Ser att det är dags för ännu en säsong av Det okända. Det innan jag hunnit kika på och skriva något direkt om förra säsongen – så mycket woo, så lite tid, suck…
Sist
Förra säsongen bjöd ju på sjukt flummiga trädkramaren med mera Reigna Lund och ett nytt påstått medium, Andreas Österlund, som jag ju faktiskt hann skriva ett inlägg om jallafall, ”Ny bedragare – samma gamla hittepå”.
Ja det var nyheterna förra säsongen väl, två nya bedragare, men samma samma floskler som alltid bara. Har några utkast liggande om det som jag inte hunnit göra klart, hoppas få tid till det snart.
Nu då?
Kommer vi äntligen få se ett spöke eller aktivitet fångat på film? Eller kommer vi att som i över tio år nu bara få se det vanliga, några bedragare som får göra reklam för sin bedragarverksamhet med att hitta på en massa och köra samma floskler som också i över tio år nu. Plus dom medverkande som säger sig ha sett skepnader, hört ljud, haft något som ramlat ner, känt sig iakttagna och haft sömnparalys/sömnhypnagoga och tror det är spöken. Plus att det sen långsökt och krystat försöks passas in dom påhittade spökena med några i ”arkivet”. Det som aldrig går bra – det heller.
Inte sett innan
Ser att dom skriver och beskriver programmet med, ”Programledaren Caroline Giertz beger sig tillsammans med några av landets mest framstående medier till svenska hem. Där söker de förklaringar till mystiska fenomen och hjälper de utsatta.” på TV4-play.
Ehhh..? Söker förklaringar? Nej, det gör dom inte!
Först söker dom inte förklaringar – dom försöker hitta på spökförklaringar för allt. Sen är det oftast inga mystiska fenomen, utan vanliga enkelt förklarbara grejer som dom upplevt. Och sist, ”hjälper dom utsatta”, nja, lurar är väl mer rätt.
Ny bedragare igen
Ser ut som dom kör samma som förra säsongen vad jag kan se, och har med ett nytt påstått medium, Dermot Clemenger som var med i ”En natt på slottet” med Lena Ranehag. Och som tydligen inte klarar att hitta på alla spöken och trams själv, utan måste ha med sig Ranehagskan i avsnittet.
Glöm nu inte att kolla om Lenas ögon ändrar färg när hon är ”uppkopplad” – det som hon säger att dom gör då.
Några tidigare säsongsstarter
Det igenkända igenkända, augusti 2012
Det okända – Nypremiär, januari 2013
Terry Evans – säsongspremiär, september 2013
Det okända – dags igen, augusti 2015
Terry- spökbingo
Är ju ett bra tag sen nu sen jag plitade ihop dessa, men tror nog dom är lika aktuella denna säsongen också.
Terry Evans – SpökBingo, februari 2012
Terry Evans – TerryBingo igen! januari 2013
För newbies
Om ni inte har koll på Det okända, kan ni läsa en del här om hur det går till här på sidan, Det okända for dummies.
Nix!
Och nej – jag blev inte inbjuden att medverka denna säsongen heller…
Nedan när medvetna bedragaren Lena Ranehag och Dermot finner varandra i En natt på slottet. Missa inte Lenas gnäggande 3:20.
|
Följ Gesus på
|  |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Gesusbloggen 
Exempel på frågeställningar som de ansvariga bakom ”Det okända” borde försöka besvara finns det exempel på i denna kommentar: https://gesusbloggen.wordpress.com/2014/02/02/tio-i-topp-pastadda-medium-i-sverige-iv/#comment-8897 .
Alltså: Varför inte låna in mätutrustning från fysikerna? Varför nöja sig med att ha, exempelvis, en kamera som kan användas i mörker?
Det är med andra ord en hel del av ”Grevinnan och betjänten” över det hela.
”The same procedure as last year. The same procedure as always, James.”
Vore det inte bättre att byta till en ny detekteringsmetod än att envist hålla fast vid den gamla, som BEVISLIGEN INTE fungerar?
För mig har detta beteende STORA likheter med berättelsen om den överförfriskade mannen, som mitt i natten kröp runt på marken och letade efter sina nycklar i gatlyktans sken utanför ytterporten.
Dock inte för att det var just där han hade tappat sina nycklar. Utan enbart för att det var ljust och upplyst just där och därmed lättare för honom att se vad som låg ovanpå trottoarens asfaltsyta.
Men logiskt tänkande har väl aldrig varit woowoos’ starkaste gren. Om man så säger…
GillaGilla
Lena skrattar nog hela vägen till (internet)banken.
GillaGilla
Du menar gnäggar va ;-]
GillaGilla
Dermot vilken tv kåt jävel.
Om han nu hade haft dessa krafter ( eller vad man nu ska kalla det ) så hade han nog märkt av dom innan han var med i en natt på slottet.
Jävligt konstigt att gå från skeptisk till att bli ett ande ” proffs ”.
GillaGilla
Javisst fånigt bara
Men det med att dom är skeptiska först – mycket vanligt uttalande från påstådda medium och woo-woos. Antagligen för att det ska ge mer tyngd åt att deras hittepå ska vara annat än just hittepå.
Krävs inte mycket för att dom ska gå på bluffen, se Martin Melin t.ex – han var ju t.o.m extremskeptiker :-]
GillaGillad av 1 person
@Gesus: Stämmer in på Pegg också. Hon är skeptiskt lagd och godtar inte vad bullskit som helst.
Nej, det som Pegg och andra woowoos tror på accepteras högst motvilligt av dem, sedan man, efter många om och men, har övertygats av den tunga bevisning som hör till fenomenet/händelsen i fråga samt sedan man, efter kritisk och noggrann analys och granskning av alla fakta, kunnat avfärda alla andra tänkbara förklaringar, så att enbart andehypotesen kvarstår som den enda tänkbara och rimliga/logiska förklaringen.
Det hela är så sött och gulligt, att man riskerar att få karies i bissingarna bara genom att tänka på hur söta och gulliga de här sedvanliga woowoo-resonemangen är.
GillaGilla
Haha eller hur riktigt fånigt.
Ännu fånigare att dom ska stå och rita en bild som ändå inte har med saken att göra. Det som är på bilden säger hon ingenting om utan det kommer fram massa annat trams.
Har din pappa också dom bokstäverna du har i ditt namn, ” ja”
kan du ge mig namnet, alltså FY FAN man blir bara irriterad.
Hon kan ju ingenting och vet ingenting.
Han säger Grattis till dig.
Ja Lena för du vet att Martin har gett ut en bok och självklart säger man grattis till den som har skrivit en bok inom familjen. OMG!!!!!
GillaGilla
Nån som kan berätta om vad som togs upp i det visade tv-avsnittet?
Fick man svar på ställda frågor? Höll i så fall svaren sedvanlig svammelnivå?
Vilka epokgörande forskningsgenombrott gjordes?
Hittades det äntligen några ovedersägliga bevis på spöken?
Eller var det, som vanligt, alltså som när ormtjusaren i Kivik hade glömt sina ormar hemma och fick nöja sig med att berätta för publiken om hur hiskeliga och otäcka dessa jävla spöken – nej, flåt, jag menar ormar – brukar vara?
GillaGilla
Faktum är, att jag har haft en stor pytonorm om halsen en gång i Sydafrika. En burmesisk sådan. Efteråt fattar jag inte hur jag vågade, speciellt som den var väldigt tung. Men det blev fina foton. Det var några år sen och jag känner fortfarande tyngden om jag tänker på det. Det kanske du inte tror på med din totalt obefintliga inlevelseförmåga. Kanske du tror att jag är mytoman. Men det bryr jag mig i så fall inte om. Jag anser att var och en får tro och veta vad de vill.
Jag önskar dig inte karies i bissingarna, kära nån, men mig kan du inte övertyga. Enligt dig så är det inbillning och psykiska svagheter med spökerier och vittnen ljuger. Just det där med att vittnen hittar på, vafan vet du om det? Du tror i alla fall inte på mig. Det bryr jag mig heller inte om.
Men dina avskyvärda elakheter om träsket glömmer jag inte.
GillaGilla
@Pegg: Är det denna mening jag skrev som gör dig så ilsk?
Ett citat från min ”träskdebattinlägg”: Du agerar och beter dig precis som man kan förvänta sig av en woowoo som har ramlat ned i woowoo-träsket och funnit sig till rätta med att kravla runt resten av sitt liv i det träskets tankedynga.
Träsk eller inte – men menar du att din andetro skulle vara något annat än woowoo-istisk tankedynga? Har du alltså, trots vår debatt, fortfarande högre tankar än så på din egen andetro?
I så fall säger jag bara: Vojne, vojne.
PS Vad menar du isf att ditt eget trosparadigm är? Vetenskap?
PPS Menar du månne att min varudeklaration av det trosparadigm du marknadsför är elak?
GillaGilla
@Pegg: Jag kom att tänka på en sak till medan jag nyss stod och borstade tänderna. Du skriver så här:
Enligt dig [bbnewsab] så är det inbillning och psykiska svagheter med spökerier och vittnen ljuger. Just det där med att vittnen hittar på, vafan vet du om det?
SVAR:
1) Det finns (personlighets)tester som mäter olika egenskaper, bland annat sådana som jag har lyft fram, typ olika slags misperceptionsstörningar. Om man då börjar med att testa ett antal människor med avseende på detta och SEDAN, i nästa steg i undersökningen, låter samma personer svara på frågor om sin tro och erfarenheter av det övernaturliga & paranormala, ja DÅ finner man TYDLIGA samband mellan höga testvärden i sådana här personlighetstester och höga upplevelsenivåer vad gäller övernaturligheter och paranormaliteter.
Utifrån detta tydliga samband – är det då fel, tycker du, Pegg, att använda den sortens samband som en möjlig/tänkbar förklaring till påstådda bisarra fenomen?
Hur vet du att du, eller Ulla och hennes man, att just ni är ”biokemiskt” immuna mot den sortens samband? Har ni månne genomgått dessa speciella personlighetstest och därvid erhållit extremt låga testpoäng, indikerande att just ni sannolikt inte har sådana problem med den sortens misperception disorders som de här testen försöker upptäcka och mäta?
2) Om vittnen som ljuger. Här behövs ett förtydligande, förstår jag. Vissa personlighetsdrag – bland annat sådana som mäts enligt pkt 1 ovan – kan leda till att man själv inte fattar, att det man säger eller tror på är rena hittepået.
Det här fenomenet är förknippat med såväl Korsakovs syndrom (att leva i en fantasivärld och uppfatta den som sann och äkta; jfr schizofreni och schizotypi)) till falska minnen (jfr Thomas Quick-rättegångarna).
Vad gäller falska minnen så har man lurat i vuxna att de som barn blev inlagda på sjukhus efter att ha ramlat ned från ett träd. Många som blir itutade detta rena påhitt börjar då att minnas detaljer från denna sjukhusvistelse som alltså aldrig harägt rum. Målande och levande beskrivningar (läs: ”vittnesmål” – ges om hur de under sjukhusvistelsen träffade kanske en annan jämnårig på sjukhussalen och de sedan blev brevkompisar i många år.
Jag tror inte detta är medvetna lögner från dem som berättat sådanat här. Det rör sig om misperception disorders som vi alla har en släng av, mer eller mindre. Samt sammanblandning med andra minnen, vilka av misstag kopplas samman med denna hndlese som alltsp aldrig har ägt rum. Jfr med alla de där déjà vu-liknande fenomenen som en del av oss har. Dessa fenomen har för övrigt också sin raka motsats, jamais vu (= har aldrig tidigare sett, hört, läst detta). Dvs det finns folk som kan svära på att de har varit med om något som de ALDREIG har varit med om. Och det finns personer som trots att de för tio minuter sedan var med om en höndelse kan svära på, att de aldrig varit med om den sortens händelse i hela sitt liv.
I fallet med Dunning-Kruger Syndrome finns ett känt och ofta åberopat klassiskt fall. En bankrånare hade fått för sig att om man smorde in hela ansiktet med äppelcider (tror jag det var) så skulle ansiktet bli osynligt. Han tyckte själv det lät konstigt, men han testade med att smörja in ansiktet och tog därefter och speglade sig. Inte fan såg han något ansikte i spegelbilden. Sin kropp kunde han se men inget ansikte.
Så han for förstås iväg för att råna en bank. Och när polisen tog honom, nekade han till rånet. Ni har inga bevis, sade han. Polisen tog då fram bilder från övervakningslkameran i banken och visade rånaren. Då kunde också han, plötsligt se sig själv – inklusive ansiktet – på bild, hur tydligt som helst.
Han lär ha mumlat för sig själv: ”Fan vad konstigt. Jag kollade ju i spegeln innan jag gick hemifrån, och då synets inte ansiktet.”
Jag tror att han talade sanning. Sin SUBJEKTIVA SANNING. Han såg nog inte sitt eget ansikte i denna spegel. Han hade (har) förmodligen en misperception disorder, kanske av ett slag som kom och gick, dvs ibland var denna störning aktiverad, ibland inte. Men han förstod inte hur det var fatt.
Min slutsats: Lögner måste inte alltid vara medvetna. Det kan finnas andra förklaringar till osanna påståenden eller upplevelser. Som till exempel att de ligger på en icke-medveten nivå. Dvs det betyder definitionsmässigt att man inte medvetet kan förstå varför det blir fel i verklighetsuppfattningen ibland. Det finns andra fall där till synes normala människor inte kunnat skilja på en skyltdocka eller levande/riktig människa. Måste väl kännas pinsamt att fråga en skyltdock om var i affären man finner en viss vara. Om/När detta uppdfagas kan ju folk för sig att den frågande måste vara gravt mentalt störd. Det är han alltså långt ifrån alltid.
Så, kära Pegg, jag skulle vara försiktig, om jag vore i dina kläder, att uttrycka mig så kategoriskt som du gör om folks trovärdighet. Många säger vad de TROR sig ha upplevt. De förmedlar sin subjektiva sanning. Som tyvärr råkar avvika från den objektiva sanningen. Fast detta kanske inte upptäcks alla gånger, särskilt inte om man är woowoo och utgår ifrån att allt man ser måste vara sant, även i objektiv bemärkelse.
Ett annat exempel är koro (kukkrympningssyndromet). Detta förekommer i länder där man fortfarande tror på häxeri och skrock. Det räcker med att en mansperson får för sig att hans kuk krymper (till följd av besvärjelser, häxerier). Så fort den nyheten sprids, börjar allt fler manspersoner i samma by att rapportera om samma slags erfarenhet, dvs att också deras kuk börjat krympa. Jfr mass-svimnings (inte helt ovanliga bland tonårsflickor).
I själva verket är krympande kuk rena inbillningen. Jag kan till och med täka mig att du, Pegg, begriper det. Kuken krymper naturligtvis inte på riktigt (jag talar nu om slaka, inte erigerade,kukar).
GillaGilla
Ja du har inte höga tankar om min intelligens.
Och om Ullas make vet du alltså mer än vad han vet själv. Att du inte blir nominerad till något sorts alternativt nobelpris, allvetare som du anser att du är.!
Angående woowoos- träsket skrev du något i stil med likt hundar som vältrar sig i skit där..Fy fan.
GillaGilla
@Pegg: Aha, det är hundmetaforen som gör dig så ilsken?
Jag skrev så här, jag citerar:
”Däremot skulle jag vilja påstå, att ni [woowoos] har tillägnat er så kallade cognitive & intellectual vices aka cognitive laziness (tanke- och resonemangsmässig lättja). Ni skulle behöva ha någon som steg för steg kunde leda er upp ur det där jävla woowoo-träsk ni älskar att kravla runt i, en aktivitet som jag skulle vilja likna vid en hund som älskar att rulla sig i skit.” (SLUT CITAT)
ALLTSÅ: Det där är en metafor eller liknelse (något jag har lärt mig av Jesus att använda; han talade ofta i just liknelser).
Kanske har jag en egen emotionell misperception-störning här, ty jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad det är som retar upp dig så förbannat i den av mig använda metaforen. Förklara gärna.
Jag tycker det framgår mycket tydlit, att det är aktiviteten som sådan, inte dig eller någon annan woowo, som jag liknar vid hundars benägenhet att rulla sig i skit.
Är du helt säker, Pegg, på att det inte kan vara du som har den där emotionella uppfattningsförmåga-störningen som jag berör här strax ovanför i texten och i det textstycket tillskriver mig själv?
Eller är det månne hundarnas parti du tar, Pegg, och tycker att jag baktalar dem?
Men i så fall undrar jag: Vet du då inte att hundar har den egenheten? Helst rullar de sig i gräsätares bajs, sannolikt för att de därigenom kan lura eventuella bytesdjur att tro, att det inte är ett rovdjur (som hunden ju är) som smyger runt utan i stället få dem att tro, att det är ett gräsbetande (herbivort) djur (som byesdjuren sålunda inte behöver vara rädda för eller bry sig om).
Nu kommer en helt annan tanke för mig: Genom att påpeka och förklara hundars beteende för dig som jag nu gör här ovanför, kan jag få räkna med en ny salva från dig, riktad mot mig, om att jag är en jävla besserwisser, som jämt måste briljera med mitt vetande?
Det brukar tyvärr bli på det viset.
Därför vill jag fråga dig, Pegg: Är det enligt dig helt fel att använda en debatt till att (även) sprida upplysning/information om sådant som kan anses vara värt att känna till rörande det som debatteras? (Jag brukar själv kalla det för BAV- eller KAV-vetande. BAV = Bra Att Veta, KAV = Kul Att Veta.)
Jag får iag det intrycket, Pegg, att du störs MYCKET av mina försök att debattera under samtidiga kunskapsspridningsmålsättningar. Alltså: Var jag gång förmedlar kunskap, så brukar det som ett brev på posten komma en nedsättande kommentar från dig, med kunskapsförringande innehåll och gärna också innehållande en personangreppsraljerande och smädande diatrib riktad mot mig. Jag vet inte hur många gånger du har beskrivit mig som en besserwisser med stort behov av att glänsa kunskapsmässigt sett. Vet du, Pegg? Minns du?
Vart vill du egentligen komma med den sortens beskrivning(ar) av mig? Å andra sidan: Är det mig du vill beskriva på det viset, är det helt OK för mig. Så fortsätt du.
Men jag får ofta en känsla av att du, åtminstone indirekt, försöker att samtidigt prångla ut budskapet, att kunskap och vetande inte duger till att förklara den problematik som en debatt om andeväsen och ande-energier i mångt och mycket handlar om – och måste handla om, ifall man vill gå till botten med den problematik som avhandlas.
Alltså: Vill du möjligen ha sagt, Pegg, att dina privata känslor väger tyngre än det vetande, de vetenskapliga data och fakta, som jag lägger fram i debatten? Att du tycker det är fel av mig att föra in kunskap och fakta i en sådan här debatt?
Ibland misstänker jag faktiskt det, kära Pegg. Berätta gärna hur det ligger till därvidlag. Jag tror att fler än jag är intresserade av att få veta hur du ser på detta som jag just har lyft fram.
Till sist angående Ullas make. Du skriver: ”Och om Ullas make vet du alltså mer än vad han vet själv.”
Hur vet du det, kära Pegg? Har jag någonstans i alla mina långa inlägg någonsin påstått det? Var då? Visa VAR jag har skrivit det!
Såvitt jag kan minnas har jag, såsom EN av flera tänkbara hypoteser, skrivit, att det inte kan uteslutas, att förklaringen till den flygande spannen skulle kunna vara resultatet av ett så kallat practical joke. Dvs att någon människa – inte ett andeväsen – har kastat spannen i riktning mot fåtöljen.
Tycker du alltså, att det resonemanget är orimligt, Pegg? Du som själv håller på och förfäktar en hypotes som strider mot allt samlat vetande som ryms inom dagens fysik.Då måste du sålunda anse, att din egen hypotes är mindre orimlig (läs: mer trovärdig) än mitt förslag till testbar mothypotes (EN av flera möjoliga sådana), alltså att det KAN röra sig om ett practical joke (som gått snett).. Eller hur?
Hur kan du, Pegg, veta vad Ullas make har gjort eller inte har gjort, tänkt eller inte tänkt, härvidlag? Kan du se in i hans hjärna och avläsa vad han gjorde den dagen/kvällen då spannen flög genom Ullas rum och krockade mot fåtöljen?
Man kan också resonera så här: OM nu en person – inte nödvändigtvis Ullas make utan vem som helst, i princip – utför ett practical joke, då gör man som skämtare klokt i att strax efteråt avslöja det hela som det skämt det var tänkt som.
Ju längre man väntar med att avslöja sprattet som just ett skämt, desto allvarligare och ilsknare reaktion kan förväntas från den som blev utsatt för det så kallade skämtet, ty då retar den personen upp sig på att ha blivit lurad inte bara för stunden utan också för att ha blivit lúrad och gjord till åtlöje under en längre tidsperiod. Och DET gör som regel mycket mer ont ända in i hjärteroten än om sprattet avslöjas direkt.
Så en högst rimlig reaktion från en practical joke-utförare är förstås, att direkt efteråt ropa ”Surprise surprise” eller något liknande. Ju längre hen väntar med att avslöja sanningen om vad som hönt (och som missuppfattades), desto värre motreaktion kan förväntas från den som var skämtets ”offer”. Resultatet kan bli livslång fiendskap. Eller att den som sprattet riktades mot får ett psykbryt. Kanske även practical joke-utföraren mår dåligt i så fall.
Det är inte minst därför som jag är nyfiken på varför Ulla och maken redan i nuläget verkar ha haft olika sovrum. Jag säger inte att det är unikt med att gifta människor har skilda sovrum. Men det är ganska ovanligt. Jag har en läkare i bekantskapskretsen som inte delar sovrum med sin fru. Men det är av rent praktiska skäl, ity att när han är bakjour, rings det hem till honom mitt i natten för rådgivning, och då har det bedömts bättre att sova i skilda sovrum för att inte även hustrun ska behöva vakna och få sin nattvila förstörd.
Men vad är anledningen till att Ulla och hennes make sover i olika sovrum? Handlat det om störande snarkning? Eller finns det en annan förklaring, som kanske kan ha viss bäring på hela förklaringsproblematiken med den flygande spannen?
När jag nu ändå är inne på ämnet spannkastning, så vill jag än en gång tacka dig för den information du sent omsider lämnade om spannen häromdagen, Pegg.
Har du lust att svara även på dessa nya frågor om spannen?
De lyder:
1) Var stod spannen i fråga INNAN den påbörjade sin flygtur genom det rum Ulla befann sig i? Stid den på golvet? I ett skåp? Eller var/hur var den placerad inför sin flygtur?
2) Var alltså Ulla ensam i det rum, i vilket spannens flygtur ägde rum? Om inte, vilka dler fanns i samma rum? Och var fanns hennes make strax innan spannen påbörjade sin flygtur?
3) Finns det en dörröppning i den rumsvägg som vetter åt det håll till VARIFRÅN spannen kom flygande (eventuellt inflygande)?
4) Var exakt stod maken placerad när spannen kom flygande? Stid han stilla? Varför råkade han stå just där? Hade han sina händer tomma eller kånkade han kanske på tunga matkassar, en i vardera handen?
5) Kan spannen ha kommit flygande från ett håll i huset för att sedan göra en sväng/gir, så att den därefter kunde flyga in genom dörröppningen ända fram till fåtöljen? Jfr fråga 1.
6) Eller stod spannen innanför dörröppningen, så att Ulla kunde se när spannen startade och därmed följa HELA flygturen från start till mål? Om ja på den frågan, hur kan det komma sig? Satt/Stod/Låg Ulla och väntade på att något skulle hända? Dvs vad gjorde hon i detta rum, i vilket spannen krockade med fåtöljen?
7) Om ja på fråga 6, varför hade hon i så fall en gul spann stående just i det rummet? Spannar brukar väl inte höra till det ordinarie möblemanget? Så vad gjorde spannen just där, just då?
8) Om nej på fråga 6, varför stod spannen placerad där den råkade stå i själva ”startögonblicket”? Jfr fråga nr 1.
9) Bara för att understryka vikten av följande frågeställningen tilldelar jag densamma ett separat (fråge)nummer: Måste spannen någon gång under sín flygtur ha ändrat riktning för att kunna landa mot fåtöljen? Ett exempel: OM den kanske stod i farstun eller i badrummet, så kan den väl inte ha flugit RAKA spåret- den så kallade fågelsträckan – in till fåtöljen? OM spannen måste göra en eller flera svängar/girar för att nå sitt ”mål” (läs:fåtöljen), indikerar det intentionalitet (avsikt) och interaktion (växelverkan, samverkan) med kända (läs: naturliga) fysiska naturlagar Det måste rimligtvis minska sannolikheten för en övernaturlig förklaring.
10) Kan Ullas make vid den aktuella flygturstidpunkten ha stått någonstans i spannens ”färdrikting”? Om ja på den frågan: Kan det indikera att spannen antingen måste ha girat runt maken för att inte krocka med honom? Om svaret på denna fråga 10 är nekande: Hur kan då maken ha sett delar av spannens flygtur, ifall han inte stod i färdriktningen, vilket väl krävs för att kunna ha full insyn in i rummet (genom förröppningen) och kunna se fåtöljen (= landningsplatsen) .Alltså: För att kunna bevittna flygturen måste maken rimligen ha stått utmed samma färdlinje som den flygande spannen följde. Allt detta under förutsättning, givetvis, att spannen startade sin flygtur utanför Ullas rum. (och således kom in i rummet via dörröppningen (eller, möjligen via ett öppet fönster, om nu allt detta detta hände en varm sommardag). OM spannen däremot inte behövde flyga in genom dörren för att krocka med fåtöljen, se då frågorna 6 och 7 ovan.
GillaGilla
Haha, jag skulle vilja se en spann göra svängar. Det är du som fantiserar om den, inte jag. Det verkar som om den kommer att förfölja dig resten av livet.
Ja Ulla och maken har skilda sovrum vilket beror på SNARKNING.
Spannen stod i ett hörn i rummet.
De tittade på TV, vilket gör att jag antar att de satt eller låg ner. I vilket fall som helst så stod de inte och stirrade på spannen och väntade på att den skulle ta sig en flygtur.
Vad spannen gjorde i det rummet finns inget bra svar på. Händer det inte hemma hos dig att saker som egentligen borde stå någon annanstans befinner sig på ”fel” ställe? Eller är du så pedantisk att du jämt flänger runt och flyttar på saker?
Maken hävdar att både han och Ulla såg spannen komma och det irriterar honom att du ifrågasätter det. För det lär du inte sluta med vad jag har förstått. Ska vi stånga oss blodiga i huvudet om det jävla ältandet om samma sak? Du är som en kriminalinspektör som försöker sätta dit mig.
Nu tänker jag inte kommentera spannen mer, förutom det att eftersom jag själv har haft spökerier i huset och att det andra huset ligger precis intill och vi inte utesluter möjligheten att det faktiskt kan röra sig om samma ande som spökar, så får du faktiskt ursäkta att jag tror på min syster och svåger.
Jag ville från början i stort sett säga att INGEN kan veta om det finns andar som spökar, såvida man inte själv har upplevt dem. Det är INTE säkert att ALLT som är vetenskap på jorden stämmer överens med andevärlden.
Du kan aldrig övertyga mig om din åsikt, som dessutom är kryddad med allehanda elakheter. Dessutom visar flera av dina inlägg att du anser mig vara en fullkomlig idiot.
GillaGilla
Nej Ullas gubbe kom in i rummet då, varpå han tittade sen på TV.
GillaGilla
@Pegg: Jaha, det var ju en HELT ny version som nu presenteras.
Så här skrev Ulla Jansson 8 mars 2015 kl. 21:34
En rättelse till kommentaren jag skrev 7 mars kl.22.08.
Jag var i och för sig själv hemma vid tillfället då spannen kom flygande i rummet, men just då kom maken och såg det från hallen, men jag märkte inte honom (maken) förrän han klev in där jag satt.
MEN NU heter det att Ulla och hennes make satt och tittade på tv. Och såg alltihop ur samma synvinkel.
Ett tips och råd: Ska man ljuga och bluffa, gäller det att se till, att man är konsekvent.
Ulla-citatet är håmtat från https://gesusbloggen.wordpress.com/2011/12/07/katastrofsittning-med-terry-evans/
Det rådet gäller er alla tre: Ulla, maken och så du, Pegg.
BTW, Ulla har också skrivit så här: För mig är vår ande en objektiv sanning (8 mars 2015 kl. 23:03).
Och så här: Alternativa förklaringar har jag inte orkat sätta mig in i såpass att de har berört mig, eftersom de inte stämmer överens med min slutsats om vad jag har upplevt.(22 mars 2015 kl. 21:26)
Även dessa citat hämtade från samma kommentarsfäölt jag länkat till här ovanför.
Tja, har man den inställningen, då är ju fallet löst. Trots alla lösa trådändar och lommunicerade motstridiga händelseförlopp.
GillaGilla
Jag fattar inte problemet, alltså skillnaden. Ullas gubbe vet inte EXAKT var han stod när spannen kom, bara ungefär. Menar du att han genast skulle ha markerat det med en tuschpenna eller dylikt? Jag fattar inte vad det är som inte stämmer. Vad är det för fel med att titta på TV när det gäller detta? Om inte du skulle kunna ha gjort det har ju ingenting med dem att göra, eller?
Det känns obekvämt för mig att beskriva vad andra har upplevt. Om du frågar mig om tio år så lär det finnas en massa annat du hänger upp dig på. Om du t ex. frågar mig hur Ulla var klädd och jag säger att hon hade en blå tröja på sig och det sen visar sig att det var en blå skjorta hon hade, aha!! Nåt är FEL!! Ojsan.
Vad är det som är fel? Ulla skrev väl inte att hon inte tittade på TV, Eller?
Du som inte tror på spökerier, hur ska man uppföra sig om något sådant händer? Enligt dig så har det ju inte hänt!
Ulla o hennes make bor i ett litet hus, typ stuga. Där är det korta avstånd från det ena rummet till det andra.
Samma synvinkel? Hur då menar du?
Jag gillar inte att bli korsförhörd som om jag vore en lögnare eller brottsling. Det du nu skriver tyder på att du med förstoringsglas nagelfarit det jag och Ulla har skrivit så att du ska hitta nån liten skitsak att hänga upp dig.
En annan sak, hur mycket kan man kräva att en person som kommer in i rummet ska i detalj kunna redogöra för detaljer om hur han upplevde och gjorde under en sådan här händelse, som tog några sekunder.
Nej du, detta ditt sista inlägg skvallrar om att du en gång för alla vill platta till mig och du bara letat efter anledning till att göra det.
