du delar med andra woowoos. Sanningen är att woowoos aldrig någonsin, såvitt jag kan erinra mig, har förstått mitt budskap.
Ett bra exempel på att du inget har förstått är din efterlysning av mitt svar på en fråga du ställt till mig: Om vad jag tror händer efter jordelivets slut, dvs vad min syn på begreppet själ är.
Om du hade läst OCH förstått budskapet i mina så låååååååååååånga texter, skulle du omedelbart ha begripit att min åsikt är, att när hjärtat slutat att slå och hjärndöd har inträtt, ja då är allt slut. The End som det brukar stå i slutet på amerikanska långfilmer. Och att detta med själ är ren bullskit. Till skillnad från dig tror jag på sådant som backas upp av vetenskapliga fynd/experiment. Och det finns inte ett enda vetenskapligt experiment som ens andas möjligheten av att det skulle kunna finnas en själ som överlever den fysiska kroppens död.
Däremot finns det, tyvärr, gott om woowoos även i forskarvärlden. Och dessa fungerar precis som teologerna gör. Dvs de hittar – precis som du, Pegg – på en rad premisser för att sedan utifrån dem få det att låta som att de erhållna resultaten skulle kunna, i bästa fall, tolkas på ett ”själ-existens-vänligt” vis. Som väl är är dessa woowoo-forskare i minoritet. Deras främsta bundsförvanter är som egel kreationistiska gudstroende och evolutionsförnekare (samt ID-förespråkare).
Om du inte kunde räkna ut det, Pegg, då har du inte fattat mycket av det jag skrivit om.
Jag tror nu INTE att du är någon svagbegåvad person. Men det förefaller som att du, i likhet med dina woowoo-kolleger, inte kan ta till dig ett budskap som avviker från det du helst vill höra och trom på. Se där ett praktexempel på bias, nära släkt med confirmation bias (= kognitiv tankestörning innebärande att bara information som bekräftar den egna tesen fastnar i skallen, allt annan rinner av som vattnet på en fet gå).
Nog visar du prov på bias, alltid.
Och även det här är ren och skär lögn från din sida: Att du skulle ha ens försökt att besvara någon enda av mina många VARFÖR-frågor. INTE EN ENDA VARFÖR-FRÅGA har du besvarat. I stället har du hela tiden gått som katten kring het gröt. Kort sagt: DU HAR UNDVIKIT DESSA FRÅGOR. Trots att jag argumenterat för att den sortens frågor bör/får man inte väja/ducka för, om man anser att man är en seriös ämnesdebattör och/eller ärlig själ-förespråkare.
För övrigt håller jag med Gesus. Du har backar rätt rejält från ditt första inlägg (din första kommentar) i detta kommentarsfält. Då var det en rätt självsäker Pegg som uttalade sig.
Så här skrev du den 27 oktober: Om vi nu försöker att lämna ett mediums äkthet eller falskhet därhän och istället inriktar oss på andar, så kan man väl inte ställa samma krav på deras uppförande som på oss som lever, för det vet vi inte så mycket om! Man kan tro eller inte tro, men jag häpnar över hur mycket ni orkar älta detta. Ni håller fast vid detta med näbbar och klor, så därför tror jag faktiskt, att om ni skeptiker samtidigt såg en ande som gick genom en vägg, så skulle ni bortförklara det också, haha.
Om kommunikationen mellan de levande och andar borde kunna vara lätt, så skulle det innebära att vi skulle kunna prata lika obehindrat med dem, som vi som lever. Vem har bestämt det? Skeptikerna. Är ni synonymer med allvetarna inom detta område?
Jämför det med dina senaste inlägg här ovanför. Där har din tidigare och inledningsvis så höga svansföring med raljanta anti-skeptiska formuleringar i stället omvandlats till ett patetiskt försök att försvara och rättfärdiga din egen ståndpunkt om att andeväsen/spöken finns (i alla fall i din värld och världsbild).
Men fortsätt du att propagera för din andetro, ifall du känner för det. Men vänd dig då – för din egen skull – till dina woowoo-kolleger, så att du kan bli struken medhårs och få lite medhåll för dina woowoo-tankar.
Undvik bloggar ochbloggare som är skeptiska och hellre förlitar sig på vetenskapen. Räkna med att du kommer att få svar på tal, åtminstone ifall du dyker upp på anti-woowoo-bloggar som jag prenumererar på. Min näsa är minst lika känslig som likhunden Zampos (känd från Thomas Quick-rättegångarna) när det gäller att markera för sådant som är ren bullskit.
GillaGilla
Du ska väl inte tala om för mig att jag inte tror på vetenskapen! Du vidhåller det trots att jag har sagt att så inte är fallet. Men vetenskapen kan inte förklara allt.
Om din stavning på Lååååååånga inlägg är en antydan till att jag skulle se något negativt i att de är långa, så är inte så fallet. Långa inlägg anser jag kan vara väldigt intressanta.
Och oj! Är du arg? Jag har inte ändrat min ståndpunkt när det gäller någonting. Jag har besvarat flera av dina frågor, men du kräver att jag ska svara på sådant jag inte vet. Du kräver bevis i flera fall. Jag kan inte bevisa något i spökväg för dig, trots att du så enträget vill.
Om du anser att jag, eftersom jag inte håller med dig förvandlar mina åsikter till ett patetiskt försvar, så anser jag i min tur, att man får lov att försvara sig när man blir angripen.
Med facit i hand skulle jag därför naturligtvis inte ha gått in på den här bloggen.
GillaGilla
@Pegg:
1) Om du verkligen hade trott på vetenskapen, skulle du inte samtidigt ha trott på spöken/andeväsen på så lösa boliner som du gör. Jfr också med din HELT irrelevanta anmärkning om amalgamet. Om du klandrar vetenskapen för det misstaget, då vet du inget om hur vetenskap fungerar (jag har bskrivit den vetenskapliga processen i tidigare inlägg).
Tala om att komma med irrelevanta exempel (som detta med amalgamet). Sedan beskyller du mig för att komma med en rad irrelevanta exempel. Mina exempel (och metaforer) har samtliga haft syftet att försöka påvisa hur opålitliga våra känslor, minnen samt hjärnans försök att förklara våra upplevelser är. Vad vill du påvisa med din irrelevanta amalgamförklaring? Att vetenskapen inte ruvar på absoluta sanningar? Eller? Notera då, vilket jag påpekat i idigare inlägg, att vetenskap inte arbetar med absoluta sanningar. Det är bara teologi och pseudovetenskaper som jobbar med absoluta sanningar, vilka ingen bevisning kräver.
2) Nämn – eller hänvisa till åtminstone – en (enda) VARFÖR-fråga som du har besvarat. Citera gärna.
OBS! Att bara omnämna en VARFÖR-fråga en passant i en mening är inte att besvara den. Att svara att du inte vet svaret på den är också att ducka. Jag är INTE ute efter det absoluta svaret, den absoluta sanningen. Jag är ute efter hur just du MOTIVERAR oh FÖRKLARAR din spöktro. Även om man INTE vet det korrekta svaret (om nu ett sådant finns, vilket för övrigt inte alls är säkert), så kan man i alla fall resonera sig fram till ett möjligt svar. Sedan kan motparten grnska detta försök till förklaring och eventuellt acceptera detsamma eller komma med nya invändningar, denna gång mot den avgivna motiverade förklaringen.
Bara som ett exempel: Om man tror att Månen i sitt inre består av en ostlik massa (dvs att Månen är en gul ost), så bör den som tror så hur som helst kunna tillhandahålla ett svar på invändningsfrågor av denna typ: Men astronauter har ju varit på Måpnen och tagit månprover med sig hem därifrån. Dessa månprover har inte innehållit någon ost. Varför gör de inte det?
Då bör man såsom troende på att Månen är en gul ost kunna genmäla förslagsvis på följande vis: a) Astronauterna borrade sig inte ned djupt nog under månytan. Själva ostmassan är kanske täckt av ett fem meter tjock lager av grus och rymddamm och ligger därför längre ned under månytan. Eller b) Att astronauter har landat på månen är bara bluff och båg.
På så vis kan man, som utomstående, bilda sig en viss uppfattning om hur den som ser på Månen som en stor gul ost faktiskt resonerar och motiverar sin tro.
Men du motiverar inte din tro på spöken, Pegg. Du bara antyder att dina s k bevis nog inte duger åt mig. Och sen har du inget mer att säga om problematiken.
Alltså: Hur fan vet du hur min reaktion kommer att bli INNAN jag har fått höra dina försök till förklaringar? Menar du månne att du själv också, innerst inse, tvivlar på dina egna förklaringar från bevissynpunkt? Dvs anser dina förklaringar/bevis är extremt svaga – och att du år medveten oim detta och därvid drar slutsatsen, att i så fall kan ju bbnewsab absolut inte acceptera dem, eftersom hans bevisribba ligger högre än min egen? Om så är fallet, vad säger det om DIG SJÄLV, Pegg, att du väljer att tro på din spökteori, fastän du innerst inne verkar vara medveten om att den inte backas upp av bevis som är värda att kallas för bevis?
3) Jag har INTE krävt att du ska veta svaren på mina svåra VARFÖR-frågor. Jag har däremot bett/anmodat dig berätta hur du ser på dessa av mig framlyfta dilemman, dvs vad du tror/gissar kan vara de här olika dilemmanas rimliga(ste) förklaring/lösning?
Om du inte redan har fattat det, så resonerar jag själv så här: Alla dessa dilemman försvinner automatiskt, om man ger fan i att förutsätta närvaron av en själ. Vips försvinner alla problem.
Det är just därför som jag är nyfiken på hur en rimligt begåvad människa (vilket du synes vara) väljer att krångla till tillvaron genom att postulera existensen av en själ, vilket är nödvändigt för att din spökteori ska ha ens ett uns av trovärdighet.
OM man nu väljer att krångla till tillvaron på det viset, som du gör, Pegg, bör man väl rimligen också kunna begära av dig att försöka ange ett eller flera skäl till varför du faktiskt, ”frivilligt”, väljer den krångliga lösningen, den som skapar så många dilemman.
4) Jag kräver inga som helst bevis av dig. Vad jag har försökt säga, och jag tycker jag har varit tydlig med det, är att OM man som du väljer att tro på en krånglig förklaring (= att spöken och därför också en odödlig själ existerar), så bör du väl rimligen också kunna motivera ditt val att tro just så. Därför har jag frågat dig (ungefär): Vad har du för bevis att komma med för din tro? Inte är det väl så illa att du kastar tärning och om swexan kommer upp, så bestämmer du dig för att nu ska jag tro på att spöken existerar. Men om den kastade tärningen visar en trea, ja då ska jag tro på utomjordingar (vilket så många andra woowoos gör).
Det enda ”bevis” jag kan erinra mig att du har lagt fram är dina personliga upplevelser. Nu också med tillägget att en kompis till dig sett samma sak som du vid något tillfälle.
Din användning av ordet bevis är för övrigt mycket dubbeltydig. Du verkar sålunda mena att jag kräver bevis, när jag i själva verket blott kräver en motivering eller förklaring till vad det är som får dig att tänka i dina trosbanor, dvs att det måste ha varit ett andeväsen som du såg/mötte/hörde.
En brasklapp från min sida: OM jag – mot förmodan – av misstag någon gång råkat använda ordet bevis i fel kontext, ber jag om ursäkt för det. Men själva andemeningen i mina testers budskap kan du näppeligen ha undgått/missat, ifall du både läst OCH förstått det som jag har skrivit. Och jag upprepar nu, för undvikande av eventuella kvarvarande missförstånd: Det är dina förklaringar till varför du tror som du gör jag är nyfiken på. Alltså hur du motiverar din världsbild. Jag förstår fuller väl att du inte kan prestera vetenskapliga bevis, vilka därtill är falsifierbara. Dvs jag är ute efter dina egna motiveringar, tankar och förklaringar för att komma runt de dilemman jag lagt fram i anslutning till mina VARFÖR-frågor.
Bara som ett exempel: OM man tror att själen inträder i det befruktade ägget i samband med att spermien befruktar ägget, då bör man kunna åtminstone försöka förklara hur det är möjligt för EN ENDA själ att senare, upp till 10:e till 12:e dygnet efter konceptionen att dela på sig och bosätta sig i enäggstvillingar, trillingar, fyrlingar etc. Man måste rimligen ha en uppfattning om hur själen löser det dilemmat (att dela på sig, hur den delar på sig och vilka konsekvenserna av en själ-delning kan tänkas vara/bli). Annars luktar det kunskapsförakt lång väg (detta med att inte vilja undebygga sina trosteser).
Om du har exempelvis en liter mjölk i en tillbringare, och det sedan på bordet ställs fram TRE nya tillbringare (som också rymmer en liter vardera), inte fan kan du då fylla alla dessa tre tillbringare till brädden med mjölk utifrån den liter mjölk som finns i den ursprungliga tillbringaren.
Byt ut ordet mjölk mot själ samt tillbringare mot foster, så inser du dilemmat lättare.
Så hur har du tänkt dig förklara det dilemmat, Pegg? Om tre (blivande) individer ska dela på 1 st (= 3/3) själ, då kan dessa tre individer inte få 1 st hel själ vardera. De kan få ca 1/3 själ vardera. Om man då kan överleva på 1/3 själ, vad är då poängen med att man ska tilldelas 3/3 = 1 st hel själ? Och hur görs sådan här själsdelning kompatibel med reinkarnation? Menar du månne att vi alla består av olika delar av själar som härstammar från individerna A, B, C, D, E osv? I så fall rasar ju hela reinkarnationstänket sönder och samman.
5) Är det korrekt uppfattat av mig, att du för din tro på spöken inte har mer att komma med än att du, vid ett tillfälle tycker dig ha sett ett människoliknande andeväsen (med kläder på sig), och vid andra tillfällen fått din nattsömn störd på grund av – enligt dig – att andeväsen är i farten och för oväsen i din närhet?
6) Du skriver att du vill försvara dig. Bra! Det hedrar dig. Men vill du försvara dig, är väl ditt bästa försvar att du visar/berättar hur du resonerar för att komma fram till slutsatsen, att det är just andeväsen – och exempelvis inte utomjordingar – som jävlas med dig.
Av ditt ”försvar” för att styrka dina egna slutsatser så här långt – dvs 1) att du har sett ett s k andeväsen; samt 2) att du störs av buller/ljud när du sover – kan jag då inte begripa hur du med ledning av de två ”bevisen”/kriterierna kan utesluta alla möjliga och tänkbara förklaringar utom just den att det måste vara ett spöke (en avlidne persons själ) som är enda rimliga förklaringen.
I mina ögon är det, för att ta en metafor, som att resonera så här: Jag såg någonting med kläder på sig som såg ut som en mansperson. Alltså måste det ha varit Thomas Quick jag såg. Dvs din beskrivning stämmer in på långt fler än just Thomas Quick (de allra flesta män har ju kläder på sig i normalfallet). Ändå bestämmer du dig för att det var just honom du såg.
Byt nu ut Thomas Quick mot spöke i förra stycket, så kanske du inser, med lite tankearbete, hur befängt du resonerar.
Ett annat metaforexempel. Säg att det finns 3000 olika gudar att tro på. Vad säger att just den kristna guden är den rättaoch att övriga 2.999 gudar är bluff och båg? Jfr denna tankelek: Vad är skillnaden mellan en ateist och en gudstroende kristen kreationist? SVAR: Kreationisten avvisar 2.999 gudar, ateisten avvisar 3000 gudar. (Sedan kan man alltid diskutera och ha synpunkter på hur stor denna skillnad i realiteten är.)
7) Att du gillar lånnnnnnga inlägg. Du är den första woowoo som jag någonsin har hört säga så. Det gör mig glad. De flesta medger i stället öppet, att de struntat i att läsa vad jag har skrivit.
Däremot gör det mig ledsen/bekymrad att du läser mina texter synbarligen UTAN att förstå mitt budskap i dem.
Bara som ett exempel: Jag hade nyligen en het debatt med en annan woowoo på annan plats. Hon lade fram ett bevis – i form av en vetenskaplig artikel – som bevis på sin ståndpunkt och att jag följaktligen hade fel.
Det var bara det, att hennes artikelbevis inte alls bevisade hennes ståndpunkt utan snarare stödde min ståndpunkt. Hon hade förvrängt artikelns innehåll med ca 180 grader (lite som att svart blev vitt och att upp bleb ned och höger blev vänster).