F ö, om du ligger och sover och vaknar av att det låter som om någon ligger bredvid dig och vänder och vrider på sig utan uppehåll och du tänder lampan och ingen är där, släcker lampan och det börjar igen, vad gör du? Tar skräckslaget taxi till närmaste hotell, skriker i högan sky trots att problemet inte försvinner med det, eller somnar med lampan tänd? Såvida man inte flyttar så får man acceptera spökerierna och t ex fortsätta titta på TV, eller hur? Eller Ulla och hennes gubbe skulle kanske ha stängt av TV:n, anser du.
STÖN..
GillaGilla
Att du inte fattar/förstår/inser vad problemet är, kära Pegg, är du inte ensam om. Woowoos brukar normalt inte fatta den här sortens nedbrytningar på detaljnivå, eftersom deras eget tänkande är i högsta grad generalistiskt. Dvs de hakar inte upp sig på motstridiga detaljer utan deras mantra lyder: ”Om någon omständighet dyker upp, som strider mot mitt eget woowoo-istiska trosparadigm, då är det bara att bortse från den sortens detaljer.”
Sedan är allt frid och fröjd. Fy fan för detaljister som bbnewsab. Han är avskyvärd! Han stör min sinnesfrid.
GillaGilla
Ja här visar ju Ulla/Pegg (för ingen tror väl att det inte är samma) EXAKT hur dom så populära i woo-wookretsar, personliga bevisen bara är hur man upplevt en sak – och att det tolkas, vinklas och ändras till vad och hur man själv vill ha det.
GillaGilla
Ja var och en får tro vad de vill.
GillaGilla
Javisst – och är det någon som sagt att man/dom inte får det..?
Men det är precis som du säger, tro, tro på vad dom vill.
GillaGilla
@Pegg: Menar du maken EFTER att ha upplevt en sådan händelse utifrån hallen kom in och satte sig jämte hustrun Ulla för att förena sig med henne i tv-tittandet?
Som om det de båda, från var sitt håll, hade upplevt var en helt alldaglig händelse UTAN att vara något att hetsa upp sig över?
Eller hur fan kan de efter att de sett detta hända sitta och titta på tv och mysa som om det som hänt varit den naturligaste sak i världen?
DET har jag svårt att förstå.
Jfr om man kommer hem och upptäcker att man har haft inbrott i bostaden. Hur gör folk då? Jo, de säger förstås till varandra: Kom så tittar vi på tv och myser lite. Vänta så ska jag laga till kaffe åt oss båda, så att vi kan ha en trevlig kväll.
Ja, naturligtvis är det SÅ man brukar göra, när man varit med om något skrämmande, omtumlande. och integritetskränkande.
Det är säkert bara jag, och kanske även Gesus, som skulle reagera på annat vis.
Fast jag känner ju till att samma sorts reaktionsmönster förekommer även när woowoos har sina sömnparalysupplevelser. Folk, som upplever sig ha blivit våldtagna av en demon eller annat andeväsen, kan utan vidare lägga sig till rätta i sängen efteråt i syfte att somna om. Och gör det också; somnar om alltså. Som om inget av vikt har inträffat.
Nej, det är ju den naturligaste sak i världen att bli våldtagen av en demon. Inget att hetsa upp sig för. Att jag, eller Gesus, tycker det skulle vara svårt att somna om efter en sådan upplevelse (OM den nu vore på riktigt), äsch, jag och Gesus är väl inte fullt tillräkneliga som ser och tar våldtäkter eller liknande övergrepp på fullaste allvar
GillaGilla
@Pegg: Inte ens din rättelse stämmer överens med Ullas egen version. Du skriver så här: ”Nej Ullas gubbe kom in i rummet då, varpå han tittade sen på TV.”
Ulla skriver så här: Jag var i och för sig själv hemma vid tillfället då spannen kom flygande i rummet, men just då kom maken och såg det från hallen, men jag märkte inte honom (maken) förrän han klev in där jag satt.
Ännu ett tips/råd: OM man vill göra en rättelse, se då för helvete till att det som står i rättelsen blir korrekt. Så att du slipper inkomma med en rättelse till rättelsen.
Tror du, Pegg, att din trovärdighet stiger eller sjunker efter dina senaste kommentarer?
Du får två försök på dig att gissa. JA eller NEJ.
Känner jag dig rätt, kära Pegg, kommer du förmodigen att gissa fel vid fölrsta försöket. Jag anar nämligen . fast jag kan ju ha fel, låt mig nästan hoppas på det – att du inbillar dig, att din trovärdighet kommer att öka.
Men rätt var är att den kommer att minska. Hamna nära noll.
Fast woowoos anser nog, att du har stärkt din trovärdighet efter detta débacle du själv har orkestrerat, Pegg.
Woowoos brukar ha en annan syn på verkligheten än den som gemene man – den stora majoriteten – har.
GillaGilla
Det spelar ingen som helst roll vad jag säger, du tror inte på mig ändå. Min trovärdighet har hos dig varit noll från början.
GillaGillad av 1 person
En sak jag skulle vilja veta är också det här: Om man, som Ullas make, står ute i hallen, då den gula spannen behagar göra sin snart världsberömda flygtur – jag hörde en röst säga till mig, att CNN och BBC World överväger att göra ett inslag om denna gula spann – då måste det betyda att man ser in i det rum, i vilket händelsen utspelades, genom en dörröppning.
I så fall kan man naturligtvis INTE se hela rummet (såvida det inte är pyttelitet). Frågan är hur mycket maken kan ha sett av den gula spannens flygtur.
Och Ulla – hon satt alltså och tittade på tv. När jag tittar på tv, brukar jag INTE samtidigt kunna se (läs: ha full ha koll på) vad som händer ute i periferin, utan jag har fokus på tv-skärmen (tv-bilden). Detta är ju så att säga tv-tittandets idé (= att man tittar på tv-skärmen).
Den gula spannens flygtur har uppgivits vara knappt fyra meter lång. Uppgift om hastighet saknas dock. Men också den uppgiften kanske kommer snart från Pegg?
Det skulle hur som helst vara jävla intressant att få se en skiss över var i rummet tv-soffan (?) där Ulla satt , tv-apparaten, den fåtölj som den gula flugande spannen krockade med var placerade (även i förhållande till varandra). Samt få information om varifrån spannen startade den flygtur, som avslutades med en krock mot en fåtölj.
Och sedan, när skissen över de olika objektens placering är klar, stämma av med hur mycket av allt detta man kan se, ifall man befinner sig i hallen (en benämning som jag uppfattar som ett slags förrum till tv-rummet).
Också bredden på dörröppningen skulle vara intressant att få veta. Samt exakt var i hallen maken råkade befinna sig, när poltergeistfenomenet inträffade.
Sedan är det bara att ta fram en linjal och undersöka hur pass mycket av det påstådda händelseförloppet som man kan se från en utkikspunkt ute i hallen. Ju längre bort från dörröppningen vittnet befann sig, desto mindre kunde han se av händelseförloppet.
Dessutom – och även detta är viktigt – måste ju observatören ute i hallen veta vad han ska rikta sina ögon mot. Befinner man sig i ett förrum (en hall), är det faktiskt inte självklart, att man har allt fokus riktta mot det som händer i ett angränsande rum.
Så den intressanta frågan är hur mycket observatören ute i hallen egentligen kunde se från sin utkikspunkt.
Jag tycker det ligger nära till hands att postulera, att vi här kan ha med så kallade false memories (falska minnen) att göra. Dvs OM man pratar med andra vittnen (i detta fall Ulla) strax efter att händelsen ägt rum, så visar minnesforskningen ENTYDIGT, att ju mer vittnena pratar med varandra om vad som egentligen hände, desto mer lika varandra blir de respektive vittnesmålen innehållsmässigt sett.
Samma misstag begicks efter mordet på utrikesminister Anna Lindh (i september 2003). Alla vittnena var naturligtvis skärrade av vad de sett och varit med om. Så något ljushuvud (?) bland dem kom på att vi kan väl gå tillsammans till ett kafé i närheten av mordplatsen och prata igenom vad vi såg och hörde.
Och då gick det naturligtvis som man kan förvänta sig. De enskilda vittnenas minnesbilder blev påfallande lika varandra både vad gäller det som faktiskt inträffade (= det som övervakningskamerorna noterade) och med avseende på helt ovidkommande OCH felaktiga detaljer.
Polisen hade en hel del problem med vittnen som påstod sig ha sett samma men bevisligen felaktiga saker.
Så här efteråt anser minnesexperterna, att denna höga samstämmighet mellan vittnena – också om helt felaktiga detaljer kring mordets tillvägagångssätt och gärningsmannens utseende – sannolikt har att göra med att de här vittnena drog i väg till samma kafé för att där ”prata ut” om händelsen.
Kan detta ha någon bäring på Ullas och hennes makes ”vittnesmål”? Givetvis! Även de torde väl ha pratat om denna bisarra händelse efteråt, åtminstone i någon reklampaus eller i skarven mellan två tv-program.
Fast är man woowoo, tror jag att man har svårt att begripa detta som jag nu lyfter fram som en vittneslikriktningsmekanism.
Min erfarenhet av woowoos är att enligt dem så är varje litet minne nedtecknat, som hugget i sten (för att tala metaforiska).
I själva verket förändras minnen varje gång man hämtar fram dem ur minnesgömmorna inuti hjänan. Minnen präglas av den sinnesstämning man har när minnena plockas fram (are retrieved). Så om ett glatt minne plockas fram en dag när man är ledsen och nedstämd, kommer detta glada minne, när det ”ställs” tillbaka i hjärnans minnesarkiv, att bli mindre glatt än det varit dessförinnan.
Men detta som jag nu berättar om är ju vetenskapliga fakta, evidensbaserade, vidimerade samt kända sedan länge. Och eftersom woowoos håller sig till sina subjektiva sanningar, är de tyvärr sällan intresserade av vetenskapsnyheter, särskilt inte sådana som strider mot deras egna woowoo-istiska bullskit-trodparadigm.
Fast det allra mest bisarra är förstås det som jag nämnde i en annan kommentar här ovanför. Dvs varför så få kvinnor (eller män), som upplevt att de blivit våldtagna i samband med att de vaknar till medan de ligger i sin säng, ringer till polisen och gör en polisanmälan.
Det handlar ju här om flera olika brott. Våldtäktsmannen måste ha smugit sig in i bostaden olovandes. (kanske genom brevinkastet eller nyckelhålet, vad vet jag därom? Skador på ytterdörrens lås finns inte, men på något vis måste de ha kommit in i bostaden). Här har vi att göra med hemfridsbrott och inbrott. Och så har vi detta med att gärningsmannen våldförsig på ett offer, som legat och sovit i sin säng. Här kan vi tala om sexuellt ofredande och/eller fullbordad våldtäkt eller åtminstone försök till våldtäkt.
Det rör sig alltså om brott som i värsta fall kan ge flera års fängelse. Men offret väljer kanske 99 gånger av 100 att bara rätta till kudden i sängen för att sedan göra allt hen kan för att somna om och kunna få sova vidare.
Bisarrt och konstigt. Javisst. Fast för woowoos är detta tydligen en helt naturligt beteende. Våldtäkt – vadå? Än sen? Varför skulle man reagera på det, om man är sömnig och vill få sova vidare?
GillaGilla
Detta sista visar visar att du älskar att vräka ur dig sofistikerade elakheter, för att sedan, enligt min erfarenhet, skylla på metaforer om man tar illa vid sig. Du är faktiskt avskyvärd.
GillaGillad av 1 person
Hur ska man kunna veta spannens hastighet?
Hemma hos mig är TV:n nästan alltid på om jag är hemma.Det är många som har det så.Om andra anser att det är fel så skiter jag fullständigt i det. Om en spann kommer farandes, behöver man då stänga av TV:n? Räcker det inte med att minska ljudet för att diskutera vad som hänt?
GillaGillad av 1 person
Fast det vet jag inte om de gjorde, jag har inte frågat dem.
GillaGillad av 1 person
@Pegg: Säg mig, kära Pegg, är du ett Jehovas vittne? Om inte, är du kanske medlem i annan sekt?
Om inte heller det, så undrar jag: Du har inte övervägt att starta en helt egen sekt? Kanske med namnet Peggs Andetrosekt?
Du skulle behöva ett forum, typ en alldeles egen sekt, att sprida dina sekteristiska resonemang i, och där medlemmarna inte ifrågasätter dig, dina påstådda upplevelser eller resonemang och tolkningar.
GesusBloggen är helt klart fel forum för dig. Här blir du ju drabbad av avskyvärda mig så fort du skriver något med bäring på din andetro och/eller annan liknande bullskit-tro, som du försöker att prångla ut.
GillaGilla
Ja du, det fanns en tid för ett tag sen, då jag visste precis vad jag gjorde på den här bloggen. På sistone har jag försökt dra mig ur, men känt mig angripen av dig, inte bara på ett elakt vis utan även av rena felaktigheter, så jag har inte kunnat låta bli att svara ”en sista” gång.
Nej jag är inte ett Jehovas vittne, men funderar på att lära min häst prata portugisiska… Det du!
GillaGillad av 1 person
Låter som ett spännande woowoo-projekt! Ser fram emot en lägesrapport så småningom, kära Pegg.
GillaGilla
@Pegg: Spannens hastighet har stor betydelse i sammanhanget – det inser nog alla utom just woowoos själva.
Ett par funderingar och tankeexperiment:
1) Låt oss antaga att spannen rörde sig mycket fort, säg som en gevärskula. (ande-energi böra vara kapabel till slikt).
Om Ulla då sitter och tittar på tv och har blicken riktad mot tv-rutan, vilket man oftast har då man sitter framför tv:n och tittar, då hinner hon näppeligen bli vittne till själva spannflygfärden i sig. Hon skulle rimligtvis inte ha reagerat förrän hon hörde det ljud som spannens krock med fåtöljen åstadkom, kanske med påföljande skrammel när den flygande spannen mötte golvytan.
Det vi vet om Ulla är att hon satt och tittade på tv. Och att hon INTE hade ögonen riktade mot spannens ursprungsplacering/startposition som om hon förväntade sig, att något spännande, intressant och skrämmande skulle hända. Händelsen med den flygande spannen var INTE förväntad enligt Pegg.
OM spannen då upptäcks liggande (eller stående) på golvet nära fåtöljen, säger det inte ett jota om vad den spannen har varit med om, innan Ulla gör denna upptäckt.
Och maken, som befann sig i hallen på väg in i rummet kan rimligen inte heller han ha hunnit se något av spannens flygtur.
2) Några funderingar kring hur man kan uppskatta spannens flyghastighet:
Hur långt spannen studsat bort från fåtöljen efter kollisionen med densamma kan ge oss en vink om spannens flyghastighet. En mycket hög flyghastighet borde ha lett till att fåtöljen i samband med kollisionen förflyttades från sin originalposition. Inget har dock nämnt något om någon fåtöljförflyttning eller anfört den omständigheten som bevis på att spannens flygtur har ägt rum i sinnevärlden. Så vi måste förutsätta att fåtöljen inte flyttade på sig i samband med att spannen krockade med densamma.
Likaså: Vid tillräckligt hög flyghastighet borde – nej, måste – spannen vid krocken ha demolerats, dvs gått sönder, ”skrynklats ihop” och åtminstone spruckit. Inte heller en sådan omständighet har åberopats som bevis för att spannens flygtur har ägt rum på riktigt.
Härav följer att det mest sannolika är att spannen inte kunnat hålla någon högre hastighet under sin påstådda flygtur. Låt oss därför, för enkelhetens skulle, postulera, att spannen rörde sig i promenadtakt. Dags att gå vidare till punkt 3.
3) Om vi postulerar att spannen under sin påstådda flygtur rörde sig i relativt maklig takt, typ promenadhastighet, då gäller följande:
Låt oss utgå ifrån en promenadhastighet på 1 meter i sekunden. Det motsvarar 3.600 meter i timmen = 3,6 km/h. En sådan hastighet kan få spannen att förflytta sig 1 meter per sekund. Eftersom spannens förflyttning har bedömts vara 3,5-4,0 meter, skulle den i så fall ha befunnit sig i luften i 3,5 till 4 sekunder. Kanske ännu kortare tid, ty det åtgår extra energi för att starta och göra ett så kallat lift-off. (Jfr hur svanar liksom springer på vattenytan, med flaxande vingar, för att accelerera och kunna lyfta.)
Om man då, som Ulla, sitter och tittar på tv, och har blicken riktad mot tv-skärmen, är det fortfarande högst osannolikt, att hon har kunnat följa spannens flygtur. Det krävs ju något som får Ullas uppmärksamhet att flyttas från det som händer på tv-skärmen till annan del i rummet. Det är extremt sällsynt att man märker något nytt redan under pågående sekund nr 1. Hjärnan behöver tid på sig att medvetandegöra det som ens icke-medvetna kan ha reagerat på.
En sådan medvetandegörandeprocess i hjärnan kan ofta ta ett antal sekunder. Vilket innebär att när man väl på medveten nivå reagerar på en kortvarig händelse, så har denna händelse redan hunnit äga rum (= avslutas). Vad den medvetna hjärnan då får göra är att tillhandahålla en tolkning åt jaget (self, självet) av vad det egentoigen var som hände. Ett exempel: Om jag hör ljud från kökets diskbänk, hinner jag inte reagera på det ens om jag sitter vid köksbordet. Men om jag reser mig upp och går fram till diskbänken, kan jag, som regel, se hur relativt nydiskade objekt i torkstället har rasat och ändrat läge. Och jag drar slutsatsen. Det måste ha varit det raset som åstadkom det konstiga ljudet. Fast vore jag en woowoo, skulle jag kanske dra lsutsatsen, att här har jag en ande i köket som vill kommunicera med mig. Kan undra vad denna ande vill säga till mig?
Alltnog, inget nämns i vittnesmålet om att den gula spannen åstadkom ett vinande (e.d.) ljud under sin luftfärd, något som ju skulle kunna dra till sig Ullas uppmärksamhet. Frånvaron av ljud från spannen stärker sunsättet att Ulla inte hade anledning att reagera på att det fanns en flygande spann i rummet.
Det mest sannolika är givetvis att Ulla egentligen blott bevittnat hela det påstådda händelseförloppet så att säga i efterhand och såkunda ställts inför ett slags fait accompli (fullbordat faktum) – typ att hon noterat att det ligger, eller står, en gul spann nära en av rummets fåtöljer och att hon inget minne av att det stod/låg en gul spann just där lit tidigare, då hon gick in i rummet för att titta på ett tv-program.
Av denna minnesbild (läs fjäder) kan sedan en fantasifull historia vävas samman om att spannen förstås måste ha flugit fram till fåtöljen, ty där ska det ju, i normala fall, inte finnas någon gul spann, vare sig stående eller liggande sådan.
Av denna ”fjäder” har sedan en hel ”höna” konstruerats, designad efter den primering (priming) som den fantasiproducerade hjärnan har haft, kanske sedan barnsben. Inget sägs, sålunda, om att Ulla före denna úpplevda händelse varit en glödande ateist (och andeväseförnekare), som jag, och att hon efter denna upplevda händelse skulle ha bytt fot och plötsligt blivit en lika hängiven andetroende.
För makens del är det äen i detta scenario/alternativ bekymmersamt, alltså om spannens förmodade flyghastighet varit låg; i mitt exempel uppskattad ca 1 meter i sekunden.
Enligt vittnesmål från Ulla själv i mars 2015 vet vi, att när Ulla upplevde detta med spannen så var hon ensam i rummet. Men, påpekar hon, maken var PÅ VÄG IN I RUMMET men befann sig fortfarande i hallen då detta ska ha inträffat. Om jag har förstått saken rätt, klev maken in i rummet INTE före utan snarare EFTER att denna påstådda händelse ska ha utspelat sig (eller möjligen i samma ögonblick som den gula spannen landade). Han blev följaktligen inte vittne till själva flygfärden utan det han såg var en gul spann som låg (eller stod upprätt) på golvet intill fåtöljen.
Jag upprepar: Om nu Ullas vittnesmål är korrekt, såg maken sannolikt inte spannens påstådda flygtur. Han såg sannolikt enbart en gul spann befinna sig intill fåtöljen, liggande eller stående där på golvet.
ALLTSÅ: Om man befinner sig i en hall, ett förrum, och är på väg in i ett annat rum, är det som regel inte mycket man kan se av det som finns i – eller som försiggår i – det rum som man avser att besöka.
4) Låt oss göra detta tankeexperiment: Vi antar återigen att spannens hastighet motsvarade 1 meter i sekunden, dvs vanlig promenadhastighet (= 1 meter i sekunden). Då bör följaktligen maken ha befunnit sig ca 4 meter från dörröppningen, ifall vi antar att han också höll motvarande promenadtakt.
Nu ber jag alla klentrogna woowoos, inklusive Pegg, Ulla och Ullas make, att själva genomföra följande test i sina hem.
Gå och ställer er ca 4 meter från en dörröppning inne i er egen bostad. Kontrollera hur mycket ni kan se av allt det som finns i det andra rummet (det som ska till att besökas). Det kan inte vara mycket som ni kan se därav.
Flytta er 1 meter närmare dörröppningen (= under motsvarande tidsperiod har spannen alltså varit i väg på sin flygtur i 1 sekund = 1 meter). Nu befinner ni er alltså ca 3 meter ifrån dörröppningen. Hur mycket ser ni då av rummets inre och vad som händer där inne?
Flytta er 2 meter närmare därröppnngen. Nu befinner ni er alltså ca 2 meter ifrån dörröppningen. Hur mycket ser ni då av rummets inre och vad som händer där inne? Spannen har nu hunnit flyga i 2 sekunder = 2 meter = halva luftfärdens totallängd.
Flytta er 3 meter närmare dörröppningen. Nu befinner ni er alltså ca 1 meter ifrån dörröppningen. Hur mycket ser ni då av rummets inre och vad som händer där inne? Spannen har nu hunnit flyga i 3 sekunder = 3 meter = 75 procent av luftfärdens totallängd.
Flytta er nu 4 meter närmare dörröppningen. Nu befinner ni er alltså intill själva dörröppningen men har ännu inte passerat tröskeln. Hur mycket ser ni då av rummets inre och vad som händer där? Spannen har vid det laget hunnit landa (= spannens påstådda flygtur är avslutad) .
Om vi antar denna promenadliknande hastighet hos spannen, kan alltså maken, I BÄSTA FALL, bevittna själva landningen UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT han vet vartåt han ska rikta blicken, när han når tröskeln till rummet. I sämsta fall blir han uppmärksammad av hustrun Ulla, som, kanske, ropar:
”Titta där! Såg du? Där vid fåtöljen ligger (eller står) en gul spann. Den måste ha flugit dit, för där ska det normalt inte stå någon spann.”
Och maken kanske svarar sin fru: ”Nej, jag var på väg hit in men hann tyvärr ingenting se. Men nu ser jag hur klart som helst, att det ligger (eller står) en gul spann på golvet invid ena fåtöljen. Och där brukar det ju inte finnas någon spann i normala fall. Menar du att den flög dit, käresta hustru min?
Varpå Ulla, kanske svarar, sin make: ”Ja, den måste ha flugit dit. Hur i all världen kan den annars ha hamnat just där på golvet intill fåtöljen?”
5) SAMMANFATTNING: Jag har nu presenterat två ”extremscenarier”: ett i vilket spannens flyghastighet antas ha varit hög (alternativ 1 ovan). Då kan maken absolut inte ha sett någonting. Dvs Ulla är enda vittnet till det som hon själv påstår sig ha sett.
Om spannens hastighet däremot var låg, typ promenadtakt, kan maken I BÄSTA FALL ha blivit vittne till spannens landningsmoment intill fåtöljen. Men fortfarande inte ha kunnat se något av den påstådda/förmodade flygfärden.
6) Det allra mest sannolika är naturligtvis, att maken inte sett någonting av spannens påstådda flygfärd utan blivit uppmärksammad på alltihop av hustrun Ulla om att det ligger (eller står) en gul spann invid ena fåtöljen. Och DET kan han ju inte förneka. Men HUR spannen hamnat just där, det vet han ingenting om. Och är nu maken också en woowoo, så lär han inte finna Ullas förklaring till varför spannen hamnat just där (intill fåtöljen) det minsta orimlig eller konstig. Det vill säga: Maken har inga problem med att instämma i Ullas förklaring och införlivar lätt som en plätt densamma i sitt eget woowoo-istiska trosparadigm utan att på något vis ifrågasätta förklaringens rimlighet. (Ty just så fungerar en woowoo-istisk hjärna.)
Och på den vägen är det. Av en fjäder har det sålunda blivit en höna. Något som kan förklara varför de båda – och numera också Pegg – uppenbarligen ser Ullas egen förklaring till spannens placeing som den naturligaste sak i världen och inget att hetsa upp sig för. Lika lite som de som upplever sig ha blivit våldtagna eller klösta av ett andeväsen i samband med ett uppvaknande ur sin sömn får för sig att närmare utreda hur gärningsmannen kunnat ta sig in i bostaden – och än mindre ringer de till polisen och anmäler våldtäkten. Utan de nöjer sig med att rätta till kudden coh sedan försöker de att somna om för att sova lite till, kanske tills väckarklockan ringer och väcker dem.
(Apropå dessa riv- och klösmärken som demonen åstadkommer. Varför finns inte de kvar efteråt? Eller gör de? Varför då inte polisanmäla och låta klösmärkena verifieras av läkare, så att de kan användas som bevis utifall att polisutredningen leder till att en misstänkt gärningsman kan häktas? Och om man nu tror på andeväsen, varför inte anlita en demonutdrivare? Det finns faktiskt exorcister verksamma även här i Sverige! Vore inte det bättre än att överväga att anlita ett så kallat medium med goda kontakter med andevärlden? Kanske ett medium med så goda kontakter med andevärlden, att hen helt sonika kan placera ena tummen mot sitt ena öra och samma hands lillfinger mot sin mun och sedan ringa upp Ted Gärdestad där hans ande lever på ”Andra sidan”? Kanske Ted kan förklara vad anden kan ha avsett att kommunicera till Ulla med den gula spannens flygtur i hennes bostad?
GillaGilla
Haha vad du svamlar. Tycker du borde gå till farbror doktorn och be att få något att sova på för att få ro från spannen.
GillaGillad av 1 person
@Pegg: Tack för dina omtankar, kära Pegg:
I skrivande stund har jag dock absolut mer fokus på ditt nya woowoo-projekt: det om att du ska lära din häst portugisiska.
Jag har frågor som:
1) Har din häst uttryckt önskemål om att få lära sig just portugisiska?
2) Eller är det du som har bestämt, över hästens huvud, att det är just portugisiska den ska lära sig?
3) Är det tänkt att hästen ska enbart förstå portugisiska? Eller ska den också kunna tala och skriva detta språk?
4) Kommer de gula spannens ande att vara dig behjälplig i detta projekt, Pegg?
5) Var har du själv lärt dig portugisiska? För du menar väl inte att du ska lära din häst ett språk som du själv varken förstår eller kan tala/skriva?
GillaGilla
Haha. Som svar på fråga 5, Till största delen i Portugal. Men svenska vore ju enklare, men inte lika roligt. Tror inte den gula spannen har någon ande. Jag anser att spannen kastades av en ande. Trodde att det hade framgått.
Det spelar ingen roll vad jag skriver om spannen, du tror inte på det ändå. Inte blir det precis lättare av att du tror att Ulla och jag är samma person. Men om man sätter sig exakt där Ulla satt när spannen kom, så anser ju jag att synfältet är så helt öppet, att det inte skulle vara några problem att se hela spannen hela vägen.OM det skulle ta en sekund eller två, eller tre innan man TAR IN vad man just sett, så gör inte den saken att det inte har skett. När det gäller Ullas gubbe är det svårare att beräkna hur mycket av färden han sett eller missat.Tror du inte att vi har ältat detta sinsemellan? Han har däremot inte delat upp allt i millisekunder, som du verkar mena är A och O, där han i sin hjärna stoppat förloppet flera gånger för att memorera exakt hur och var han hade sina fossingar i förhållande till spannens färd. Förloppets hastighet klarar vi heller inte av att beräkna på annat sätt än att det gick tämligen fort, men inte på ett våldsamt sätt, snarare som om ett barn sparkat iväg den som en fotboll och alltså inte någon vuxen fotbollspelare som Zlatan Ibrahimovic. Detta lär du säkert inte svara på, men det följande är en intressant fråga. Om du står någonstans i ditt hem och det händer att något rör sig i närheten, en katt promenerar på golvet t ex och du inte precis har blicken på katten där den går, utan strax intill, betyder det att du då inte kan lägga märke till katten? Det kallar jag tunnelseende, vilket man i och för sig kan ha, men oftast har man det inte.
Maken kanske säger, Ulla kanske säger, så dumt. Det är ju du som fantiserar.
Ibland driver du och jag med varandra, med varierande innehåll av skämt och elakheter. Det är tragiskt. Och så meningslöst. Vi kommer ju ingen vart. Därmed är spannen ett avslutat kapitel för mig.
Eftersom jag inte har någon erfarenhet av demoner, som inte är samma sak som andar, så kommenterar jag inte sådant trams.
Du anser att jag uppför mig som om jag är med i en sekt. Det anser inte jag. Du uppvisar däremot vissa likheter, nämligen fanatism. Du fattar inte att det är skillnad på att 1. ha upplevt en ande (inte jättekul precis) och 2. att flumma runt och mässa andetro bland folk och dyrka medium.
Själv hör jag till kategori 1. Och hör och häpna, jag anser mig vara fullkomligt normal.
GillaGilla
”Och så meningslöst. Vi kommer ju ingen vart.”
Jodå, bbnewsab visar så bra, igen och igen vad det handlar om – men du får inte in det..!
GillaGilla
Och vice versa.
GillaGilla
Noop
GillaGilla
Jag PRÅNGLAR INTE ut andetro, vilket ju förresten är helt meningslöst här, men jag gillar inte att bli hånad, så det är bl a därför jag har kommit med inlägg, där jag också har försökt säga att det kan vara skillnad på andetro och andetro.
GillaGilla
@Pegg: För ovanligheten skull vill jag berömma dig! Jo, jag menar vad jag skriver.
Du har nämligen, för en gångs skull, lyckats tillföra några intressanta och därtill högst relevanta data om den gula andestyrda/andekastade spannen och dess hastighet. Fast det skulle förstås inte ha skadat, ifall du hade preciserat dig ytterligare. Men ni woowoos har ju svårt med att precisera er. Vaghet och luddighet är era kardinalrecken, tyvärr.
Alltnog, du skriver så här: Förloppets hastighet klarar vi heller inte av att beräkna på annat sätt än att det gick tämligen fort, men inte på ett våldsamt sätt, snarare som om ett barn sparkat iväg den som en fotboll och alltså inte någon vuxen fotbollspelare som Zlatan Ibrahimovic.
Lite vagt såtillvida att det inte framgår vad du menar med ett ”barn” eller med en boll som för sig ”tämligen fort”. Men det är ju, kort sagt, vad man kan förvänta sig av woowoos, så det är inget att hetsa upp sig över.
Barnet kan ju vara allt från en treåring till en, säg, 15-åring. Och beroende på ålder, och talang, kan barn säkert skjuta en fotboll med olika kraft och därmed också ge bollen olika hastighet.
Så, kära Pegg, kan du precisera dig och nämna vad du menar med ”barn” och ”tämligen fort”, vore det utmärkt.
Låt mig dock lite självsvåldigt placera barnet i mitten av det av mig föreslagna intervallet mellan 3 och 15 år Då hamnar vi på 9 år.
En 9-åring kan nog i de flesta fall skjuta i väg en boll, så att den går ”tämligen fort”.
Men hur fort är då Peggs beskrivning ”tämligen fort”?
Vi vet att Zlatans bollskotthastighet har uppmätts till runt 110 km/h. Utifrån det värdet, tycker jag att en rimlig uppskattning av spannens hastighet kan belöpa sig till, säg, ca en tredjedel av den fart Zlatan kan få på en fotboll att röra sig med, Låt oss för enkelhetens skull säga 36 km/h (det blir lättare att räkna då; se nedan).
I tidigare inlägg har jag utgått ifrån en promenadhastighet om 3,6 km/h, vilket motsvarar 1 meter/sekund. Du, Pegg, har i tidigare inlägg uppgivit, att spannen färdades i luften mellan 3,5 och 4 meter. I så fall bli spannens tid i luften, utgående från dessa uppgifter, 3,5-4,0 sekunder (= promenadhastighetshypotesen).
Men OM nu spannen färdades ”tämligen fort” (enligt dig, Pegg) och OM vi antar att ”tämligen fort” kan anses motsvara en tredjedel av Zlatans skotthastighet (på ca 110 km/h), då hamnar vi på, lite avrundat (för att göra resonemanget tydligare), på 36 km/h.
Detta är ”exakt” 10 gånger fortare än makens uppskattade promenadhastighet på 3,6 km/h. Och det betyder också, att spannens flygtur på 3,5-4,0 meter måste ha gått på 0,35-0,4 sekunder (= Peggs ”tämligen fort”-hypotes).
Detta leder till att följande slutsatser är högst rimliga/sannolika att dra:
1) Att maken, som enligt vittnesmålsuppgift befann sig i hallen (ett förrum till det rum i vilket spannen gjorde sin flygtur), skulle ha sett spannens flygtur med egna ögon är extremt osannolikt. I den mån han upplever sig ha sett något av spannens flygtur, så är det väsentlgt mycket sannolikare, att det i så fall rör sig om efterhandskonstruktioner (jfr falska minnen), åstadkomna genom massor av diskussioner på gula spannen-temat mellan Ulla och maken (du skriver ju själv, Pegg, jag citerar: ”Tror du inte att vi har ältat detta sinsemellan?”
Precis, Pegg, det är just det jag tror och utgår ifrån i mina resonemang. Och som du nu bekräftar; så stort tack för även den informationsbiten! Det är just på det viset som falska minnen skapas.
Så synsättet/påståendet att maken skulle ha bevittnat sjläva flygturen är högst osannolikt.
2) Återstår så det enda vittnet, alltså Ulla själv. Hon satt och tittade på tv, när den aktuella händelsen inträffade.
Tittar man på tv. är det mest sannolikt, att hon hade sina ögon riktade mot just tv-rutan.
Notera nu vad jag kommit fram till ovan, nämligen att spannens flygtur bör ha varat i, enligt mina antaganden, 0,35-0,40 sekunder. Det är en mycket kort tid för att ett vittne ska kunna dels uppfatta ATT något sker och dels förstå VAD det är som sker.
Alltså: OM man, som Ulla, sitter och tittar på tv och har ögonen riktade mot tv-rutan, och OM det händer något ute i det ena ögats synfälts periferi, då tar det, om händelsen dessutom är oväntad, MER ÄN 0,35-0,4 sekunder att medvetandegöra den informationen från det ögat. Och ett medvetandegörande krävs för att man, vilkemässigt, ska kunna rikta om blicken. Dessutom åtgår det viss tid för att kunna exakt lokalisera det där oväntade som äger – just ägde – rum.
Detta hinns INTE med på 0,35-0,4 sekunder. Allt detta – de beskrivna delmomenten – tar längre tid än 0,35-0,4 sekunder att uppnå.
Så minst ca 99 procent – dvs i praktiken ALLT – talar för att det som Ulla i bästa fall kunde ha hunnit notera var ett fullbordat faktum, dvs hon tittade förhoppningsvis åt rätt håll till direkt, men innan hon hade medvetandegjort och klargjort för sig själv VAD det egentligen var hon skulle leta efter, då var spannens flygtur över. Det enda som Ulla rimligen kunde se var en gul spann, som alltså låg (eller stod upprätt) på golvet invid en fåtölj. Med andra ord: Hon måste av allt att döma ha ställts inför fullbordat faktum. Vad hon kunde se var en gul spann invid fåtöljen. Hon kan rimligtvis INTE ha hunnit se om den gula spannen dessförinnan gjort en flygtur eller inte.
Eftersom det är ovanligt med att ha/se en gul spann stå intill en fåtölj i ett tv-rum (vardagsrum?), är det lätt att tänka sig, att Ulla då drar den här sortens slutsats: ”Jag såg något i ena ögonvrån, och nu ser jag en gul spann där intill en fåtölj. Kan det vara så, att det var den spannen jag såg (eller hörde)?”
Och Ulla kan mycket väl ha fortsatt sitt funderande så här: ”I så fall måste den gula spannen nog ha flugit dit, ty där ska normalt sett INTE stå någpn spann, och jag kan inte minnas, att jag eller någon annan, har placerat en gul spann just där intill fåtöljen.
NU FÖLJER MITT FÖRSÖK TILL FÖRKLARING till det som tas upp här ovan i mitt inlägg:
Allt detta som har beskrivits (och som har underbyggts av försök till timliga sannolikhetsresonemang) är, om mina grundantaganden/förutsättningar inte är helt felaktiga, ett TYPEXEMPEL på hur man av en fjäder konstruerar en hel höna.
Det mest sannolika scenariot (grundat som det är på mängder av neurovetenskaplig forskning) här är, att Ulla sannolikt har primerat (”primed”) sin hjärna till att acceptera/bejaka samt (för egen del) absolut tro på förekomst av spökerier/spöken i bostaden sedan långt tidigare.
Dvs hon har sannolikt låtit övertyga sig själv om att det spökar i det hus hon bor i. Och då ligger det naturligtvis nära till hands för hennes hjärna att välja en tolkning (av gula spannen-händelsen) som stämmer överens med denna primering av hjärnan.
Sett mot den bakgrunden är det lätt att förstå, att Ulla, inför sig själv, väljer att förklara det hela med att den gula spannen måste ha flugit dit till fåtöljen, sannolikt kastad dit av ett andeväsen (= ett s k poltergeistfenomen). Den sortens synsätt är HELT i linje/överensstämmelse med hur hon har primerat (läs: ”förberett” sin hjärna på hur liknande upplevelser ska tolkas) sig själv och sin hjärna.
OM då maken också tror att huset är hemsökt av spöken (andeväsen), ligger det förstås nära till hands att tro, att de båda tillsammans har förstärkt (”reinforced”) varandras woowoo-istiska bullskit-tänk/tro på att det ”naturligtvis” finns andeväsen som vistas och manifesterar sina ”konster” i Ullas och hennes makes gemensamma bostad. Detta är något som vi känner igen från tv-serien ”Det okända”, då de som anser sig vara utsatta för spökerier uttalar sig framför tv-kameran.
Till sist några tankar om hur våra ögon fungerar. Först detta:
Ögonen registrerar ett skeende i vår omgivning, men det är ALLTID hjärnan som tolkar vad detta skeende kan tänkas vara för något.
Hjärnan har i detta tolkningsarbete till sin hjälp olika mallar att tillgå och jämföra med. Dessa mallar är delvis medfödda (jfr CG Jungs idéer om arketyper) och delvis förvärvade/inlärda (= åstadkomna genoim primering, ”hjärntvätt”, av hjärnan), inte sällan från tidig barndom.
Förvärvade (= Inlärda) tolkningsmallar kan sålunda förklara varför en person som har primerat sin hjärna till att tro på utomjordingar tycker sig uppfatta (”se”) just utomjordingar. I exakt samma situation skulle kanske andra personer i stället anse sig ha uppfattat (”sett”) änglar, allt medan åter andra individer menar att de tyckte sig uppfatta (”se”) demoner. Och så vidare.
Alltså: I Ullas fall torde det sålunda handla om primering av hjärnan på så vis, att allt oförklarligt som händer i hennes omgivning, antingen inne i hennes hus eller annorstädes, kan skyllas på och förklaras med andeväsen.
Ögats synreceptorer utgörs av stavar eller tappar.
Tapparna finns i mitten av näthinnan. De möjliggör detaljseende och får oss att registrera färger. För att fungera kräver de ganska starkt dagsljus.
Stavarna, däremot, fungerar som bäst i halvmörker. Ju längre ut i periferin man kommer från näthinnans centrum, desto talrikare blir stavarna.
De här synreceptorerna (som kallas för stavar) reagerar på även extremt små ljusskiftningar i omgivningen. Det kan faktiskt räcka med att en fågel flyger förbi utanför ett fönster för att denna fågel under bråkdelen av en sekund ska kunna ”dölja” solen och alltså påverka ljussättningen i det rum som är beläget innanför fönstret. OM det då sitter en person i det rummet, kan hen med sina stavar ute i ögonvrårna uppfatta denna extremt lilla ljusskiftning/ljusförändring.
Vad som då inträffar är att dessa stavar skickar då en (elektrisk) signal in till hjärnans thalamus (en speciell del av hjärnan, på svenska kallad ”synhögen”, som kan liknas vid en receptionsdisk).
Där förses synmeddelandet från stavarna med en ”arbetsorder” (t ex: ”Vänligen berätta för hjärnans jag/self/själv vad detta kan vara för något spm vi stavar i ena ögats ögonvrå har sett”?), varefter hela informationspaketet prompt skickas vidare till syncentra för handläggning och tolkning av nervceller därstädes.
Det är här som de av mig nyss beskrivna tolkningsmallarna kommer in i bilden. Dessa kan beskrivas som arbetsbesparande genvägar för hjärnans handläggarneuroner att använda sig av, så att hjärnan inte ska behöva lägga ned alltför mycket tid på varje enskilt synintryck, hörselintryck, känselintryck, smakintryck, luktintryck etc som hela tiden bombarderar och når hjärnans thalamus för att sedan därifrån skickas vidare till olika (handläggnings- och tolknings)centra runt om i hjärnan.
Förr i världen, för inte så länge sedan, sågs sådana här ljusskiftningsförändringar jag just har beskrivit såsom åstadkomna av diverse oknytt, allt från hustomtar och vättar till älvor, troll och spöken (avlidnas själar).
I dag finns det inte så många, här i vårt land, som använder sig av just den sortens tolkningsmallar, vilka leder till slutsatsen, att ljusförändringen måste ha åstadkommits av just tomtar, älvor, troll eller dylikt. (Alientro kan ses som en variant på andeväsentro.)
Men av olika skäl lever just andetron kvar, så då kommer förstås just den tolkningsmallen att ianspråktas titt som tätt, framför allt om man är en woowoo, i vars världsbild det är helt naturligt, att det finns ett afterlife, där avlidnas själar kan fortsätta att leva vidare, fast nu i en andlig dimension.
På sant woowoo-manér blir naturligtvis inte denna andliga dimension blir närmare definierad. Men ingen kan väöl förneka, att det låter helt jävla flott med ett begrepp som ”dimension”. Det sänder signaler om att användaren måste vara väl bevandrad i den vetenskapliga fysikens terminologi och begreppsvärld.
Fast om man, som i poker, begär syn, kommer man att upptäcka, att woowoon står där med brallorna nere längs med anklarna, ity att en woowoo INTE kan närmare definiera vad hen egentligen menar med begreppet ”dimension”. Utan förklaringen brukar som regel stanna vid: ”Men du måste väl ändå kunna hålla med mig om att det inte kan sägas vara helt omöjligt att det förhåller sig på det viset, att det finns dimensioner även i en andevärld och att dessa dimensioner i så fall kanske skiljer sig från den fysiska verklighetens dimensioner?”
Visst har woowoos rätt därvidlag, dvs vem kan säga att den sortens förklaring hen just presterat är helt omöjlig? Ingen kan hävda det. Fast därmed är frågan egentligen meningslös. ty den går inte att falsifiera.
En betydligt bättre fråga att ställa sig är i stället denna, ty den går att falsifiera: Hur sannolik är den (av mig) åberopade förklaringen?
Tyvärr är detta ett bra exempel på fråga som woowoos ALDRIG ställer. Svaret på den sortens fråga går nämligen att sannolikhetsberäkna på ett vetenskapligt vism dvs med hjälp av befintliga/existerande vetenskapliga data och fakta.
Av någon anledning är woowoos alltid så nöjda, så, med att de har lyckats kläcka ur sig, att något väl kan vara åtminstone tänkbart, dvs inte vara helt omöjligt. Vad dessa woowoos inte förstår är att de med att ställa den sortens (mot)fråga indirekt visar, att de inte begriper ett jota av hur vetenskap ”innerst inne” fungerar. Den sortens fråga är med andra ord så nära ren bullskit man kan komma.
Sann och äkta vetenskap bygger på att man ställer frågor – eller kommer med påståenden – vilka de facto är möjliga att falsifiera (= det måste gå att visa, att ett visst påstående INTE kan vara korrekt).
Tvärtemot vad woowoos verkar tro och inbilla sig, kan man sålunda med vetenskapliigt hållbara resonemang (grundade på evidensbaserade data/fakta) slå fast bortom rimligt tvivel, att en viss hypotes (som till exempel andeväsen-hypotesen vilken i sin tur bygger på andeenergi-hypotesen) uppenbarligen måste strida mot andra kända vetenskapliga fakta och därför måste förkastas såsom varande bullskit-tro. Och detta kan man så fast UTAN ATT man samtidigt visar vad som i stället måste vara det rätta svaret.
Tyvär har woowoos svårt att ta till sig detta. Deras standardsvar brukar lyda: ”Men vetenskapen förändras ju hela tiden, så kanske om X antal år har man funnit bevis på andliga dimensioner och andliga energiformer?”
Visst så kan det vara. Men den som resonerar på det viset bör i så fall samtidigt hävda, att hen inte litar ett jota på vad Einstein och tusentals andra fysiker under århundradenas lopp har kommit fram till genom att använda sig av den vetenskapliga experimentella metoden. Fast den slutsatsen drar de inte. Tvärtom har en del woowoos, spm till exempel Pegg, lärt sig att i stället säga: ”Å, jag tror visst på vetenskapen. Inte förnekar jag den.”
Med den sortens påstående visar de blott, att de inte har förstått vad som vetenskapens fundamenta eller grundbult, nämligen synsättet att all evidensbaserad vetenskaplig forskning har högre sannolikhet att vara sann än privata och personliga ”sanningar” grundade på intuitiva magkänslor och magiskt önsketänkande (eller dylikt IBS 1-tänkande, som gör avstaamp i tron på HCAs (Hidden Causal Agents) i vår omgivning.
GillaGilla
Sånt jävla skitsnack. Var har jag skrivit att makens uppskattat spannens hastighet till 3,6 km? Och man kan se en spann fara förbi TV:n i bägge ögonvrårna, det har jag själv testat, d v s jag kan se åt bägge hållen sidledes även om jag har blicken riktat framåt.
Jag hade ingen aning om Zlatans hastighet. Hör det till allmänbildningen?
Barnet jag syftar på var (obs uppskattade, hur fan ska jag VETA det?) uppskattningsvis ca 4-5 år, hastigheten hos små barn visste jag inte heller att det hör till allmänbildningen. Jag har inte den kunskapen att jag, speciellt i efterskott kan uppskatta spannens hastighet. Inte heller har jag ork att detaljanalysera allt, även om du anser att man måste det.
Man MÅSTE INTE ha detaljerad kunskap om ögats uppbyggnad för att se en spann fara förbi.
Jag vet inte så mycket om vad som fungerar och inte fungerar i andevärlden, jag känner faktiskt bättre till hur det fungerar på jorden. Det verkar som om du inte tror det.
Både Ulla och jag var skeptiska till spöklika fenomen innan vi flyttade hit, även om vi inte var så fanatiska som var du är. Eller bor du i Ullas hjärna och därför vet det bättre än hon? I så fall kan man faktiskt misstänka att du i vissa fall tror på andar!
Oj oj nu har jag visst skrivit om spannen igen.
Jag berättar en sak och plötsligt måste jag därför ha högskoleutbildning (eller bachelor eller kanske t o m Master-examen) i fysik och medicin. Men som ”typisk” wooswoo har jag inte det, ack ja. Jag är bättre på annat. Men wooswoos kanske inte vet någonting om någonting?
GillaGilla
@Pegg: Nu kan du som vanligt antingen inte läsa rätt innantill eller så feltolkar du min text på klassiskt woowoo-manér.
Du lägger hur som helst ord i kin mun som jag aldrig har yttrat/skrivit.
Vad jag har anfört är ett räkneexempel utifrån ett antagande om en promenadtakt som ligger runt ca 1 meter i sekunden. Den högst mpåttliga och normala promenadtakten motsvarar en hastighet på 3,6 km/h. Utifrån det antagandet kommer jag då, med hjölp av matematik, fram till att en luftfärd, som påståtts (av dig) vara ca 3,5-.4 meter måste ha tagit ca 3,5 till 4 sekunder i anspråk att genomföra.
Trots att jag nyss berömde dig verkar du nu, som vanligt, vara fly förbannad.
Nu preciserar du i din egen fotbollssparkmetafor barnets ålder till 4 à 5 år gammalt. Och jag vill påstå, att även en 4-5-åring nog har en förmåga att sparka till en boll så att den, med dina ord, rör sig ”tämligen fort”. Kanske inte så fort att bollen kan förflytta sig 3,6 meter (= inom intervallet 3,5 till 4 meter, vilket du har uppgivit) på 0,35-0,40 sekunder, vilket jag utgick ifrån i mitt tänka exempel (byggande på att barnet kanske var 9 år gammalt). Men låt mig vara generös, mot dig, Pegg, och dubbla tidsåtgången till 0,7-0,8 sekunder i stället. Dvs jag halverar bollsparkens hastighet i mitt räkneexempel. Och DET är fanimej generöst och snällt av mig att halvera den antagna hastigheten
Men även om jag nu halverar hastigheten i mitt räkneexempel, så ändrat detta INGENTING i sak i mina resonemang. Om spannens flygfärd tar 0,4 eller 0,8 sekunder är, i princip, egalt.
Det enda som kan få mig ompröva mina resonemang i förra inlägget är om det stämmer, det som du nu verkar påstå: Pegg, att spannen passerade (hela tiden) fullt synlig för Ulla, från ca 1,5 meter (eller så) till höger om tv-apparaten och vidare förbi denna tv-apparat (som kan antagas vara 1 meter bred) till fåtöljen ca 1,5 meter (eller så) till vänster om tv-apparaten. Då hamnar vi, även i detta exempel, på en flygsträcka på 1,5 + 1,0 + 1,5 = 4 meter (jfr med dina uppgivna 3,5 till 4 meter). Men med den skillnaden, att då SÅG Ulla HELA flygturen. Detta är i så fall INGET som har kommunicerats av dig tidigare i alla mina tidigare antaganden oh räkneexempel, Pegg. Varför har du suttit och tjyvhållit å¨den viktiga informationen? Då hade jag inte behövt lägga ned så mycket tid på det här som jag har gjort. Så det är INTE snällt av dig, att inte rätta till en missuppfattning förrän först nu.
Om det som du nu verkar vilja kommunicera stämmer, kan merparten av mina resonemang naturligtvis inte stämma, försåvitt Ulla inte råka blunda just under de 0,8 sekunder (= hela flygturens varaktighet) som flygfärden bör ha varat (utifrån mitt nya antagande att en 4-5¨åring förmår skjuta i väg en boll så fort att den uppnår högst 18 km/h.
Dvs i mitt nya antagande utgår jag nu ifrån att även den gula spannen höll högst en hastighet på 18 km/h. Då lär oss fysiken att spannen, i den hastigheten, avverkar uppemot fyra meters luftfärd på 0,8 sekunder eller mindre än så.
Det bör ju inte vara några problem för ett andeväsen att få en spann att röra sig i den modesta hastigheten (om 18 km/h), eller hur, Pegg? Och även den hastigheten stämmer ju väl överens med att spannens lfutfärd gick, som du själv skriver, ”tämligen fort”.
Nu antager jag också följande: Det är ganska osannolikt att någon blundar så länge som som uppemot 0,8 sekunder. Så en möjligheten nortser jag ifrån i följande nya resonemang, som alltså bygger på att Ulla SÅG, med öppna ögon, spannen passera förbí henne, där hon satt framför tv-apparaten för att titta på tv. .
Men då blir det et annat bisarrt problem att ta ställning till och finna ett svar på. I så fall måste man, anser jag, fråga sig följande:
OM nu Ulla verkligen såg spannen flyga förbi framom eller bakom tv-apparaten medan hon hade sina ögon riktade åt det hållet, och OM Ulla uppfattade saken korrekt (= att det de facto var en gul spann som flög förbi gennes ögon av egen kraft), hur fan är då Ulla skapt som kan ta det hon just sett inträffa framför sina ögon så lugnt som hon, enligt dig, Pegg, gjorde?
Du har ju själv berättat, kära Pegg, att Ulla fortsatte sitt tv-tittande som om det hon nyss bevittnat var den naturligaste sak i världen. Maken kom alltså in i rummet och satte sig till rätta bredvid (?) sin hustru, och de båda tittade på tv tillsammans och, får man förmpda, myste och hade det trevligt på alla vis. Även om de satt och diskuterade upplevelsen, var det ingen av dem som reagerade med upprördhet. Ingen av de två verkar ens ha ifrågasatt det som Ulla hade upplevt såsom inträffat.
Och just därvidlag skiljer sig woowoos från ”vanligt” folk. Woowoos finner uppenbarligen slikt vara värt att hetsa upp sig för. Inte det minsta.
Och detb är JUST DET som jag ser som precis lika obegripligt som när kvinnor upplever sig ligga i sin säng och vakna upp därför att någon främmande varelse just är i färd med att klösa på dem samt våldtaga dem.
Det är i allra högsta grad onormalt, vill jag påstå, att en kvinna som upplevt sig blivit klöst och/eller våldtagen, skulle nöja sig med att rätta till kudden för att sedan försöka somna om. Man kan ju tycka att hon borde leta efter sperma eller åtminstone dokumentera sina klös-eller rivmärken. Men det göra hon inte! Och skulle hon mor förmodan göra det, skulle hon finna vare sig spår av sperma i sängen eller några klös- eller rivmärken på sin kropp.
Och lika ”onormalt” är det alltså, att befinna sig någonstans i sitt hem och bli vittne till att en gul spann flyger förbi ”tämligen fort” mitt framför ögonen på en utan att reagera nämnvärt på det som man tycker sig ha upplevt.
Hur i all världen kan en sådan unik händelse uppfattas som normal? Som ingenting att hetsa upp sig för?
Antingen måste Ulla vara en av världens coolaste och tuffaste kvinnor, en som man inte skrämmer skiten ur i första taget.
Eller så har hon ”fantiserat” detta händelseförlopp om en flygande spann som passerar mitt framför hennes ögon.
En reflektion från min sida: Om Ulla haft vanan inne att fantisera om sådant här, ja då blir det förstås med ens begripligt, att en flygande spann inte oroar henne nämnvärt. Ja DÅ blir det hela förstås fullt förståeligt varför hennes reaktion blev så ljummen som den de facto verkar ha blivit. Likaså blir det fullt begripligt varför inte heller hennes make reagerade utan valde att sätta sig ned intill sin maka Ulla, varvid de sedan, med tv-apparaten fortsatt påslagen, kunde sitta och mysa tillsammans, allt medan de, kanske under tv-kanalens reklampauser eller dylikt samtalade lite om den flygande spannen.
Vad jag vill ha sagt med allt detta, Pegg, är, lite förenklat, att den normala reaktionen, ifall man nu ser en flygande spann, kastad av ett osynligt väsen, passera framför ens ögon för första gången i sitt liv, det är att näst intill skita på sig av skräck.
Men ni woowoos är uppenbarligen INTE lättskrämda. Ni tar sånt här som flygande spannar, kastade av ett osynligt väsen, som den naturligaste sak i världen. Ni ser av allt att döma detta inte som konstigare än att det ibland brukar ringa i telefonen eller att tv-bilden fryser tillfälligt utan att man ser det osynliga väsen som ligger bakom slikt.
Nu har jag sannolikt gjort dig ännu ursinnigare, Pegg, det var inte min mening. Men det kan bli så när man ska försöka prata förstånd med woowoos. Ni woowoos vill INTE höra något som strider emot er egen gorda tolkning av det som ni anser att ni har upplevt (varit med om).
Frågan är om jag har så mycket mer att tillföra den här debatten nu. Som en röd tråd i dina kommentarer, Pegg, går synsättet att alla alternativa förklaringar jag försöker att komme med är ren bullskit, inte värda att ta på mimsta allvar. Det kan jag förstå till nöds; ni woowoos är ju sådana, så varför skulle då just du vara annorlunda därvidlag?
Det som smärtar mig är att det hela tiden dyker upp nya omständigheter kring det inträffade. Som nu, i din senaste kommentar, din antydan (?) om att Ulla minsann kan ha sett spannen flyga förbi, mitt framför hennes ögon, från en plats till höger om tv-apparaten till en plats till vänster om tv-apparaten (eller vice versa).
En sak som jag bra gärna skulle vilja veta nu är vilken anledning det finns till varför man i Ullas hem har en fåtölj placerad – som det verkar – vid sidan av tv-apparaten (i stället för framför eller åtminstone snett framför densamma). Brukar folk som besöker Ulla få stå och titta på tv? Såvida de nu inte vill sitta i fåtöljen fast då kan de ju inget se av själva tv-programmet? Någon gång kan det väl hända, att man, även om man har en eller flera gäster, vill kolla nyheterna, Allsång på Skansen eller dylikt tillsammans. Men då finns i Ullas hem alltså enbart ståplats att erbjuda – eller så måste man flytta på fåtöljen. Mig synnes detta vara en ganska omständlig lösning. Fast ni woowoos tycker kanske den är den bäst och mest effektiva lösning som tänkas kan?
GillaGilla
Rättelse: Jag glömde visst ett viktigt INTE. Så här ska det aktuella stycket lyda:
Och just därvidlag skiljer sig woowoos från ”vanligt” folk. Woowoos finner uppenbarligen slikt INTE vara värt att hetsa upp sig för. Inte det minsta.
Jag måste se till att korrekturläsa först, INNAN jag trycket på SKICKA-knappen.
GillaGilla
1. Förutom fåtöljen som spannen studsade mot så finns det i rummet ytterligare en fåtölj samt en tresitsig soffa. Från de två sista kan man bekvämt titta på TV. Där de bodde förut stod ”spann-fåtöljen” i hallen. Hallen som hör till nuvarande hus är så liten att fåtöljen passar bättre i vardagsrummet, d v s i TV-rummet. Visserligen kan man bara se lite sidledes från den på TV, vilket inte är särskilt bekvämt. Den används i huvudsak av gäster om alla inte får plats i soffan och den andra fåtöljen. Ibland sätter sig gästen där den står, ibland flyttas den närmare soffbordet för att komma lite närmare de andra. Vanligtvis står den i samma hörn annars, på övriga ställen i rummet blir det obekvämt för passage. Som alltså inte har någon betydelse om en gäst flyttar på den. Det gäller ju oftast bara några timmar.
Jag vet inte om du och dina gäster alltid tittar på TV när ni träffas, men det är ju inte obligatoriskt.
Om du tänker efter, så har jag väl aldrig sagt att fåtöljen är den enda sittmöbeln i rummet?
2. Har jag sagt att Ulla och hennes gubbe inte blev rädda när spannen kom farande? Det tror jag inte, för det blev de! Vad gäller reaktionen så kanske de skulle göra en film av skeendet och regissera den själva. För vem kan beskriva det bäst hur det var? De.
3. Jag är ganska övertygad om att jag tidigare sagt, att Ulla sett hela flygfärden, det har ju liksom varit en röd tråd i det hela. Så att det skulle vara något nytt har jag svårt att förstå. Men om jag inte har sagt det rent ut tidigare, så är det naturligtvis en miss från min sida.
4. Alternativa förklaringar är inte bullshit, men behöver inte vara sanna. Jag har själv upplevt spökerier här, fler än vad Ulla och maken har och det har påverkat trivseln till det sämre. Det är tur att vi inte har gått in på dem. Jag anser att det är spökerier och inte något annat. Hade du upplevt samma saker hade du nog ändrat uppfattning.
5. Jag fattar inte varför du tjatar om kvinnor som blir våldtagna på natten och inte bryr sig.
Det har väl ingenting med oss att göra?
6. Det där med hastigheterna är jag inte så bra på, d v s räknemässigt sett,
det har varken med lögn eller vägran att svara att göra.
Jag respekterar dina åsikter, även om jag erfarenhetsmässigt inte håller med dig. Du respekterar inte mina, Ullas och hennes gubbes åsikter, du tror att det är lögn eller inbillning. Att bli ansedd som lögnare och dum i huvudet är mycket förnedrande så du får faktiskt fatta att man kan bli arg.
GillaGilla
Men jag får beundra dig för att du har orkat lägga ned så mycket energi på mig, det måste jag säga.
GillaGilla
@Pegg: Jag kan inte svära på att jag INTE har läst detta tidigare, att Ulla anser sig ha sett spannens HELA flygtur. Icke desto mindre tycker jag, att du borde ha observerat, att jag i ALLA mina inlägg – också det som en som en röd tråd – haft synsättet, att Ulla INTE har sett HELA händelseförloppet. Och då förundras jag över att du inte kunde ha vänligheten att korrigera mig genom att påpeka att jag måste ha missuppfattat situationen. Då hade vi sluppit att trätas om ovidkommande saker..
Nåväl. nu har ju i ett nafs fokus kommit att flyttas till detta egendomliga, att Ulla till skillnad från andra traumatiserade och integritetskränkta personer inte uppvisade några starka (psykiska) reaktioner på det som hon ansåg sig ha råkat ut för.