Tyvärr är detta extremt vanligt att man (som skeptiker) får vara om när man debatterar med woowoos, Det är EN sak att kunna läsa en text, en helt annan sak också förstå den just lästa texten.
Detta med att woowoos gärna åberopar olika texter till stöd för sin åsikt kan såleds ofta innebära, att deras länkar leder till artiklar som i själva verket motbevisar deras woowoo-tro (eller åtminstone gör den än mer osannolik).
Så detta med att läsa en text UTAN ATT FÖRSTÅ den – det vill jag karakterisera som en typisk woowoo-egenskap.
Uppenbarligen gäller detta även dig, Pegg. Sorgligt nog.
8) Nej, jag vill inte säga att jag är arg. Däremot frustrerad. Och viss mån också besviken.(på dig). Jag hade förväntat mig att du skulle ha mer kött på benen med tanke på din höga svansföring i ditt inledande inlägg i denna tråd.
GillaGilla
Återigen. Jag tror på vetenskapen, men det här med spöken har den inte lyckats lösa. Det är vad JAG tror på som är det viktiga för MIG. och jag har upplevt andar som spökar. Det ena behöver inte utesluta det anda.
Att läsa en text med en fråga som är utsvävande med konstiga metaforer klarar jag inte av att svara på, det betyder inte att jag inte förstår frågan utan av någon anledning inte har något svar. .Vad du anser om det bryr jag mig inte om.
Jag kan inte byta ut ”min” ande mot Tomas Quick eller vem som helst..Jag har aldrig träffat Tomas Quick och bryr mig inte om vad han har för kläder. Men jag vet vad anden hade på sig och kan inte förstå varför mina ögon skulle ljuga om det. F ö var anden en i släkten. Vi kom på efter ca 18 mån vem han var, lade blommor på hans grav och sen blev det tyst. När det gäller mina spökupplevelser så behöver det väl inte vara så mycket mer för att det ska vara spöken, inte för mig i alla fall. Utomjording? Inte med det utseendet. Jag vet inte nåt om utomjordingar, det vet tydligen du eftersom du pratar så mycket om dem.
Anta att du vaknar mitt i natten av att någon hoppar på din säng. Du tänder lampan. Ingen där. Du släcker lampan och då börjar det igen. Tänder lampan, ingen där o s v tills du somnar igen med lampan tänd. För mig var detta verkligt och ingen kan ändra på min uppfattning.
Jag vill inte kommentera Gudstroende och ateister, jag är inte så intresserad av det just nu i alla fall och tycker inte att det har med mina spökerier att göra.
Foster och själsdelningar kan jag och vill inte bemöta.
Du frågade varför jag inte tror på troll, jultomten eldsprutande drakar o d.Det gör jag inte. Måste jag förklara varför ? Det är ungefär lika dumt som att fråga dig om du gillar möss och begära att om du inte gör det, då vill jag att du ska förklara varför.
När det gäller din fråga nr 3 så anser jag att förklaringen är att det är andar som spökar och med det svaret får du låta dig nöjas. Min förklaring är att jag har hört dem och sett en. Det är därför jag vet att de finns. Men jag vet att bevisa det är svårt, det håller inte vetenskapligt p g a 1, De flesta tror inte på spöken, men av dem är de flesta inte ens intresserade. 2.Många av dem som tror eller har upplevt dem vågar inte säga nåt av rädsla för att omgivningen ska betrakta dem som vrickade.Eventuella foton kan manipuleras, dessutom dyker andarna upp när de själva behagar, inte när vi vill.
Jag har aldrig funderat på när själen uppstår,. Mördare, sjökaptener och kratfverk som du tar upp tycker jag inte ha med en andes uppdykande att göra, så de frågorna behöver jag inte ha något bra svar på- GPS-störningar är ett ämne jag är dålig på så därför vill jag inte bemöta det heller.
Spekulerar är det du som gör. Du jämställer andar med eldsprutande drakar och troll, det gör inte jag. Jag tycker att det är fruktansvärt ELAKT av dig att insinuera att eftersom jag tror på andar, så bör jag också tro på att Häxprocessernas kvinnor var skyldiga! Usch.
GillaGilla
Och jag som trodde du inte skulle skriva här längre. Fel hade jag. Och blir glatt överraskad.
Men om du nu inte vill svara på mina frågor eller ens spekulera kring de frågeställningar jag har aktualiserat, kunde du väl berätta lite om hur det kommer sig att du och Ulla Jansson – enligt Gesus – råkar ha samma internetanslutning.
Är inte sådana där ip-adresser lika unika som fingeravtryck? Så hur kan ni två ha samma ip-adress?
Den frågeställningen är fanimej minst lika intressant som dina (era?) andeupplevelser.
GillaGilla
Apropå hallucinationer, se denna artikel: http://www.cam.ac.uk/research/news/how-hallucinations-emerge-from-trying-to-make-sense-of-an-ambiguous-world .
Om ni vill testa er förmåga att hallucinera, gör då så här:
1) LÄS INTE artikeltexten förrän efteråt.
2) Scrolla inte nedåt i texten förrän jag säger till.
3) Följ nu mina övriga anvisningar.
4) Kolla inunder de fyra inledande fetade textraderna. Där ser du till vänster en svartvit bild.
5) Studera den bilden.
6) Vad ser du?
7) Ser du inget särskilt?
8) Tag då och skrolla ndåt i artikel.
9) Strax dyjer det upp en färgbild.
10) Titta på den färgbilden.
11) Återvänd nu till den svartvita bild du först omvads titta på.
12) Ser du någit nu i denna svartvita bild?
13) Vad ser du?
Så här ska testet utläsas:
A. Du som snabbt ser vad den svartvita bilden föresäller, du är bra på att hallucinera.
B. Du som inget ser i den svartvita bilden till en början men som ser vad bilden föreställer efter att du har fått titta på färgbilden (= facit), du har också en hyfsat bra förmåga att hallucinera.
C. Du som fortfarande inget ser i den svarttvita bilden ens efter att du har fått se på fäörgbilden och så att säga kolla med facit, du har en ovanligt låg förmåga att hallucinera.
D. Alla ni som kan se vad den svarta bilden föreställer i enlighet med kategorierna A eller B ovan, ni kan räkna med att hallucinationer är en del av er vardag. Kanske utan att veta om det.
Tillhör du kategori A, får du höga poäng i personlighetstest som avser att avslöja psykosrisk (= verklighetsförvrängning, dvs hallucinationer)
Tillhör du kategori B, avslöjar personlighetstestet, att du har en mer eller mindre tydlig schizotyp personlighet.
Själv hamnade jag i kategori B.
Finns här någon som hamnar i kategori C? Jag nästan tvivlar på det. De allra felsta av oss torde hamna i kategori A eller B. Sannolikt de allra flesta i kategori B.
Kan just undra i vilken kategori Pegg skulle hamna, ifall hon gjorde detta hallucinationsbenägenetstest.
GillaGilla
Kan hända gör jag det någon dag, men inte nu jag är väldigt trött.
GillaGilla
Det finns ett fenomen som kallas för ADC = After Death Communication. Fick just ett mejl härom från en person jag känner.
Så här skrev han:
Här är 12 kännetecken som brukar klassas som ADC:
1. Sensitivt ADC, vilket är det allra vanligaste kontakten. Man känner påtagligt närheten av den bortgångne.
2. Man tar emot hörselmeddelande, antingen på vanligt sätt eller telepatiskt.
3. Beröring: kan känna smekning, kram, kyss, kärlek och omsorg.
4. Kontakt via luksinnet: dofter av t.ex. favoritparfym, rakvatten, tobak, speciell blomma. Om flera personer är på platsen, kan alla uppleva detta.
5. Den visuella ADC:n uppträder i en vid skala från delvis suddiga personer till fullt synliga. Om de dött gamla kan de ändå framträda med yngre utseende. Utstrålar kärlek och harmoni och försöker övertyga dig att allt är okey för dem och att du inte behöver bekymra dig.
6. Ser den avlidne som på en filmremsa i luften framför sig eller inom sig med stängda ögon. Antingen en-, två- eller tredimensionellt. Detta sker ofta under bön eller meditation.
7. Man gör en resa med den avlidne vännen i en klardröm.
8. Möten i det hypnagoga/hypnapompa tillståndet mellan dröm och vakenhet.
9. Möten under en ut-ur-kroppen-upplevelse, där man tillsammans med den bortgångne kan besöka andra geografiska platser eller andliga dimensioner, liknande dem som beskrivs i nära dödenupplevelser.
10. Antingen i vakenhet eller sömn uppmärksammas man av ett telefonsamtal av den döde som lämnar ett kort meddelande med klar, men avlägsen röst.
11. Symboliska tecken som fjärilar, regnbågar, fåglar m.m. uppenbarar sig påtagligt.
12. Fysiska fenomen med meddelande via elektronik som TV, radio, datorer, telefoner. Foton och tavlor kan vrida sig eller hänga upp och ned.
Sedan avslutar min vän sitt mejl till mig så här: Jag har upplevt nr 11 = Symboliska tecken som fjärilar, regnbågar, fåglar m.m. uppenbarar sig påtagligt. Jag tänker då på alla sorgmantlar som hade samlats på klippan ute på ön och lixom uppvaktade oss under eftermiddagen, dvs ungefär samtidigt som Fredrik blev ihjälkörd. En annan liknande händelse hände oss när tant Kerstin gick bort.
TVÅ KOMMENTARER FRÅN MIG:
1) Den här personen noterar två spännande händelser – utan att utifrån det dra några slutsatser om ett afterlife måste existera. Han synes medveten om att temporala samband inte nödvändigtvis också måste vara kausala. (Heder åt honom för det.)
2) Sorgmanteln är en fjäril som enligt gammal folktro ansågs komma med dödsbud. Jfr amerikanska ordet ”Mourning cloak”
GillaGilla
En sak jag ofta undrar över när jag debatterar med woowoos är att de bara kan tänka sig EN ENDA möjlig förklaring till de upplevelser de är med om.
Alltså: Ifall det finns flera olika förklaringar till det som händer (upplevs), VARFÖR i all världen måste alla dessa förklaringar kasseras och irrelevansförklaras – UTOM en enda?
Som regel går den teori som inte kasseras ut på att det måste ha varit en ande, dvs ett spöke med en själ som tidigare tillhört – haft sitt bo i – en fysisk människokropp.
Detta är lika bisarrt/korkat resonerat som att ifall det finns 3.000 gudar att välja mellan, så kan den kristne gudstroende kassera 2.999 av dessa gudar och sedan ”djärvt” stå upp och med emfas hävda, att just den kristna guden (Jahve/Jehova), den är naturligtvis sann, medan de övriga är ren bullskit och härrörande från ren vidskeplighet.
Hur fan kan någon ÄRLIG människa resonera på det viset?
Jag noterar att Pegg här ovanför i kommentarsfältet kommenterat ett av mina mindre låååååånga inlägg, i vilket jag radar upp ett antal alternativa förklaringar till konventionell andetro/spöktro, med ett enda ord: SUCK.
Även den korta kommentaren säger dock en del om den som skrivit den. Nämligen att hon vägrar ens att tänka tanken, att det, kanske, kan finnas en annan förklaring än den som hon bestämt sig för att tro på och torgföra.
Det är likadant när Gesus föreslår att beskrivna uppleveler påminner om varianter av sömnparalys. Nej, det förslaget vill woowoos sällan kommentera. Och OM de någon gång gör det, brukar det bli med ett klart avvisande av den av Gesus framlagda alternativa förklaringen, dvs det brukar bli en sorts stor SUCK där också.
Var finns ödmjukheten hos alla woowoos? Jag själv stänger inte dörren för alternativet, att det KAN finnas en fortsättning på livet. Men då vill jag ha handfasta bevis på det. Och sådana saknas.
De enda bevis som finns är personliga vittnesbörd. Och även om avsikten INTE alltid är att ljuga och bluffa (jfr Lying for Jesus-fenomenet), så hur fan kan dessa woowoos vara så säkra på sin sak?
Alltså: OM det nu finns FLERA olika alternativa förklaringar, av vilka flera till och med är underbyggda av/med vetenskapligt utförda experiment (till skillnad från andeväsen-teorin), varför kan/får/bör/ska då dessa alternativa förklaringar inte tillmätas någon som helst betydelse utan bara avfärdas med en stor SUCK?
Den sortens beteende vill jag kalla för biased i kubik. (Ändå avvisar Pegg tanken på att hon skulle vara biased. (Jfr den engelska maxim: Don’t be too open-minded, or else your brain will fall out.) Visst är det bra med open-mindedness. Men lagom är bäst. Både alltför mycket och alltför lite av den varan bör undvikas.
Detta biased woowoo-beteende leder inte bara till kognitiva feltänk. Det är också OHEDERLIGT så det stänker.
Det är, för att använda en metafor, som att peka ut EN av tio tänkbara gärningsmän till ett mord trots att ingen av dessa tio går att koppla till bevis, som skulle hålla i en svensk domstol. För en woowoo spelar avsaknaden av hållfasta bevis ingen som helst roll. Det räcker med att man har en intuitiv ”känsla” inombords, att det måste vara just en av de tio som är gärningsmannen, varefter man slår fast och pekar ut den personen såsom varande mördaren.
Jfr hur Göran Lambertz och övriga i Quick-gänget arbetar. Om stackars sökhunden Zampo råkat gnälla eller gny på en viss plats, vips anser sig det gänget ha funnit platsen för en likstyckning, vilken därtill naturligtvis måste vara utförd av just Thomas Quick. Som om Zampo vore tränad att detektera enbart likstyckningar utförda av just Thomas Quick. (Att den påstått mördade personen senare visar sig leva, vara vid liv, äsch, sådana petitesser måste man bortse ifrån. Zampo har ju markerat, med oro, gny eller hundskall på platsen. Och det beviset väger fanimej tyngre än ALL annan information och (mot)bevisning.
Tänk hur många som skulle bli felaktigt dömda, om skuldfrågan avgjordes på detta woowoo-aktiga vis.
Att lita på sin magkänsla kan förvisso vara bra att göra, men bara ibland. Och INTE när det handlar om frågor/problem, som man vet framkallar kognitiv bias – typ önsketänkande – hos oss alla, mer eller mindre.
Woowoos är tyvärr helt blockerade när det gäller att ta till sig information som motsäger deras bullskittro. Det spelar ingen roll om de heter Pegg, Ulla Jansson eller Göran Lambertz.
Bara som (ännu) ett exempel. När jag använder mig av metaforer för att förtydliga mina resonemang, vad händer då? Jo, då angriper Pegg inte mina förda resonemang utan eventuella kommentarar från henne handlar i stället om huruvida metaforen i fråga var bra eller inte.
Varför kan Pegg inte resonera så här: Om nu metaforen (vars avsikt är att förtydliga och klargöra mitt sätt att resonera) är kass och inte bidrar till att fölrtydliga mitt resonemang, ja då jag (= Pegg) inte snöa in på den. I stället ska jag /= Pegg) försöka att fokusera på det förda resonemanget. Hur fan kan det vara så svårt att fatta, att om metaforen motverkar sitt syfte (att förtydliga ett resonemang), ja då är det bara att bortse från den usla metaforen och placera fokus direkt på det (av mig) förda resonemanget. En metafor är ju enbart till för att förtydliga ett resonemang, en underliggande tanke eller idé. Även Jesus i Bibeln använde sig av metaforer/liknelser för att förtydliga sina moraliska budskap.
Peggs sätt att angripa mina metaforer (och kalla dem för irrelevanta) påminner mig en hel del om skoleleven som av sin lärare under en mattelektion fick detta matteproblem att lösa: Antag, sade läraren till eleven Kalle, att du själv fångar två gäddor och att du sedan dessutom får tre gäddor av din kompis Nisse. Hur många gäddor har du då sammanlagt?
Eleven – uppenbarligen en woowoo – funderade ett tag. Sedan undrade han: Var det gäddor magistern sade? Och var det Nisse den där kompisen hette som gav mig tre fiskar?
Frågan är om woowoos kan se (tragi)komiken i den sortens (roliga) historia. Vana som de ju själva är att fokusera på oväsentligheter (i sammanhanget) och negligera det som är av relevans för den faktiska frågeställningen.