Jag har valt att exemplifiera den här problematiken med exempel från sömnparalysupplevelsernas ”värld”.. Också i den sortens andebesökupplevelser synes kvinnor (eller, för den delen, män) ta tämligen lätt på sina upplevda hemskheter. Mycket lättare än de egentligen borde. Mycket lättare än vad vi utomstående betraktare kan förvänta oss att de skulle reagera.
Min poäng, om du ännu inte har fattat den, Pegg, är, att jag tycker mig kunna se ett likartat reaktionsmöster från Ulla (låt vara att hennes andebesökare inte våldtog henne men kränkte hennes integritet på andra sätt) som man kan se/notera hos dessa kvinnor som upplevt sig bli våldtagna av en inkräktande andevarelse.
Som sagt, även Ullas upplevelse av en gul spann, kastad av ett osynligt (?) andeväsen måste klassas som en starkt traumatisk – och traumatiserande – upplevelse/händelse. Så varför reagerade Ulla på den så pass svagt som hon de facto gjorde?
Det är EN sak att tycka att någonting är obehagligt, en helt ANNAN sak att reagera fullt ”adekvat” på något som är högst integritetskränkande.
Visst finns det människor som har problem med affektavflackning (t ex till följd av alexitymi eller djup depression, autism e d). Men som jag har uppfattat saken passar ingen av dessa diagnoser in på din syster Ulla. Eller har jag kanske fel?
Alltnog, här kan den som vill läsa lite om alexitymi: https://sv.wikipedia.org/wiki/Alexitymi .
Samtidigt vet jag sedan tidigare, att just woowoos brukar ha problem med att reagera adekvat (läs: ”normalt”) på egenupplevda traumatiska händelser. ETT sådant exempel jag åberopat är hur sömnparalysupplevelser av våldtäkt i stort sett kan nonchaleras av den drabbade och i princip behandlas av hen som vilken ”normal” mardröm som helst. Och DET är ju i sanning mycket konstigt försåvitt inte förklaringen är att hjärnan innert inne ”vet” att det upplevda inte kan ha varit på riktigt (jfr ånyo med hur vi ”vet” att mardrömmar är otäcka och obehagliga men ingen som haft en mardröm påstår efteråt att den måste ha utspelat sig på riktigt, dvs varit sann i fyisk bemärkelse.
Samma sorts problematik finner jag i Ullas reaktion efter hennes traumariska upplevelse (som det rimligen måste ha inneburit för henne) att se en gul plastspann segla/flyga fram genom luften, utan att någon synlig kastare står att finna. Dvs hennes reaktioner på denna till synes övernaturliga händelse är INTE adekvata, inte att döma av vad du har skrivit, typ att tv-tittandet fortsatte, fast nu tillsammans med maken.
Du kanske finner reaktionsintensiteten helt ”naturlig”, Pegg. Ulla och hennes man kanske tycker samma sak som du. Men tro mig; Om man med normal reaktion menar den absolut vanligast förekommande reaktionen, DÅ är Ullas affektiva reaktionsavflackningsbeteende lika besynnerlig som ovanlig.
Här kan du – eller den som så önskar – läsa en informativ artikel om hur folk som utsatts för inbrott i sin egen bostad brukar reagera på den integritetskränkning som den sortens brott innebär: http://www.brottsoffermyndigheten.se/default.aspx?id=1603 .
På sätt och vis kan sålunda även en förmodad andevarelse ses som en sorts inbrottstjuv och inkräktare, som utan tillstånd uppehåller sig i någon annans bostad. Så man borde absolut ha förväntat sig, att Ulla borde ha reagerat som folk som haft inbrott gör enligt den artikeln. Ja, egentligen ännu starkare, eftersom inbrott ku ofta äger rum medan bostaden står tom. Men i Ullas fall kan man säga, att andeväsendet gjorde sitt ”inbrott” samtidigt som Ulla var hemna i sin bostad. Rimligtvis borde det vara ännu värre än att komma hem till sin bostad och i efterhand finna, att låset till ytterdörren är uppbrutet och att smyckeskrinet är tömt och byrå¨lådorna utdragna och innehållet utvräkt över mattor och golv.
Alltså: Att befinna sig hemma samtidigt som inkräktaren är i farten påminner väl snarast mer om ett slags gisslantagande. Dvs Ulla borde ha blivit förlamad av skräck och fruktat för sitt liv och tänkt tankar som: Herrgud, vad kommer att hända efter detta? Denna för mig osynliga varelse verkar ju vara ursinnig, som om han fått tokspel. Kommer hen att krossa mig tilol döds mot en stol/fåtölj härnäst?
Men så reagerade Ulla inte. Det är därför som frågar mig, om förklaringen kan vara ett ”traditionellt” woowoo-istiskt beteendemönster som Ulla visade prov på? Innebärande, lite förenklat, att förklaringen till de uteblivna starka reaktionerna skulle kunna vara, att den drabbade och traumatiserade personen på något vis innerst inne ”vet”, i sin hjärna, att detta inte är på riktigt, och att det därför visserligen är starkt obehagligt att uppleva men att någon fara för det egna livet inte föreligger. Jfr med hur vi lätt ”vet” att vanliga drömmar och mardrömmar inte utspelar sig på riktigt. Trots att vi kanske vaknar med hjärtklappning och är genomsvettiga.
Jag anser att den här av mig åberopade förklaringsmodellen, vilken dessutom underbyggs av massor av djupintervjuer med såväl brottsutsatta individer som ”vanliga” woowoos, kan vara relevant att åberopa också i fallet med Ulla och hennes flygande spannen, till synes kastad av en osynlig andevarelse.
Som sagt: Läs den där artikel jag tipsat om från Brottsoffermyndigheten. Vad Ulla anser sig ha varit med om berättigar absolut synsättet, att hon borde likställas med ett brottsoffer – SAMT då också reagera just som ett brottsoffer har för vana att göra. Men, som sagt, att döma av Ullas reaktioner efter den upplevda händelsen var/blev hennes reaktioner tämligen svala – för att uttrycka det hela milt. Och DET är inte bara ganska utan MYCKET besynnerligt.
Ett par citat ur den där artikeln från Brottsoffermyndigheten:
CITAT NR 1: Inbrott i bostaden kan däremot upplevas som både allvarligt och skrämmande. Vetskapen om att någon har rotat runt i ens privata tillhörigheter kan vara plågsam. Både fysiska och sexuella övergrepp kan liknas vid inbrott i den egna kroppen.
CITAT NR 2: En människa som har drabbats av en plötsligt oväntad negativ händelse har ett starkt psykiskt behov av att så snabbt det är möjligt få kontroll över framtida händelser och söka en förklaring till det inträffade.
I citat nr 2 ser vi dessutom en möjlig förklaring till varför Ulla, av allt att döma, har låtit sig övertygas om att spannen måste ha kastats av en osalig(?) ande. Dvs av citatet framgår, att vi alla har ett mer eller mindre starkt psykiskt behov av att så snabbt som möjligt hitta en lämplig förklaring till det som man anser sig ha upplevt (varit med om).
Jag kan mycket väl tänka mig att det innebär en stark ångestlindring för Ulla att intala sig – och tro – att den integritetskränkning och det ”övergrepp” som hon ansåg sig ha blivit utsatt för orsakades av ett andeväsen. Till och med jag skulle nog kunna se den sortens förklaring som mindre oangenäm än att det, förslagsvis, skulle vara frågan om en (jorde)människa som kanske gömt sig inne i min bostad och sedan känt för att skrämma upp mig genom att kasta en spann för att dymedelst väcka uppmärksamhet. Visserligen är detta lite som att välja mellan pest och kolera men ibland kan faktiskl pest vara att föredra framför kolera – eller vice versa. En del människor (läs: woowoos) synes ha lättare att tro andeväsen om gott än jordiska inbrottstjuvar och integritetskränkare.
Längre än så tror jag inte att jag kan komma i förklaringsväg såvida jag inte får fler viktiga detaljer från händelsen berättade för mig. Å andra sidan är jag nu trött på hela ”härligheten”. Jag har lagt ned massvis med timmar – sammanlagt rör det sig om flera arbetsdagar – på detta påstådda poltergeistfall. Vad som smärtar mig mest är inte att inte bli trodd av dig eller Ulla. Nej, det är i stället att du, Pegg, inte meddelade mig omgående, att jag i mina många och olika analyser utgick från helt fel premiss, nämligen den att Ulla inte hade sett hela händelseförloppet utan högst en liten del därav, typ, förslagsvis, själva landningen (omkullramlandet av den gula spannen). Men nu förstår jag att Ulla hävdar, att hon faktiskt har sett HELA flygfärden från start till mål s a s.
Dock har jag nu även till detta sistnämnda scenario lagt fram en alternativ förklaringshypotes. En som är både evidensbaserad och naturlig, dvs inte stridande mot den fysiska verklighet som vetenskapen erbjuder oss.
GillaGilla
VAR har jag skrivit att Ullas reaktion var sval? Det var den INTE, så jag kan inte fatta varför du envisas med det.
Ja du behöver inte svara, vi är väl trötta på alltihop båda två.
GillaGilla
Nej jag har aldrig noterat, att du inte haft klart för dig att Ulla såg hela flygfärden. Du har ju ifrågasatt allt hela tiden. Och jag har vidhållit att det har hänt. Jag tycker alltså att jag har korrigerat hela tiden. Men på sista tiden har det ju mest varit frågan om själva luftfärdens hastighet.
Du påstår alltså att jag skrivit saker jag inte har skrivit och att jag inte har skrivit saker jag borde ha skrivit. Det gör mig väldigt ledsen.
Detta är väl tecken på att vi helt enkelt har käbblat för länge,
Jag ska nu (åtminstone försöka) dra mig ur diskussionen.
Lev väl.
GillaGilla
Kanske du inte ska haka upp dig just på adjektivet ”sval”. Som framgår tydligt (tycker jag) av kontexten kan ”sval reaktion” liknas vid, beskrivas som, en icke fullt adekvat reaktion (på en händelse, stimulus)..
Låt mig ta ett exempel: En annan woowoo jag känner berättar om hur hon fick sin tumstock splittrad i samband med mätning inuti ett rum i ett hus som skulle renoveras (göras om). Hon blev naturligtvis mycket skärrad därav.
Men till skillnad från i fallet med Ulla reducerades inte hennes upprördhet lika snabbt. Ulla kunde, vilket du har berättat, fortsätta att titta på tv. DET menar jag är en sval reaktion. Kan det tolkas på annat vis än att hon ganska snabbt började att lugna ned sig efter det som inträffat och skrämt henne? Jfr med mardrömmar, då man initialt, direkt efter uppvaknandet, kan vara vettskrämd. Men det går snabbt över. OM skräcken, fasan, ångesten etc snabbt går över, då är det frågan om en ”sval” reaktion (= icke-adekvat reaktion). Jfr med sömnparalysfall som innehåller en våldtäktsepisod. Det är INTE normalt att man lugnar ned sig inom några minuter eller någon timme eller så. Man plågas av detta i dagar, ja snarare i veckor, månader, år.
Fast inte om den upplevda våldtäkten aldrig har ägt rum på riktigt. Vår hjärna synes ha den förmågan att kunna avgöra om en traumatisk upplevelse är på riktigt eller på låtsas. Denna förmåga hos hjärnan kan störas hos vissa, jfr PTSD. Dvs hos en del av oss blir det i sådana fall tvärtom när denna medfödda (?) förmåga hos hjärnan går förlorad. Då blir nästan allt ångestframkallande. Vanligare nyårssmällare eller en beskedlig liten prutt från en bils avgasrör kan omgående utlösa panikattacker hos den drabbade och framkalla djupt obehagliga minnen av exempelvis genomlevda granatattacker, om man nu jobbat som FN-soldat och deltagit i stridigheter.
Så den där woowoon som fick se sin tumstock splittrad i fragment (eller snarare se ett av de utfällda bladen/skänklarna på tumstocken gå sönder) kunde sålunda inte släppa tanken på sin upplevelse. Den traumatiserade henne. Senare på kvällen återvände hon, inte oväntat, till det där rummet, i vilket mätningarna med tumstocken hade ägt rum. Hon gick då runt och knackade på väggarna och sade (ungefär): ”Snälla spöken, jag förstår att detta är ert hus och jag lovar er att ta hänsyn till detta i samband med renoveringen. Men renoveringen måste tyvärr göras, så var inte arga på mig. Jag och mina hantverkare lovar att ta största möjliga hänsyn till er.”
DETTA, kära Pegg, ser jag en (sorts) adekvat reaktion på en oerhört skrämmande upplevelse. Dvs man försöker då att blidka den där anden, vars vrede man av okänd eller känd anledning har framkallat.
Du har inte någonstans skrivit om att Ulla vidtog några som helst åtgärder för att blidka sin (till synes) ursinniga ande, som kastade den gula spannen. Däremot har du skrivit, att Ulla fortsatte tv-tittandet, fast nu med sin make vid sin sida. DET är ingen adekvat reaktion.
Vad jag vill ha sagt är detta: OM man nu är en woowoo och lagd åt det magiska tänkande-hållet till, då hör det liksom till att man bemöter skrämmande magimanifestationer med att antingen välja att ta strid (= ovanligt) eller att försöka blidka (= vanligt!) anden. Ulla gjorde inget för att blidka (eller ta strid med) sin spannkastande ande. Du har iaf inte berättat om det, vilket ju är konstogt, ifall Ulla nu faktiskt vidtog åtgärder för att försöka blidka anden.
Det är just däri ”svalheten” ligger.
Om man läser och jämför med det som står att läsa i artikeln från Brottsoffermyndigheten, inser man förhoppningsvis ännu lättare vad jag menar med Ullas ”svala” reaktion på andebesöket och dess spannkastning.
Faktum är att det finns MÄNGDER av exempel på att personer som haft inbrott eller dylikt har behövt att gå i terapi i månader eller år efteråt. Har Ulla gått i terapi efter sin traumatiska upplevelse? Kanske har jag fel, men jag får intrycket att hon inte har ansett sig behöva gå i psykoterapi på grund av denna händelse. Rätt eller fel?
Nu påstår jag inte att man måste gå i terapi för att reaktionen ska klassas som ”icke-sval” (dvs adekvat). Men om man tänker sig en normalfördelningskurva (klockkurva), och på den märker ut (plottar) drabbade individers reaktioner efter sina olika trauman, ska man finna att en del reagerar mycket starkt (blir fruktansvärt upprörda) och en del reagerar mycket svagt (= bryr sig inte så värst), medan de allra flesta hamnar nånstans i mitten av klockkurvan.
Av vad du har berättat om Ullas reaktioner, ligger det nära till hands att placera henne tämligen långt ut i periferin (bland dem med svala reaktioner på en traumatiserande stimulus).
Ulla kan förvisso ha reagerat mycket starkt inledningsvis (det gör man även efter en mardröm). Det viktiga och avgörande härvid är att en del lugnar ned sig ganska snart och återgår till sitt normala liv efter en traumatisk upplevelse. Allt medan andra inte lugnar ned sig fort utan låter det upplevda påverka beteendet i timmar, dagar, veckor eller år efteråt.
Det här har delvis att göra med acceptans. En del accepterar alltså det som hänt och fogar sig i sitt ”öde”. Andra kommer aldrig till ro och vägrar sålunda att acceptera sitt ”öde”. De sistnämnda kan ofta inte ens tänka sig att bo kvar i sin bostad (där det traumatiska inträffade). De vill lämna sin bostad så fort som möjligt.
Om Ulla exempelvis hade begärt att få flytta hem till dig, Pegg, eller annan nära och kär vän, DÅ hade Ullas reaktion kunnat beskrivas som adekvat. Men om jag fattar saken rätt, var det ”självklart” för Ulla att den kommande natten (efter sin traumatiska upplevelse) sova som vanligt i sin säng (eller möjligen i makens säng).
Om nu detta antagande är felaktigt, VARFÖR har du då inte kommunicerat tidigare, att den sortens antaganden från min sida är felaktiga. Vad du HAR kommunicerat är att Ulla fortsatte att titta på tv efteråt. Gör man det, ligger det nära till hands att supponera, att hon nog också accepterade att sova i sin vanliga säng, i samma hus, den kommande natten. Precis som vanligt. Det tycker jag att du borde förstå, Pegg, är en rimlig slutsats man kan dra utifrån det som du HAR kommunicerat.
Eller vilka ”procedurer” blev omlagda hos Ulla efter hennes flygande spann-upplevelse? Var det som grevinnan säger till sin betjänt varje nyårsafton: ”The same procedure as always, James.” Eller vad ändrades? Ju färre ändringar som gjordes, desto ”svalare” kan reaktionen sägas vara. Att man direkt efter händelsen reagerar starkt, har inget med denna svalhet att göra. Svalheten beräknas alltså utifrån hur långvarig den initiala reaktionen på en traumatisk stimulus är.
Blev det klarare nu?
GillaGilla
Jag har aldrig sagt att de fortsatte att titta på TV som om ingenting. De hade på den, stängde av den och satte senare på den igen. Enligt maken för att försöka fokusera på annat, vilket inte lyckades så bra. Stängde av den igen och blandade senare in mig. De har funderat på att flytta, vilket till viss del beror på att stugan är liten, men nu är det ingen brådska eftersom där är lugnt nu. Hursomhelst så sov Ulla sedan hos maken ett bra tag. Nu är det lite både och, med en lampa tänd. Sängen (bäddsoffan) är bred om man betänker att bara en person sover där. Men maken sover i rummet bredvid och dit är det inte många meter. Jag kan försäkra dig om att Ulla så gott som varje dag pratar om det, men inte med vem som helst naturligtvis. Exakt vad som yttrades mellan Ulla och maken precis efter händelsen, vågar jag mig inte på att säga, då Ulla faktiskt inte är jag.
Det är inte någon idé att ”söka” för sånt och förmodligen bemötas på ett sätt som om patienten är helt vrickad. Hon berättade för några bekanta, bl a på en fest, vilket hon ångrar eftersom de flesta överhuvudtaget inte kommenterade det alls. Förmodligen trodde de inte på henne. Nu berättar hon det inte för fler. Men fyra personer tror på henne, varav två som har varit med om ung.samma saker, bl a en granne som sett en man stå i trappan inne hos honom och lett under de dryga 20 år han har bott där. Sen försvinner han bara, utan att ha tagit ett enda steg, Hans fru var inte närvarande vid de tillfällena, men varför skulle vi inte tro honom när vi själva har upplevt spökerier?
Att jag aldrig gått in på Ullas reaktioner så noga tror jag, så här efteråt, att mycket som du varit fokuserad på, var hänvisning till artiklar och olika sajter. Det hela har kretsat till fenomenet i sig. För varför skulle du vara intresserad av Ulla reaktion när du anser att det mesta jag skriver är bullshit.
Hemma hos oss har det varit lugnt i snart 10 månader och ävenså hos Ulla varför vi tror det är samma ande som spökar. Vi tror oss veta vem det var, men när det gäller den saken kan vi ju inte vara helt säkra, som vi är när när det gäller spökerierna i sig.
GillaGilla
@Pegg: De senaste dygnens ”diskussion” har frambringat fler detaljer, därtill RELEVANTA sådana, än all tidigare ”diskusson” sammantagen har lyckats ta fram. Jag vet inte riktigt vad denna ”islossning” beror på. Innan var du ju mest ilsken på mig och läste in både det ena och det andra i mina texter. Minns exempelvis hur du raljerade över mina frågor om spannens storlek, färg etc. Kanske har du insett nu, att frågorna faktiskt var seriösa, de hade ett syfte. Jag ville helt enkelt få fram fler relevanta detaljer. Sedan var tanken att dina svar på de frågorna skulle generera nya frågor om helt andra saker, allteftersom gamla frågor fick sina svar men samtidigt gav upphov till nya frågeställningar. Och så vidare. Men det gick tyvärr inget vidare.
De senaste dygnens dialogförsök har sålunda, i mina ögon, varit ovanligt givande. Att vi sedan trots det inte har lyckats övertyga varandra spelar mindre roll i sammanhanget. Själv skriver jag, vilket jag har kommunicerat tidigare, INTE främst för övertyga redan troende woowoos utan för att, förhoppningsvis, få ”agnostiker” att inte hoppa på vad jag skulle vilja kalla för det woowoo-istiska bullskit-tåget.
Jag förstår att du, Pegg, och andra som anammat det woowoo-istiska trosparadigmet, kan bli uppretade av sådan beskrivning av ert trosparadigm. Och blir ni uppretade och ilskna, då väntar skyttegravskrig snarare än fredsförhandlingar. Detta tror jag har bidragit till att så få relevanta detaljer de facto blivit kommunicerade från din sida tidigare.
På sätt och vis är detta mitt fel lika mycket som det är ditt. Jag är en usel taktiker och strateg. Saknar diplomatiska talanger.
Men om du behåller din nu visade (relativa) ”klarsyn”, Pegg, kanske du trots allt kan inse, att det är trosparadigmet i sig jag hånar och häcklar, inte dig. Fast visst är det så, att om det regnar på klockaren, så skvätter det allt lite regnstänk på prästen också. (Vem som är klockare respektive präst kan vi lämna därhän.) Eller med andra ord: Jag kan lätt förstå, att ni woowoos uppfattar den sortens karakteristik av ert trosparadigm, som jag ägnar mig åt, som personangrepp också. Det är nog mer eller mindre oundvikligt.
Men OM man lugnt och sansat ser på allt detta, ska man finna, att jag primärt haft fokus på trosparadigmet i sig, inte på den eller de personer som tillämpar och tror på detta trosparadigm, Skillnaden kan synas vara liten, men den finns där.
Nog ordat om det.
Jag skulle avslutningsvis vilja kommentera en speciell mening i ditt inlägg här ovanför, Pegg. Meningen lyder så här: ”Det är inte någon idé att ‘söka’ för sånt och förmodligen bemötas på ett sätt som om patienten är helt vrickad.”
Min kommentar blir nu allmänt hållen och har INGENTING med Ulla eller dig att göra, annat än möjligen på långt håll.
Vad jag tror är följande: Anledningen till att så många anser woowoos vara ”vrickade” beror på framför allt två saker:
1) Woowoos har generellt sett dålig, ja rent av usel, kunskap om vad vetenskap är, hur vetensjapens grunsbult(ar) ser ut och hur vetenskaplig forskning måste gå till.
Om detta har jag redan skrivit massor, så jag berör inte detta ämne igen här och nu.
2) Den andra förklaringen till att folk uppfattar woowoos som ”vrickade” (OBS! setta är din formulering, Pegg!) är som följer. Det finns påfallande ofta en diskrepans – en bristande överensstämmelse/samstämmighet – mellan stimulus och respons hos woowoos (i allmänhet; och nej, Pegg, jag syftar INTE specifikt på dig eller Ulla nu, utan uttalar mig som sagt i generella termer).
Ett annat uttryck för bristande diskrepans mellan stimulus och respons är bristande tyngd och/eller relation mellan orsak och verkan.
Ett exempel: Normalt ska en liten knuff (oesak) ha en liten effekt (verkan). Och en stor knuff (handling) leder till större effekter än en liten handling/knuff gör).
Just i woowoo-sammanhang breukar dock påfallande ofta detta samband saknas. I stället kan en liten orsak få en stor effekt (följdverkan), medan en viktig/stor orsak åstadkommer en liten, ja näst intill försumbar, effekt/följdverkan.
Uppenbarligen ser woowoos inte detta själva. Och de blir de ofta arga om/när någon utomstående påpekar detta för dem. De håller inte med om att de brukar bete sig på det bskrivna viset.
Icke desto mindre finns denna diskrepans ofta närvarande hos woowoos. Dock inte synlig för alla och envar.
Jag har i mina senaste inlägg tagit upp just det temat, just den omständigheten. Och vill nu vidareutveckla resonemanget ytterligare i detta nya inlägg.
Vi tänker oss ett exempel som detta: Kvinnan A möter på en lördagsdans mannen B. Efter danskvällens slut, följer A med B hem och övernattar hos honom, varvid natten blir het och eldig. Morgonen därpå lagar A frukost till mannen och sig själv. Sedan går de tillsammans på shoppingtur i stans gallerior. Återvänder därefter hem till mannens bostad och dricker sedan 11-kaffe och lite senare äter de lunch, som kvinnan hjälpt mannen att tillaga. Efteråt vilar de i sängen. Vilan övergår ånyo i het och eldig älskog. Allt verkar vara frid och fröjd, men under kvällen uppstår det ett gräl, varpå kvinnan (A) lämnar bostaden i affekt. Hon beger sig raka vägen till polisen och anmäler där mannen för våldtäkt både under den gångna natten och under eftermiddagen.
Hur stor chans är det, tror du Pegg, att kvinna A kommer att ses som ”vrickad” av polisiära och andra myndigheter? Jag bedömer den risken som mycket hög. Kvinnan har visat prov på inkonsekvent och inkonsistent beteende. Hennes berättelse om vad som förevarit är dulla av diskrepanser.
Min fråga till dig, Pegg, lyder: Kan du också se hur inkonsekvent och inkonsistent kvinna A:s handlande det senaste dygnet har varit? Noterar du också, att kvinna A:s beteende saknar logik, sunt förnuft, rim och reson? Eller du tycker måhända att denna kvinna A förtjänar att bli trodd till 100 procent när hon hos polisen berättar sin version av vad som förevarit under hennes senaste dygn (= under vilket hon anser sig ha blivit våldtagen vid två tillfällen)?
Hur som helst, för en icke-woowoo är det hur lätt som helst att se att det finns vissa detaljer som inte riktigt stämmer överens med hennes upplevelse av hur henens senaste dygn har sett ut. Kort sagt: Det finns en del allvarliga brister i hennes verklighetsbeskrivning. OM det nu är sant, det hon påstår sig ha varit med om, varför betedde hon sig då som hon gjorde?
Nu är det dags att rikta blickarna mot din syster Ulla. I Ullas berättele (via det som du nu har valt att avslöja om hur Ulla agerade och reagerade i samband med – och efter – den flygande spann-upplevelsen).
Kan vi kanske rent av enas om följande, Pegg?
Visst hade det varit bättre för Ullas trovärdighet, om hon hade sagt saker och/eller agerat/reagerat och uttryckt sig på följande vis:
1) ”Jag har ingen lust att titta på tv i kväll. Jag är alldeles för upprörd för att ha någon behållning av något tv-program.”
2) ”Jag vill inte längre vara i detta rum, där uppenbarligen en arg eller olycksalig ande huserar och kastar spannar.” Vad kan han tänkas hitta på näst?
3) Jag vill inte ens bo kvar här i detta hus längre. Det måste säljas! Snarast!”
4) ”Jag kontaktar Pegg och frågar om jag får sova över hos henne i natt, för här i detta hus varken vill eller kan jag sova. Jag bara vägrar! Kan inte Pegg ställa upp eller annan väninna ställa upp, så får jag väl övernatta första natten på hotell. En sak är i alla fall säker: Här i vårt hus sover jag INTE! Tänk om anden kommer tillbaka och vill döda mig.”
Eller 5) Vi måste genast kontakta ett medium, en andeutdrivare (exorcist) och en präst. och be dem komma hit, antingen var för sig eller i samlad tropp. Jag vill att de antingen försöker prata förstånd med anden eller, om det inte går, ser till att driva ut honom ur detta hus. Jag fruktar för mitt liv.
Om jag har förstått saken rätt, inträffade ingen av dessa fem händelser/omständigheter. Just därför föreligger det en diskrepans. Typ att en stor impact/händelse får liten effekt (få konsekvenser).
Jag nöjer mig med dessa fem exempel på uttalanden/reaktioner. Min poäng bör rimligtvis framgå nu. Eller?
Vad jag undrar över är detta: Behöver/Måse man vara en icke-woowoo för att lätt kunna upptäcka och begripa att bristen på den sortens reaktioner/utsagor leder till betendemässiga diskrepanser och MINSKAR Ullas trovärdighet. OBS! nu att jag inte säger att Ulla ljuger eller fantiserar om sin flygande spann-upplevelse. Vad jag vill få sagt är, att hennes trovärdighet skulle ha ökat markant, om hon i sitt beteende och i sina resonemang hade uppvisat en jämnare relation mellan orsak och verken, mellan upplevelse och reaktion(er) etc.
Det är i detta sammanhanget egalt hur hennes initiala reaktionerer såg ut. De kan ha varit enormt starka (jfr med hur man reagerar den första minuten efter att ha vaknat ur en hemsk mardröm). Det som är intressant här är hur man agerar och reagerar (och beter sig) timmarna, dygnen, veckorna, månaderna EFTER den traumatiska och traumatiserande händelsen. Ullas betenden de första dygnen/veckorna efter den upplevda flygande spannen verkar inte ha innehållit något sådant som jag tar upp i mina fem exempelfrågor här ovan. Och OM det skulle göra det, instöäller sig ghenast frågan: Varför har du då valt inte påpekat detta, Pegg, förrän nu när jag sätter fingret på svagheterna i Ullas berättelse (förtäljd av och via dig)?
Min erfarenhet säger mig, att just woowoos tyvärr har problem med att upptäcka den här sortens diskrepanser i en berättelse. Och att detta är en viktig förklaring till varför de uppfattas som mer eller mindre ”vrickade” av alla dem som inte själva är woowoo-ister.
En lämplig metafor för att belysa detta mitt budskap skulle kunna vara HC Andersens saga ”Kejsarens nya kläder”. I den berättelsen krävs det ett barn för att folk ska börja inse, att kejsaren ju faktiskt är naken (utan kläder), De vuxna lyckades inte se det av egen kraft.
GillaGilla
Som svar på fråga 1 så var det maken som efter en stund satte på TV:n som snart stängdes av igen. Huruvida det var onaturligt eller inte vill jag inte yttra mig om, eftersom jag inte var närvarande och hörde precis vad som sades.
Sälja huset kan de inte göra då det är jag och min man som äger det. Och tro mig när jag säger, att fundera på att flytta, har vi gjort allihop, dock minst min man eftersom det är hans fädernehem där han har vuxit upp och det var hans farfarsfar som byggde gården ca 1860.
Sova hos oss var inget alternativ eftersom det även spökade här. Det har det inte gjort tidigare vad min man kan minnas, men han är ju fjärde generationen. Jag har forskat en del och tror mig veta anledningen till spökeriet. TROR bara. Men det är ju tyvärr ingenting som jag kan berätta för dig, för du skulle aldrig tro mig.
Det är inte så lätt för mig att beskriva hur Ulla och hennes man har tänkt, det blir lätt fel. Sova hos någon i närheten som inte tror på att det kan spöka, ville de inte. Det kan bli så ”mycket prat”. Men Ulla åkte till en kompis ca 15 mil härifrån och var där i två nätter. Natten efter spannen flög var de hemma, utan så mycket sömn. Sova hos andra som inte visste vad som hänt, var inget bra alternativ, för då måste man ju hitta på någon anledning. Det är så lätt för andra, som inte själv har upplevt det, att säga vad man bör att göra.
Vi har haft ett medium här. Det hjälpte inte. Men det fanns det ju i och för sig ingen garanti för. Ulla och jag ville ha hit någon från Det Okända, men det motsatte sig min man. Tänk vad alla skulle prata. Själv skulle jag inte bry mig det minsta om det. Så det har faktiskt varit ett trätomål.
Jag är skeptisk till medium, men vid spökeri är de absolut värt att pröva, även om det kostar. Oavsett resultat, så har man i alla fall prövat.
Att jag inte berättat sånt här beror på flera saker. Jag har inte trott att det skulle komma dithän att det skulle bli meningsfullt. Du har dessutom en förmåga att reta upp mig.Typiskt wooswoos och negativa resonemang om deras hjärnor, tankedynga och fan och hans moster. Om jag skulle skriva om att vi t ex anlitat ett medium så skulle du väl fara ut i ännu mer, vad som jag har uppfattat som hån, resonerade jag. Det är ju bloggens flaggskepp att strida mot dem. Och t ex medium har ju egentligen inte exakt med själva spökerierna att göra, så det är också en anledning. Du behöver varken tro på Ulla eller mig. Du har ju själv sagt det på olika sätt. Det är en sak. Men blir man arg och t ex ser en massa onödiga upprepningar, så kommer man ingen vart. Det är också slöseri med tid. Det är som med en IQ-test. En sådan skall inte göras om man är arg eller ledsen. Resultatet blir sämre.
När det gäller kvinna A så håller jag med dig. Det är för mig självklart.
OM ”Andra sidan” skulle finnas, så skulle det vara intressant att träffa dig där. Då kan ju du bjuda mig på en kopp kaffe, om sådant finns där, för att slippa höra nåt i stil med ”Vad var det jag sa?”
Nu ska jag titta på Leif GW i ettan.
GillaGilla
Inte för att det spelar nån roll, men farfars farfar ska det vara, inte farfars far. För ordningens skull..
GillaGilla
”Vi har haft ett medium här.”
Får man fråga vem/vilket?
GillaGilla
@Pegg: Du räknar upp ett antal stressreaktioner hos Ulla, som indikerar att upplevelsen var traumatisk för henne. Bra så! Allt det du räknar upp visar, att för Ulla själv, var upplevelsen rent av MYCKET traumatiserande. Precis som man bör/ska förvänta sig, om man vill åtnjuta hög trovärdighet, när/om man har varit med om något som är så skräckinjagande som att se en spann kastad genom rummet av ett förmodat andeväsen.
Dock finns det i din beskrivning av Ullas reaktioner minst ETT PAR omständigheter som får larmklockorna att börja ringa hos oss icke-woowoos.
Det handlar framför allt om tidsaspekten.
Det naturliga (läs: det som är huvudregeln) är att reaktionen (läs: ”chocken”) hos den drabbade är som allra störst minuterna, timmarna,, dygnet, dygnen EFTER den inträffade händelsen.
Därefter sker en tillvänjning (så kallad adaptation, adaption), vilket innebär att den uppvisade reaktionen MINSKAR så sakteliga i intensitet och amplitud (volym).
Så sker dock uppenbarligen inte hos Ulla. Så som du beskriver hennes reaktionsmönster verkar snarare rädslan och ångesten ha ÖKAT hos Ulla sett över tid. Den sortens beteende är ett exempel på vad jag i förra inlägget kallade för diskrepans mellan faktiskt visat/ådagalagt beteende och förväntat beteende.
För en icke-woowoo är det lätt se en sådan här ”allvarlig” inkonsekvens/inkonsistens i Ullas reaktioner/beteenden.(utifrån hur du har beskrivit det hela, Pegg).
ALLTSÅ: Att Ulla gick med på att sitta kvar i tv-rummet, där det traumatiska nyss hade inträffat, kan nämast liknas vid – jämföras med – att ha ett foto på väggen av en person som förgripit sig på en (i detta fall liknar jag sålunda den flygande spannen vid ett slags andlig integritetskränkande handling mot Ulla, bildligt talat). och sedan sitta så placerad i detta rum, att var gång man råkar rikta ögonen mot denna vägg, så kan man inte undvika att se det här fotografiet på gärningsmannen.
DETTA är exempel på inkonsekvent och inkonsistent beteende (handlingsmönster).
Nu är förstås mitt exempel med fotografiet enbart en metafor, Pegg, men jag ber dig att ändå försöka förstå vad det är för poäng jag vill lyfta fram här. Dvs att (som Ulla gör) sitta kvar i det rum där det traumatiska nyss har utspelat sig, DET kan jämföras med att hälla bensin över ångestbrasan som brinner inom en. Lika olämpligt som det är att inte avlägsna ett gärningsmansporträtt som hänger synligt framme på väggen där man bor och där övergreppet ägde rum, lika olämpligt är det att sitta kvar på samma plats, där man upplevde det fasansfulla (i Ullas fall en flygande spann kastad av ett osynligt väsen) utspelas framför ens egna ögon.
Och här är ännu ett exempel på onaturligt reaktionsmönster: Du berättar att Ulla faktiskt övernattade hos en kompis i två nätter. En helt sund reaktion. Bra exempel, alltså.
MEN…
…ser man till tidsaspekten så är det något som skriker ”Fel´, fel!”
Och felet ligger däri, att just så borde Ulla ha reagerat REDAN samma kväll som den flygande spann-incidenten ägde rum. Inte några dygn eller kanske rent av veckor senare.
Som jag redan har nämnt och som jag nu känner för att upprepa: Ångest- och rädslonivån (läs: chocken) är alltid som allra högst/störst direkt efter att det fanansfulla har inträffat (det kan vara att få se en utomjording landa på gården utanför köksfönstret, det kan vara att få ett dödsbud att bästa vännen eller maken/makan har dött i en trafikolycka, det kan gälla att tycka sig bli vittne till en spann som flyger genom rummet etc, alltså: det kvittar VAD det är, det viktiga är ATT det som händer framkallar en emotionell chock av något slag).
Sett mot den bakgrunden finner en icke-woowoo en allvarlig diskrepans här.
Den kan formuleras så här: Om Ulla plågades så starkt av sin upplevelse att hon X antal dygn EFTER händelsen inte längre kunde förmå sig att bo kvar hemma, DÅ borde/”måste” hennes initiala reaktion ha varit ÄNNU STARKARE den där första kvällen och första natten efter att den flygande spannen dök upp i tv-rummet.
Men vid den tidpunkten (= den första kvällen och natten) kunde hon bevisligen – enligt vad du skriver, Pegg – acceptera att dels sitta kvar i tv-rummet (där den traumatiserande händelsen upplevts äga rum) och dels också acceptera att sova den kommande natten i samma hus, där poltergeist-spöket hade visat upp hur ilsken den av någon okänd anledning var. Makens reaktion på det här, ifall han nu var övertygad om att detta som Ulla berättade om var ett äkta poltergeistfenomen, är lika besynnerlig, den.
Kort sagt: Det borde alltså ha förhållit sig tvärtom. Dvs Ulla borde ha flytt hemmet de första dygnen. Inte X antal dygn senare. I stället gjorde hon, som sagt, tvärtom. Och DET är förödande för trovärdigheten vad gäller att/ifall den upplevda händelsen verkligen har ägt rum på riktigt (i alla fall uppfattas detta för oss icke-woowoos såsom varande högst förödande för den påstådda händelsens äkthet/sanningshalt).
Ullas beteendemönster passar som hand i handske in på den förklaringsmekanism jag redan har varit inne på och föreslagit: nämligen att hennes hjärna på något vis ”innerst inne” anat, att det som inträffade nog ändå inte var på riktigt.
Det ÄR nämligen inte helt ovanligt med så kallade vakendrömepisoder i vår tillvaro. De är släkt med så kallad mikrosömn (micro-sleep), något som vanligen utlöses av monotoni (sleep deprivation och/eller sensory deprivation), något som ibland inträffar om man redan är trött och kör bil nattetid utan att något särskilt händer under den pågående bilfärden. Många avåkningar nattetid, även på raksträckor, torde kunna tillskrivas mikrosömnepisoder (de varar kanske 3-10 sekunder; men det kan tyvärr räcka för att bilen ska hinna köra av vägen eller råka komma över på fel sida av vägen, vilket kan orsaka en frontalkrock med mötande bil).
Även vakendrömepisoder utlöses ofta av monotoni och de andra beskrivna mekanismerna. Alltså: OM man är trött, och OM det man ser på tv inte intresserar en det minsta. Då KAN detta med att sitta sysslolös och titta på en icke-spännande tv-skärm initiera en vakendrömsepisod.
Tänk om man kunnat veta vad det var för program som Ulla satt och (slö)tittade på i väntan på att maken skulle komma in i huset och göra henne sällskap. Kanske kan det programmet innehålla svaret på det som Ulla sedan tyckte sig uppleva.
Under vakendrömsepisoder kan nämligen stimuli från omgivningen påverka vakendrömmens innehåll. Tänk om Ulla såg ett program där någon testade en hembyggd flygplansmodell av balsaträ. Tänk om Ulla såg ett naturprogram med fåglar som flög? Tänk om Ulla såg nyheterna och att man i det programmet visade ett flygplan som startade eller landade eller flög i luften. I så fall har vi här stimuli som utan vidare skulle kunna påverka en vakendröms innehåll, fast då, som regel, förvrängt på så vis att det i ULlas vakendröm blir en gul spann som uppfattas komma farande genom luften.
Till saken hör att de som har vakendrömsepisoder sällan eller aldrig är medvetna om detta. MEN deras hjärna brukar ändå på något vis, innerst inne, fatta galoppen så att säga, precis som när vi har mardrömmar eller vanliga drömmar. Vår hjärna kan sålunda (oklart hur) bestämma sig för, på en icke-medveten (omedveten, undermedveten) nivå, att fallet är löst – för hjärnans eget vidkommande.
Men hjärnans ägare förmår trots det inte att ta till sig på medveten nivå vad hjärnan på egen hand har kommit fram till på icke-medveten nivå (jfr Libets experiment om fri vilja).
Det är i sådana situationer som det uppstår beteendenmässiga diskrepanser (inkonsekvenser/inkonsistenser) i någons beteende). Typ att en sömnparalytiker kan välja att efter de första minuternas upprördhet släta till kudden och sedan försöka somna om. Eller, om vi tar Ulla som exempel, inte fly huset (i alla fall inte lämna rummet) direkt efteråt och dessutom gå med på – acceptera – (om än under protest) att sova i huset den följande natten.
Både den (upplevt) våldtagna sömnparalytikern och (upplevt) poltergeistutsatta Ulla reagerade på ett icke-naturligt sätt. Sömnparalytiker genom att strax efter sin upplevelse lugna ned sig oich somna om. Ulla genom att reagera våldsammare och starkare först X antal dygn EFTER att ha upplevt sig se den gula spannen komma flygande.
Så min fråga till dig, Pegg, måste bli: Kan du förstå, att vi icke-woowoos har svårt att tro att din syster Ulla MÅSTE ha sett/upplevt en verklig händelse?
Samtliga de alternativa möjliga förklaringar som jag har föreslagit har dels stöd i evidensbaserade vetenskapliga studier, dels hsr de den fördelen att de inte strider mot fysiskens naturlagar.
Vad gäller min i detta inlägg fokuserade förklaringshypotes, den om vakendrömmande, wakings dreams, så finns det tämligen gott om neurovetenskapliga undersökningar som dels slår fast att fenomenet existerar och dels bekräftar, att detta fenomen kan utlösas av faktorer som jag har beskrivit/framlagt ovan. Vissa av dessa studier har utförts bland sovande på speciella sömnlaboratorier just för att de ska kunna kopplas till diverse mäturustning – typ EEG-skrivare – samt övervakas av personal hela natten igenom.
Vi vet dessutom att våra vanliga drömmar också kan påverkas av externa stimuli. Om man sprider doften av ruttet ägg i sovrummet, ökar risken för obehagliga drömmar, kanske besöker man då Helvetet under sin dröm? Droppa vatten på huden på den drömmande och hen drömmer ofta om sådant som har med vatten att göra, att typ bada, vara ute i spöregn etc.
OBS! också, Pegg, att jag inte anklagar Ulla för att ljuga. Om man INTE förstår att man kanske har sovit/drömt (eller hallucinerat), vad är det då som återstår som förklaring? Det enda kvarvarande rimliga alternativet blir ju då, att det man upplevde måste ha ägt rum på riktigt. Inte jag heller kan i så fall komma på en bättre förklaring (om nu vakendrömmande och/eller hallucination kan uteslutas; men hur ska man kunna utesluta slikt; båda de fenomenen inträffar ju då och då, oftare hos vissa än hos andra).
Jag tycker att man ska vara ärlig mot sig själv, samt ödmjuk, och inte låsa sig fast vid synsättet att det blott kan finnas EN ENA MÖJLIG förklaring, och att denna ENDA tänkbara och möjliga förklaringen måste vara just andehypotesen.
Tvärtemot vad du och andra woowoos kanske tror, så UTESLUTER JAG INTE andehypotesen som förklaring. Men jag ser andra hypoteser som mer rimliga, mer sannolika. Därför har jag inget behov av att basunera ut att en viss hypotes MÅSTE vara den enda riktiga och möjliga här.
Vad jag gör är snarare att jag går ut och säger, att av de olika förklaringshypoteser, som kan kan komma i fråga här, så är andehypotesen den i mina ögon MINST SANNOLIKA. Men jag förnekar den inte som en möjlig/tänkbar förklaring. Det gör säkert inte Gesus heller (efter vad jag har förstått och läst här på hans GesusBloggen).
Men varför skulle jag – eller Gesus – välja att ´satsa på just den minst sannolika hypotesen av alla dem som står till buds? Är inte det rätt korkat att sätta all sin tilltro på något som är MINDRE SANNOLIKT än andra konkurrerande/alternativa förklaringar som finns tillgängliga?
Det tycker i alla fall jag. Och jag tror och hoppas att Gesus är av samma åsikt som jag härvidlag.
GillaGilla
Jag vill här tillägga en sak. Det finns inga koncept för exakt hur man ska uppföra sig när man råkar ut för spökerier. Det är inte så, att antingen så gör man exakt det du tycker att man bör göra, eller också är man närmast kallsinnig. Att också känna, att du förväntar dig att för att jag ska vara trovärdig, så måste jag berätta i detalj om någon annans upplevelser, vilket inte känns bra och är inte helt lätt. Speciellt som Ulla själv nu inte säkert kan redogöra för allt när det gäller sekunder och minuter och vem som sa vad. Du vill ha detaljer som du godkänner, annars är det inte trovärdigt. Det är det ju inte ändå enligt dig. Men vi människor är inte ”antingen eller.”
Om du skulle råka ut för spökerier, så vet inte du i förväg exakt hur du kommer att reagera, mer än att du blir skrämd och tycker det är obehagligt. Mycket möjligt är, att du, eftersom du inte tror på andar som spökar, skulle avfärda det som inbillning, vem vet.
Så jag vill i och med detta inlägg göra klart, att jag inte skriver mer om vare sig spann, min syster eller hennes man.
Nej, dina inlägg har inte varit precis diplomatiska, men alla har vi väl våra sidor.
GillaGilla
Det sista skrev jag innan jag läst ditt senaste inlägg. Vet inte om jag orkar besvara det, vi får väl se.
GillaGilla
@Pegg: Jag sticker emellan med ett superkort svar på dina funderingar.
Nej, det handlar inte om att ett reaktionsmönster MÅSTE se ut på ett visst sätt.
Det handlar om sannolikheter.
Låt mig ta ett annat, mer neutralt, exempel på vad jag menar, så kanske det blir lättare att förstå för dig och andra woowoos hur detta med sannolikheter fungerar.
Vi tänker oss att Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, enligt ett nyhetstelegram ska ha sagt, att det nu är dags för Sverige att öppna gränserna på vid gavel för fri invandring, särskilt från muslimska länder.
Det uttalandet strider mot vad man har anledning att förvänta sig att Jimmie Åkesson skulle kommunicera.
Då kan man tänka sig exempelvis följande scenarier och fundera lite över deras sannolikheter:
1) JÅ har naturligtvis sagt exakt detta hur överraskande och osannolikt det än må vara.
2) Reportern som citerar JÅ i nyhetstelegrammet måste ha gravt missuppfattat honom.
3) Nyhetstelegramredaktören har drabbats av tokspel
4) Nyhetstelegramredaktören måste av misstag ha skickat ut ett skojtelegram till de tidningar som prenumererar på nyheter från just den nyhetsleverantörer. (Jodå, sånt händer ibland.)
Vi människor har att förhålla oss till det informationsflöde som hela tiden sköljer över oss antingen via våra egna sinnesorgan eller genom att vi läser, ser, lyssnar etc på vad andra tycker sig ha ha varit med om och upplevt.
Frågan är då vad vi ska ha för bedömnings- och trovärdighetsprinciper att utgå ifrån och hålla oss till.
Jag tycker, att vi bör utgå från vad som är mest sannolikt att förvänta sig.
Vad är då det?. Tja, säg det. För en woowoo är det förmodligen att andeväsen finns och kan förklara en upplevelse som Ullas flygande spann. En skeptiker förväntar sig annat av sin verklighet. Ingen spökförklaring från det hållet, inte.
En mycket god tumregel att hålla sig till är att låta majoriteten bestämma vad man ska tro och tycka. Majorioteten har – det vet man erfarenhetesmässigt – oftast rätt. Inte alltid. Men oftast. Man gör sålunda klokt i att förlita sig på vad majoriteten anser i en kunskapsbaserad frågeställning.
Alltså: Om man tillfrågar 100 slumpvis utvalda människor om vad de tror är rätt svar på en ställd fråga, så visar det sig oftast, ja nästan alltid (dock inte alltid men, som sagt, nästan alltid), att majoriteten faktiskt har rätt.
Att bestrida eller förneka det är hanska dumt. En oklok strategi. All vadslagning bygger på det synsättet.
Detta kan man även lägga märke till i frågeleken ”Vem vill bli miljonär?”. I det programmet har de tävlande olika så kallade livlinor att utnyttja, när de själva inte vet svaret på den ställda frågan.
En av dessa livlinor är just att låta publiken få rösta och säga sitt om vilket av svarsalternativen som de som sitter i publiken anser vara det rätta svaret. Nu har jag inte sett hundratals av dessa program, men av dem jag såg visade det sig, att majoritetens val av rätt svar (bland de givna svarsalternativen) ALLTID visade sig vara rätt svar. Men eftersom jag inte sett alla programmen, vill jag inte påstås att majoriteten alltid har rätt. Men påfallande ofta har den alltså rätt.
Och så bör det vara. Hela vadslagningsbeanschen bygger på den vetskapen. Om alla experter håller Spanien som segrare i en fotbollsmatch mot Somalia, då blir det väl knappt pengarna tillbaka för dem som satsar på en favoritseger. Medan en satsad tia på att Somalia skulle vinna den matchen kan ge, säg 500 kr tillbaka, vid seger för Somalia. Så är det klokt att satsa en tia på att Somalia ska vinna? Nej, normalt inte. De som satsar denna tia är lycksökande gamblers eller woowoos som inget begriper av sannolikhetskalkyler och sannolikhetsberäkning.
För att återgå till frågelekens livlina, så ligger i en livlinas natur, att den ska vara statistiskt (läs: sannolikhetsmässigt) pålitlig/tillförlitlig. Och det brukar majoritetslivlinan vara. Oavsett vad woowoos tytcker därom.
En annan av frågelekens livlinor innebär att datorn väljer bort ett av de felaktiga svarsalternativen för att underlätta för den tävlande att välja rätt svar (bland de kvarvarande alternativen). Även den livlinan är pålitlig och tillförlitlig såtillvida, att man inte behöver vara rädd att datorn, kanske, bluffar för att lura den tävlande att avge fel svar genom att välja bort det rätta svaret. Datorn väljer ALLTID bort ett av felsvaren. Blott en woowoo-istisk hjärna kan väl få för sig, att datorn kanske ibland – för att jävlas lite? – väljer bort det rätta svaret och lämnar enbart felaktiiga svarsalternativ kvar till den tävlande att välja mellan.
Med denna metafor/liknelse vill jag bara ha sagt, att man om inte 99 så i alla fall 90 eller åtminstone 80 gånger av 100 gör klokt i att lita på vad majoriteten anser i en viss fråga. Att resonera och tänka på det viset ÄR. bevisligen, en god strategi att följa, att hålla sig till. Men naturligtvis finns det ingen garanti att det alltid blir rätt svar då. Men sannolikheten är som sagt god och hög för att majoriteten har rätt. .
LIkadant är det i fallet med Ullas spann. Ställ frågan till 100 slumpvis utvalda vuxna personer i vårt land. Jag är HELT övertygad om att en majoritet av respondenterna kommer att svara: ”Den flygande spann-incidenten har INTE har ägt rum på riktigt.”
Rätt många kommer sannolikt också att vara tveksamma, dvs svara: ”Jag vet inte.”
Och så kan vi förväönta oss en liten minoritet som kommer att svara: ”Självklart har detta som Ulla berättar inträffat på riktigt, detta är vardagsmat för oss.”
Den som tror på och accepterar livlinekonceptet (som i frågeleken ”Vem vill bli miljonär?”), dvs tror på konceptet att majoruteten för det mesta har rätt, väljer förstås att försanthålla just det som majoriteten anser.
Sedan är det förstås av vikt att det verkligen handlar om slumpvis utvalda respondenter. Om man frågar 100 personer, som gått kurs i Fjanthyttan hos Terry Evans, så kommer sannolikt majoritetssvaret att låta annorlunda. Men en sådan respondentgrupp är INTE slumpvis vald. Den är INTE representativ.
Därmed blir det lätt samma saamma sorts fel som uppkom när ett gallupföretag på 1940-talet (tror jag det var) gjorde en valprognos om vem som skulle bli USAs nästa president. Man ringde runt till slumpvis utvalda respondenter. Och fick på det viset fram en prognos som visade sig vara åt helvete fel.
Hur kunde det gå så illa? Jo, på 1940-talet var det bara de rika som hade (råd med) telefon. Så även om respondenterna i och för sig var slumpvis valda efter konstens regler, så tillhörde de i princip ALLA den större gruppen ”rika amerikaner”. Och den gruppen brukar rösta på¨republikanska presidentkandidater, inte de demokratiska.
Därför gick det snett.
Det är som om man i Sverige på 1940-talet skulle ha ringt runt och frågat folk vilket parti de tänkte rösta på i riksdagsvalet. Eftersom det då blev huvdsakligen rika knösar man fick kontakt med, skulle högerpartiet sannolikt ha erhållit på tok för höga valprognossiffror och kommunisterna knappt inga röster alls.
Så sensmoralen är: I en slumpvis samt korrekt utvald population kan man förvänta sig att rätt det rätta svarsalternativer kommer att erhålla flest antal röster (samt att valprognoserna kommer att bli ganska tillförlitliga).
Det är likadant om man ska tippa en fotbollsmatch. Om toppenlaget möter bottenlaget i serien, gör man klokt i att inte satsa hela sin förmögenhet på att bottenlaget ska vinna. Men det är ingen garanti på utfallet. Jag minns själv hur jag en gång spelade en tusenlapp på att Sovjet skulle spöa Kanada i en VM-match i ishockey. Matchen slutade 0-0. Hur många ishockeymatcher, i VM eller på lägre nivåer, har slutat 0-0? Så där rök den tusenlappen.
Men jag är trots det anhängare av konceptet, att majoriteten har rätt betydligt oftare än den har fel.
Och det gäller förstås också när man diskuterar vad som är det mest sannolika beteendet efter att folk har upplevt en traumatisk händelse. Inte brukar folk väl jubla av glädje om de just har fått veta att deras barn eller maken/makan har omkommit i en olyckshändelse. För att sedan, kanske några dagar eller någon vecka senare, övergå till att uttrycka en enorm sorg och ledsenhet. Det brukar faktiskt vara tvärtom. Alltså att man mår som allra sämst när man just har delgivits den chockerande informationen. Sedan med tiden läks såren, inte helt, men sorgen och smärtan blir mer uthärdlig, den minskar i amplitud. En månad efter dödsfallet kan de flesta nog tala om det inträffade utan att brista i gråt.
Jag har aldrig mött någon som menar att sorgen är värre i dag, säg, ett år efter ett dödsbud, än sorgen och smärtan var under det första dygnet.
Nu mottog förstås Ulla inget dödsbud. Men hon chockades av annan anledning. Det är fullt rimligt att tycka, att hennes traumareaktioner också borde vara som störst under det första dygnet. Inte öka i intensitet och amplitud när det hunnit gå några dygn. Jag får tyvärr intrycket att Pegg finner mitt resonemang orimligt. Eller hur menar du, Pegg? Jag kan visst hålla med om att man inte måste reagera på av mig beskrivet sätt. Men sannolikheten är hög att det är just så man reagerar. Som de flesta andra gör när de råkar ut för någit traumatiskt. Fast hundraprocebtig visshet går inte att uppnå. Det handlar, som alltid, om sannolikheter.
Att ifrågasätta detta på sannolikhetstänkande baserade synsätt är woowoo-istiskt. Det är att åberopa det gamla vanliga woowoo-mantrat: ”Men håll med om att det i alla fall är tänkbart och fullt möjligt, att det skulle kunna förhålla sig just så. som jag, woowoon, säger”
Och DET kan jag visst hålla med om. Möjligt är det. Tänkbart är det. Men INTE särskilt sannolikt.
Tyvärr har woowoos i alla dagar haft problem med att förstå vad detta med sannolikheter betyder och har för konsekvenser för ens eget beslutsfattande. De håller, för att ta en metafor, påfallande ofta på fel häst. Och det är förmodligen därför som eooeoos rusar till en butik där en högvinstlott har sålts. De gör det i tron att just den butiken är ”drabbad” av tur. I själva verket är det osannolikt att samma butik ska sälja högsta vinstlotten även i nästa dragning. Fast omöjliget eller ptänkbart är det förstås inte.
Även blixten har slagit ned på samma ställe någon enstaka gång (utan att där funnits en åskledare som ”lockat” till sig densamma). Livet är fullt av konstigheter även för oss som inte tror på andeväsen, andeenergier eller afterlife. Skillnaden mellan oss och woowoos är, att vi skeptiker försöker att resonera i termer av sannolikheter. Och håller oss till förklaringar som inte strider mot det som vetenskapen har kommit fram till.
Det gör woowoos tyvärr INTE. Enligt dem förtjänar övernaturliga förklaringar samma tilltro som evidensbaserad vetenskap.
GillaGilla
Din beskrivning a wooswoos bevisar att du tycker att man är hur dum i huvudet som helst. Rusa iväg till en butik som fått en vinnare? Inte begriper något av sannolikhetskalkyler?
Jag har sagt att jag inte vill skriva mer om Ulla. Hon får skriva själv i så fall och det vill hon inte.
När det gäller ”Vem vill bli miljonär”, har jag faktiskt sett två gånger att publiken har haft fel. Det rör sig om fall där skillnaden mellan ett par alternativ inte har varit så stor. Men f ö har publiken haft rätt när jag har tittat på programmet.
När det gäller datorn, så väljer den faktiskt bort två alternativ, inte ett. Att du tror att det bara kan vara wooswoos som kan tro att datorn där jävlas, ja överhuvudtaget någon,får mig att ställa frågan, som jag tror att jag har ställt förut, men som du inte har svarat på, är om du anser wooswoos synonym med idioter? Det verkar som om du gör det. Att dela in folk som om de vore A och B-människor är skrämmande. Jag håller nu inne med ”fula ord”, även om det är frestande att uttrycka mig på sådant vis.
GillaGilla
Jag vet hur vetenskapen fungerar, men jag vet också att den inte är allsmäktig!
Jag och maken går upp och lägger oss. Ca 15 min senare när han ligger där med datorn på magen och jag läser en bok, så låter det plötsligt som om någon slänger klädhängare på golvet därnere. Det pågår i gissningsvis 30 sekunder. Vi har inga hemmavarande barn längre, så de är oskyldiga.
Vi ligger tysta och lyssnar, utan att säga ett ord till varandra. Vi har blivit vana vid konstiga saker i huset och har lärt oss att det räcker med att man hostar eller går upp, så tystnar det omedelbart. När det hade tystnat, vilket det ju gör ändå efter ett tag, går maken ner och kollar. Ingen där och inga tecken på att aktiviteter skett där nyss.
Men vad bra! Enligt dig beror sånt alltså på att vi har råkat drömma samma dröm samtidigt när vi ligger där med tända lampor och påslagen dator och bok. Eller så är det bara en av oss som hört oljudet, men den andra har uppfattat något vilt i blicken hos hen och är tyst av sympati, då vi som äkta makar självfallet har en sjusärdeles telepatisk förmåga oss emellan!
Vi har goda vänner som besöker oss en gång vartannat år. De bor i en annan del av landet så när de kommer hit, så är det två övernattningar som gäller. Hon är livrädd för spökerier, men han tycker sådant är väldigt spännande och var besviken över att det inte hände något i den vägen när de var här sist. Hon som hade haft alla lampor tända på bottenvåningen där de sov, var mycket lättad.
Ett annat par kommer oftare och de sover alltid över en natt. De bryr sig inte särskilt mycket om spökerier. En natt när hon skulle gå på toa var det, eller precis hade varit, någon som rökt därinne. Inte för att hon kunde se någon, men obehagligt var det. Det kunde jag hålla med om, för det hade också hänt mig ett par gånger. Ingen av oss röker. En annan natt vaknade hon av röster i ett närliggande rum. Hon kunde inte uppfatta vad som sades, men det gick att skilja på kvinnliga och manliga röster. De har inte haft några problem med att komma tillbaka, även om jag har berättat det mesta om vad som har försiggått här.
En kväll när jag var ensam hemma och satt vid datorn kände jag plötsligt en lukt av smutsiga kläder inpyrda med tobaksrök och en andedräkt av sprit. Och jag kan säga ganska exakt på fläcken var hen stod, d v s intill mig. Sådant skrämmer faktiskt inte mig, jag är lite förvånad själv över det faktiskt och sa åt hen att försvinna, En annan gång tog jag upp en tröja som ofta ligger i soffan. Den luktade starkt av ko! Jag tog den till maken som ansåg detsamma. Skillnaden mellan sådana fenomen och de som naturligt förekommer i livet är enligt vår erfarenhet, att det övernaturliga försvinner omedelbart utan att efterlämna spår, vilket i livet snarare ebbar ut. Tröjan är ett bra exempel på det. När lukten försvann var det alltså på ögonblicket.