För säkerhets skull vill jag förklara vari (tragi)komiken ligger i matteexemplet ovan, eftersom det finns en chans/”risk” att Pegg (Ulla Jansson eller någon annan woowoo) också läser detta inlägg.
Alltså: För att lösa detta matteproblem spelar det ingen som helst roll om det handlar om gäddor, strömmingar, abborrar, mörtar eller annan fiskart. Eller om den generöse kompisen heter Nisse, Pelle eller Lars-Olof.
Vem vet, kanske är det denna oförmåga att skilja på relevant och irrelevant information som gör vissa människor till woowoos? Inte för inte brukar woowoos vara kassa på matematik och statistik (som ju i sin tur bygger på matematik). En IBS 1-primerad hjärna är ”skräddarsydd” för magiskt och religiöst tänkande. Det informationsbehandlingssystemet (som kännetecinar barnets sätt att tänka) bortser mest hela tiden från allt som har med logik att göra, i synnerhet när det handlar om frågeställningar med starkt emotionellt innehåll.
Och just frågor som rör döden, afterlife, ja all eskatologi, utgör exempel på sådant som innehåller extremt emotionell och känslosam problematik.
GillaGilla
Det var VÄLDIGT vad mycket du lägger in i min kommentar som bestod av ett enda ord, nämligen ”Suck” Varför ska det dissekeras? Du vet väl inte vad jag avsåg med det, det vet jag väl bäst själv!
GillaGilla
Ja, berätta det för oss. Vad avsåg du med den kommentaren i form av ett SUCK?
Tog du alltså innehållet på största allvar? Eller gjorde du tummen ned, dissade innehållet?
Låt oss få veta, om jag nu feltolkar dig när jag menar att den sortens kommentar är ett tecken på nonchalans av och ointresse för de framlagda förklaringsalternativen..
GillaGilla
I det här fallet så var SUCK ett uttryck som ungefär betydde å vad trött jag blir, detta är ju meningslöst. Inte nonchalans.
Jasså woowoos kan inte ta till sig info som motsäger deras bullshittro! Tack detsamma!
Jag hör till dem som inte tror att Tomas Quick var skyldig till morden, så där gjorde du mig riktigt arg när du säger att tänk vad många som skulle bli oskyldigt dömda om skuldfrågan skulle avgöras på ett woowoos-istiskt vis. Tomas Quick -problemet är inte relevant i frågan om min ande-tro, thank you very much!
GillaGilla
En fråga till Gesus: Hur ser du på oddsen när det gäller att Pegg och Ulla Jansson ska reda ut sina (släktskaps)relationer? Ser du ett klargörande som en lågoddsare eller en högoddsare?
Kanske kan man rent av betta om detta hos något spelbolag? Vet du något om detta, Gesus? Eller Stone, som ofta också är rätt välinformerad om saker och ting? Eller någon annan. Ja, vem fan som helst får gärna tycka till här i denna så viktiga och högst relevanta (icke-)fråga. På sant woowoo-maner.
Mottot bör vara: Undvik allt det relevanta som finns i själva mittfåran, fokusera i stället på petitesserna långt ute i periferin. (Citerat ur handledningsbroschyren ”Manual för woowoos”, ännu inte publicerad.)
GillaGilla
Är det alltid du som avgör vad som är relevant? Du har väldigt höga tankar om dig själv tydligen.
Mitt motto är: Låt dig aldrig manipuleras.
Nu ska jag gå ut till mina blå kaniner som galopperar omkring ute på gärdet. Ett typiskt woowoos-beteende, antar jag.
GillaGilla
Bra motto. Men varför låter du dig då manipiuleras HELA TIDEN av dig själv? Och kanske av din syster Ulla?
Vad gäller relevans. Det finns faktiskt objektiva kriterier som man kan tillämpa för att avgöra vilken relevans saker och ting har i ett visst sammanhang.
Om jag ställer frågor som jag menar är relevanta och viktiga att ställa i det sammanhang som vi diskuterar, då vore det ju renhårigt – och bättre – av dig att förklara varför de i dina ögon saknar allt vad relevans heter för de frågeställningar vi diskuterar.I stället för att nonchalera och ignorera dem alla.
Menar du möjligen att dina subjektiva upplevelser av ett andeväsen (med käder på sig) och/eller upplevelser av hoppande aktiviteter i din säng räcker för att en gång för alla slå ut och bullskitförklara ALLA andra tänkbar förklaringsalternativ?
Vem är det i så fall som har höga tankar om sig själv? Kan det möjligen vara du?
”Suck!”
GillaGilla
Jag fattar inte hur man kan låta sig manipuleras av sig själv.
Ämnen som har en mycket lös anknytning till det man diskuterar, är ju inte säkert att man är så bra på eller intresserad av, varför ska man då tvingas diskutera det? Vad som är relevant har vi ju inte alltid samma åsikt om. Om du tycker t ex att andar och utomjordingar är typ liknande fenomen och inte jag tycker så, då kan inte du tvinga mig att diskutera det, när jag redan avfärdat det.
GillaGilla
Haha, avslöjad! Eller rättare sagt, det är min syster som bor i ”stugan” som tillhör huset. Hon är snällare än mig, men f ö är vi väldigt lika, och intresserar oss lika mycket för andar.
Andar är vanligare än många tror, men de flesta håller tyst om det eller förminskar eller skrattar bort det som nån kul grej. Varför de håller tyst är ofta en fråga om att de är rädda för att betraktas som sjuka i huvudet. Jag (vi) känner två som har sett andar. F ö har ett gammalt hus här i samhället som stått öde ett tag, en misstänkt aktivitet av spöklika fenomen. Det skulle göras i ordning av snickare, flera stycken i omgångar. Ingen gick gärna dit två gånger, eftersom det hörs pianospel där, fast där inte finns något piano. Därför stod det öde ytterligare ett tag tills det utsattes för skadegörelse och ska nu rivas.
Själv bodde jag i över tjugo år i en villa där jag aldrig upplevde andar. Lugnt och skönt.
Sammanfattningsvis från min sida kan sägas, att vi är varandras motsatser när det gäller tron på andar. Man kan tro, eller inte tro, men de enda som kan veta, är de som upplevt dem!
Spöklika hälsningar från Pegg
GillaGilla
”Jag (vi) känner två som har sett andar.”
Du vägrar fortfarande förklara hur du vet att det är just andar och inget annat. För det är väl det du säger, trots du skriver tror hela tiden..?
GillaGilla
Jag är inte överhopad av fysiska bevis utan jag berättar bara om det JAG har upplevt. Det är inget fel på mina ögon och öron.
GillaGilla
@Pegg: Betyder det att ni inte bara delar bredbandaabonnemang utan även dator? För det är väl datorn – och inte själva bredbandsabonnemanget – som kopplas samman med ip-adressen (fast detta med datateknik är inte min starka sida, så rätta mig gärna om jag har fel härvidlag)?
Hälsa gärna till Ulla, berätta att jag för min del skulle uppskatta om hon också ville ta del i vår debatt. Jag skulle gärna vilja gå till botten med era upplevelser.
En sak som förvånar mig, Pegg, är att du reder ut namnfrågan först nu. Gesus har ju redan den 28 oktober kl 20:44 kallat dig för Ulla/Pegg. Hade det inte varit snyggt, om du redan då hade lagt korten på bordet?
Nåväl, den frågan känns ju inte som världens viktigaste. Men visst hade det varit till din fördel, om du redan då hade klämt fram en förklaring. Eller du delar kanske inte min uppfattning därvidlag?
I ditt senaste inlägg här ovanför skriver du: ”Man kan tro, eller inte tro, men de enda som kan veta, är de som upplevt dem!”
Ja, där har du kärnan i det woowoo-istiska budskap som du och andra woowoos torgför gång efter annan.
Du verkar ju ingalunda vara dum i huvudet, så därför frågar jag dig: Märker du inte hur förmätet det är att skriva så?
Kan man verkligen VETA (= äga total visshet) bara för att man har upplevt någonting, i detta fall förmodade andeväsen?
I går var du – låt vara i syfte att raljera, verkar det som – inne på, i ett av dina inlägg, att du inte riktigt säkert (= inte med hundraprocentig visshet) kunde slå fast huruvida det kanske i stället var en utomjording du såg i stället för en avliden människas själsliga andeväsen.
Du skrev bland annat så här: ”Jag tror inte jag hade besök av någon utomjording. Han såg ut som en helt vanlig man. Men så kanske utomjordingar ser ut?”
Fattar du vilket det semantiska innehållet i de två meningarna är? Om inte, låt mig förklara.
1) Du använder dig av predikatet/verbet ”tror”. Det är något annat än att ”veta”. Du TROR att det INTE var en utomjording. Men ändå framgår det senare, i dina inlägg, att du VET att det var ett andeväsen.
2) Som du nu i efterhand minns mötet, så anser du att andeväsendet såg ut ”som en helt vanlig man”. Så långt är jag med i ditt resonemang. Men jag reagerar desto starkare på din nästföljande mening: ”Men så kanske utomjordingar ser ut?”
Även om du har skrivit detta för att raljera, finns det anledning att fråga sig följande: VARFÖR skulle inte en utomjording (också) kunna förklä sig och skaffa sig ett mänskligt utseende (ifall han nu inte ser ut som en mänsklig man från början)?
Spöken uppträder ju i kläder, bland annat ditt spöke. Menar du att detta är riktiga kläder?
I så fall: Vem/Vilka jobbar som skräddare på Andra sidan, i Afterlife? Vem tvättar och stryker dessa kläder? Vem lagar dem, ifall de blir slitna och trasiga (ett spöke skulle ju kunna ha sönder sina kläder, om det – vilket fallet tycks vara – ibland tvingas gå genom tjocka trä- eller cementväggar eller prångla sig in i en bostad via en ventil, skorstenen, ett elektriskt vägguttag eller nyckelhål. Dvs om kläderna vore riktiga, finns det massor av skäl att förmoda, att de skulle kunna bli trasiga precis som de riktiga kläder blir som vi jordbor går omkring i.
Och om nu kläderna vore blott andliga, VARFÖR skulle inte teknologiskt avancerade utomjordingar kunna projicera liknande ”andliga” kläder på sina kroppar – allt för att förleda och lura oss människor? Vi är kanske inte redo än att möta dessa aliens (mognadsmässigt, utvecklingsmässigt eller mentalt sett; jfr det fenomen som kallas för Disclosure och som så många alientroende går och ser fram emot).
Alltså: Det ”faktum” att din andevarelse syntes bära mänskliga kläder kan väl näppeligen tas till intäkt för att det MÅSTE ha rört sig om en avliden människa som var på besök hos dig. Dvs att alla andra möjliga alternativ kan uteslutas och avfärdas.
Jag för min del kan se många skäl till varför en utomjording skulle vilja – och ha anledning att – ge intryck av att hen är ett andeväsen, dvs urprungligen av jordiskt ursprung. Kan inte du det också, Pegg?
Bara som ren upplysning (till dig): Jag tror INTE på att vår planet har besökts av utomjordingar, vare sig förr eller nu. Men OM jag skulle börja tro på andeväsen, då skulle jag definitivt fundera över vad dessa andeväsen kan tänkas ha för ursprung. Och kan jag tänka mig att tro på andeväsen, ja då är det inte det minsta långsökt, eligt min mening, att också tro på besökande aliens. Varför skulle det ena vara tänkbart men inte det andra?
Varken du, Pegg, eller jag VET något om hur en eventuell utomjording ser ut. Men gott om vittnesmål finns det. Och massor av dessa vittnesmål handlar om rymdvarelser som ser precis likadana ut som vi människor (antingen per automatik eller medelst förklädnad).
Här kan du se hur aliens tillhöriga en Aryan Nordic Extraterrestrial Race anses se ut (enligt en rad vittnesmål): http://ufoaliendatabase.wikia.com/wiki/Nordic_Aliens
Kan du verkligen skilja en sådan utomjording från en människa av släktet Homo Sapiens, Pegg? Jag kan det inte. Och om du tvivlar på deras existens, fastslagen av många olika vittnesmål av ufotroende woowoos, VARFÖR är de personernas vittnesmål i så fall inte lika mycket värda som ditt eget vittnesbörd. Deras syner är liksom din syn grundad på en sensorisk och/eller hallucinatorisk upplevelse. Så vari ligger skillnaden i trovärdighet mellan dig och alla de andra, menar du?
Jag pläderar för denna åsikt: Alienteori stöttas av minst lika starka personliga vittnesmål som andeväsenteorin. Så tror man på den ena teorin bör man rimligen inte förringa och bullskitförklara den andra teorin?(Men om man, som jag, avvisar/avfärdar båda dessa förklaringsalternativ, ja då är det logiskt att bullskitförklara båda synsätten.)
Än en gång: Hur kan du med hundraprocentig visshet/säkerhet slå fast, att den figur du tyckte dig se måste ha varit just en ande (ett spöke) kommande från en mansperson tillhörig Homo Sapiens? Vad hindrar att det kanske lika gärna kan ha varit en alien tillhörig Aryan Nordic Extraterrestrial Race? Eller något helt annat (till exempel alla de där förslagen, grundade på neurovetenskaplig och/eller psykologisk forskning, som jag lade fram i ett av gårdagens inlägg, och som du då, trpkigt nog, avfärdade med ordet ”SUCK”.
Kan du inte anstränga dig att besvara den frågeställningen, Pegg? Är du fortfarande, efter vad jag nu har skrivit i detta nya inlägg – samt i alla de tidigare – till 100 procent övertygad om att det var en ande (härstammande från en avliden mänsklig mansperson) som du såg? Hundraprocentig visshet.
Om det skulle finnas skuggan av ett tvivel från din sida, hur kan du då (fortfarande) hävda, att du VET vad det rätta svaret är? Att det var ett andeväsen av jordiskt usprung du såg
Spöklika Halloweenhälsningar tillbaka till dig (och Ulla). // från bbnewsab
GillaGillad av 1 person
@Gesus: Här i denna tråd har nu en ymnig fatabur att plocka fram nya woowoo-floskler ur (av den sort du brukar garnera din bloggsida med).
Ifall du nu skulle vilja ha lite variation och inte bara citera Jane Lyzell, Terry Evans, Börje Peratt, Torbjörn Sassersson och de övriga ”bjässarna” i woowoo-sektorn.
GillaGilla
Datateknik är inte heller min starka sida, men Ulla och jag har samma abonnemang, men varsin dator. Vi lånar varandras dator emellanåt, men i de fallen är det mest hon som lånar min, eftersom jag sällan är inne i hennes bostad. Dessutom är min snabbare än hennes.
Att Gesus kallat mig för Ulla/Pegg har jag missat. Sorry..
Jag måste ju erkänna, att du har en komisk ådra när det gäller att beskriva andars och andra fenomens eventuella uppförande. Jag skrattade gott flera gånger under middagen idag. Maken undrade vad det var frågan om.
Jag vet inte alla svar. Jag vet bara det jag själv har varit med om. Jag kallar anden för en ande eftersom han var klädd i mänskliga kläder. Att svara på om det inte kan ha varit en utomjording känns som om du driver med mig. För då skulle jag kunna fråga dig, hur vet du att inte din granne eller arbetskamrat är en förklädd utomjording? Fast själv tror jag inte på aliens här på jorden, så varför måste jag diskutera dem?
Ja jag är 100% övertygad om att det var en ande av en avliden man jag såg. Jag skulle kunna dra hela den historien, men av erfarenhet vet jag, att du skulle inte bara ifrågasätta varenda liten detalj, utan även avkräva mig på svar som jag inte kan svara på, som du har väldigt svårt att respektera och sen upprepa frågorna.
Att det var riktiga kläder anden hade på sig, avgjorde min syn. Jag kände inte på dem! Men just idag lade jag blommor på hans grav., faktiskt. Det tog tid innan jag förstod vem han var, och det var utan hjälp från något medium.
Tanken på att någon sköter andarnas kläder på andra sidan förutsätter att de lyder under fysikens lagar och det där är ju färdigältat, i alla fall från min sida.
Själv funderar jag på, obs! BARA funderar på, hur man med en kamera kan få en avbild av en människa. Man kan ju med en värmekamera få en bild (om än mycket sämre än med en vanlig) också få en bild av en människa en liten stund efter hen avlägsnat sig från platsen. Jag tycker inte att det har så mycket med fysikens lagar att göra.