Men enligt vetenskapen, som alltså inte enligt mig är allsmäktig, så var alltså alltihop inbillning, drömmar hos oss alla, eller typiska woowooistiska störda hjärnfenomen. Utmärkt!
Tja enligt min hjärna så med den ande som var den som huvudsakligen störde friden här, så försvann alla sidofenomen som inte jag brydde mig speciellt om, med honom, som var skrämmande. Nu har det varit lugnt i ca 10 månader, efter ett och ett halvt års oroligheter.
Du får satsa på vilka hypoteser eller vilka bevis du vill.
GillaGilla
@Pegg: Jag har INTE påstått att mina förslag till förklaringar måste vara korrekta. De kan vara åt helvete fel.
Men därav följer INTE att andehypotesen per automatik blir korrekt (om mina förslag på förklaringar är fel).
Jag har diskuterat detta i ett inlägg till Lillaja tidigare i dag. Kan dra det här argumentet kort här också.
ALLTSÅ: Om jag föreslår förklaring A och förklaring B, så blir inte förklaring C automatiskt korrekt bara för att A och B visar sig vara felaktiga. Så bisarrt kan bara woowoos resonera och mena (= att om A och B är fel så bli C rätt).
Hypotes C behöver stå på sina egna ben. C behöver bevisas med hjälp av så kallade positiva bevis, dvs sådant som styrker just hypotes C. Hypotes C bevisas väl INTE av att A och C är ren bullskit. Det faktum att A och B är fel har INGET att göra med – och säger ingenting om huruvida C är rätt eller fel. Inget hindrar heller att det kan finnas andra/okända förklaringar, som varken du eller jag har tänkt på eller ens känner till i nuläget. Eller hur?
Så jag förstår inte varför du är så snar att acceptera just hypotes C (= andetro-hypotesen). Lukter, dofter, ljud etc kan väl inte åberopas som bevis för en viss hypotes. Vad hindrar att sådana hypoteser som varken du eller jag tänker på också de skulle kunna förklara de här lukterna, dofterna, ljuden etc? Det kan man ju inte veta när man i nuläget inte ens vet vilka dessa alternativa förklaringar skulle kunna vara.
Först när man en dag vet vilka möjliga förklaringar det finns, kan vi evidensgranska dem. Innan dess är det ovetenskapligt – dvs ren bulskit – att peka ut en visshypotes som den enda rimliga och möjliga förklaringen.
Först om ALLA tänkbara och möjliga förklaringar kan avskrivas, i vetenskapliga experiment, så att bara EN (= den återstående förklaringen) finns kvar, kan man hävda, utan att vara ovetenskaplig, att då tyder det mesta på att just den kvarvarande hypotesen bör/måste vara den rätta.
Det misstag som woowoos begår är således att förutsätta, att de har koll på alla tänkbara möjliga förklaringar. Och att alla dessa går att utesluta, så att blott en enda tänkbar möjligt förklaringshypotes återstår.
Att resonera på det viset har starka inslag av grandiositet.
Kan du inte inse hur förmätet det är av dig, Pegg, att förutsätta, att du kan utesluta alla förklaringar utom en enda? Du vet ju inte – lika lite som andra woowoos – ens vad det kan finnas för alternativa möjliga och/eller tänkbara förklaringar.
Och om det känns trösterikt för dig, så tillstår jag gärna, att det vet inte jag heller.
Men till skillnad från dig inbillar jag mig INTE, att jag har koll på alla tänkbara och möjliga förklaringar. Däför kan jag näppeligen anklagas för grandiositet, iaf inte i detta avseende.
I stället resonerar jag som så här: Eftersom jag inte kan ha full koll på alla variabler, vore det väldigt förmätet och bullskitaktigt av mig att utpeka en viss hypotes som den enda tänkbara. Det vore att dra en förhastad slutsats, ovärdig en som säger sig tro på vetenskapen och dess grundsatser.
Jag påstår nu INTE att ande-hypotesen är omöjlig eller otänkbar. Alls inte. Men jag anser att jag inte (ännu) kan utesluta andra möjliga förklaringshypoteser. Och då känns det fel att peka ut just andehypotesen som den enda rimliga, ja rent av bästa, förklaringen.
Så här enkelt är det: Det är i mina ögon synnerligen förmätet att postulera, att jag – eller du – har alla variabler klara för mig/dig. Men för er woowoos känns det tydligen inte alls förmätet att resonera på de viset. Att ni inte VET vilka förklaringsmekanismer/-hypoteser det KAN finnas (som ni inte ens har en tanke på eller aning om i dagsläget),
Varför bekymrar DET er inte det minsta? Hur kan ni woowoos slå fast, att andehypotesen redan på dagens kunskapsnivå, alltså med dagens vetande, är den enda rimliga, möjliga och tänkbara förklaringen?
Att äldre hus ofta förknippas med spökerier är inget konstigt alls. En intressantare fråga, tycker jag, är denna: Varför finns det så sällan spökerier i nybyggda hus? Även i nyare hus har väl folk dött, så att det vore befogat med spökerier?
Inte kan det väl vara så, att ett hus måste vara, säg, minst 100 år gammalt för att kunna komma i fråga för spökerier? Vad finns det för anledning att antaga något sådant? Det skulle ju indikera, tycker jag, att nyare hus, ogllas av spöken. Varför skulle de ogilla dem? Vad skulle den förklaringen kunna vara isf?
Tänk om det i stället kan ha med byggmetoder, byggmaterial etc att göra?
Att spöken skulle avsky plaströr, plastledningar, moderna färger, tapeter etc och i stället bara uppskatta gjutjärnsrör och gedigna träkonstruktioner och vävnader i stället för plast – vad finns det för bevis på det, vad finns det för anledning att så skulle vara fallet? Alltså: Vart ska spökena ta vägen i framtiden, om allt fler hus byggs med dragna ledningar och rör av plast?
Vad har du för förklaring/syn på det, Pegg?
GillaGilla
Läste just om mitt senaste inlägg. inser at jag kanske borde förtydliga lite av det jag skriver avslutningsvis i mitt tidigare inlägg från i dag.
i den artikelns slut funderar jag sålunda över hur framtiden för spökerier ser ut – mot bakgrund av att gamla hus & byggnader ju minskar i antal (rivs, brinner ned etc) och att nya moderna byggs för att ersätta de gamla. Kommer det att leda till att antalet spökerier minskar sett över tid? Detta antagande har stöd i aktuell spökeristatistik. Denna statistik säger att spökerier är säkksynta i moderna hus.
En annan oroande trend är ”återväxten” bland spökena själva. Med tanke på att antalet människor som levt och dött här på jorden – det totala antalet döingar torde uppgå till minst 50 miljarder personer – bör inte det indikera, att spökerierna snarare borde öka i antal sett över tid?
Alltså ju fler människor som har dött, desto högre sannolikhet är det för att nya spökerier ska äga rum.
Men utvecklingen vad gäller spökerier går som sagt åt motsatt håll.
Vi skulle behöva söka svaren på frågor som: Varför är modern(are) hus som regel spökfria? Varför tycks spöken föredra i första hand äldre byggnader.
Varför funderar woowoos så sällan över den sortens frågor? Och OM ni trots allt funderar däröver, vad har ni kommit fram till för svar/förklaring?
Eller annorlunda formulerat: Antalet äldre hus minskar (rivs, brinner ned etc). Antalet moderna hus ökar. Samtidigt gäller följande samband: 1) Spöken verkar trivas i äldre hus; samt 2) Spöken förefaller inte trivas i moderna hus.
Vad kan det bero på? Vad har ni woowoos för förklaring till dessa egendomligheter? Varför är det så, ifall nu spöken finns på riktigt?
Kan förklaringen i stället vara, att det finns något i äldre hus som kan framkalla fenomen, vilka kan misstolkas som närvaro av spöken? Och att den sortens fenomen är svåra att repriducera i modernare hus? Eller varför verkar det som att spökerifenomenframkallande omständigheter saknas just i moderna hus?
Kan inte ni woowoos berätta om er syn på slikt? Om ni kan men inte vill, vad beror det i så fall på? Varför hemlighålla era förklaringar, ifall ni nu har bra sådana? Då skulle ni ju slippa att få höra att er tro på andeväsen är så full av bullskit. Jag skulle inte ens drömma om att håna förklaringar som indikerar att en woowoo faktiskt har tänkt till lite. Däremot ser jag förklaringar av detta slga som bullskit-aktiga: ”Det kanske är så, att ande-energi fungerar annorlunda än all övrig energi?” Att svara på det viset är att bemöta en ställd fråga med en motfråga. Om nu woowoos menar att så kan vara fallet, utveckla ert resonemang, och ni slipper få höra att ert resonemang är bullskitaktigt, eftersom ni besvarar en fråga med en moitfråga.
Ni blir ju så ilskna över att era resonemang av mig (och andra= stämplas som typiska woowoo-istiska bullskitresonemang. Se då till att inte ge mig vatten på min kvar för att avge sådana omdömen. Inse att bemöta och besvara en fråga med en motfråga inte bevisar någonting som stöd för er andehypotes.
Tillbaka till spökeristatistiken. Om nuvarande ”trender” från de senaste, säg 75, åren fortsätter, kommer spökerierna att dö ut med tiden, allt eftersom de äldre husen försvinner? Eller kommer spöken att söka sig nya uttrycksformer, tror ni woowoos? Har ni några förslag att komma med vad gäller vilka spökenas kommande manifestationskanaler isf kommer att bli? Kan vi förvänta oss en revival för fysiska seanser, vilka ju var enormt populära under 1900-talets första fjärdedel för att sedan falla ur mode, trots Anders Åkessons patetiska revivalförsök hösten 2010, då han avslöjades som fuskare.
Varför vill spöken ge sig till känna för oss jordbor? Finns det en risk, tror ni, att spöken ska tröttna på att hälsa på hos oss jordbor framöver? Kan spökenas ointresse för moderna byggnader vara, att de är allergiska mot något byggmaterial som finns i moderna hus men som saknas i gamla byggnader? Har ni woowoos någon idé om vad det skulle kunna vara för ämne isf?
Till sist och apropå ingenting: Hur ska man förklara tippetoppens beteende? Se dessa två länkar: http://klurab.se/mekanik/tippetopp.html ; samt https://sv.wikipedia.org/wiki/Snurra .
I sistnämnda länk rekommenderar jag er att titta närmare på videon till höger på sidan.
Vad är det som åstadkommer att den snurran ställer sig på ända och alltså gör ett så kallat lappkast och vänder riktning så att upp bli ned? Kan det vara ett spöke som ligger bakom denna ”kovändning”? Faktum är att tippetoppen inte bara vänder sin topp nedåt. Den börjar dessutom att snurra/rotera åt motsatt håll (fast det sistnämnda syns inte på videon men kan bevisas rent fysiskt/matematiskt).
I länktips nr 1 kan man löäsa därom; jag citerar:
När tippetoppen roteras tillräckligt snabbt vänder den sig upp och ner och ställer sig på pinnen. Sett uppifrån är rotationsriktningen hela tiden det samma, men i tippetoppens egna referenssystem kommer tippetoppen att ändra rotationsriktning, och det är detta som Bohr och Pauli studerar och som har analogier i tex. kvantmekanikens spinn.
Tippetoppen utgör sålunda ett klassiskt exempel på hur spöken och spökförklaringar tvingas till reträtt. Det som en gång tolkades som spökerier kan i dag förklaras. Den vetenskapliga förklaringsfronten avancerar hela tiden framåt, dvs vinner terräng. Spökförklaringsfronten är stadd på ständig reträtt. I dag vet fysikerna i stort sett hur dessa förändringar i tippetoppens rörelsemönster ska förklaras. För det krävdes tillgång till datorer som kunde simulera tippetoppens beteende. Eller som det står i artikel nr 1: Att modellera tippetoppens beteende [var] inte alls lätt.
Men i dag vet vi så mycket, att spökeriförklaringen kan bullskitförklaras. Fast jag är inte säker på att alla woowoos anser det.
Vad jag vill ha sagt med detta är att vi här ser ett exempel på en vetenskaplig förklaring som länge var okänd, och att det därför fanns en hel del (woowoos) som ville förklara tippetoppens bisarra rörelsemönster med att det nog måste vara ett andeväsen som visade sig på styva linan. Men, som sagt, i dag tror en överväldigande majoritet inom forskningsvärlden på att fenomenet har en helt naturlig förklaring. Vilket är helt i linje med min rekommendation, att man gör klokt i att lita på majoriteten, iaf på majoriteten inom forskningsvärlden.
PS Du ondgör dig Pegg över mitt påstående att om en butik säljer en högvinstlott, så kommer samma butik att inför nästa dfragning i samma lotteri att få en ökad tillströmning av lottköpare, vilka uppenbarligen tror att butiken (eller dess ägare) har goda kontakter med lyckans fe. Visst är den sortens synsätt woowoo-aktigt. Men det finns försäljningsstatistik som stöder detta samband. Så när du ondgör du över mitt påstående, känns det inte så lite, att du vill skjuta budbäraren därför att du ogillar hans budskap. Och DET, kära Pegg, är bullskitaktigt beteende från din sida i så fall. DS
GillaGilla
Jaja jag kan inte ta mig för någonting utan att det är woowoo-aktigt. Jag sätter nog på TV:n på ett woowoo-aktigt sätt,lagar mat på ett woowoo-aktigt sätt, klär mig kanske woowoos-aktigt, ja snart sagt allt.
Finns det försäljningsstatistik på att det just är woowoos som rusar till spelbutiken som just haft en vinnare? Det var det jag hängde upp mig på.
Om spökerierna är på utdöende så är det ingenting som jag vet någonting om. Jag har redan sagt varför jag tror att spökerier verkar vara mer förekommande i gamla hus.
GillaGilla
Min teori när det gäller spökerier i nya resp.gamla hus, är att ju äldre ett hus är, desto fler har bott i det och att därför risken är större att någon ande efter en avliden ”fastnat” där, eller att de förra ägarna som är avlidna kan hålla koll på det, och komma på besök,vad vet jag. Tror inte nyare hus ogillas av spöken, det är en fråga om hur mycket historia huset har samlat på sig
Kom nu inte med dina evinnerliga typiskt wooswoos när det gäller dessa mina funderingar, för dina ev åsikter om den saken smäller inte högre än mina.
Om du och jag inte vet alla variabler som kan tänkas när det gäller vad som helst, hur ska man då komma till något resultat? När det gällde tröjan som luktade ko, så kan inte vi komma på någon annan förklaring än att en ande varit här. Det har nämligen inte funnits kor här sedan 70-talet. Vi har inte SETT den anden, men eftersom vi inte kan komma på någon förklaring, så bedömer vi att det var en ande. Varför skulle det vara förmätet av mig att anse det? Varför skulle vi inte kunna få lov att avgöra den troligaste orsaken när det gäller något i vårt eget hem? Varför har du så ont av det?
Och oavsett orsaken till cigarrettrök i ett badrum mitt i natten när man ska gå på toa mitt i natten, så tror jag att vem som helst skulle tycka det vara olustigt. Vi tror att det kan vara ett andefenomen, vi kan i varje fall inte komma på någon annan orsak, men vi är öppna för förslag.
Sen anser ju jag, att alla har rätt till sin åsikt. Jag lider inte mer av grandiositet än vad du gör. Tycker du att alla som inte har samma åsikter som dig i vått och torrt, lider av grandiositet?
Jag kanske har fattat dig fel, men ponera att min tro på andar i dessa fall kan kallas hypotes C, kan du då ge förslag, som du kan kalla A och B?
Du tycker tydligen att jag borde skämmas för att inte komma på någon orsak som är troligare i dessa fall. Det gör jag inte.
GillaGilla
”När det gällde tröjan som luktade ko, så kan inte vi komma på någon annan förklaring än att en ande varit här.” + ”Och oavsett orsaken till cigarrettrök i ett badrum mitt i natten när man ska gå på toa mitt i natten, så tror jag att vem som helst skulle tycka det vara olustigt. Vi tror att det kan vara ett andefenomen, vi kan i varje fall inte komma på någon annan orsak, men vi är öppna för förslag.”
Och ”Varför skulle vi inte kunna få lov att avgöra den troligaste orsaken när det gäller något i vårt eget hem?”
”den troligaste orsaken” + ”vi kan i varje fall inte komma på någon annan orsak” – allvarligt..?
Har du några funderingar på varför, alltså varför döda människor skulle ta sig in, alt befinna sig i ditt hem och göra så att en kofta luktar ko – och framförallt hur?
Men du anser alltså att det är den mest troliga orsaken, och kan inte tänka dig något annat…
GillaGillad av 1 person
Varför skulle annars en tröja lukta ko? Härifrån är det långt till närmaste ko. Tro mig (fast det gör du ju inte ändå) att vi har funderat på alternativa förklaringar. Har du något annat förslag?
Vårt medium var Eva Johansson, Hisings-Backa.
GillaGilla
Är det just att den luktar ko – eller hade det varit samma om det varit något annat, bensin t.ex?
Ja den enklaste anledningen kan vara att tröjan varit i kontakt med något/någon lukt tidigare som luktar ko och det satt kvar i den. Förstår att här kommer nu komma en massa ”förklaringar” att det kan det absolut inte vara för… Men du/ni tycker det är mer logiskt att döda människor varit/är hemma hos er och gör så att tröjan luktar ko. Och just ko för att det är långt till närmsta ko, så det ska vara bevis på att just spöken gjort det bl.a?
Jag undrar f.ö vad anledningen skulle vara, att spökena gör så att en tröja luktar ko – fick ni något meddelande av det?
GillaGilla
Nej här kommer inga meddelanden. Lukt tidigare? Nej. Den hade legat där länge att ko-lukt är omöjligt. Dessutom luktade den starkt. Vi känner ingen som luktar ko, tyvärr Geson. Jag tror att det varit en ande på besök. Som gick bort på den tiden det fanns kor här på gården.
Varför ska jag fundera på bensin? Det aktuella här var ko-lukt och inget annat.
GillaGilla
Jepp där kom, som jag sa, ”Förstår att här kommer nu komma en massa ”förklaringar” att det kan det absolut inte vara för…” – ”Den hade legat där länge att ko-lukt är omöjligt.”
Vet inte om du trollar, men tror faktiskt inte det – åberopar Poes lag, fallifall…
Hur menar du då, att den döda koägaren tagit sig till, eller finns redan/alltid i, ert hus och av någon anledning, trots han själv inte har någon materia, lyckats framkalla fysiska luktämne/molekyler som han sen lagt i just den tröjan – som inte används så mycket, utan bara ligger där (kanske tom i en garderob eller byrå? Och bara precis där ingen annanstans. Detta gör han då också helt utan anledning.
Förresten, är det ko eller tjur det luktade..?
GillaGilla
@Pegg:
1) Det där är ett feltänk. Gamla hus är ju sällan hyreshus. Där i de gamla husen har det inte bott så värst många – relativt sett – jämfört med i dagens hyreshus med många lägenheter och hög flyttrörlighet. Så den förklaringen ger jag inte mycket för.
Det måste finnas en annan förklaring till varför spöken synes undvika moderna hus. Och en sådan förklaring skulle kunna vara, att moderna hus sällan är lika spökerivänliga som gamla hus till fökjd av nyare typer av byggmaterial, fläktar/ventilation, rördragningar, ledningsdragningar etc.
Det finns för övrigt också en förväntan/tradition att ska det spöka, så bör huset vara gammalt.
Men visst, ingen regel utan undantag. Klart att det KAN spöka i nyare hus också. Men ovanligt är det. Så ett feltänk är och förblir din förklaring. Du tar sålunda inte hänsyn till hur många som faktiskt har bott i en viss byggnad (fastighet). En gammal fastighet med få invånare i varje generation har alltså överlag färre antal boende totalt sett än en stor hyreslänga med kanske 30 lägenheter men som bara funnits i, säg, 30 år.
2) Mitt påstående (min förklaring) i pkt 1 ovan har stöd av befolkningsstatistik, så därför smäller den visst högre än din förklaring (som ju grundar sig på ett feltänk, dvs icke evidensbaserad gissning).
3) Jo, vetenskapen går framåt hela tiden. Det är bara pseudovetenskapen som står still. Se på religionerna. Hur har kristendomen kommit närmare att bevisa Jesus gudomlighet och dogmernas sanningshalt? Inte ett jävla steg närmare en förklaring de senaste 2000 åren. Snarare tvärtom. Men vetenskapen går som sagt framåt. Bra exempel är det som jag här ovan skrev om tippetoppen. Det är inte mpnga decennier sedan som tippetoppens bisarra rörelsemönster kunde ges en vetenskaplig förklaring och spökeriförklaringen kastas på historiens sophög.
4) Det förmätna i att välja att tro på just andehypotesen ligger i att du inte kan veta vilka naturliga förklaringar morgondagens vetenskap kan komma att bringa i dagen. Jfr än en gång detta med tippetoppen. När du väljer att hålla på andehypotesen som enda möjliga förklaring, då är du som en nämndeman som sovit sig igen hela domstolsförhandlingen och sedan trots denna sömnighet väljer att resonera med övriga domare som om han kunnat göra ett riktigt val mellan den tilltalades skuld eller oskuld. Dvs denna nämndeman har inte hela bilden klar för sig (om han nu har sovit en stor del av rättegången).
Och varken du eller jag kan kan heller inte ha hela bilden klar för oss, eftersom vi båda i dagsläget inte vet vilka nya förklaringar som vetenskapen kommer att ådagalägga de närmaste årtiondena. Däför bör man vara försiktig med att dra slutsatser. Att lägga fram förslag till förklaringar är OK, men inte att välja ut en av dessa tänkbara förklaringar som den enda riktiga. Då kan det gå som när Hans Holmér band upp sig med PKK-spåret under Palmemordsutredningens inledning. Alltså gå käpprått åt helvete.
Det grandiosa ligger i att du tillskriver dig själv tolkningsföreträde, Pegg. Du säger, lite förenklat, att andehypotesen är den absolut bästa förklaringen till de här upplevda fenomenen.
Jag säger något helt annat, nämligen: Eftersom vi inte vet vilka naturliga förklaringar det kan finnas, som vi inte känner till i dag eller som du och jag inte har hört talas utifall att de redan de facto existerar, så ska man inte gå ut och predika, att just andehypotesen är den mest sannolika. Detta kan vi inte veta. Det är fel att säga, att en viss hypotes är bättre än alla de övriga.
Däremot kan man ju TRO, vilket du synes göra, Pegg, att just andehypotesen är den bästa förklaringen. Och DET är något helt annat.
Icke desto mindre mildrar du dig faktiskt något i ditt senaste inlägg vad gäller hur du ser på andehypotesen. Du skriver nu så här: ”Vi tror att det kan vara ett andefenomen, vi kan i varje fall inte komma på någon annan orsak, men vi är öppna för förslag.”
Ja, då slår du alltså fast, att du inte VET säkert. Du bara TROR, dvs gissar.
Den som TROR bör inte samtidigt säga, att en viss hypotes är bättre än alla andra förklaringshypoteser. idigare har det låtit lite som så här: Jag har tagit del av alla möjliga förklaringshypoteser, men jag har inte funnit någon som är bättre än just andehypotesen.
Den sortens påståpende är felaktigt. Antingen ligger felet i att du säger att du har tagit del av alla ”relevanta” förklaringshypoteser. Vilket du inte har rätt att påstå, eftersom du inte vet var vetenskapen befinner sig om 20-50 år.
Däremot skulle du kunna säga så här: Av de olika förklaringshypoteser jag har tagit del av tycker jag fortfarande, att andehypotesen är den bästa.
Det är något helt annat att påstå.
Eller så ligger felet i att du gör anspråk på att just din hypotes kan anses ha ett högre fölrklaringsvärde – vara bättre – än alla andra hypoteser som du har tagit del av.
Även det är isf ett feltänk. Vad som är en bättre eller sämre hypotes avgörs som sagt av dess förklaringsvärde. Vill man påstå att en viss hypotes är bättre än alla andra som man hittills har tagit del av, bör man kunna styrka och stärka den egna hypotesen. Det gör du INTE. På sant woowoo-manér tycks du snarare mena (rätta mig om jag har tolkat dig fel), att om hypotes A och B förmodligen inte stämmer, så ökar sannolikheten för att hypotes C är korrekt. Så är det inte alls! Om hypotes A och B kan visas vara felaktiga, så säger det inte ett jävla dugg om huruvida hypotes C är rätt eller fel. Denna hypotes C kan också vara helt fel. Eller rätt.
Sedan är det också skillnad på bevis och bevis. Många bevis kan av individ A tillmätas hlgt bevisvärde och av individ B ett lågt bevisvärde. Det finns också så kallade sine qua non-bevis. Den sortens bevis fungerar som ett slags jokerkort i olika kortspel, dvs jokern slår ut alla andra åberopade bevis.
Jag menar, med stlöd av vetenskapen, att ett sine qua non-bevis i just detta sammanhang skulle kunna formuleras så hår: Alla bevis som INTE strider mot naturlagarna inom fysik, kem, biologi etc är starkare än åberopade bevis som strider mot dessa naturlagar.
Om det synsättet accepteras som ett sine qua non-bevis, då blir per automatik alla ande-energi-hypoteser mindre värda än den sämsta naturliga förklaringshypotes, eftersom den sistnämnda förklaringen ju inte strider mot naturlagarna.
Detta synsätt delas dock inte av woowoos. Dock utan att lägga fram bevis för varför man ska bortse från detta viktiga faktum, vilket man inom vetenskapen ser som lite av en helig dogm, medan man inom pseudovetenskapen ser som rent bullskit-tänkande.
Inom den ”riktiga” vetenskapen finns det mängder av bevis/argument/omstäöndigheter som ger stöd åt synsättet, att naturliga förklaring överlag är starkare opch bättre än förklaringar som bygger på att övernaturliga entiteter/väsen måste åberopas för att förklaringen ska vara/bli giltig. Här har du för övrigt huvudförklaringen till varför jag ser dig som ovetenskaplig. DFu intar alltså en högst ovetenskaplig ståndpunkt genom att vägra acceptera det som jag kallar för ett vetenskapligt sine qua non-bevis (= den sämsta formen av argument/bevis bygger på att man åberopar övernaturliga förklaringar till ett fenomen).
Ditt ”vetenskapsförakt” (som jag kallar detta) ligger i att du gör just den sortens woowoo-istiska feltänk, Pegg. Det hela är nära släkt med hur relígiösa woowoos(hnasbollar brukar resonera. De säger ofta: Haha du kan inte bevisa att Gud inte existerar. Alltså existerar Gud.
Och jag kan inte bevisa (iaf inte så att du blir övertygad) om att spöken inte finns på riktigt. Och då säger du (ungefär): Haha, du kan inte bevisa att spöken inte finns. Alltså existerar spöken.
Ser du likheten med religiös fundamentalism, Pegg?
Fast nu har du, i ditt senaste inlägg, glädjande nog tonat din egen övertygelse en hel del. Nu heter det från dig: ”Vi tror att det kan vara ett andefenomen, vi kan i varje fall inte komma på någon annan orsak, men vi är öppna för förslag.”
Bra, Pegg! Det ärliga medgivandet, den nyansslkillnaden, gillar jag. Då närmar du dig alltså mitt synsätt, nämligen att man inte kan slå fast vare sig att spöken finns eller inte finns. Definitivt inte i nuläget, därför att vetenskapen inte har nått vägs ände ännu, och då är det enbart övermofogt och förmätet att sätta ned foten och utropa en segrare bland alla hypoteser som redan finns ELLER som kanske kommer att finnas om 50 år, 100 år etc eller så.
En fråga till dig: Besvärar det dig fortfarande inte et minsta, att du saknar svar på frågan, att om spöken funnes på riktigt, så borde GPS inte kunna fungera såoklanderligt som denna navigationsteknik de facto gör?
Det enda svar du hittills har presterat lyder (ungefär och förenklat): Kanske ande-energi fungerar annorlunda än annan energi gör?
Den ”förklaringen” är ingen riktig förklaring. Du besvarar en fråga genom att ställa en motfråga. Och denna motfråga är dessutom irrelevant i sammanhanget. Ty om ande-energin kan rita hjärtan på en vägg eller kasta spannar så att de flyger genom luften, då innebär det, att denna ande-energi bevisligen kan interageramed sådana andra energiformer, som vi redan känner till i dag och som även de interagerar med varandra. Så varför måste fysikerna konstruera korrigeringsalgoritmer för att neutralisera alla dessa naturliga energiformers inverkan på GPS för att GPS ska fungera som tänkt är? Allt medan fysikerna inte behöver korrigera för så kallad ande-energi, utan GPS fungerar perfekt utan att korrigeringsberäkningar behövs för ande-energier.
Indikerar inte det att ande-energier inte finns? Dvs sannolikheten måste väl ändå vara högre att ande-energi inte existerar, eftersom GPS inte behöver korrigeras för någon okänd energiform? OM ande-energier hade existerat på riktigt, borde väl sannolikheten ha varit stor, att också den energiformen skulle ha påverkat GPS, eftersom alla andra energiformer interagerar med varandra och stör varandra och därmed också stör GPS. Varför ska just ande-energi vara ett undantag från denna regel?
Tänk gärna sannolikhetsmässigt, Pegg. Är det mer sannolikt att tänka sig att ande-energi uppför sig som alla andra kända energiformer. Eller är det mer sannolikt att just ande-energi, som bevisligen KAN interagera med övriga energiformer, skiljer sig från alla andra kända energiformer? I mina ögon är det lite grand som att sannolikhetsberäkna Somalias chanser att vinna bandy-VM. Somalaia brukar förlora sina matcher med ca 20-0. Ska man utifrån detta faktum dra slutsatsen, att Somalia har hög sannolikhet att bli bandy-världsmästare? Eller är Somalias sannolikhet att bli bandyvärldsmästare låg? Fr mig är detta en icke-fråga. För woowoos, ja, jag vet inte säkert hur de ser på den aken, det exemplet.
Så har du någon bra förklaring till varför just ande-energi, som interagerar med andra (naturliga) energiformer, inte behöver korrigeras för, när det gäller exempelvis GPS? Menar du månne att ande-energier kan välja när de ska/vill vara i läge ON eller OFF? I så fall måste du rimligen tillskriva ande-energi samma sorts egenskaper som här på jorden är förbehållna fysiska personer.”av kött och blod”. Men var finns ande-energins kött och blod, vilja och intentionalitet? Svara gärna på det, Pegg. Men helst inte i form av en motfråga eller två?
GillaGilla
Av vilken anledning kan en ande förväntas färdas från ”Andra sidan” till jorden och väl på plats ägna sig åt att få en kofta att lukta ko eller kasta en spann genom luften?
Är det så förbannat tråkigt på ”Andra sidan”, att andarna återvänder hit för att kunna ha lite hyss för sig? Vad tror ni andra om den förklaringen?
Apropå ingenting; såg ni detta: http://www.expressen.se/noje/tricket-i-tv-sandningen–men-hur-gjorde-han/ ?
Om Hur Henrik Fexeus fick Kristin Kaspersen på TV4 att tänka på just en ”cykel”. Hur fan lyckades han med det?
Woowoos vet förstås svaret: Han tog hjälp av en ande.
Kanske anden kröp in i Kristins ena näsborre för att komma in i hennes huvud och därmed närmare hennes hjärna?
Men vad tror ni som INTE är woowoos? Vad har ni för möjliga förklaringar?
Själv har jag funderat över en rad olika alternativa förklaringa till den woowoo-istiska andehypotesen, men jag tycker att ingen av dessa alternativa förklaringar håller måttet. Vilket förstås måste betyda, att den woowoo-istiska andehypotesen är inte bara den bästa utan dessutom den enda rimliga och sanna förklaringen.
Eller?
För säkerhets skull: Detta är exempel på SATIR.
GillaGilla
Rättelse: Tröja som luktar ko, skulle det vara. Inte ko-fta. Mea culpa.
GillaGilla
Här Ulla, en bra video – hoppas du tittar och tar in vad som sägs
GillaGilla
Ulla intresserar sig inte längre för denna blogg. Och eftersom inte videon är riktad till mig, så tittar jag självklart inte på den.
GillaGilla
Nejvisst, det är ju helt frivilligt att bli upplyst eller lära sig något. Men säger en hel del, för att inte säga det mesta, om dig..!
Sen förresten, varför använder du Ullas e-postadress?
GillaGilla
@Pegg: Ja, det var korkat av mig att insinuera att en ande viskat namnet Gesosn i ditt öra.
Det vet ju alla, även jag (fastän jag glömde bort det tillfälligt), att andar inte kan åstadkomma mer än högst en bokstav i ett namn.
Så jag köper din förklaring, Pegg.
Men stämmer det som Gesus säger att du använder Ullas mejladress?
Delar ni på allt? Byter ni även make sinsemellan? Eller det stannar vid mejlkontot?
GillaGilla
har svarat bbnewsab på detta.
GillaGilla
Jaha, så, ”Den hade legat där länge att ko-lukt är omöjligt”, är en till två dagar..!
”Jag hade inte använt tröjan på 1-2 dagar”
Du har inga tankar på att ett spöke utan materia skulle skapa fysiska luktämne/molekyler och lägga i din tröja – för att sen trolla bort dom igen så fort du luktat att dom var där – helt utan anledning också..?
GillaGilla
Detta går ju inte bbnewsab. Jag har inte kunnat komma på någon ANNAN hypotes än spökeri när det gäller t ex cigarrettlukten i badrummet. Jag tror inte att någon levande person har smugit sig in, gått till badrummet för att ställa sig eller sitta och röka. OM det skulle vara någon levande person, så har Vi har avfärdat den hypotesen. Det VAR dessutom cigarrettrök. Vi kunde inte känna det när kompisen var där eftersom hon berättade det morgonen därpå, men jag har känt lukten också, så jag visste vad hon pratade om, anden har även varit i vårt badrum på övervåningen..
När det gäller klädhängarna (det lät som sådana, ansåg vi båda) så KAN det ju ha varit en mus, men det tror vi inte eftersom det var så högt. Efter det slutat, så hängde alla klädhängare snällt där de brukar hänga. Men där TROR vi bara att det var spökeri.
Det finns alltså olika bäring även på spökerier.
Du vet inte heller var vetenskapen står om 50 år.
Det är DU som tillskriver dig tolkningsföreträde. Du är dessutom fördömande, det är inte jag!
Vad har befolkningsstatistik med spökerier att göra? Hyresgäster bryr sig nog inte om att spöka i samma omfattning som i hus. Spöken i hus kan hänga upp sig på tillbyggen och annat. De bryr sig nog inte om husens konstruktion. Så min hypotes är att spökerierna kommer att öka i takt med jordens befolkning. Feltänk? Nix.
Måste klargöra en sak när det gäller något som du skrev i ditt förra inlägg.
Skjuta budbäraren? ( dvs dig) Det är påståendet om att det är woowoos som springer till spelbutiken efter en storvinst som jag hängde upp mig på. Det är DU som pratade bullshit om saken, INTE jag. Det finns väl ingen statistik på att de är woowoos som springer dit? Fy.
Ja jag sa ”Vi är öppna för förslag” Men det har inte kommit några förslag från DIG.
Jag har ALLTID sagt att man inte kan BEVISA andeexistens för andra. Jag har inte heller för avsikt att utropa en segrare, du milde
GPS kontra spöken? Vill inte gärna svara på det, eftersom min övertygelse utgår från mina upplevelser. När det gäller ON/OFF, så är det väl troligt på så sätt eftersom spöken kommer och försvinner.
Du sa ”De säger ofta: Haha du kan inte bevisa att spöken inte finns, alltså existerar spöken”
Vad trött jag blir. Jag har inte sagt att spöken finns för att du inte kan bevisa att de inte finns. Jag säger att de finns eftersom jag har upplevt dem och sett ett. Det är en viss skillnad!
GillaGilla
Ulla – ”Jag säger att de finns eftersom jag har upplevt dem och sett ett. Det är en viss skillnad!”
Så om, jag har sett en dam bli itusågad levande och ihopsatt igen – därför går det och är sant?
Jag brukar säga, när det gäller bl.a påstådda medium, ”bara för du blir lurad gör det inte till sant”
GillaGilla
Kläder kan lukta lite vad som helst, även som nytvättade.
Orsaker till lukterna kan vara kemikalier som använts då klädesplagget tillverkats.
Eller att plaggets bärare har en svett-typ som bildar speciella kemiska (lukt)föreningar tillsammans med kemikalier i kläderna.
En gammal tvättmaskin kan få nytvättade kläder att lukta.
En torltumlare kan få kläder att lukta, särskilt om den inte har rensats från ludd på ett tag.
Vattnets pH-värde och innehåll av mineraler kan få kläder att lukta, om de tvättas i det vattnet.
Mat man äter kan påverka kroppens metabolism på olika vis och få kroppen att utsöndra olika dofter, vilka klädesplagg suger åt sig i olika grad.
Lukter/Dofter i själva bostaden kan orsakas av de personer som vistas i densamma. Men vanligarste orsaken till lukter i själva bostaden är nog ventilationssystem, vattenledningar, avlopp etc. Vid ett tillfälle fick jag berättat för mig att en mus dött utan att de boende haft en aning därom, något som förklarade deras upplevelse av liklukt, negativism, dusterhet och – andenärvaro.
Eftersom luktyer alltid beror på kemiska reaktioner av något slag, kan dessa lukter variera från dag till dag. Eller vara hela tiden återkommande. Det kan det vara en liten detalj som gör att det luktar på ett visst sätt ena dagen men inte alls nästa dag (eller något helt annat än dag 1).
Om det luktar framför allt nattetid, kan orsaken inte sällan vara stillastående vatten i ledningar (inklusive avlopp).
Om man tar vatten från egen brunn, ökar risken för att vattnet ska vara extra mineralrikt = ökad risk för att lukter ska uppkomma.
En relevant fråga att ställa sig är om huruvida dofterna uppträder framför allt i rum där det finns närhet till vatten och vattenledningar, typ badrum, toalett, kök, tvättstuga. Eller om ALLA rum i bostaden är lika drabbade.
Det verkar som att klädesplagg som inte tål att kokas är extra känsliga för att suga åt sig lukter. Alltså klädesplagg som ska tvättas i 40 eller 60 grader. En rimlig orsak härtill är att sådana plagg har fått sig en högre dos av olika kemikalier under tillverkningsprocessen eftersom de som regel är tillverkade av syntetiskt klädesmaterial. Tvätt som kan kokas består ju oftast av bomull, vilket är ett förhållandevis ”rent” (läs doftfritt) klädmaterial Fast sängkläder av bomull kan ta till sig lukter av svett, saliv, smuts, urin, bajs, sperma – you name it.
Jag utesluter INTE att det kan vara också en ande som orsakar den hör sortens lukter/dofter jag nu skriver om. Men jag skulle absolut INTE ha andehypotesen som min huvudförklaring/förstahypotes.
För övrigt ska man vara försiktig med att säga VAD någonting luktar. Det är med lukter som med smaker. Hur förklarar man för andra hur någonting smakar (typ Hur smakar makaroner, Hur smakar ett äpple?)? Risken är hög att om individ 1 säger att det luktar ko, så kommer individ 2 att instämma däri. Men om individ 2 varit den som luktat på klädesplagget först och kommit fram till att det luktar skunk, så är chansen stor att individ 1 också hade kommit fram till detsamma. Detta för att ytterst sällan blir det 100-procentig träff i hjärnans luktkartotek/luktbibliotek.
Även tobaks- och spritdofter har ofta sitt ursprung i kemikalier. Att säga att det luktar tobaksrök bör man vara försiktig med att göra. Det KAN vara på det viset, att plagget luktar just rök. Och att denna röklukt då tolkas/uppfattas som just tobaksrök. För övrigt luktar även tobaksrök olika (typ cigarr-rök, piprök, cigarettrök).
Det är helt förkastligt att gå till en person och säga: ”Detta plagg luktar ko, kan du också känna den lukten?”
Vi människor är konformister av födsel och ohejdad van (googla gärna på Asch’s conformity experiment). Dvs OM person B får höra av person A vad ett plagg luktar, är chansen stor att B känner samma lukt. I själva verket kan det som beskrivs som kolukt av A vara en av kanske ett tiotal ”möjliga” luktbeskrivningar. Ingen av dessa tio olika lukter är alltså bull’s eye, utan man väljer en i högen och bestämmer sig för den. Och genom att sedan hävda att det handlar om just kolukt är det lätt att få andra (typ individerna B och C) att instämma däri.
Dvs här kan finnas en klar bias, hos den som tror på andeväsen, att uppfatta lukterna som djurlukter, om man bor på landet, kanske i en (före detta) bondgård. Eller såom ”mänskliga” lukter (= såsom orsakade av just människor).
Det är heller inte osannolikt att det som beskrivs som lukt av tobak eller sprit eller ko i själva verket egentligen luktar något helt annat, men för individ A, med hens lukterfarenheter och luktkunskaper, associerar den uppfattade doften till just kategorin ”mänskliga lukter/dofter”.
Om samma individ A jobbat på en kemisk fabrik, kanske hen skulle ha skaffat sig ett annorlunda luktbibliotek i hjärnan, och då skulle hen nog ha associerat exakt samma lukt till något av alla de kemiska ämnen/föreningar som används under tillverkningsprocessen på fabriken. Och då skulle den där luktens mänskliga koppling/associationer så att säga hamna i skymundan.
Jaha, nu är det bara att vänta på den sedvanliga utskåpningen, att nu har besserwissern med grandiositets- och megalomanidiagnoserna uttalat sig igen på sitt sedvanligt dryga, förringande och ilskeframkallande sätt
GillaGilla
Jag ät TRÖTT på att kallas grandios. Du muckar gräl genom att tillskriva mig egenskaper som du själv har. Det är du som är dryg och förringande och en besserwisser. Jag tycker du visar tydliga tecken på narcissistisk personlighetsstörning. Jag är också trött på att försvara mig. Om jag vidhåller mina åsikter, så kommer hån, hån och åter hån.
Jag frågade inte maken om tröjan luktade ko. Vi har luktfria tvätt/diskmedel, men kemikaliedoft och ko-doft anser jag inte ska blandas ihop. Vi har inte egen brunn sen några år tillbaka. Tröjan luktade ko under dagtid. Jag hade inte använt tröjan på 1-2 dagar och om någon skulle påstå att jag luktar ko, så skulle jag bli förolämpad. Vi har ingen torktumlare, tvättmaskinen är inte ens två år gammal. Dina hypoteser om vattnets ph-värde bla bla håller inte eftersom koftan inte var nytvättad. Ko-lukten försvann ögonblickligen efter en kort stund. Ebbade inte ut.
Så fort du inte vill eller kan svara på frågor så far du ut i hånfulla utfall.
Du har gått över gränsen vad gäller gott uppförande bbnewsab.
GillaGilla
tröja, inte kofta
GillaGilla
@Pegg: Det var mig själv jag kallade grandios och megaloman. Megaloman har du inte kallat mig direkt. Men grandiositet har du de facto rillskrivit mig. Och nu också att jag har en narcissistisk personlighetsstörning.
Har tanken aldrig slagit dig, att kanske du också går över gränsen ibland och lämnar den domän som kan kallas för gott (debatt)uppförande, Pegg?
Ett gott råd till dig: Läs den text du nu ondgör dig över en gång till. Var någonstans kallar jag dig för grandios i den?
Det är typiskt woowoo-istiskt att inte kunna ta till sig innehållet i en text, påstår jag.
Detta påstående ser jag som en varudeklaration av ditt läsbeteende.
Anser du själv att beteendet (att läsa in lite av varje i en text, även sådant som inte står i texten) är icke-woowoo-istiskt?
GillaGilla
Ok.Jag läste fel, men du kallade mig för det nyligen,
Att läsa fel kanvem som helst göra, woowoos eller inte.
Jag orkar inte med din hånfullhet,
GillaGilla
Geson? Det där är ju vad Ulla hade för vana att kalla Gesus.
Lustigt att nu har Pegg också börjat kalla Gesus för Geson.
Kan det vara en ande som viskat namnet Geson i Peggs öra?
GillaGilla
Vi har en släkting, eller snarare släkt till släkten, tillika god vän,,som heter Geson, som vi umgås med. Han är kenyan. Men varsågod och tro att jag är Ulla om du vill, det har ju väl trott hela tiden. Själv anser jag att det i detta fall är lätt att skriva fel.
GillaGilla
Nu vet jag inte varft min kommentar tog vägen. Jag gör ett nytrt försök och hoppas att det kommer pår rätt plats denna gång:
@Pegg: Ja, det var korkat av mig att insinuera att en ande viskat namnet Geson i ditt öra.
Det vet ju alla, även jag (fastän jag glömde bort det tillfälligt), att andar inte kan åstadkomma mer än högst en bokstav i ett namn.
Så jag köper din förklaring, Pegg.
Men stämmer det som Gesus säger att du använder Ullas mejladress?
Delar ni på allt? Byter ni även make sinsemellan? Eller det stannar vid mejlkontot?
GillaGilla
Som sagt var, hånfull. Visste inte att jag använde Ullas mejladress. Men omöjligt är det inte eftersom Ulla ofta använder min dator. Dock tror jag inte att jag alltid använder hennes mejladress. Spelar det nån roll?
Jaså du funderar på om jag och hon byter make? Förväntar du dig svar på det? Svarslöshet mynnar ut i elakheter från din sida.
Tycker du är vedervärdig, bbnewsab.
GillaGilla
D v s svarslöshet från din sida.
GillaGilla
@Gesus: Har Pegg använt Ullas mejladress ofta? Eller blott någon enstaka gång?
GillaGilla
En stilla undran, ni kanske t o m har räknat ut var vi bor?
GillaGilla
Ja den har använts ofta, nästan hela tiden. Det lustiga där är ju också att den har ett annat namn än Ulla och/eller Pegg :-]
Förresten, Pegg då ;-] var det du eller Ulla som hade en pyton runt halsen i Sydafrika – har för mig du skrev det här någonstans?
GillaGilla
Ge mig den mejl-adressen tack, så ska jag kommentera det sen. Då får du också svar om pytonormen.
GillaGilla
Nej jag vill inte skriva ut din e-postadress här. Men det är den du skrivit in varje gång du skrivit här – så du har lämnat ut den själv länge nu. Det gjorde du redan när du skrev som Ulla från början av någon anledning… Kan ju säga att den börjar på c för att hjälpa dig.
GillaGilla
@Pegg: Om du vill, kan du få använda min mejladress också. Kan väl vara skönt att variera sig lite. Och vi är ju dessutom överens om det mesta. Som till exempel att jag är en skitstövel. Så ingen kommer att märka någon skillnad, gissar jag.
GillaGilla
Allvarligt talat, kära Pegg: Kan du inte se det som aningens aning besvärande för din trovärdighet, att du 1) kallar Gesus för Geson; och 2) använder samma mejladress som Ulla?
Jag påstår INTE att dina förklaringar till 1 och 2 är osanna.
Men visst fan naggas din trovärdighet i kanten en anings aning.
Eller menar du att din trovärdighet har stärkts?
GillaGilla
Min trovärdighet hos dig har nog varit noll från början Det där med Geson har jag redan förklarat, eller vill du ha hans telefonnummer, eller varför tjatar du om det?
Vi kan försöka reda ut det där med mejl-adressen. 1. Hur många gånger har jag använt Ullas mejl-adress, eller huamej, är det hon som har använt min, och hur många gånger? Svara på det så kan vi fortsätta denna kriminella utredning sedan. Svaret blir intressant eftersom jag själv inte har sådana kunskaper som att spåra mejl-adresser.
2.Och vidare, vad har jag, hon, vi för mejl-adresser? Tala gärna om det, för det är ändå i så fall redan kört, när det gäller att vi kan få oönskade mejl.
GillaGilla
Men du tror väl ändå inte på allvar att någon tror att du inte är ”Ulla”, eller ska jag säga C…..? Att din syster ”Ulla” och hennes man ska bo i ett hus på din tomt – och att hon använde din dator för att skriva här tidigare, men inte nu längre, utan bara du :-]
Det handlar knappast om något kriminellt (vem har sagt det?) eller utredning – men väl om din trovärdighet. Din trovärdighet, som har en hel del (allt) med vad du skriver (påstår) och detta att göra.
PS – du vill inte svara på mina funderingar/frågor..?
GillaGilla
I går hörde jag på radion en jätteintressant intervju med en ung man som heter Robin. Han hade låtit operera sin hjärna för att bli av med sin epilepsi. Han och hans läkare hade massor av intressanta saker att berätta. Som till exempel:
1) Han hade före sin operation (den inbillade) förmågan att kunna se runt hörn samt hela tiden se saker utspela sig i ena ögonvrån eller i båda ögonvrårna. Jfr med hur Pegg berättat om att hon minsann också kan se saker och ting i sina ögonvrår. Fast Pegg har inte nämnt något om huruvida hon eller Ulla kan se runt hörn. Men å andra sidan, det finns inget som säger, att alla måste ha samma symtom även om de kanske råkar ha samma diagnos.
2) Läkaren berättade något ännu intressantare. När Robin tog kontakt med henne, fick hon veta, att han vissa dagar kunde ha så pass många småanfall som tio om dagen. Robin blev undersökt efter konstens alla regler i ett speciellt epilepsilaboratorium. Där registrerade man att det där med så mycket som tio anfall per dygn inte alls stämde.
Antalet anfall som utlöstes i Robins epileptiska hjärna var inte tio utan runt 250 st. Dvs 25 GÅNGER fler än han och hans föröäldrar själva var medvetna om. Så i stället för ca tio anfall om dygnet hade han alltså ca tio anfall per TÌMME dygnet runt. Det betyder att ca 90 procent av dessa anfall var subliminala, dvs av så låg intensitet att den drabbade Robin – eller hans föräldrar – inte noterade dem.
Så här i efterhand inser Robin, att det nog inte var konstigt att han kunde uppfatta så många konstigheter i sina ögonvrår eller se vad som döljer sig bakom ett hörn. Sådana saker kan bäst förklaras som hallucinationer och illusioner, vilka i sin tur kan tolkas av hjärnans ägare och bli till delusioner (vanföreställningar).
3) Robin berättade också att han (före sin operation) inte klarade av att vistas i lokaler/rum med blinkande sken. Om han befann sig i en omgivning där ljuset fluktuerade i styrka och intensitet, brukade ett (mindre) epileptiskt anfall – av den medvetna typen – utlösas rätt snart.
Tyvärr nämnde han inget om huruvida han kunde titta på tv. Men troligen hade han problem med det, i den mån han försökte. En tv-skärm är nämligen känd för sitt flimrande och fladdrande ljussken, i synnerhet då på den tidigare generationen av tv-apparater (så kallad tjock-tv). Här är en länk med intressant information om sådan här fotosensitiv (= ljuskänslig) epilepsi: https://en.wikipedia.org/wiki/Photosensitive_epilepsy .
4) Låt mig nu spekulera lite. Ulla satt framför påslagen tv-apparat, när hon tyckte sig se en gul spann flyga förbi framför hennes ögon. Pegg har skrivit något om att hon själv har förmåga att ”se” med sina ögonvrår. Detta sista påminner mycket om det Robin kunde uppleva under sina epileptiska anfall.
Så tänk om Ulla också – kanske även Pegg? – i själva verket har problem med epilepsi? Folk kan faktiskt ha det utan att de själva är medvetna om det. Om det då rör sig om den ljusflimmerkänsliga varianten av epilepsi, kan anfall (seizures) utlösas på subliminal nivå. Precis som hos Robin.
Ca två procent av befolkningen – eller 160.000 personer – har diagnostiserats med epilepsi. Mörkertalet kan – och brukar vara – betydligt större. I synnerhet om man betänker att epilepsi är en lite skämmig sjukdomsdiagnos. Då inses lätt att den diagnosen vill man inte bli förknippad med, vilket leder till att den möjligheten (att man faktiskt skulle kunna ha diagnosen epilepsi) motkämpas och förnekas i det allra längsta.
Ja, I SÅ FALL är det faktiskt inte alls osannolikt/otänkbart, att Ulla satt framför tv-apparaten, varvid hennes flygande spann-upplevelse i själva verket var en visuell hallucination utlöst av tv-rutans flimmer. UTAN att Ulla själv uppfattade detta som ett epileptiskt anfall. Jfr med hur en undersökning av Robins hjärna gav vid handen, att han faktiskt hade 250 anfall per dygn men själv bara kunde uppfatta/medvetandegöra ca tio av dem, dvs blott en tiondel av dem. Och då hör det ju ändå till saken, att Robin visste vad han så att säga skulle leta efter i symtomväg.
OM då Ulla inte ens tänkt tanken, att hon kanske kan ha problem med fotosensitiv epilepsi, ja i så fall har hon definitivt ännu mindre anledning och möjlighet än Robin hade att upptäcka ett fotosensitivitetsutlöst anfall.
Kunde Robin missa drygt 90 procent av sina anfall, är det inte svårt att tänka sig, att en person som INTE tror sig ha diagnosen fotosensitiv epilepsi skulle kunna missa 100 procent (= samtliga) av sina små subliminala epileptiska anfall.
Men symtomen skulle förstås ändock finnas där och manifesteras. Fast de skulle naturligtvis inte uppfattas/tolkas som något epileptiskt anfall av en sådan person. Utan, kanske, komma att uppfattas som en flygande spann i stället. En upplevelse som självklart inte sätts i samband med epilepsi utan snarare kopplas samman med en övertygelse om förekomst av andeväsen i bostaden.
Bara som ett exempel: Här är en vinjett från SF som absolut är olämplig för en person med fotosensitiv epilepsi att titta på: https://www.youtube.com/watch?v=DDMT2I9vmE4 .
För övrigt kan epileptiska anfall, även subliminala sådana, utlösa också lukthallucinationer. Detta som ett apropå till Peggs olika bisarra luktupplevelser.
Jaha, nu väntar mig måhända en än värre utskåpning från Peggs sida om hur elak och vidrig jag är som människa. Och om hur fel jag, som vanligt, har, Kanske Pegg rent av hittar ännu en personlighetsstörning – nu senast var det som bekant narcissistisk störning som Pegg såg hos mig – att diagnostisera mig med? (Är dock faktiskt lite stolt över den diagnosen, ty då hamnar jag ju i samma fack som Gesus, denna bloggs ägare.).
Det ska hur som helst bli spännande att se vad Pegg kommer fram till denna gång.
GillaGilla
Om man inte kan se något i ögonvrårna när man tittar på TV, som t ex att någon kommer in i rummet, så har man SKYGGLAPPAR.
Är det lukthallucinationer om vi kan känna CIGARETTLUKT och urskilja det från annat? T o m woowoos kan väl skilja på exempelvis den lukten och cigarrer.
Men kanske vi lider av epilepsi allihop, inklusive vänner.
Spännande, bbnewsab!
GillaGillad av 1 person
Som vanligt missuppfattar du, Pegg. Jag har skrivit att lukthallucinationer förekommer vid epilepsi. Jag har INTE skrivit att just dina luktupplevelser måste vara av det hallucinatoriska slaget.
GillaGilla
Förresten: Intervjun med Robin och hans läkare han höras här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6361862
GillaGilla
Ja då är det ju ingen idé att tala om vem som hade pytonormen runt halsen, eller?
Du har tydligen aldrig hört talas om att det kan finnas fler än ett bostadshus på en lantbruks gård, förstår jag. F ö så anser jag att om man tröttnar på att skriva på en blogg, så tröttnar man.
Du kan ju tala om för din kompis bbnewsab, fast det kan han ju läsa själv i och för sig, att honom har jag spårat. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men om han är kompis med dig på Facebook, så har jag genom uteslutningsmetoden kommit fram till en trolig person. Det tog en bra stund, men svårt var det inte.
F ö har diskussionen för min del stundtals varit mycket intressant. Man blir aldrig för gammal för att lära. Det betyder för mig i detta fall, att man här blir kallad för wooswoos (idiot, men det vill man naturligtvis inte skriva rent ut) om man inte håller med, att frågorna upprepas gång på gång på gång på gång fast man svarat, och att ilskan kommer farande om mina kommentarer gör motparten svarslös. Kommentarer om det jag berättar får jag däremot ibland, ofta inte så intelligenta sådana, ja det är faktiskt så man kan häpna. Plus att jag ska svara på frågor, medan motparten inte svarar på några. Motparten har fanatiska åsikter, vilket självfallet gör en sådan här diskussion omöjlig i längden. Men det har varit en lektion i argumentation.
Fattas bara ett förhörsrum där du och bbnewsab kan sätta er ner med mig. Precis som i amerikanska filmer där poliserna ställer samma frågor om och om igen. Men kaffe och mor Brittas hembakade kakor, tänk vad mysigt.!
GillaGillad av 1 person
Så vem är jag, Pegg, på Facebook? Du har min fulla tillåtelse att avslöja min identitet.
GillaGilla
H*** Å***. Men jag kan ju ha fel.
[Gesus har *:at]
GillaGillad av 1 person
Sorry, Pegg. Jag kan på heder och samvete svara, att jag INTE är identisk med H*** Å***.
Kan inte andarna hjälpa dig att avslöja identiteterna hos Gesus och mig? Eller varför inte kontakta Börje Peratt, Torbjörn Sassersson eller Terry Evans? Dessa Tres amigos är fenomenalt duktiga på att avslöja allehanda internettroll. Gesus har de ju redan avslöjat, skryter de med (Iaf två av dem). Att de har åt helvete fel vad gäller Gesus, identitet, är inget som bekymrar dem. De VET bättre än Gesus själv gör vem han är.
Kontakta gärna H*** Å*** och fråga om han känner mig. Jag känner iaf inte honom.
[Gesus har *:at]
GillaGilla
Menar du att du inte är någon woowoo, Pegg? Men varför luftar du då ett pärlband av woowoo-istiska åsikter och upplevelser här på GesusBloggen?
GillaGilla
Jag är för dum för att fatta den frågan
GillaGilla
Med kaffe, inte men
GillaGillad av 1 person
Och jag är för korkad, kära Pegg, för att fatta vad du menar med ”Med kaffe, inte men”.
Jag tycker det låter som ett budskap från en ande. Lika poäng- och meniningslöst. Lika intetsägande och avvita.
Kan det vara ett andemeddelande som du vill dela med dig av, Pegg? Kan du isf rent av tolka vad anden vill säga? Jag är nämligen lite nyfiken på budskapet.
GillaGilla
Om du läste inlägget före det så skrev jag ett litet fel, det skulle vara MED inte MEN. Jag försökte skämta på ett satiriskt sätt, men om du inte tyckte det var roligt, så borde du ändå fatta vad jag menade. Och någon humor har du inte.
GillaGilla
”Ja då är det ju ingen idé att tala om vem som hade pytonormen runt halsen, eller?”
Tja jag skulle gärna vilja veta – och du sa du skulle svara på det..!
GillaGilla
Vi båda, men det hade du ju räknat ut. Fast inte på samma sätt som det var i verkligheten. I Sydafrika 2009.
GillaGilla
Ja jag har räknat ut – och det vet jag du har räknat ut ;-]
Är ju lite pinsamt för dig…
GillaGilla
?
GillaGilla
?
GillaGilla
@Pegg: Varför eftersöker du mig på Facebook? Vill du bli FB-vän med mig, du som avskyr mig så?
Jag kan visst tänka mig att bli FB-vän med dig. Om du nu vill det alltså.
Skicka du en förfrågan till religionsbefriad@hotmail.com och berätta vilket ditt Facebook-namn är, så ska jag söka upp dig på Fejjan och göra en vänförfrågan.
Diskretion hederssak. I båda riktningarna. Dvs jag röjer inte ditt namn på Facebook och du röjer inte mitt.
Är det OK för dig, Pegg?
GillaGilla
Nej jag ville inte bli vän med dig där, det var inte avsikten med det. Men jag kan tala om för dig att jag ångrar mig väldigt, så om du inte hade sagt att jag jag hade din fulla tillåtelse att säga ditt namn, så skulle jag inte ha gjort det. Jag hade faktiskt svårt att somna p g a ånger. Men du får skylla dig själv också! Jag avskyr dig inte, även om jag kan känna det ibland när du skrivit något elakt.
Jag visste inte att Gesus kunde se min mejladress. Jag har inte skrivit tidigare på någon blogg. Så ihop med detta ständiga upprepande om typiskt woowoos (ert namn för idioter, det förstår jag) så ville jag visa ett exempel på, att jag inte var det, innan jag skulle försvinna på denna blogg. Å andra sidan kanske jag gissade fel.
Jag skulle egentligen inte ha något emot att bli vän med dig på Facebook, men jag är rädd för att du skulle hitta nåt där som är typiskt wooswoos enligt dig och det skulle jag inte orka med.
GillaGilla
@Pegg: Menar du att det är mitt fel, åtminstone delvis, att du lyckades med konststycket att här på GesusBloggen hänga ut en helt oskyldig person genom att insinuera, att den stackars mannen måste vara identisk med den där äcklige och vidrige besserwissern och narcissisten bbnewsab?