Jag anser att det ena inte behöver utesluta det andra. Jag tror på vetenskapen, men om man har upplevt det som jag har gjort, så kan jag inte bara automatiskt avfärda det och desperat söka alla andra eventuella förklaringar än andliga spökerier.
Man kan tro eller inte tro, men de enda som vet är de som har upplevt dem. Så är det och om du eller någon annan anser att det är förmätet, så är det upp till var och en,
Ulla tycker att det är meningslöst att diskutera andar vidare på den här bloggen.
GillaGilla
Halloj goa gubbar Gesus & bbnewsab , Pegg & Ulla och blå kaniner.
Jag har ju med en dåres envishet hävdat att man inte fångat några aktiviteter på film what so ever…. Men vad tror ni om detta klipp , kan det vara manipulerat på ngt sätt ?
Jag är ju ingen filmexpert men det ser onekligen lite skumt ut ,
Spökliga hälsningar från Stooone …
http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/95409
GillaGilla
Snabb titt, så är det bara att hon tappar balansen bakåt och sätter sig på rumpan enligt mig. Sen säger hon ju knappast ”naugthy boy”. Men hennes pappa säger ju att hon har bra balans – så det måste kanske vara spöken ändå ;-]
GillaGillad av 1 person
Ja det ser så ut men ändå verkar det som att det är en knuff …Lite skumt ändå på min ära !
GillaGilla
Klart som fan det är ett spöke som knuffar omkull flickan.
Vad skulle det annars kunna vara?
Skämt åsido. En viktig fråga är denna: Får man betalt av massmedia som väljer att visa sådana här videor? Om så är fallet, kan man lätt tänka sig att den är gjord i syfte att dra in stålar. (Jag vet man får betalt för publicerade mobilfoton från olycksplatser, bränder etc, och massmedia brukar vara noga med upphovsmannarätten.)
Någon har också lagt till ljudeffekter som INTE har med inspelningen som sådan att göra.
Sedan har vi det gamla vanliga. Som Pegg m fl påpekat har woowoos sällan kameran redo, när spöken är i farten. Men här har man minsann kameran redo. Vilket sammanträffande!
Jag tycker det luktar arrangerat lång väg. Kan inte uteslutas att det i flickans bakdel är fäst i en tunn tråd som någon plötsligt drar i, så att hon sätter sig på den väl madrasserade ändan.
Om flickan nu säger ”Naught boy” till kattfan i huset, när den biter henne i tårna, och OM hon nu säger det även vid detta tillfälle, så verkar det isf snarast vara ett ”kraftuttryck” som hon lärt sig använda för att beskriva obehagliga och/eller oförutsedda händelser. Jfr hur vi kan skrika Fan utan att bokstavligt mena att vi såg just Hin håle ligga bakom det elände vi just hamnat i.
Tunna men starka trådar ligger ofta bakom många videobluffar på YouTube.
Mer avancerade – läs: professionella – illusionister använder sig av specialutrustning.
Här är ett bra exempel på det sistnämnda: https://www.youtube.com/watch?v=U1AWeFtnL9Y .
Att illusionstricket förklaras i den videon förtar förstås inte på minsta vis det storstilade i illusionstricket.
Här är ett av de absolut bästa levitationstrick jag någonsin sett: https://www.youtube.com/watch?v=AFaHvGCnKA4 .
Håll med om att det är imponerande! Mycket mer imponerande än flickan som faller bakåt i Afronbladet-videon.
GillaGilla
Ungar med blöjor lär ju sig att de ramlar mjukt, så det kanske bara är så. Men vad vet man..
GillaGilla
@Pegg: Tråkigt att Ulla Jansson inte vill deltaga i fler debatter här. Har du frågat hennes make, om han kanske vill vara med och debattera? Jag har en rad frågor att ställa till honom. Och hur det med din egen man, Pegg? Kan han tänkas ställa upp för seriös diskussion här på GesusBloggen (eller via mejl eller annan av honom accepterad kanal)?
Rent allmänt: Är Ullas man och din man lika ”brinnande” andetroende som Ulla och du är? Vilka är det som lägger blommor på graven? Är det Ulla och du? Eller deltar även era makar i den ritualen?
Förresten hur ser eventuell släktskapsrelation ut mellan dig och den begravda mannen? Finns där någon släktskap eller är det en främling som av någon anledning kommit att spöka för just dig (och/eller Ulla)?
En helt annan sak: Anser du att dina blå kaniner – ja, djur över huvud taget – har en själ? Har schimpanser eller bonoboer en själ? En delfin? En elefant, hund eller katt? En daggmask? En kackerlacka? Eller var går gränsen? Var någonstans i djurvärlden dyker själen upp?Eller är själen unik för oss människor? Hade neandertalare själ? Vi bär ju delar av deras DNA inom oss i dag.
Och framför allt: Är dessa själar, som kanske finns hos allt levande (även växter?) eller bara vissa levande ”objekt” (kanske bara hos Homo sapiens?), odödliga? Eller är det bara människans själ som är odödlig – eller hade månne även neandertalare odödliga själar (och i så fall: Kan dessa odödliga neandertalar-själar också dyka upp och spöka för oss)?
Med denna inledning kommer jag in på dagens ”predikan”/ämne/tema: RELEVANS.
Du har ifrågasatt att mina (tidigare) frågor skulle vara relevanta för det ämne (de ämnen) vi diskuterar.
Om relevans råder det faktiskt stor enighet mellan naturvetenskapligt skolade personer och filosofer och teologer. (Det verkar vara enbart woowoos som har en avvikande mening om vad som ska anses vara relkevant eller irrelevant.)
Relevans brukar definieras som allt sådant som bidrager till att komma svaret på en frågeställning närmare. Däremot har relevans inget med trevlighet att göra – typ att bara önskvärd kunskap är relevant, medan kunskap/fakta/information som ger icke-önskvärt resultat (svar) måste klassas som icke-relevant.
För att hitta svaret på en gåta (frågeställning) finns två vägar att gå. I båda fallen är det lätt att avgöra vilka frågor som är relevanta att ställa.
Vetenskaplig forskning arbetar på följande vis.
1) Experimenten ska vara noga designade för att möjliggöra att samma experiment kan utföras av andra forskare också (= så kallad experimentupprepning, experimental replication).
2) Detta kräver att experimentet är falsifierbart. Dvs den frågeställning som ligger till grund för ett vetenskapligt experiment ska kunna antingen bekräfta eller bullskitförklara den aktuella frågeställningen. Det är lika relevant att kunna bekräfta en frågeställning som att kunna debunka densamma (dvs kunna avfärda den såsom varande felaktig).
3) Vetenskaplig forskning syftar också till att hitta en förklarinmg som överensstämmer med vad så många andra utförda experiment som möjligt har kommit fram till. Därvid gäller att en teori som stöttas av 1000 olika experiment (med olika experimentdesigner) anses mer trovärdig än en teori som stöttas av enbart 5 experiment. Detta synsätt kallas för den kvantitativa aspekten.
4) Men det finns också en kavlitativ aspekt. Helst ska en trovärdig teori stöttas av experiment som har OLIKA/VARIERANDE experimentella designer, dvs som inte mäter samma sak (samma variabel) hela tiden.
Sålunda väger en hypotes/teori, som stöttas av fem experiment, tyngre om dessa fem experiment har var sin experimentell design (= angriper problematiken ur fem helt skilda synvinklar). Än den teori gör som också stöttas av fem genomförda experiment, men där samtliga fem experiment riktar in sig på att studera en och samma variabel/sak.
En liten utvikning freån ämnen: Därför är i princip all parapsykologisk forskning undermålig. Den fokuserar som regel bara statistiska skillnader och sannolikheter. Parapsykologisk forskning skulle alltså behöva variera sig mer. Den har hamnat i en (statistisk) återvändsgränd. Och förlitar sig än i dag i alltför stor utsträckning på statistik – och i viss mån subjektiva personliga vittnesmål i – stället för vad exempelvis objektiv fysisk mätapparatur kan tänkas visa för resultat, ifall de ingår i den experimentella designen.
5) Relevant forskning arbetar dessutom på följande vis: Den syftar till att a) hitta svaret på gåtan (den ställda frågan) eller – om detta mål, a, inte är möjligt (= inte kan uppnås) – med att b) i alla fall försöka minska antalet möjliga förklaringar, dvs i alla fall kuna säga vad svaret INTE kan vara.
Det är med hänvisning till denna pkt 5 jag menar att det är lätt att avgöra i vilken mån en ställd fråga är relevant eller inte här i vår debatt, Pegg.
Du, Pegg, tycks förespråka en mycket udda syn på vad relevans är. Ett synsätt som du tyvärr delar med andra woowoos. Om jag förstår dig korrekt, menar du att bara sådana frågor som DIREKT kan bidraga till att besvara frågan ”Vad var det jag såg?” är relevanta. Alla andra frågor ser du som mer eller mindre irrelevanta.
Detta är ett feltänk från din (och andra woowoos’) sida. Grundad på bias.
Du tycks mena att den fråga vi valt att diskutera här, den har du redan erhållit svar på. Typ att det är den där mannen på kyrkogården, på vars grav du/ni ibland lägger blommor för att hedra hans minne. Case is closed.Ärendet är avslutat. Varför älta något som redan är till fullo bevisat (för dig)?
Jag anser att fallet INTE är avslutat bara för att du anser det vara så. Jag vill/kräver att ett bevis ska kunna accepteras inte bara av dig utan av, helst, alla. Inte bara av de närmast ”sörjande”/inblandade. Din förklaring delas måhända av andra woowoos, inte nödvändigtvis av alla woowoos, men av woowoos som du respekterar . som till exempel din syster Ulla. Kanske – jag vet inte – också av era respektive makar. Det räcker för dig. Som bevis.
Jag har goda skäl att kalla detta för ett woowoo-istiskt feltänk från din sida.
Nu tänker jag förklara varför jag tycker mig ha rätt att resonera så.
Feltänk (av det slag vi talar om här) kan brytas ned i två undertyper.
A. Undertyp 1: Du tillmäter en viss förklaring (ett visst ”fynd”) en ”sine qua non”-status (= SQN).
B. Undertyp 2: Du snävar på ett tydligt icke-vetenskapligt sätt in delfrågor som ska anses vara relevanta för den aktuella frågeställningen.Gärna utan att motivera eller förklara varför de är irrelevanta. Som om en frågeställning kunde bli irrelevant bara för att du du tycker, att den är det.
A.1: FÖRKLARING TILL VAD FELTÄNK AV TYP A INNEBÄR:
Nu dags för en metafor i syfte att förtydliga feltänk A. Om metofaoren i dina ögon, Pegg, inte förtydligar vad jag vill ha sagt, strunta då i den. Haka alltså inte upp dig på att jag nu kommer att blanda in en vanlig kortlek i handlingen, för då blir det som jag skrev i går i ett annat inlägg om eleen Kalle som undrade om det var gäddor matteproblemet handlade om eller om det var just Nisse och inte någon annan han fick tre fiskar det var frågan om.
Om du förstår min tankegång kommer du denna gång, Pegg, heller inte att svara som tidigare, typ: ”Men vad har Thomas Quick, själens inträde i embryot/fostret med min andeobservation att göra?”
Det är alltså inte metaforens val av objekt som är det viktiga här och nu.
Tänk dig följande. När man spelar kort, kan man komma överens om (= ha som premiss/förutsättning) att en viss färg, till exempel ruterfärgen, ska övertrumfa de tre andra färgerna vad gäller ”styrka (”slagkraft”). Eller så kan man bestämma att ett visst spelkort, säg klöver 8, ska övertrumfa alla andra kort i leken, inte bara ett ruteress, hjärteress eller spaderess utan till och med ett klöveress och alla övriga klöverkort. Dvs klöver 8 slår allt, inget annat av spelkorten kan mäta sig med klöver 8.
Vetenskapen förbjuder i allmänhet användandet av sådana härtrumfkort, dock inte helt och hållet. Inom den pseudovetenskapliga woowoo-världen (till vilken du också hör, Pegg, att döma av hur du resonerar), däremot, tycks folk älska att tilldela olika (älsklings)argument sådanan här övertrumfande och oövervinnelig SQN-status.
I den mån vetenskapen kan tänkas acceptera synsättet att ett visst experiment ska tillåtas väga tyngre än alla andra experiments resultat tillsammans, måste i så fall det åberopade (”utnämnda”) SQN-experimentet överensstämma med vad de redan kända och väldokumenterade fysiska naturlagarna predikterar/förutsäger att det experimentella resultatet ska bli. Dvs Det som ska timmätas SQN-status måste vara synnerligen väl underbyggt av validerande och samstämmiga (vetenskapliga) forskningsresultat och/eller, åtminstone, grunda sig väl på beprövad och välrenommerad erfarenhet.
Vetenskapen förbjuder sålunda att man ger status som klöver 8-trumfkort – dvs SQN-status – sådana påståenden och/eller experimentella resultat som strider mot dessa fyra fysiska ”grundlagar”. Med andra ord: Kontroversiella påståenden (subjektiva ”sanningar” = ”sanningar” som inte delas av en förkrossande majoritet inom forskarvärlden) kan INTE erhålla SQN-status. Dvs de kan inte tillmätas trumfkortsbetydelse (= sägas vara ett argument eller experiment som per automatik övertrumfar alla andra argument eller experiment).
Det ”experiment” – eller snarare argument – som du synes vilja tilldela SQN-status, Pegg, kan beskrivas så här: ”Det faktum att jag lyckades identifiera vem det var som uppenbarade sig för mig såsom andeväsen och som, när jag sedan lade blommor på hans grav, blev lugn igen för att därefter upphöra med att dyka upp i mitt sovrum, BEVISAR att det var ett andeväsen, ett spöke, bestående av en avliden människas odödliga själ som låg bakom det som jag upplevde.”
Du menar, uppenbarligen, att detta ”experiment”, detta argument, är lika starkt som valet av klöver 8 som trumfkort i min metafor här ovanför, dvs att det ”experimentet”/argumentet slår ut -besegrar – alla andra ”experiment”/argument, vilka läggs fram i denna debatt.
Det är en, i sanning, förmäten tanke.
Ditt argument strider inte bara mot de fysiska grundlagarna, utan även mot de kemiska och biologiska. Det finns nämigen ingenting som indikerar, i andra sammanhang än just detta som du använder dig av ditt argument i, att en bukett blommor skulle kunna påverka ett skeende, i synnerhet som detta skeende anses som förorsakat av en energilälla (= en själ som ska ha överlevt den fysiska människokroppens död).
Alltså: Ditt framförda SQN-argument är lika svårt och befängt att tro på som att en bukett blommor invid eluttaget i ens bostad skulle kunna ha förmågan att minska risken för plötsliga förändringar i den levererade elens strömstyrka, spånningsnivå eller dylikt. Det finns INGENTING som indikerar att man kan minska eller öka strömförbrukningen genom att placera en blombukett – inte ens en blomsterkrans – intill elmätaren eller eluttagen i bostaden.
Eftersom fysiken lär oss att all energi kan ersättas av annan energi (det finns välfungerande matematiska ekvationer/modeller som visar hur detta går till), måste naturligtvis även andeväsendets speciella ”energityp” vara utbytbar mot (= gå att ersätta med) alla de andra andra mer välkända ”energityperna”. Eftersom dessa andra energityper INTE reagerar på blomsterbuketter, är det svårt att tänka sig – såvida man inte är en woowoo – att just denna enda (andliga) ”(spök)energityp” skulle fungera annorlunda än all annan energi gör.
Eller med ett annat exempel: Betänk att det är samma el som lyser upp våra bostäder oavsett om denna elenergi kommer från vattenkraft, vindkraft, våglkraft, kärnkraft, kolkraft etc.
Därför underkänner all seriös vetenskap ditt argument (= det ”experiment som enligt dig ska tolkas som att det måste ha varit frågan om ett andeväsen tillhörigt en mansperson som levt här på jorden tidigare).
Eller med andra ord: Vetenskapen godkänner inte ditt ”experiment” dels för att den experimentella designen är diffus och omöjlig att upprepa och falsifiera, och dels för att den slutsats man kan dra alls inte är så självklar som du envisas med att framställ den som. Lägg därill att din slutsats strider mot all annan känd fysisk, kemisk och biologisk vetenskap, så inses lätt (såvida man inte är woowo), att det är intellektuellt ohederligt att tilldela den sortens argumen/”experiment” SQN-status.
Jag avser nu att lyfta fram ett känt exempel på hur ett argument med SQN-status annars kan slå undan det samlade bevisvärdet hos alla andra vittnesmål (”experiment”) som åberopas i ett visst fall/ärende.
Jag tänker på ett rättsfall från 1980-talet, då ”smågangster” vid namn Keirh Cederholm dömdes för modbrand och mord. Se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Keith_Cederholm . Denne Keith Cederholm dömdes för grov mordbrand, människorov och medhjälp till grov misshandel. För att senare beviljas resning med hjälp av just ett SQN-argumen, som efteråt hittades och uppmärksammades av journalisten Jan Guillou.
Starkt förenklat: Jan Guillou visade att Keith Cederholm omöjligen – såvida han inte blivit skjutsad av aliens i deras rymdfarkost, mäktig överljudshastigheter – kunde ha hunnit ta sig från en släktmiddag i Klippan (som han deltog i) till en raggarlokal i Malmötrakten för att hinna fram i tid till det klockslag, då en anlagd mordbrand bevisligen utbröt, vilken ledde till att raggargården svårt eldhärjades. Ett vittne som tros ha sett vilka som tände eld på raggarlokalen blev efteråt mördat, och hans dödade kropp ska ha lastats i kofferten på Cederholms egen bil för vidare transport till Helsingborg, där kroppen sedan sänktes i havsvattnet i ett försök att försvåra upptäckt och dölja mordet.
Denna omständighet, att Keith Cederholm inte kan ha hunnit fram i tid till brand- och mordplatsen, ifall han körde sin egen bli dit (i stället för att få lift med utomjordingar) grundade Jan Guillou på de kända fysiska grundlagaran/naturlagarna, och domstolsväsendet tog till sig kritiken Högsta domstolen bevilhade resning i målet, och det hela slutade med att domen mot Keith Cederholm revs upp, dvs han friades från anklagelsern och släpptes från fängelset där han avtjänade sitt straff.
Vad Jan Guillou fann var alltså ett riktigt SQN-argument. Ett trumfkort som slog ut alla andra bevis (vittnesmål etc).
Ett annat bra exempel, fast tvärtom, kan vi finna i mordrättegångarna mot Thomas Quick.
I Quick-fallet var det likhunden Zampos markeringar, gnyenden, morrningar och skall som tillmättes SQN-status. På helt felaktiga grunder, skulle det visa sig. Fast än i dag träffas det så kallade Quick-gänget – numera också med Göran Lambertz som medlem – och kommer gång på gång fram till att Thomas Quick de facto måste vara mördaren. Varvid man som SQN-argument åberopar det faktum, att likhunden Zampo markerat, morrat, gnytt, skällt på olika platser, som Thomas Quick pekade ut som sina likstyckningsplatser.
Man kan skratta åt att Quick-gängets medlemmar har mage att tillmäta Zampos markeringar sådan SQN-status. Men egentligen är det hela djupt tragiskt. Ingen kan väl vilja att svenskt rättsväsende ska woowoo-iseras? (Till och med du verkar ju tro att Thomas Quick faktiskt är oskyldig, Pegg, vilket hedrar dig.)
Men Quick-gänget håller fortfarande på att kvälja dom, och Göran Lambertz går fortfarande ut offentligt med att förklara att bevisläget mot Thomas Quick såsom mördaren är utomordentligt starkt – just med hänvisning till likhunden Zampo. Ett argfument som Lambertz alltså måste mena har SQN-status. Det är så bisartt, så barockt och helt obegripligt hur en av Sveriges främsta jurister kan bete sig så här och dra ett löjets skimmer över svenskt rättsväsende. Om fel begås, måste ju domstolsväsende, åklagarmyndigheten och polismyndigheten ha kurage nog att erkänna detta, inte blåneka till att fel har begåtts.
B.1: FÖRKLARING TILL VAD FELTÄNK AV TYP B INNEBÄR:
Nu dags för att förklara feltänk av typ B mer ingående.
Idealet inom vetenskapen är att kunna slå fast vad det är som orsakar ett fenomen. Detta kallas för rak kausalitet. Dvs Om X inträffar, måste det resultera i att Y blir konsekvensen.
Ett metaforiskt exempel: Om du får ett revolverskott genom hjärtat (= om X inträffar), så att detta trasas sönder, kommer du att sluta andas (= Y blir följden). Dvs X leder till Y.
Tyvärr är det inte alltid lätt att finna en sådan här rak kausalitet. Många fenomen är mer komplexa – ”kringelkrokiga” – än så här.
Men då kommer det fiffiga med vetenskapen in. Man kan också närma sig en gåtas (frågeställnings) lösning genom att undan för undan eliminera olika alternativa förklaringar.
En metafor: Om polisen har 10 misstänkta mördare inledningsvis, så kan man med hjälp av alibi eller liknande successivt avskriva några av dem, så att antalet rimliga/möjliga mördarkandidater reduceras. Förhoppningsvis kan man till slut landa i den situationen, att det blott återstår en enda rimlig och vettig förklaring, dvs en enda tänkbar/möjlig mördarkandidat.
Likadant är det med din upplevelse av det där andeväsendet, Pegg.
Det finns olika tänkbara/möjliga förklaringar till vad det var du tyckte dig uppleva (se). Tyyvärr synes du ha bestämt dig för vad det måste ha varit som du upplevde, trots att det finns olika hypoteser om vad det kan ha varit. Hypoteser som borde underkastas sin egen trovärdighetsanalys.
Men du anser att detta är obehövligt att göra genom att referera till feltänk av typ A, dvs du är av åsikten, att subjektiva egenupplevelse av händelsen måste tilldelas SQN-status (jfr likhunden Zampo i Quickfallet).
Problemet är att inte många – utom möjligen din syster Ulla eller andra woowoos – delar denna din åsikt, att det just det argumentet (skälet) självklart måste åtnjuta SQN-status.
För dem som använder sig av den vetenskapliga modellen för att hitta svaret på en gåta eller någon mystisk (kanske rent av svårförklarad) händelse finns faktiskt en delvis annorlunda väg att beträda. Och faktum är att även den arbetsmetoden (vägen) kan – om man vill och lägger manken till – uppfylla de vetenskapliga kraven på experimentell design inklusive upprepbarhet och falsifierbarhet.
Man börjar förslagsvis med att lista så många tänkbara förklaringar som man kan komma på. Jag har i tidigare inlägg valt att exemplifiera med utomjordingar, dvs att kanske var ditt sedda/upplevda andeväsen en alien i stället för en död människas själ/ande. Gesus har bidragit med att föreslå besökare från framtiden eller besökare från ett parallellt universum. Förvisso långsökt, det också, men lika fullt tänkbara/möjliga förklaringar.
Hur som helst så kan det i syfte att reducera alla dessa möjliga alternativa förklaringsmodeller anses vara mycket RELEVANT att söka finna svaren på vissa frågor, fastän dessa frågor inte direkt har att göra med det som du har upplevt.
Tyvärr förefaller just woowoos ha svårt att ta till sig detta sätt att tänka och resonera. De tycks mena, att enbart sådant som har direkt bäring på den aktuella frågeställningen kan vara relevant för densamma. Och vill därför inte diskutera sådana här blott frågeställningar, vilka på sin höjd kan vara relevanta på ett indirekt sätt.
Vad woowoos med sin inställning missar är att vissa frågeställningar (som alltså INTE har att göra med den aktuella och ursprungliga problematiken på ett DIREKT sätt) faktiskt trots det kan vara av betydelse i ammanhanget.
Det är på det viset jag menar att alla mina VARFÖR-frågor ska ses. Svaret på de ställda frågorna kan antingen styrka en viss förklaringshypotes eller minska dess trovärdighet.
Mina ställda VARFÖR-frågor till dig, Pegg, har som gemensam nämnare att de kan antingen styrka eller minska trovärdigheten för den hypotes/teori du älskar/föredrar att klamra fast dig vid, nämligen att det upplevda/sedda andeväsendet måste ha varit identiskt med en avliden människas själ/ande.
Sett mot den bakgrunden är det i allra högsta grad RELEVANT att diskutera de frågeställningar som mina VARFÖR-frågor resulterar i. Jag har ställt de här VARFÖR-frågorna just därför att de synes indikera, att det här begreppet själ – som ligger till grund för tron på ett afterlife i vilket det finns själar/andeväsen från människor som tidigare levt här på jorden i en fysisk kropp – måste vara ren och skär bullskit, kort sagt bygga på ett slags önsketänkande om att livet väl inte bara får ta slut så där plötsligt, när hjärtat och hjärnan har slutat att fungera.
Mina VARFÖR-frågor till dig är avsedda att erbjuda/ge dig en chans att påvisa fel i mitt sätt att antyda/”insinuera” att de här VARFÖR-frågorna inte är de enda rimliga eller vettiga slutsatserna att dra .
Fast då har du valt att i stället ducka, väja undan. Varvid du har har låtsats som om du inget sett eller läst av mina VARFÖR-frpgor – eller så har motiverat din svarsobenägenhet med att de ställda frågorna är irrelevant, enligt ditt sätt att se på saken. Naturligtvis är du i din fulla rätt att tycka så, Pegg, men för icke-woowoos påminner det förfaringssättet om när strutsen sticker huvudet i sanden.
Ditt obestyrka påstående om att de här VARFÖR-frågorna är irrelevanta för gåtans/problemets lösning skorrar falskt i mina öron.Ty hur i all världen kan frågeställningar anses vara irrelevanta, ifall 1) de kan öka styrka eller minska styrkan hos en befintlig åberopad förklaringshypotes/teori och/eller ifall 2) de kan minska antalet möjliga/rimliga/tånkbara hypoteser/teorier?
Uppriktigt sagt, Pegg, så tycker jag det är fegt av dig att inte kunna/viljamedge, att den sortens frågor faktiskt är RELEVANTA i sammanhanget låt vara på en indirekt vis. I bästa fall kan de alltså faktiskt bekräfta/styrka – eller bullskitförklara – tanken att en viss hypotes (ett visst argument, ett visst ”experiment”) ska anses vara värdigt att tillskrivas/tillmätas SQN-status eller inte.
Eftersom du inte lägger fram några motargument till mina invändningar (i form av VARFÖR-frågor till dig), kan man lätt förledas tro, att du heller inte är intresserad av att utmana din egen hyootes/teori, utan att du verkar ha bestämt dig för, en gång för alla, att just din egen förklaring är korrekt – dvs förtjänar SQN-status – och att däför fallet är avslutat och inte behov av att ältas längre.
Att resonera på det viset är typisk woowoo-ism. Det är så låpngt bort från det vetenskapliga tankeparadigmet man kan komma. Det sänder ut den här sortens signaler till din omgivning, Pegg: ”Det spelar ingen som helst roll vad du, bbnewsab, kommer med för invändningar, jag struntar högaktningsfullt i dem och vidhåller, med en dåres envishet, att min förklaring/hypotes/teori är den enda rätta och rimliga och därför måste anses ha SQN-status (precis som likhunden Zampos markeringar, morrningar, gnyenden och skall än i dag uppfattas som ett oomtvistligt SQN-argument för Göran Lambertz och de övriga i Quick-gänget.”
Detta ser jag som tragiskt. Hur kan en i övrigt normal människa – som du verkar vara, Pegg – på detta halsstarriga sätt vägra att vika ned dig? Du synes ju hålla med om att Quickgängets har fel som klänger sig fast vid Zampos markeringar och tillmäter dem SQN-status?
Tydligen har du förmågan att se grandet i din nästas (läs: Quickgängets) ögon. Men du saknar ju samtidigt förmågan att se bjälken i dina egna ögon. Hur kan det komma sig? Jag förnekar ingalunda din upplevelse som sådan. Men jag ifrågasätter starkt den tolkning, den slutsats, du kommer fram till om vad det handlar om.
Alltså: Hur kan du VETA vad det är som du har sett? Mellan varven uttrycker du ju till och med vissa tvivel i dina olika inlägg. (äen Gesus har noterat detta), men så korrigerar du dig själv och upprepar som ett mantra, att du VET vad det var för upplevelse som du var med om. Och den enda motivering värd namnet som jag har sett dig komma med är, att det blev tyst sedan du lade blommor på en viss manspersons grav.
Vi skeptiker måste vara tacksamma, Pegg, att du inte jobbar som nämndeman eller domare. Möjligen hade du passat som domare i det nordkoreanska rättsväsendet. Men nu bor vi i Sverige. Även du.
GillaGilla
Att du tycker att jag kunde passa som domare i Nord-Korea gör mig så förbannad, att jag nu är övertygad om att du inte bara är egenrättfärdig utan även totalt saknar empati och inlevelseförmåga. HUR kan du kategorisera människor på det viset? Du är ju inte klok.Trivs du med dig själv när du häver ur dig nåt så elakt? Och om jag hade jobbat som domare eller nämndeman i Sverige, hade jag gjort någon skada då, tror du? Vilken sorts skada?
”Till och med du verkar tro att Tomas Quick är oskyldig” skrev du. Vad då ”Till och med”? Är det konstigt, menar du? I så fall varför?
Jag behöver inte reda ut min andetro på ett vetenskapligt sätt, för min del är det redan färdigutrett. Vad menar du att jag skulle göra? Gå igenom en psykoanalys? Du har en benägenhet att stämpla och ibland förolämpa mig. Hur kul är det att då diskutera sånt som du anser vara relevanta teorier, av vilka en del är minst sagt irriterande. Och du som anser dig vara expert på vetenskapliga slutsatser, vad var det jag såg? Maken som klädde ut sig? Var det en dröm? En störning i min hjärna? Och hur vet du det? Jag kan inte fatta att du kan ha så ont av mina slutsatser om vad jag har sett.
Tänk att du kan tänka dig möjligheten av att det kan eller kan komma att finnas utomjordingar hos oss. Det förvånar mig. Om det hör till dina ”Varför”-frågor så har jag ingen uppfattning om det. Det har aldrig intresserat mig. Du kan inte tvinga ur mig åsikter jag inte har.
Du kan inte kräva att jag ska acceptera bevis som jag inte anser vara bevis. Vem tror du att du är? En diktator?
Om vetenskapen inte godkänner min upplevelse, vilket jag är medveten om,så bryr jag mig inte om det.
Ullas och min gubbe vill inte bli inblandade i diskussioner om andar på denna blogg.
Önskar eder alla på denna bloggen ett bra fortsatt liv och en fröjdefull jul.
GillaGilla
Ännu en spökvideo. Notera hur arrangerat allting i den är. Spöklik rekvisita, spöklik musik. Och så det gamla vanliga.: Något spöke syns inte på videoklippet. Ficklampsskenet (som tänds och släcks) manipuleras av spöket precis utanför bild. Dvs spöket är noga medvetet om var kameran är placerad och ställer sig strategiskt precis utanför det område som kameran kan fånga upp.
Se videon här: http://www.dose.com/entertainment/24028/This-Couple-Thought-They-Had-A-Ghost-In-The-Attic-So-They-Set-Up-A-Camera-And-Caught-This
Finns här någon som tror att denna video inte är fejkad?
Visa upp denna video på en woowoo-vänlig sajt, och du ska finna att merparten nog skulle anse den vara icke-fejkad. Det är jag nästintill säker på.
GillaGilla
@Pegg: Om en person – i likhet med dig – inte äger förmågan att skilja på SQN-argument/bevis och vanliga argument/bevis, trots idoga försök från min sida att påpeka vari skillnaden ligger (samt dessutom ge ett par konkreta exempel därpå), då måste, enligt mitt sätt att se på saken, den personen vara ägare till en kraftfullt primerad hjärna, så att klarsyn förhindras.
Primering (Priming) av hjärnan kan sägas motsvara en lindrigare form av hjärntvätt. Så att hjärnan styrs och tankeverksamheten blockeras av olika mer eller mindre icke-medvetna bias-strategier.
Du räknar själv upp tre möjliga förklaringar i ditt senaste (sista) inlägg här ovan, jag citerar: 1) [Var det m]aken som klädde ut sig? 2) Var det en dröm? 3) En störning i min hjärna?
Förklaringsförsök nr 1 tror jag inte mycket på. Däremot är nr 2 och 3 helt klart tänkbara kandidater, något som jag för övrigt själv har föreslagit tidigare, fast då blev kommentaren endast ordet ”Suck” från dig. Även Gesus har varit inne på detsamma. Förklaring nr 2 verkar vara hans ”huvudkandidat”. (Själv tror jag nog mer på en kombination av 2 och 3.)
Kan det vara så svårt att förlika sig med tanken, Pegg, att du kanske har någon så kallad ”near sleep experience”-störning och/eller annan störning i din hjärna?
Hur är det Pegg? Har du gjort det där hallucinationstestet jag länkade till häromdagen? Visade det i så fall, att du tillhör de ca 95 procent av mänskligheten som har ”förmåga” att hallucinera (även jag och Gesus tillhör den gruppen, så du är i ”gott” sällskap)?
Eller är du månne bland de där ytterst få som sällan eller aldrig hallucinerar? Har du kanske inte ens vaknat någon gång av att du tyckt dig höra telefonen ringa? Eller känt dig övervakad av någon/något?
Att som du så frenetiskt hålla fast vid att din andeupplevelse var äkta indikerar att upplevelsen nog hade inslag av det som kallas för hyperrealitet (hyperrealism). Dvs att den uppfattades som, om möjligt, mer äkta än vanliga upplevelser man har.
Just hyperrealitet är ett snudd på osvikligt tecken på att man hallucinerar.
Här är en hel bok, skriven av hjärn- och hallucinationsspecialisten Kevin Nelson, som handlar om hur och varför vi uppfattar vissa upplevelser såsom verkliga just i kraft av deras hyperrealistiska innehåll: https://books.google.se/books?id=gjfyTS7xK74C&pg=PT10&lpg=PT10&dq=hyperrealism+hallucination+brain&source=bl&ots=Sd4tbv1Gu-&sig=9CpKo546qXrn1iIhLt37eojAITs&hl=en&sa=X&ved=0CDkQ6AEwA2oVChMIvtWTrM_uyAIV4VRyCh2gvgP4#v=onepage&q&f=false
Just på den sida, som dyker upp om man klickar på min länk, kan man läsa om en av Kevins patienter, Joe, vilken envist och hårdnackat vägrade gå med på, att det som han upplevt inte var en hallucination, och att han gjorde det just med motiveringen, att upplevelsen var så extremt verklig och realistisk. Ser du likheterna, Pegg? Förstår du vad jag försöker berätta för dig?
Stora delar av boken, som heter ”The spiritual doorway in the brain” (svensk titel skulle kunna vara: ”Hjärnans portal till den andliga världen”), finns för läsning på webben. HELA Kevin Nelsons bok kan rekommenderas för genomläsning. Mycket intressant läsning utlovas för den som har förmågan att ta till sig hans budskap.
En annan bra referens är denna artikel: http://www.assap.ac.uk/newsite/articles/Near%20sleep%20experiences.html .
Och en tredje referens jag kan rekommendera är denna artikel: http://www.livescience.com/52641-science-of-paranormal-ghosts.html .Den handlar om hur lätt vår hjärna kan luras att feltolka sinnesintryck under sitt arbete att med deras hjälp konstruera den så kallade verkligheten åt sin ägare. Ja, ibland behöver hjärnan inte ens några sinnesintryck för att åstadkomma detta verklighetskonstruktionsarbete. Det går precis lika bra med selleri, f’låt, jag menar förstås hallucinationer.
Till sist en nyfiken fråga till dig, Pegg: Har DU möjligen några referenser att anföra som stöd för din uppfattning, att din andeupplevelse var äkta rakt igenom? Länka då till dem, är du snäll. Jag vill gärna läsa dem.
Eller det är som vanligt, Pegg, dvs att det enda styrkande ”bevis” du kan lägga fram vad gäller din andeupplevelse är, att när du/ni lade blommor på en viss persons grav, så upphörde besöken från just den anden?
Alltså: OM den sortens bevis duger för dig i en så här viktig fråga, som faktiskt rör liv och död, levande och döda, ja då menar jag, att det nog kan finnas fog att förmoda, att du sannolikt skulle passa bra som domare i dagens Nordkorea. På vad sätt skulle det vara ett feltänk från min sida?
Nu var det inte min avsikt att såra dig eller göra dig förnärmad. Jag ville bara berätta vad jag uppfattar som en rimlig slutsats att dra sett utifrån ditt eget sätt att resonera, Pegg. Kanske ska du också, som din syster Ulla, överväga att hellre skriva på troende woowoo-sajter i fortsättningen? Då slipper du höra (läsa om) försök till förklaringar som inte uppskattas av dig eller dina woowoo-bröder och systrar.
GillaGilla
Apropå inget särskilt. Ni som följer Gesus och debatterna här, ni har väl inte missat denna undersökning som VoF lät publicera häromdagen: http://www.vof.se/wp-content/uploads/2015/10/VoF-Unders%C3%B6kningen-2015.pdf ?
I den kan man läsa om vad ett tvärsnitt av svenska folket anser om det paranormala och övernaturliga.
Spännande läsning.
Undersökningen genomfördes i våras.
GillaGilla
Här är en annan bra artikel, hämtad från Allt om Vetenskap, som som är full av exempel på forskning/forskningsresultat som debunkar och bullskitförklarar sådant som woowoos älskar att tro på: http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/experimenten-som-avslojat-bluffarna .
Fast vad hjälper väl det? En woowoo ger inte upp sitt trosparadigm så lätt, inte. Enligt en sann woowoo finns det INGET experiment eller forskningsresultat som kan slå, övertrumfa, den egna subjektiva upplevelsen, i synnerhet inte om den upplevelsen har hyperrealistiska inslag.
Woowoos är lyckligt (?) ovetande om att hyperrealistiska upplevelser är ett snudd på osvikligt tecken på att det i själva verket rör sig om en hallucination.
GillaGilla
Gesus och jag får ofta frågan varför vi lägger ned så mycket tid på det här med att debunka och bekämpa woowoo-istisk tro och allt bluff & båg som vidlåder den bullskiten.
Sanningen är att woowoo-ism kan liknas vid narkotika. Den är en beroendeframkallande. ”livsstil” för dem som hängiver sig åt den.
Alla som är emot knark bör rimligtvis också vara emot woowoo-ism.
Att vara drabbad – beroende – av woowoo-ism kostar inte bara pengar, woowoo-ism skördar också liv.
Ett sådant fall är Thomas Lynn Bradford. Läs här berättelsen om vart hans woowoo-istiska flumstolleri förde honom: http://archive.randi.org/site/index.php/swift-blog/2224-the-bradford-experiment.html .
Han tog alltså livet av sig – övertygad som han var att därigenom kunna bevisa att det existerar ett afterlife.
Just därför anser jag, och sannolikt Gesus också, att det finns skäl att ta strid med woowoos, varhelst de sprider sin tankedynga och trosbullskit.
Tänker man efter lite, så framstår det som rätt uppenbart att även samtliga tre abrahamitiska religioner kan beskrivas som dödskulter. Livet här på jorden ses som en knagglig och besvärlig transportsträcka fram till ett evigt liv, förhoppningsvis i Himmelriket (kristendomen), Paradiset (islam) eller Olam Ha-Ba (i judendomen, a.k.a. The World to Come).
För att tona ned detta dödskultliknande budskap har de skriftlärde infört förbud mot självmord, dvs man får inte i förtid avbryta det jordiska liv som gudomen anses ha utmätt åt en.
Men det finns många vägar/sätt att kringgå detta förbud. Dessa vägar brukar sammanfattas som suicide by proxy
Hit räknas att dö som martyr, dvs i strid för den gudom man dyrkat.
Martyrskap är inget som hör enbart dagens islam till. Precis samma koncept promotades en gång av kristendomen också. Det var exempelvis därför som det var lätt att ragga upp folk till korstågen under medeltiden.
De som dödades/dog under korstågen (inklusive på vägen till Jersualem och sedan tillbaka hem igen från den heliga staden, ifall man nu hade överlevt själva striderna i stadens närhet) garanterades av prästerskapet martyrskap, dvs en gräddfil till Himmelriket.
Från svensk historia vet vi att suicide by proxy dessutom tillämpades på följande vis: Den som ville dö i förtid kunde välja att först döda en medmänniska. Då skulle hen själv dömas till döden, dvs kunna lämna jordelivet i förtid utan att behöva ta sig själv av daga (vilket ju ansågs leda raka vägen till Helvetet). Om man bara ångrade det mord man begått samt bekände sin tro på Jesus såsom en av Guds tre hypostaser, kunde man räkna med syndernas förlåtelse och därmed slippa Helvetet.
I våra dagar tillämpas något som kallas för suicide by cop. Många skolskjutningar kan förmodligen förklaras på det viset. Dvs den som vill avsluta sitt eget liv i förtid börjar med att gå bärsärkagång på en plats, där han själv farit väldigt illa en gång i tiden. Valet faller då inte sällan på en skola. När polis kommer till platsen har dessa sällan något annat val än att döda gärningsmannen, eftersom denne hotar även deras liv samt vägrar att lyda order och att frivilligt lämna ifrån sig sina vapen.
Frågan är om inte skolmassakern i Trollhättan nu i oktober åtminstone delvis kan förklaras på detta vis.
GillaGilla
Gesus skriver i en kommentar 27 oktober 2015 kl. 21:03:
”Sen är det väl på ett vis så att levande faktiskt vet hur det är att vara död – vi har ju alla varit det innan vi föddes till detta liv, så…”
Så på vilket vis vet vi levande hur det är att vara död, Gesus? Du verkar tro på någon slags pre existens, ett tillstånd innan livet? För du menar väl inte att vi är döda i livmodern innan vi föds? Mycket mer, eller åtminstone lika avancerat som att andar skulle ge sig till känna.
GillaGilla
Hej Marita. Nej, precis som jag inte tror på något efterliv (som det inte finns något endaste som ens pekar på – tvärtom allt pekar på att det inte finns) så tror jag inte på ett ”föreliv” heller – då är man bara död.
Alltså – om du inte lever är du död, eller hur?
Och eftersom du varit död innan du nu lever, så vet du faktiskt hur det är/var och kan berätta om det – vilket du inte kan efter du dött, efter du levt..!
GillaGilla
Är det där tankar som ingår i någon filosofisk inriktning? ”om du inte lever är du död, eller hur?” Det kan jag hålla med om, men sedan skriver du: ”Och eftersom du varit död innan du nu lever, så vet du faktiskt hur det är/var och kan berätta om det…” Du verkar mena att icke-existens och död är samma sak, men det kan det ju inte vara. Det finns död materia och så finns det rester efter döda som en gång varit levande. Men som född och levande har man inte tidigare varit död utan i så fall icke-existerande. Ett dött språk t ex, kallas så för att det varit levande tidigare. Liv kan inte föregås av död om man inte t ex tror på flera liv (efter döden).
GillaGilla
Tja, nu försöker du nog lite för mycket – men vill man krångla till det och märka ord så…
Ska du hänga upp dig på ordet död, så kan man ju fåna till det lite till och säga att bollen kan vara död i fotboll t.ex.
Men om vi säger icke existerande istället då. Du håller med om att man är icke existerande innan man föds/lever (befruktningen), och icke existerande när man dör/inte lever längre, eller?
Vad är annars skillnaden på dom icke existerandena – före och efter så att säga..?
GillaGilla
På 1960-talet uppstod något som kallades för Gud är död-teologin (och plötsligt började teologisk litteratur säljas igen). Uttrycket ‘Gud är död’, förutsätter att man tror att Gud funnits och varit levande. Det är skillnad att säga att Gud aldrig existerat, då kan han heller inte vara död. Innan konceptionen har man naturligtvis inte existerat, varken som död eller något annat. Död förutsätter att något tidigare varit levande.
GillaGilla
@marita Provar igen, om du vill svara på detta,
”Men om vi säger icke existerande istället då. Du håller med om att man är icke existerande innan man föds/lever (befruktningen), och icke existerande när man dör/inte lever längre, eller?
Vad är annars skillnaden på dom icke existerandena – före och efter så att säga..?”
GillaGilla
Faktiskt håller jag med marita ledin i denna frågeställning. Gesus får ursäkta att även hans lärjungar ibland bjäbbar emot.
ALLTSÅ: Att vara levande är EN variant av begreppet ”existens”, ”att existera”.
Kroppens fysiska DÖD markerar slutet på denna period av ”existens”.
Och den här perioden av ”existens” inleds i samband med att en manlig spermie tränger in i en kvinnlig äggcell (a.k.a. människoblivandet = hur ett barn blir till).
Dvs FÖRE befruktning (fertilization) råder icke-existens. Och EFTER döden råder också ett tillstånd av icke-existens.
Bättre strategi, och terminologi, är sålunda att så tydligt som möjligt klargöra, att vad vi menar med (individuell livs)existens ”existerar” enbart medan vi lever våra jordeliv.
Som jag ser det, och det finns en rad goda och relevanta skäl att resonera på just det viset, så är det enbart fromma förhoppningar (läs: livsångestlindrande önsketänkanden) som ligger bakom synsättet, att existensperioden (läs: det individuella livet) skulle ha en början långt före äggets befruktning och en fortsättning långt efter det fysiska livets slut (= döden = upphörandet av en ämnesomsättning i den fysiska kroppen = upphörandet av tillförsel av bränsle/”bensin” till den fysiska kroppen i form av näringsämnen och syre).
De livsångestlindrande önsketänkandena förekommer i en rad varianter, något som i sig indikerar att det handlar om rent woowoo-istiskt bullskittänkande. Dvs OM det verkligen funnes EN sanning, borde denna bli alltmer sannolik sett över tid. Dvs den tanken skulle vinna terräng på de andra tankarnas/idéernas bekostnad sett över tid. Den enda tanke/idé som vunnit terräng sett över tid är den som går ut poå att det individuella livet inleds vid befruktningen av ägget och upphör vid den fysiska kroppens död.
Det woowoo-istiska bullskittänkandet går vanligen ut på att livet måste vara evigt (varför det?). Och att det individuella livet följaktligen (varför det, var finns logiken i det?) måste ha existerat även före konceptionen – det livgivande knullet – (varför det?) samt att det måste finnas en fortsättning på det individuella livet efter den fysiska kroppens död (varför det?).
Ingen av dessa fyra ”Varför det?”-frågor besvaras på ett entydigt vis av woowoo-kollektivets företrädare.
En woowoo-falang tycker si, en annan falang så och så vidare. Så det blir till sist som med religionerna. Om det finns, säg, 3.000 olika religioner i världen, så kan HÖGST EN av dessa 3.000 religioner vara sann. Och det är ingalunda säkert att ens EN av de 3.000 olika religionerna måste vara sann. Om 2.999 föreslagna religioner definitionsmässigt är felaktiga, talar sannolikheten onekligen för synsättet, att då är förmodligen även den tretusende religionen också ren bullskit (= osann).
Så för att återvända till var gränsen/ändpunkterna för individuell (livs)existens går, kan/bör man i stället resonera på följande vis: Ifall antalet förklaringshypoteser – om varför det måste finnas en individuell existens FÖRE konceptionen och en fortsatt individuell existens EFTER den fysiska kroppens död – till antalet uppgår till, säg, 3,000 – eller 300 eller 30 eller 3 – så kan HÖGST EN av dessa 3.000 (eller 300 eller 30 eller 3) vara korrekt. Övriga tankar/idéer måste vara fel rent logiskt sett. Man kan liksom inte både äta kakan och ha den kvar. Svaret på vad 3 + 4 blir måste vara 7. Man kan inte – om man vill bli trodd av dem som är vana vid att resonera logiskt – propagera för att svaret nog är 6 eller 8 eller något ännu mer avvikande.
MED ANDRA ORD: I samtliga fall är mängden felaktiga förklaringshypoteser betydligt större än ETT (= talet 1). Jfr talesättet att det finns oändligt många felaktiga svar men blott ett enda korrekt svar.
Rent sannolikhetsmässigt talar detta i sin tur för synsättet, att då är nog även den såsom korrekt hållna hypotesen felaktig. Det finns nämligen INGENTING som säger, att det bland ett (stort) antal hypoteser MÅSTE finnas just en som är korrekt. Samtliga kan vara fel!
Att uppställa en hypotes som är korrekt och logiskt oantastlig är faktiskt bland det svåraste som finns, även i vetenskapliga sammanhang. Den vetenskapliga historien är full av berättelser om hur man undan för undan tvingas finslipa arbetshypoteser för att de med tiden ska kunna bringas i överensstämmelse med (= inte strida emot) erhållna experimentella resultat.
Det är bara i pseudovetenskapliga (woowoo-)sammanhang man från och till kan läsa om nyupptäckta sanningar, vilka dessutom hävdas vara så självklara och absolut sanna, att de inte ens behöver styrkas experimentellt. Pseudovetenskapliga ”sanningar” är som regel desamma från ett decennium till nästa, från ett sekel till nästan från ett millennium till nästa och så vidare. Typexempel är våra religioner, varav flera har ett antal tusen år på nacken – UTAN ATT en tillstymmelse till logiska bevis på deras korrekthet/sanning har tillkommit.
Statistik samt (vad som är) sanning(ar) är två begrepp som woowoos sällan eller aldrig begriper sig på. I stället vantolkar, missuppfattar, förvränger, förvrider, distorterar de såväl statistik som sanning å det grövsta. Med resonemang typ: ”Jag TYCKER/KÄNNER PÅ MIG att detta måste vara sant; därför är det sant.”
Alltså: Vaffan är det för sorts resonemang? Hos ett litet barn på fyra år kan jag förstå det sättet att resonera. Men en VUXEN individ? Är svenskt skolväsende så uselt, att det inte förmår lära eleverna att resonera analytiskt och kritiskt ifrågasättande? Lär dagens skola inte (längre) ut att man inte bör lita på sin magkänsla, när det handlar om att finna sanningen med stort S? Det är inte utan att jag numera misströstar därom.
Jag får onekligen lust att göra en facepalm på samma ostentativa sätt som visas i GesusBloggens vinjettbild (se högst upp på varje sida).
GillaGilla
Ja jag har inte filosoferat så särskilt mycket över det :-]
Bara att lever man inte är man död (existerar inte) – både före och efter livet…
Som du också skriver, ”Dvs FÖRE befruktning (fertilization) råder icke-existens. Och EFTER döden råder också ett tillstånd av icke-existens.”
Och eftersom vi redan varit icke existerande/döda innan detta livet vi lever nu – ”borde” vi veta hur det är att vara det, eftersom vi upplevt det liksom. Vad jag minns, min erfarenhet av det är bara totalt inget – och varför + vad säger att det skulle vara annorlunda att vara det efter vi levt..?
GillaGilla
Jo men visst, Gesus. Andemeningen (no pun intended) är ju densamma. Men begreppet ”död” har, som sagt, inte exakt samma konnotationer (egenskapsmässiga innehåll) som begreppet ”icke-existens”. Även marita ledin är inne på detta.
Exempelvis kan ”död” få en att fundera i dessa banor: ”Eftersom död brukar innebära slutet på liv, så kanske ”död”ska/kan tolkas som att man har levt minst en gång tidigare, ifall man nu kallar tillståndet före konceptionen/födelsen för att man är död.” Alltså, som om man faktiskt kan existera både som död och som levande.
Men med termen icke-existerande undviker man detta. Är man icke-existerande, så är man varken död eller levande i den bemärkelse vi vanligtvis brukar lägga i dessa båda ord. Något som snarare leder tankarna till ett ingenting, a void, a nothingness. Jfr med marita ledins tankar om påståendet ”Gud är död”, en utsaga som lätt leder tankarna till: ”Har Gud alltså faktiskt levt en gång men nu dött?”
Gesus, du och jag verkar vara helt överens om vad som gäller, dvs att allt tyder på att det råder ett tillstånd av ett absolut ingenting (a void) INNAN vi kommer till världen och ett tillstånd av ett absolut ingenting (a void) EFTER ATT vi lämnat denna värld.
Den som delar detta synsätt kan sålunda glömma det där med reinkarnationsliknande (livs)kretslopp. I stället gäller: Vill du leva, passa då på att göra det här och nu. Du får aldrig någon andra chans.
Egentligen är det synsättet rätt logiskt – i synnerhet till skillnad från de woowoo-istiska förklaringsmodellerna. Hur så?
Jo, OM nu varje kvinnoägg och varje mansspermie inom sig bär fröet till ett nytt liv, och OM livet uppstår som en följd av att ett ägg och en spermie förenas, då är det fanimej ett slöseri utan like, att den absoluta merparten av dessa båda livsresurser (”livsbyggstenar”) aldrig någonsin kommer till användning för att skapa nytt liv.
Hur fan tänkte Gud a.k.a. Den Kosmiska Intelligensen därvidlag? Det hela påminner ju om en ”overkill” utan like, typ att någon skulle komma på att använda en atombomb för att eliminera en enskild mygga som försökt landa på hens hud i syfte att suga blod.
Om Gud a.k.a. Den Kosmiska Intelligensen verkligen vore ett intelligent (andligt) väsen, varför då designa – och ge sin välsignelse till – den här sortens enorma slöseri? Är det värdigt en Gud a.k.a. Kosmisk Intelligens att gå till väga på detta slösaktiga vis? Varför inte i stället designa jungfrufödsel såsom livskapandets ”default mode” (= ”fabriksinställning”) en gång för alla? Den som tror på sagorna i Bibeln ”vet” ju (= accepterar) att den metoden fungerar.
Då skulle själva knullakten kunna frikopplas från livskapande och enbart bli något lustfyllt (jfr talesättet: ”Vill du livets mening söka, ska du kröka, röka, göka.”).
Faktum är att varje kvinna i i sina äggstockar har i genomsnitt två miljoner ägg, varav alltså ungefär ett på miljonen blir befruktat (i genomsnitt). Och varje manligt ejakulat innehåller mellan 40 miljoner och 1,2 miljarder spermier.
Så det är en extremt liten chans – ja, jag skulle vilja betrakta den som i praktiken obefintlig – att samma dna-mix som en gång lade grunden till just dig, din person, skulle kunna framställa en exakt kopia av dig (din person) någon gång i framtiden. Det är ungefär lika sannolikt som att någon skulle kunna exakt och till hundra procent korrekt förutsäga om det blir krona eller klave under ett slantsinglingsexperiment omfattande några miljarder slantsinglingar i följd (kanske rent av biljoner slantsinglingar i rad).
Eller med andra ord: Reinkarnationstänket är till sin karaktär anti-evolutionistiskt. Den som tror på reinkarnation (inklusive pre-birth existence respektive afterlife existence) måste vara evolutionsförnekare. Annars finns det inte en chans att detta woowoo-istiska bullskit-tänk ens skulle kunna vara teoretiskt sant.
Därmed inte sagt att det hela blir trovärdigare, om woowoon ärligt står upp och erkänner sig vara anti-evolutionist. För att pre-birth och afterlife existence ska kunna fungera som tänkt är måste en rad (obevisade) villkor och (befängda) förutsättningar vara uppfyllda.
Det är bland annat därför som woowoos är så biased i sina resonemang. Bias är oftast en funktion av intuitivt önsketänkande. Som när det lilla barnet blir påkommet av mamman för att utan lov ha slickat i sig all den vaniljsås som var avsedd för äppelpajen. Då kan barnet, med sin gulfärgade mun, svara sin mamma så här: Nej, mamma det måste vara någon annan som gjort det. Och förresten så hade du ju gjort alldeles för lite av den goda vaniljsåsen.*rap*
Då ett litet barn resonerar på det befängda viset, kan många vuxna tycka, att det trots allt är lite småcharmigt. Men när vuxna, myndiga människor beter sig – och formulerar sig – ungefär lika korkat, då tycker då inte jag att det är det minsta charmigt. Jag blir mest bedrövad och får lust att göra en och två ordentliga facepalms.
Antagligen är det därför som woowoos uppvisar så många symtom, vilka brukar klassas såsom tillhöriga Dunning-Kruger syndrome. De inser sålunda sällan själva hur korkade deras resonemang är.
GillaGilla
”Jo men visst, Gesus. Andemeningen (no pun intended) är ju densamma. Men begreppet ”död” har, som sagt, inte exakt samma konnotationer (egenskapsmässiga innehåll) som begreppet ”icke-existens”. Även marita ledin är inne på detta.”
Javisst, det är jag med på – det är jag som uttrycker mig lite slarvigt. Men om vi använder icke-existerande istället…
GillaGilla
Här är en video, i vilken mediumet Vivica Linde sitter i en TV4-studio (tillsammans med Sara Duppils) och svamlar om att sanningen om våra existentiella frågor erhålles (enbart) av den som själv r med om en övernaturlig/översinnlig upplevelse, Inte på annat vis. Dvs att andra ska/bör inte uttala sig i denna fråga, om kravet är att bli trodd (av woowoo-kollektivet).
Och Sara Duppils håller indirekt med Vivica Linde genom att betona vilken tyngd det självupplevda har i sådana här frågeställningar UTAN att samtidigt med ett ord beröra, att sådana här upplevelser numera går att förklara neurovetenskapligt.
GillaGilla
Gesus. Ja man är icke-existerande innan födelsen och efter döden, men innan någon dog så existerade densamme och det är inte fallet med den som föds. Dessutom kan den som är icke-existerande efter döden fortfarande existera i minnet hos de som fortfarande lever och som kände till den som nu inte existerar längre. Så fungerar det inte med den som är icke-existerande före födelsen.
GillaGilla
”Gesus. Ja man är icke-existerande innan födelsen och efter döden”
Tack – det var precis det jag menade..!
GillaGilla
@marita ledin: Det där du nu skriver stämmer inte riktigt. Eller är det månne så, att jag missuppfattar dig och ditt budskap nu?
Huir som helst: Jag ser ingen kvalitativ skillnad på hur vi levande uppfattar icke-existens efter någons fysiska död jämfört med hur vi kan uppfatta icke-existens från tiden INNAN vi själva har fötts.
1) Att existera i någons minne är inget som indikerar en existens vare sig i fysisk eller andlig bemärkelse. Sålunda kan påhittade romanfigurer leva kvar, ”existera”, i läsarens hjärna (mind) livet ut efter avslutad läsning av romanen. Det betyder INTE att de på något vis är, eller har varit levande, i fysisk bemärkelse. Så det föreligger en epistemisk skillnad mellan att existera i vår fysiska verklighet och att existera i vårt minne (medvetande).
Vad menar du är den kvalitativa skillnaden, vad gäller minnen och influenser, mellan exempelvis Gustav Vasas öden och äventyr och korsfarare Arns?
2) Visst kan man tänka på, sörja och ”minnas” -dvs bli influerad av – exempelvis ett foster som fått sin levnadsbana stoppad i förtid genom missfall eller abort. Livet ut kan en kvinna och/eller hennes man/make påverkas av detta icke-födda foster.
Ja, jag vill mena, att man till och med, ibland, kan tänka på alla de barn man inte blev förälder till under sin levnad. Detta gäller både dem som har egna barn och dem som av olika skäl inte fick/fått det.
Sådana här ”Tänk ifall”-tankar indikerar inte att det måste finnas en form av pre-birth existence. ”Tänk ifall”-tankar är en spin off-effekt av vår hjärnas ”wiring”.
FAST SOM SAGT: Kanske missuppfattar jag dig nu, marita ledin? Vill du, får du gärna förtydliga dig. Alltså: Tror du – eller tror du inte – på ”individuellt” liv före konceptionen och/eller på ”individuellt” liv efter kroppens (inklusive hjärnans/medvetandets) fysiska död? Ja eller nej?
Kort sagt: Försöker du att promota woowoo-istiska tankegångar? Eller är du, liksom jag, enbart ute efter att föärsöka klarlägga skillnaden mellan begrepp som ”död” och ”icke-existens”? Jag blir lite osäker nu på var du står i denna intressanta fråga.
GillaGilla
bbnewsab.
1) Jo, det finns en viktig skillnad. Den döda personen har levat, vilket kan intygas av honom närstående och bekanta, samt folkbokföringen bl.a. Så de som minns den döde minns en som existerat såsom levande. Den kvalitativa skillnaden mellan att minnas en historisk person och en romanfigur är givetvis att den förra har existerat i verkligheten och dött, medan romanfiguren är uppdiktad. Nu kan man inte minnas Gustav Vasa annat än som historisk person men han har bevisligen existerat som levande och som Sveriges kung. Man kan givetvis skriva en roman om Gustav Vasa men då står det författaren fritt att fabla och det blir inte tillförlitligt.
2) Slarvigt avgränsat av mig. Jag menar förstås FÖRE konceptionen. (Självklart kan man ha minnen av något levande som avbröts av abort eller missfall genom att minnas själva graviditeten, fosterrörelser och se på ultraljudsbilder.) Däremot kan man inte minnas någon som ännu inte blivit till, då handlar det om fantasier och önskedrömmar vilket är något helt annat. Minnas och sörja/tänka på är inte helt identiska.
Här diskuterar jag annars skillnaden mellan existera/icke existera, att vara levande eller död.
GillaGilla
@marita ledin: Du undvek själva kärnfrågan. Låt mig därför omformulera densamma: Vad är ditt syfte med din ordmärkningsexercis? Vart vill du egentligen komma? Är det att påvisa att Gesus är en idiot? Att påvisa att jag är en idiot? Att påvisa att prebirth life finns? Att påvisa att life after death finns? Att bara briljera och glänsa lite i största allmänhet? Eller vad? Jag skulle uppskatta om du ville försöka besvara mina undringar, så att jag vet om jag har att göra med en ”likasinnad ordvrängare” eller ”åsiktsmotståndare”.
Nu över till din nya kommentar:
DISKUSSIONSÄMNE NR 1: Jag håller med. Visst är det på ett visst sätt skillnad på Gustav Vasa och Arn. Gustav Vasa har, vilket du påpekar, levt på riktigt. Arn, däremot,är en påhittad person, låt vara med drag som gör honom mer sannolik än osannolik.
Jfr med den intressanta frågeställningen om huruvida Jesus har funnits på riktigt. OM Jesus har existerat på riktigt, kan han i så fall vara identisk med Bibel-Jesus, dvs den person som målas upp och beskrivs i evangelierna?
Därom råder som bekant delade meningar. Hela spektrumet finns med. Från 0 – 100, från ”Jesus är helt påhittad” till ”Allting som står i Bibeln om honom är sant”.
Men nu till min poäng: OAVSETT om Bibel-Jesus har levt och allt Bibeln har att berätta om honom är sant, ELLER om Bibel-Jesus inte har sagt, gjort eller varit med om någonting av allt det som Bibeln berättar om honom – så påverkar än i denna dag den bibliska versionen oss som lever här och nu. Varken Bibel-Jesus-troende individer eller Jesus-förnekande ateister kan sålunda undgå att påverkas av innehållet i Bibeln, bland annat därför att vi lever i ett samhälle vars grundvärderingar vilar på, åtminstone här i Sverige, kristen tro.
Likadant med Gustav Vasa. Även om vi accepterar Gustav Vasas jordiska/fysiska existens, kan vi inget veta på detaljnivå om hans liv – annat än spridda fragment, typ hur han var klädd på de porträtt som målats av honom. Resten (i stort sett) handlar om mer eller mindre kvalificerade gissningar om hur han nog kan/bör ha levt. (De bevarade dokument som undertecknats av Gustav Vasa och som visar hur han tänkte är försvinnande få för att nöjaktigt kunna flörklara detaljerna i hans liv och leverne.)
Så i praktiken är det ingen epistemisk skillnad (= bevismässig kunskapsvalideringsskillnad) mellan Gustav Vasas leverne, öden och äventyr och Arns dito. Den mänskliga hjärnan processar (= informationsbehandlar) denna information precis likadant. Dvs själva informationsprocessen i sig skiljer inte på fakta och fantasi.
Eller annorlunda formulerat: Antingen väljer hjärnan att klassa informationen som sann/trovärdig eller som falsk/icke-trovärdig . I den mån detta inte låter sig göras, hamnar informationen en tredje klassifikationskategori, vilken skulle kunna kallas för ”Faktadetaljer vars trovärdighet är svår att avgöra”. Denna kategori är den ojämforligt största av de tre nämnda sorteringskategorierna.
Vad som skiljer oss människor (läs: våra hjärnor) åt är i vilken av dessa tre (huvud)kategorier de olika faktadetaljerna insorteras/hamnar. Denna diskrepans mellan våra hjärnor är dock av rent kvantitativt slag, ytterst styrt av hur vi uppfattar trovärdigheten av de faktadetaljer vi ställs inför och vilkas trovärdighet vi ska ta ställning till.
Självklart är det så – och nu återvänder jag av tydlighetsskäl till Jesus och Bibeln-exemplet – att den som är övertygad om Bibelns och Jesus’ äkthet placerar fler detaljer i kategorin ”Sant”/Trovärdigt” än den gör som ser Bibeln som en sagobok. Ändå är det alltså exakt samma information den gudstroende och ateisten har att ta ställning till. Dvs den (bibliska) informationens epistemiska skillnad ligger inte i informationen i sig utan i betraktarens attityd och förhållningssätt till informationen i fråga.
Eller med en helt ny metafor: Om det lilla barnet TROR (inbillar sig), att det finns ett farligt lejon eller en eldsprutande dödlig drake under sängen eller i sovrumsgarderoben, så reagerar hjärnans emotionella (och i viss mån även kognitiva) evalueringssystem exakt likadant som de skulle göra, om det bevisligen – dvs på riktigt – funnes ett lejon eller en drake under barnets säng eller gömda i sovrumsgarderoben. Alltså ingen kvalitativ skillnad.föreligger.
Dvs OM hjärnan placerar en faktadetalj i kategorin ”Sant”/”Trovärdigt”, så reagerar denna hjärna exakt likadant oavsett om faktadetaljen i fråga har blivit placerad i den kategorin helt korrekt eller felaktigt, dvs av misstag.
Eller med andra ord (en gång till): Delusioner (Vanföreställningar) upplevs som precis lika äkta och sanna som icke-delusioner. Det är ju faktiskt därför som delusionisten (= den som är offer för en delusion) är så svår att överbevisa.
För att skydda delusionen från angrepp från folk som anser sig veta bättre tillgriper delusionisten olika kognitiva biases och psykologiska försvarsmekanismer. Med hjälp av denna strategi (kognitiva biases och/eller psykologiska försvarsmekanismer) blir det näst intill omöjligt att korrigera en delusionists trosparadigm (hur befängt och bisarrt det än må vara sett från mainstreamsynpunkt).
DISKUSSIONSÄMNE NR 2: Jag delar din slutsats, marita ledin, att – för att använda dina egna ord – ”[m]innas och sörja/tänka på är inte helt identiska.
Men det är inte där vår åsiktsskillnad ligger. Exempelvis så har jag själv inte påstått, att motsatsen måste gälla. Du angriper snarare första ledet i ett längre resonemang som jag för. (Detta ohederliga sätt att debattera på kallas för the strawman fallacy.)
Ifall du läser om mitt förra debattinlägg, ska du finna, att min poäng är en helt annan. För din bekvämlighets skull avser jag att citera ur mitt eget inlägg. Så här fortsatte jag mitt resonemang:
Ja, jag vill mena, att man till och med, ibland, kan tänka på alla de barn man inte blev förälder till under sin levnad. Detta gäller både dem som har egna barn och dem som av olika skäl inte fick/fått det. Sådana här ”Tänk ifall”-tankar indikerar inte att det måste finnas en form av pre-birth existence. ”Tänk ifall”-tankar är en spin off-effekt av vår hjärnas ”wiring”.
Vad jag menar är alltså, att man förvisso kan spekulera även kring helt imaginära händelser, omständigheter, personer etc.
Detta är i själva verket en naturlig del av vår hjärnas sätt att arbeta. Det evolutionsbiologiska överlevnadsvärdet för det här sortens imaginära spekulationer är stort. Sådana här spekulationer hjälper oss att lära/nöta in åtgärdsstrategier som vi tror kan vara oss behjälpliga, om vi skulle hamna i så kallat skarpt läge. Tänk bara på hur Nato-länderna på senare tid har börjat öva på hur man ska hantera olika (tänkta, tänkbara, möjliga) militära scenarier.
Också på den individuella nivån är spekulationer avseende rent imaginära händelser viktiga och har ett tydligt överlevnadsvärde. Vi kan därigenom lära oss att agera mer proaktivt (dvs få oss att stämma i den lugnt rinnande bäcken snarare än i den strida ån/forsen). Jfr med hur vi kan förbereda oss inför en dejt eller jobbintervju, så att vi i förväg – i icke-skarpt läge – kan öva oss i hur vi ska agera och bete oss, när det skarpa läget har infunnit sig.
Du verkar vilja skapa en sorts dikotomi mellan å ena sidan – som du skriver – ”fantasier och önskedrömmar” och å andra sidan våra minnen.
Ja, helt kommensurabla storheter är dessa båda saker förstås inte. (Det har jag heller inte påstått.) Men låt mig förtydliga min ståndpunkt på följande vis, eftersom du inte verkar ha riktigt förstått vad jag menar:
Våra minnen är mer eller mindre opålitliga. De är inte skrivna i sten. De är inte oföränderliga. Vissa minnen är till och med falska/påhittade rakt igenom.
Dages minnesforskare vet – inte tror eller gissar – att varje gång ett minne plockas fram ur hjärnans ”minnesarkiv”, så blir detta minne nedsolkat av alla de emotioner som råder just vid framplockningstillfället. Dessa emotioner lägger sig som ett raster över minnet och åtföljer minnet, när det efter ”användning” återbördas till hjärnans ”minnesarkiv”. Jfr med en biblioteksbok. Som regel kan man lätt se skillnaden mellan en bok som varit utlånad 50 gånger och en helt ny och hittills outlånad bok.
Så ju fler gånger ett minne plockas fram ur gömmorna, desto mer nedsolkat blir det av ovidkommande detaljer.
Inte minst påverkas minnets saliens-innehåll. Salience = omständigheter som ger minnet i fråga ett relevansvärde.
Ett minne med från början lågt saliensvärde kan med tiden erhålla ett orealistiskt högt relevansvärde. Eller omvänt: Ett minne med från början högt saliensvärde kan efterhand erhålla allt lägre relevansvärden. Allt detta snedvrider/förvränger den verklighetsbild som minnet försöker att förmedla.
Samma händelseförlopp (som nu beskrivits för faktiska händelser) gäller även för helt imaginära spekulationer/händelser/minnen. För hjärnan föreligger ingen skillnad mellan fakta och fiktion vad gäller hur informationsprocessningssystemen arbetar. (Däremot kan hjärnan i viss mån välja/avgöra i vilket informationsbearbetningssystem en viss informationsuppgift ska behandlas/processas. Men vart och ett av dessa informationsprocessningssystem ser likadant ut oavsett vad som ”stoppas in i” systemet. Dvs det kvittar om det är en lögn eller sanning som behandlas/processas i det valda systemet. Allt som stoppas in för behandling i det valda systemet behandlas lika. (Även talesättet ”Shit in, shit out” synes gälla.)
Det vanliga är dock att rent imaginära händelser oftare än rent faktiska händelser inleder med relativt låga saliensnivåer. Då ökar förstås chansen att den imaginära händelsen kommer att processas av ett annat informationsbearbetningssystem än vad som är fallet för händelser med hög saliensnivå.
Men eftersom emotioner är inblandade (i båda fallen), kan det snart bli en höna av en fjäder. Dvs en händelse med ett inledningsvis, från början, lågt relevansvärde kan snart erhålla högre saliensvärden. Då försvinner skillnaden mellan äkta och påhittade händelser, och båda blir processade i samma informationsbehandlingssystem, och då görs ingen skillnad mellan dem.
Jfr med talesätt som att individen XYZ är känd för att lätt jaga upp sig och förstora problemen. Det talesättet beskriver hur någonting kan åsättas ett högre saliensvärde än detta någpnting hade inledningsvis. Enligt min egen erfarenhet är det lättare att jaga upp sig än att lugna ned sig. Att jaga upp sig klarar man själv av att göra, Men att lugna ned sig, det kräver ofta hjälp utifrån, dvs av någon annan än en själv.
Vad jag vill ha sagt med detta långa resonemang och dessa olika exempel är följande: Det som är avgörande för hjärnan är vilket relevansvärde/saliensvärde en händelse åsätts.
En hjärnforskare vid namn Antonio Damasio har visat, att denna evalueringsprocess äger rum i ventromediala delen av prefrontala cortex, vmPFC (googla gärna på den termen om du vill ha ämnesfördjupning).
Jag upprepar, i syfte att undvika att bli missförstådd: Det spelar därvidlag ingen som helst roll vad vmPFC har att ta ställning till. Dvs vmPFC struntar i om ärendet/frågeställningen avser en faktiskt eller inbillad situation.
Bara som en liten detalj. Om vmPFC skulle skadas allvarligt, blir resultatet en mer eller mindre total beslutsoförmåga. Då beter man sig som, för att ta ett annat exempel som ofta anförs i filosofiska diskurser, Buridans åsna (Buridan’s ass).
Denna åsna har att välja mellan två hötappar som är exakt likadana. Just därför kan åsnan inte åsätta hötapparna olika relevansvärden/saliensvärden. Han kan helt enkelt inte välja, utan det kommer, om inget görs, sluta med att han svälter ihjäl.
Jfr även med den gamla sketchen med Tage Danielsson och Gösta Ekman, i vilken Gösta Ekman kommer till affären för att köpa en kvällstidning och samtidigt frågar ägaren: Vilken tidning är bäst, Aftonbladet eller Expressen? Trots en lång palaver förmår Gösta Ekman inte åsätta de båda kvällstidningarna olika relevansvärden, så han kan inte bestämma sig. (Slutet på sketchen ska dock inte avslöjas här.)
Här är en länk till sketchen: https://www.youtube.com/watch?v=qRme1X2O400 . Se en gärna. Uppenbarligen har Gösta Ekman en viss skada på sin vmPFC-del av hjärnan. Han är, som det kallades förr (och som Hasse Alfredson benämner saken), ”subvalid”. Å andra kan vi nog alla, från och till drabbas av beslutsångest. Så ska vi skratta åt Gösta Ekman, gör vi nog klokt i att begrunda, ifall vi inte, i själva verket, skrattar lite åt oss själva också.
GillaGilla
bbnewsab. Milda makter vad du tar i! Jag skrev en kommentar där jag påstår att icke-existens och död inte är samma sak och nu vill du hålla förhör om vad jag är ute efter, ja till och med tror du min avsikt är att framställa er som dumma. Är det i så fall inte likvärdigt med att nästan påstå att jag är en woo-woo(?) eller vill glänsa?
Jag har i flera kommentarer skrivit att man inte existerar före konceptionen och inte heller efter döden, hur står det till med minnet egentligen? Jag har också påstått att man inte kan vara död innan konceptionen, i så fall förutsätter man en slags preexistens eftersom en människa måste leva innan hon är död.
Vad gäller minnet i sammanhanget att minnas en verklig person som är död och att minnas en fiktiv person som aldrig existerat, var det något du själv förde in i diskussionen och som inte har någon relevans i sammanhanget icke-existera och död. Hur minnet fungerar är förvisso intressant men att avgöra om en person existerat i verkligheten kan man göra också ganska långt tillbaka i tiden, (dock inte så långt tillbaka i tiden som bibelns Jesus handlar om).
Jag har heller inte sagt att tankar om barn som aldrig blivit till, innebär att de preexisterar. Det gör de naturligtvis inte, utan detta är fantasier/önskedrömmar om barn hos någon människa. Dessa ‘barn’ kan hon inte ha några som helst minnen av, möjligen kan hon minnas sina tidigare fantasier och den bild hon gjort sig av dessa ‘barn’ Men det är fortfarande bara fantasier.
GillaGilla
@marita ledin: Är det då så farligt, om du ville ha vänligheten och kortfattat redogöra för vad din agenda – eller dina agendor – är?
Följande är fakta: Gesus har backat och medgivit slarvig användning av begreppet ”död”. Jag har påpekat SAMMA sak. för Gesus i mina första inlägg i denna debatt. Han har medgivit samma sak i sina svar till mig.
Kan Gesus bli så mycket tydligare?
Ändå har du, uppenbarligen, haft svårt att lägga den av dig initierade frågeställningen till handlingarna.
Det är inte minst därför som jag tvekat inför hur jag ska tolka dina intentioner. OM nu Gesus har medgivit slarvig användning av begreppet ”död”, varför då fortsätta att driva denna fråga? Vad är poängen med det, marita?
Kan du verkligen inte förstå, att den sortens ”strategi” hos dig kan väcka undran? Vad är du ute efter? Är ditt syfte månne att Gesus ska ”kräla i smutsen” till följd av sin slarviga användning av begreppet ”död” inte bara en utan kanske 10 eller 20 gånger INNAN du blir nöjd och kan släppa ämnet?
Jag noterar att Gesus även nu i kväll har medgivit sin slarviga användning av begreppet ”död” ÄNNU EN GÅNG.
Är det tillräckligt nu för ditt vidkommande? Eller tänker du återkomma i ämnet ännu en gång, misnöjd med att Gesus inte har ”krälat” tillräckligt?
Att jag tagit som jag gjort beror på att OM du nu inte verkar kunna släppa det här ämnet och anse det såsom avklarat, ja då ska jag, låt vara helt oombedd därtill av Gesus, driva det vidare, i syfte att försöka spinna vidare på temat (med såväl filosofiska som neurovetenskapliga utblickar) i stället för att, vilket verkar vara ditt signum, älta blott samma sak om och om igen.
Konstigare än så är mitt agerande inte. (Nu har jag, fastän frågan inte har ställt till mig, svarat på varför jag har agerat i denna debatt som jag har gjort. Men du, som har fått den här frågan ställd till dig, har INTE behagat svara på densamma.)
Jag upprepar frågan, för vilken gång i ordningen har jag nu tappat räkningen på. Vad jag undrar över är alltså detta: Är du en välmenande vän (som vill Gesus och mig väl) eller har du en dold agenda? Ju fler gånger du duckar för den frågan, desto mer tveksam blir jag vad gäller hur jag ska se på dig.
Inledningsvis uppfattade jag dig på ett ovanligt positivt vis, vill jag att du ska veta. Men under resans gång har jag, som sagt, blivit alltmer tveksam och börjat undra, om du utöver den synliga agendan kanske också har en dold agenda.
Hur det förhåller sig med den saken, vet du bäst själv. Uppriktigt sagt så förstår jag inte varför du inte vill lägga korten på på bordet. I stället har du valt att likna mina ställda frågor till dig vid ett ”förhör”. Just du, marita, som verkar vara så noga med ordens konnotationer (= associationer, sidoegenskaper och dylikt) borde väl veta vilka konnotationer ett ord som ”förhör” har? Kan man ju tycka. Anser jag.
GillaGilla
bbnewsab. Jag har i sammanhanget ingen agenda alls! Annat än det jag för ögonblicket skrivit. Käre vänner, varför skulle någon önska att ni ska ‘kräla i
smutsen’? Jag blir alldeles matt när jag hör sådant. Upp med hakan boys och låt inspirationen flöda!
GillaGilla
@marita ledin: Tack för klargörandet!
Då har jag i stället ett helt annat önskemål.
Med tanke på dina redan ådagalagda kunskaper, innebärande att dina inlägg är läro- och faktarika, skulle du vilja vara vänlig att också kommentera olika ord och/eller begrepp, vilka regelmässigt ”missbrukas” av woowoos eller som åtminstone är i behov av en tydlig definition för att förhindra att woowoos använder dessa ord/begrepp lite som det behagar dem?
I så fall skulle jag lyfta upp min haka ännu kraftfullare och mer bestämt.
Om du vill, får du gärna inleda med orden ”ande” och ”själ”. T ex hur du skulle vilja definiera dem samt hur du anser att orden används av woowoos.
Mitt eget intryck är att dessa båda ord ofta används som synonymer i woowoo-sfären. Är det en uppfattning du delar med mig?
GillaGilla
bbnewsab. Mina kunskaper inom det område du avser får nog betecknas som mycket begränsade. Det är de förresten också om det konversationen handlat om tidigare så därför är ett förtydligande på plats. Preexistens och postexistens vet vi ingenting om, vi bara spekulerar.
Här pågår party preparations, en doft av punsch och dyrbara rökverk gör sig gällande och nyss small en champagnekork. Var skall det sluta?
GillaGilla