Jag tror så här, Pegg: Att du var så säker på din sak (dvs att du hade avslöjat min identitet), att du ansåg det vara värt risken att lägga ut namnet till beskådande, eftersom du var näst intill säker på din sak.
(Ett sätt att tänka och resonera som är typiskt woowoo-istiskt, by the way.)
Betänk, kära Pegg, att du skrev så här till Geson (nej men vaffan, inte Geson, jag menar Gesus); jag citerar: ”Du kan ju tala om för din kompis bbnewsab, fast det kan han ju läsa själv i och för sig, att honom har jag spårat. Jag kan naturligtvis inte vara säker, men om han är kompis med dig på Facebook, så har jag genom uteslutningsmetoden kommit fram till en trolig person. Det tog en bra stund, men svårt var det inte.”
Kan du inte berätta mer om hur du gick till väga för att spåra mig och hamna så snett, att dina spår ledde till helt fel person. Hur resonerade du dig fram till att HÅ var jag?
Emellertid tycker jag du ska ha beröm för att du prickade in min könstilhörighet. Japp, jag erkänner: jag ÄR en mansperson. (Fast ibland fantiserar jag om hur det skulle kännas, om jag vore ett kvinnligt luder på Malmskillnadsgatan i Stocholm. Har du också haft sådana fantasier, Pegg? I så fall har vi iaf EN sak gemensamt.)
Vad gäller din ”kafferättelse” och min kommentar till den, så skrev jag som jag gjorde för att kunna likna din rättelse vid hur ett typiskt andebudskap brukar se ut.
Ett försök till satir, alltså. Om du hade skrivit att det var en rättelse, och därmed indikera att det inte var frågan om någon fristående och självständig kommentar, hade ju kommentarens budskap inte blivit så kryptiskt som det nu råkade bli. Och då hade jag förstås inte kunnat satirisera över det du skrev på det sätt som jag nu gjorde.
Till sist, kära Pegg, vi kan väl ha mejlkontakt ändå? Välkommen du att skicka ett mejl till mig, så ska jag svara på det. Jag vill gärna ha fortsatt kontakt med dig. Hur ska jag annars få veta hur det går med ditt woowoo-projekt om att lära din häst tala – och kanske även skriva? – portugisiska? Och jag skulle gärna vilja se det där fotot, på vilket du poserar med en pytonorm runt halsen.
Om du nu lämnar GesusBloggen, ska du veta att åtminstone jag kommer att sakna dig. Fast nu måste jag försöka jobba ifatt allt som har fått lägga åt sidan för att hinna debattera här med dig.
LEV VÄL, kära Pegg! Hälsa till Ulla och hennes make! Och som sagt: Skicka gärna ett mejl till mig. Du har ju min mejladress. Jag hoppas hoppas hoppas…
GillaGilla
Nej nu blev det väldigt mycket fel. Jag har sagt att jag ångrar mig och jag ber om ursäkt.Det var dumt av mig att skriva namnet. Att jag delvis tyckte det var ditt fel beror på, att du sa att jag hade din fulla tillåtelse att säga ditt namn. Jag är glad över att det var fel namn. Hoppas H slipper få veta det, om han får det så ber jag även honom om ursäkt. Men gjort är gjort.
Jag fattar inte hur du kan hänga upp dig på kafferättelsen. Att jag inte använde ordet rättelse är väl inte så viktigt. Om det var kryptiskt så tänkte jag inte på det när jag skrev det. Andebudskap? Det verkar som om du tror att allt jag tar mig för, har med andar att göra!
Nej nåt i stil med luder på Malmskillnadsgatan har jag inte fantiserat om..Så något sådant har vi inte gemensamt.
Äcklig har jag aldrig kallat dig för. Men du har en sjusärdeles förmåga att reta upp mig, som t ex att du frågar om Ulla och jag delar make. Jag är inte perfekt, men det är då sannerligen inte du heller.
Idag träffade jag på ett dop en kille från Irak. Han berättade hemska saker om vad han varit med om, och hur hans 16 år gamla bror undkommit ISIS med en hårsmån och lyckats ta sig till Sverige. Han är så tacksam över att vara här, så om vi skulle hamna i krig, så skulle han ställa sig i främsta ledet och försvara Sverige, sa han.
Då får man perspektiv på saker och ting och är tacksam över att ha blivit född på rätt fläck på jorden, där man kan ha olika syn på saker och ting, men ändå slippa krigiska handlingar.
Alltså, jag önskar dig också ett bra liv och det kan hända att jag skickar dig kortet på mig med pytonormen om halsen.
GillaGilla
Hur fan räknar jag? Jag skriver här ovan i kommentarsfältet, att Robin uppfattade blott 10 av sina 250 epileptiska anfall (seizures) per dygn. Det blir ju 4 procent av alla incidenterna. Inte en tiondel som jag skrev.
Alltså: Ifall nu Robin, som visste om och inte heller förnekade sin epilepsibenägenhet/epilepsidiagnos, blott kunde uppmärksamma ca 4 procent av alla sina anfall, då blir det ju ännu mindre konstigt, ifall en person, som inte vet att hen har problem med epilepsi – och/eller som inte vill tro det, dvs med näbbar och klor försöker att värja sig mot att bli åsatt den diagnosen – inte förmår/kan ta till sig, att hen de facto synes uppleva ett kortvarigt epileptiskt anfall utan i stället, kanske, vill bortförklara sin bisarra upplevelse med att det inträffade måste ha med andeväsen att göra.
För fler detaljer, skrolla uppåt i detta kommentarsfält. Där finns även länktips för den som vill fördjupa sig ytterligare i ämnet.
GillaGilla
Ulla (”C”)/Pegg. Så en tröja som luktar ”ko” som inte använts på en till två dagar, och innehavaren bor på en lantbruksgård – är enligt dig, omöjligt något annat än ett spöke (en död f.d koägare) som inte har någon materia,som lyckas framkalla fysiska luktämne/molekyler som han sen lagt i just den tröjan utan någon enda vettig anledning..?
GillaGilla
Det är dessutom beundransvärt av anden att kunna avgränsa doftfältet, så att detta fält ENBART avser tröjan. Dvs 1 cm utanför/bortom tröjan luktar det som vanligt, dvs icke-ko. Luktmolekyler har ju i alla andra fall en benägenhet att sprida sig över ett större område, inte blott begränsa sig till det material som en tröja är tillverkat av.
GillaGilla
Javisst – och lukten försvann direkt sen, trots den legat ”så länge” i tröjan :-]
GillaGilla
Luktmolekyler har benägenhet att sprida sig, visst, men tydligen gäller sådana regler inte när någon ande hälsar på.
GillaGilla
Till i första hand Gesus och Pegg:
Angående frågan om Ulla Jonsson och Pegg är samma person eller inte, så följer här några funderingar om hur jag tror att det ligger till (fast helt säker är jag inte på att följande resonemang är logiskt oantastliga; men rätta mig ifall något antagande är felaktigt; jag är själv tyvärr rätt kass på detta med datorer och internetabonnemang och hur dessa fungerar).
1) För att kommentera här på WordPress måste man vara inloggad. Man kan välja att logga in med sitt eget WP-konto, med sitt eget Twitterkonto, med sitt eget Facebookkonto eller med sitt eget Google+-konto. Saknar man sådana konton kan man, tror jag, logga in för att kunna kommentera i kommentarsfältet genom att ange ett eget (valfritt) mejlkonto som saknar anknytning till dessa fyra uppräknade konton.
2) Om det som står i pkt 1 ovan är korrekt, innebär det, att man kan uppträda under oliika identiteter/alias, ifall man inte har exakt samma (avatar)namn på WP, Twitter, Facebook, Google+ och/eller i sitt privata mejlkonto. Vilket konto man valde att logga in med förra gången men kommenterade här hos Gesus på dennes GesusBloggen, kan WP komma ihåg, ifall nu detta inte skedde för ett bra tag sedan. Dvs WP ombesörjer att man är inloggad med/via samma konto som när man kommenterade i går/förrgår etc.
3) Men NÄR man måste logga in, måste man alltså själv välja ett konto att logga in med och fortsätta vara inloggad med. Detta innebär således att man måste göra ett aktivt val åtminstone vid första inloggningstillfället. Eftersom det rör sig om ett aktivt val, ter det sig onekligen konstigt, att man av misstag skulle råka välja att logga in med någon annans konto, såvida man nu inte lånar någon annans dator och den datorns äögare redan är inloggad med behörighet att skriva kommentarer på ett valfritt WP-konto.
4) Denna punkt har ett innehåll jag är lite tveksam om vad gäller korrektheten. Men visst är det väl så, att om jag från min egen dator väljer att logga in med någon annans mejlkonto, så kan WP upptäcka detta. Eller? .Väljer man att logga in via sitt eget WP-konto, Twitterkonto, Facebook-konto eller Google+-konto, så hämtar ju WP på något vis fram de nödvändiga uppgifterna åt en – typ avatarnamn eller dylikt – per automatik. Eller? Och jag tycker det bör vara likadant om man loggar in via ett vanligt mejlkonto (som inte är direktanslutet till WP, Twitter, Facebook eller Google+). Som sagt, rätta mig gärna om jag har fel.
5) Alltnog, till saken hör också att WP har en service, som går ut på att VAR GÅNG nya kommentarer har gjorts – dvs lagts till i kommentarsfältet – av någon annan kommenterare än du själv, så aviseras den nyheten i form av ett mejl från WP till den mejladress man har angivit den gången man loggade in för att kunna få en egen kommentar publicerad. Dvs WP skickar inte ut dessa aviseringar (om att nya kommentarer finns att läsa) till alla som prenumererar på GesusBloggen, blott till dem som redan har kommenterat minst en gång i det aktuella kommentarsfältet. Och då skickas den här aviseringen som sagt ut till den mejladress man har loggat in med.
6) Så OM Pegg ”av misstag” har råkat logga in på WP med Ulla Jonssons mejladress, innebär det att WP kommer att skicka dessa aviseringar till Ulla Jonssons mejlkonto. Dvs de här aviseringarna kommer INTE att hamna i inkorgen på Peggs eget mejlkonto. Utan i Ulla Jonssons inkorg på hennes mejlkonto. Ifall nu inloggningen råkade ske med Ulla Jonssons mejlkonto.
7) Ibland har Pegg svarat snabbt på kommentarer som jag har gjort i kommentarsfältet. Det betyder att Pegg måste ha kunnat läsa WP:s aviseringar om nya kommentarer ganska snabbt, TROTS att dessa aviseringar har skickats till Ulla Jonssons mejladress. För att kunna läsa dessa aviseringsmejl måste Pegg I så fall rimligen på sin egen dator ha varit inloggad på Ulla Jonssons mejlkonto (= med ful tillgång till Ullas mejlkonversationer) och dessutim (sannolikt) ha det kontot öppnat i en separat flik på datorskärmen för att snabbt kunna se om en ny kommentar har lagts ut i kommentarsfältet på GesusBloggen
8) ALTERNATIVT har Pegg haft (ännu) en flik öppnad på sin egen datorskärm, innehållande just denna Gesus-bloggartikel. På så vis kan man ju också se, när en ny kommentar dyker upp hos Gesus. Men denna lösning förutsätter Pegg i så fall med jämna mellanrum måste ha uppdaterat denna Gesusbloggen-flik med manuella knapptryckningar på tangentbordet för att kontrollera, ifall nya kommentarer finns tillgängliga för läsning eller inte.
9) Bara om Pegg har skrivit kommentarer i just detta kommentarsfält från ytterligare ett konto utöver Ulla Jonssons eget, kommer WP att vara ”kapabelt” att skicka sina ny-kommentar-aviseringar till fler konton än Ulla Jonssons eget mejlkonto. I så fall kan förstås Pegg teoretiskt sett få WP att skicka aviseringar till både ett mejlkonto som hon själv disponerar och till Ulla Jonssons mejlkonto. Detta torde den här bloggens ägare, alltså Gesus, kunna berätta om huruvida så har skett någon gång (= att Pegg kommenterat här i just detta kommentarsfält genom att vara inloggad på två olika vis, dvs via två olika konton). Men även då krävs det i så fall att man göra ett aktivt val, eller snarare två aktiva val, vad gäller hur – och som vem – man vill vara inloggad när man kommenterar (och till vem WP:s ny-kommentar-aviseringsalgoritm ska skicka aviseringen).
10) Jag kan ha fel i vissa av dessa antaganden i pkt 1-9 här ovan. Men även om jag har fel, tycker jag det finns utrymme för starka tvivel på att Ulla Jonsson och Pegg skulle vara två helt olika personer. Jag resonerar då så här: Man bör nog vara rätt mycket förvirrad, ifall man från sin egen dator skulle logga in med någon annans konto.
I så fall måste förklaringen sannolikt vara, att Ulla Jonsson och Pegg delar på såväl (EN) dator som (ETT) internetabonnemang. I alla fall att de delar på en och samma dator. Hur sannolikt är då detta? Ja, det överlåter jag åt var och en att själv bilda sig en uppfattning om.
Det är hur som helst mot den bakgrunden min tidigare förfrågan till Pegg ska ses, då jag ju, till Peggs ilska, frågade ifall Ulla Jonsson och Pegg möjligen också delar på samma make.
På denna sistnämnda fråga har Pegg svarat NEJ (= dvs Ulla och hon har var sin make).
Men hur ligger det då till med datorinnehav och internetabonnemang? Det skulle vara intressant att få veta det. Blir det inte en hel del påfrestande spring mellan Ulla Jonssons och Peggs respektive bostäder, ifall det ska delas på en och samma dator och ett och samma internetabonnemang mellan de båda hushållen? JAG personligen tycker det. Men därmed vare inte sagt att alla tänker och resonerar som jag gör i det avseendet.
Det skulle vara intressant att få hör Peggs och Ulla Jonssons egna kommentarer till detta. Ett bra sätt att stärka den egna trovärdigheten skulle vara om Ulla Jonsson och Pegg loggade in från var sin dator, var sin mejladress och var sitt internetabonnemang. Jag förmodar att Gesus kan se ifall skulle ske. Än en gång, rätta mig om jag gör mig skyldig till ett feltänk härvidlag.
GillaGilla
Nej man behöver väl inte logga in någonstans för att kommentera..?
GillaGilla
Mitt intresse för denna blogg har varit spökerier och hur de som är skeptiska till sådant har för möjliga förklaringar, inte att lägga en massa energi på undersökningar om släktskap och tvivel därom.
GillaGilla
Tror mitt svar hamnade lite fel, men svaret var alltså till bbnewsab.
GillaGilla
Du var intresserad av ”möjliga förklaringar” – hmmm, nja inte riktigt va. Allt är ju bara spöken enligt dig :-]
GillaGilla
Gesus: Nu har jag loggat ut från mitt WP-konto och är sålunda utloggad härifrån. Men inloggning verkar krävas för att jag ska få kommentera.
WP meddelar mig följande = dvs för att jag ska kunna få skicka den kommentar som jag just nu håller på med, kräver WP följande av mig = WP beordrar mig: ”Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in.”
Och de ikoner jag har att välja mellan är 1) WP-s egen ikon, 2) Twitterikonen, 3) Facebookikonen och 4) Google+-ikonen.
Kanske skulle fler ikoner dyka upp, men bara, i så fall, om man har ett konto öppnat på dessa andra platser också. Det KAN ju vara på det viset, att det är enbart på dessa fyra platser som jag har startat upp ett eget konto. Fajtum är att jag just nu inte kommer ihåg om jag har fler konton än dessa fyra som WP föreslår åt mig.
Men jag väljer nu att strunta i de fyra ikon-förslagen. I stället väljer jag nu att logga in igen manuellt, eftersom WP erbjuder också den möjligheten.
Jag upptäcker då att när jag har skrivit in min mejladress manuellt, så verkar WP känna igen den åt mig och föreslår nu, medelst automatisk ifyllning av de andra fälten (som måste fyllas i), dels mitt användarnamn (= bbnewsab), dels URL-adfressen till min egen WP-blogg. Som sagt, detta sker automatiskt.
Men jag kan ändra om jag skulle vilja. Så jag tar och ändrar fr¨n bbnewsab till bbnews.
Nu när detta är gjort, tar jag och bockar för rutan Meddela mig om vidare kommentarer via e-post (rutan finns till vänster, under den kommentar jag just nu är i färd med att skriva).
Intressant att notera är nu, att det nu, när jag ändrat avatarnamn till bbnews från WP får ett erbjudande som lyder: Meddela mig om nya inlägg via e-post. Så jag bockar för den rutan nu, så kanske kag hädanefter kommer att erhålla även mina egna kommentarer till denna mejladress. Som bbnewsab har jag aldrig blit aviserad, av WP, om mina egna kommentarer. Nu kanske även dessa kommer att skickas till bbnews, som ju ”av en händelse” råkar ha samma mehlkonto/mejladress som bbnewsab. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Och nu, slutligen, är det dags för mig att klicka på den rektangulära rutan ”Skicka kommentar” (belägen till snett höger under min skrivna men ännu inte skickade kommentar
Fast innan den här nya testkommentaren går i väg ut i cyberrymden till GesusBloggen vill jag lägga till följande fundering: Jag misstänker starkt, att denna kommentar kommer att se exakt likadan ut (till det yttre) som alla mina tidigare kommentarer, vilka har publicerats medan jag varit inloggad via WP-ikonen med rätt att kommentera på din blogg. Med undantag för att kommenteraren nu heter bbnews i stället för bbnewsab. Vi får väl se. hur det blir. Avatarbilden i form av en amerikansk och svensk flagg förblir dock densamma som tidigare.
Apropå ingenting. Jag ser att någon nyss testat, i ett annat kommentarsfält här på GesusBloggen hur man kan logga in. Kan det månne vara Pegg som är i farten och testar, tror du? Jag kan tänka mig att hon är lika okunnig som jag om sådant här samt lika nyfiken på att testa som jag är.
NIX. Det gick inte. WP läxar upp mig genom att vägra publicering av ovanstående text. I stället förs jag av WP till en sida som har följande budskap till mig:
WordPress.com
Användarnamn eller e-post
bbnews@gmail.com
Jag ombeds nu att ange mitt lösenord. i den ruta som heter Lösenord.
Lösenord
Jag erbjuds även att bokca för en ruta som heter: Kom ihåg mig
Och jag upplyses om att jag kan klicka här om jag har glömt lösenordet: Jag ska då klicka på orden: Glömt lösenordet?
Och har jag inte glömt lösenordet,, ja då ombeds jag att vänligen: Logga in
WP vill också informera mig om att: You are being asked to login because bbnews@gmail.com is used by an account you are not logged into now.
By logging in you’ll post the following comment to Dags igen – Det okända:
Och nu följer så samma kommentarstext som i inledningen av denna nya kommentar.
MEN I STÄLLET FÖR ATT ÄNDRA FRÅN BBNEWSAB TILL BBNEWS VÄLJER JAG NU ATT GÅ TILLBAKA I PROCESSEN OCH LOGGA IN VIA MITT WP-KONTO (= SOM BBNEWSAB). DET BLEV MÅNGA TURER HÄR. MYCKET STRUL. ATT PEGG AV MISSTAG SKULLE LOGGA IN MED ETT ANNAT ANVÄNDARNAMN (TILL EXEMPEL ULLAS) ÄN SITT EGET SKULLE SANNOLIKT ORSAKA LIKA MYCKET STRUL SOM JAG NU RÅKAR UT FÖR. OM MAN INTE LIDER AV DEMENS ELLER DYLIKT MÅSTE MAN RIMLIGTVIS REAGERA PÅ ATT WP VÄLJER ATT OMDIRIGERA ENS KOMMENTAR TILL EN SÄRSKILD WORDPRESS-SIDA. SÅ ATT MAN KAN LOGGA IN MED ETT ANNAT ANVÄNDARNAMN ÄN DET ORDINARIE.
TILL YTTERMERA VISSO märker jag att när jag nu vill återgå till att logga in via WP-ikonen, så förvägras jag detta. WP säger att man ska skicka en identifieringskod till min mobiltelefon. Jag har just erhållit den via SMS. Ska se om jag blr inloggad nu som bbnewsab och äntligen kan få ivöäg denna testkommentar.
@Gesus: Nu har jag loggat ut från mitt WP-konto och är sålunda utloggad härifrån. Men inloggning verkar krävas för att jag ska få kommentera.
WP meddelar mig följande = dvs för att jag ska kunna få skicka den kommentar som jag just nu håller på med, kräver WP följande av mig = WP beordrar mig: ”Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in.”
Och de ikoner jag har att välja mellan är 1) WP-s egen ikon, 2) Twitterikonen, 3) Facebookikonen och 4) Google+-ikonen.
Kanske skulle fler ikoner dyka upp, men bara, i så fall, om man har ett konto öppnat på dessa andra platser också. Det KAN ju vara på det viset, att det är enbart på dessa fyra platser som jag har startat upp ett eget konto. Fajtum är att jag just nu inte kommer ihåg om jag har fler konton än dessa fyra som WP föreslår åt mig.
Men jag väljer nu att strunta i de fyra ikon-förslagen. I stället väljer jag nu att logga in igen manuellt, eftersom WP erbjuder också den möjligheten.
Jag upptäcker då att när jag har skrivit in min mejladress manuellt, så verkar WP känna igen den åt mig och föreslår nu, medelst automatisk ifyllning av de andra fälten (som måste fyllas i), dels mitt användarnamn (= bbnewsab), dels URL-adfressen till min egen WP-blogg. Som sagt, detta sker automatiskt.
Men jag kan ändra om jag skulle vilja. Så jag tar och ändrar fr¨n bbnewsab till bbnews.
Nu när detta är gjort, tar jag och bockar för rutan Meddela mig om vidare kommentarer via e-post (rutan finns till vänster, under den kommentar jag just nu är i färd med att skriva).
Intressant att notera är nu, att det nu, när jag ändrat avatarnamn till bbnews från WP får ett erbjudande som lyder: Meddela mig om nya inlägg via e-post. Så jag bockar för den rutan nu, så kanske kag hädanefter kommer att erhålla även mina egna kommentarer till denna mejladress. Som bbnewsab har jag aldrig blit aviserad, av WP, om mina egna kommentarer. Nu kanske även dessa kommer att skickas till bbnews, som ju ”av en händelse” råkar ha samma mehlkonto/mejladress som bbnewsab. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Och nu, slutligen, är det dags för mig att klicka på den rektangulära rutan ”Skicka kommentar” (belägen till snett höger under min skrivna men ännu inte skickade kommentar
Fast innan den här nya testkommentaren går i väg ut i cyberrymden till GesusBloggen vill jag lägga till följande fundering: Jag misstänker starkt, att denna kommentar kommer att se exakt likadan ut (till det yttre) som alla mina tidigare kommentarer, vilka har publicerats medan jag varit inloggad via WP-ikonen med rätt att kommentera på din blogg. Med undantag för att kommenteraren nu heter bbnews i stället för bbnewsab. Vi får väl se. hur det blir. Avatarbilden i form av en amerikansk och svensk flagg förblir dock densamma som tidigare.
Apropå ingenting. Jag ser att någon nyss testat, i ett annat kommentarsfält här på GesusBloggen hur man kan logga in. Kan det månne vara Pegg som är i farten och testar, tror du? Jag kan tänka mig att hon är lika okunnig som jag om sådant här samt lika nyfiken på att testa som jag är.
GillaGilla
Nej det är inte Pegg.
GillaGilla
Test: Vill bara förvissa mig om att det inte ska bli ännu mer strul. Om allt har återgått till det normala nu, ska denna kommentar hamna på GesusBloggen utan strul. För nu är jag, enligt WP, inloggad via mitt WP-konto.
GillaGilla
Hörde just om heksesot (häxsot). Kom genast att tänka på Pegg.
Häxsot måste väl i en woowoos ögon och hjärna anses vara det ultimata beviset på att en bostad är hemsökt av häxor, demoner eller andra andeväsen.
Läs mer om häxsot här: http://heksesot.com/hva_er_heksesot .
Vi lär oss i den faktaartikeln att Häxsot är en svart, oljig och klibbig beläggning som kan finnas på olika ytor i en bostad.
Häxsotet är inte torrt som vanligt sot och går därför inte att tvätta bort lika lätt.(Ett faktum som naturligtvis ökar övertygelsen hos en woowoo, att här har vi att göra med något övernaturligt fenomen, som nog kan kopplas samman med demoner eller häxor, därav fenomenets namn.)
Beläggningen kan finnas på alla olika typer av ytor i en bostad, såsom fönsterrutor, väggar, golv, tak – eller i skåp. Inte minst kök och badrum verkar vara extra utsatt för häxsotattacker.
I Sverige är häxsot av någon anledning inte lika vanligt förekommande som i Norge. Hur nu det ska tolkas? Kan det vara så, tror ni, att de demoner eller häxor som ligger bakom detta fenomen trivs extra bra i just Norge? Är hela Norge ett förbannat land? Och Sverige ett inte lika fult förbannat land? Ja, fråga inte mig, jag vet inte.
I vilket fall, norska forskare, som avvisar demon- eller häxhypotesen, menar att den här klibbiga sotliknande hinnan/filmen, som kan sätta sig på olika ytor i en bostad, uppkommer genom en sorts kemisk reaktion av substanser, vilka finns i exempelvis vattenbaserad, miljövänlig målarfärg och golvpolish.
En faktor som kan initiera/igångsätta en häxsotreaktion kan tydligen vara återkommande förändringar i temperatur, luftfuktighet eller dylikt. Inte sällan är fenomenet säsongsbetonat. Alölt detta indikerar, enligt forskarna, att det ytterst kan vara frågan om ett slags ventilationsproblem, Faktum är att en översyn av bostadens ventilation kan minska – ja, rent av förebygga – häxsotattacker och deras utbredning/intensitet i bostaden.
Vänligen notera att kopplingen till Pegg och hennes upplevelser hemma hos sig, i sin bostad, INTE ligger i detta med häxsotens påstådda koppling till demoner eller häxor. Nej, min association till just Pegg ligger däri, att det sålunda finns kemiska reaktioner, vilka kan utlösas av föränringar i variabler som temperatur och luftfuktighet, och att dessa kemiska reaktioner både kan orsaka att klädesplagg börjar att lukta på speciellt vis och leda till att det bildas en klibbig, sotliknande hinna/film på olika ytor i en bostad.
Något som naturligtvis, av en woowoo, uppfattas som att bostaden – i BÅDA dessa fall/exempel – måste vara hemsökt av andeväsen.
Jag har alltid undrat varför woowoos inte kan tänka sig att det måhända är helt naturliga kemiska reaktioner som ligger bakom allehanda upplevda dofter och klibbiga eller torra ytbeläggningar i en bostad. Hur kan woowoos alltid vara så säkra på att den enda möjliga/tänkbara förklaringen är just andeväsen?
Någon som vet eller åtminstone har en förklaringshypotes?
GillaGilla
Tydligen har andarna glömt att avsluta jobbet här eftersom jag inte kan uppfatta att här är klibbigt eller sotigt.
Hur ska JAG kunna veta varför andarna gjorde si och så och hur de tänkte. Ett metaforiskt exempel. Två vänner, A och B ska äta middag på en restaurang, modell finare. De beställer in piggvar. När maten kommer är det en tallrik piggvar och en tallrik blodpudding. Stumma av häpnad stirrar de på blodpuddingen emedan kyparen går sin väg.
– Varför fick du blodpudding? frågar A. – Ja det måste vara någon sorts skämt, skrattar B. Men roligt är det inte. För innan B skulle få in rätt maträtt, så skulle A har ätit upp sin, för annars skulle den kallna.
– Men varför, frågar A igen. – Ja du, svarar B som inte kommer på något annat att säga. – Men det måste ju finnas någon anledning, envisas A..Det är ju DU som fått blodpudding.
B svarar inte. Hen är nu irriterad både på restaurangen och kompisen. Trots att de fick in två nya tallrikar med piggvar, så blev måltiden kryddad med stel stämning.
Förmodligen fattar ni inte metaforen. Men varför ska B veta varför hon hade fått blodpudding när hon beställde piggvar?
Varför måste den som blivit utsatt för spökerier veta varför anden gjorde si istället för så och hur den kunde göra det och hur den tänkte?
Precis som er fulla och fasta övertygelse om att man genast bestämmer sig för att man råkat ut för spökerier och därmed avfärdat alla andra tänkbara förklaringar. Det är inte sant.
Trots min opålitlighet därvidlag, ska jag nu verkligen försöka avsluta mitt engagemang här, men det är frestande att svara när det pratas så mycket skit om mig.
GillaGilla
En ”normal” människa skulle väl bara fråga varför dom fått fel (och mest troligt fått en förklaring + ursäkt), och sen fått in rätt rätt, eller? Annars kan man ju, som du gör, skylla allt på döda människor och inte fråga, eller bry sig om den verkliga orsaken..!
Och du vill inte ”svara” på?
”Ulla (”C”)/Pegg. Så en tröja som luktar ”ko” som inte använts på en till två dagar, och innehavaren bor på en lantbruksgård – är enligt dig, omöjligt något annat än ett spöke (en död f.d koägare) som inte har någon materia,som lyckas framkalla fysiska luktämne/molekyler som han sen lagt i just den tröjan utan någon enda vettig anledning..?”
GillaGilla
Som svar på din fråga, i just detta fall tror jag det. Du fattade inte heller, precis som jag trodde, min metafor. Naturligtvis frågar man varför man har fått in fel rätt, de fick ju in rätt rätt sen.Hur skulle de ha fått det om de inte frågat? Det där var en fånig kommentar från dig Gesus. ”Annars kan man ju, som du gör, skylla allt på döda människor och inte fråga, eller bry sig om den verkliga orsaken”.
GillaGilla
Fånig, tja, men skriver man såhär, så…
”Alternativa förklaringar har jag inte orkat sätta mig in i såpass att de har berört mig, eftersom de inte stämmer överens med min slutsats om vad jag har upplevt.”
GillaGilla
@Pegg: Apropå din utmärkta måltidsmetafor.
Menar du alltså att du är individ B, den som får blodpudding? Och att, kanske, Gesus eller jag är individ A (= den som är frågvis och undrar varför just du erhöll blodpudding trots att du inte hade beställt något sådant)?
Du skriver att B inte har något bra svar att ge på frågan om varför just hen serverades blodpudding. Jag citerar från din metaforkommentar: ”B svarar inte [på A:s frågor till henne]. Hen är nu irriterad både på restaurangen och kompisen.”
Ja, i så fall är denna individ B dig, kära Pegg, i ett nötskal. Du blir ju också arg och irriterad på allt och alla (inte minst på A). Samt blir tyst, saknar svar på hur det kunde bli så som du skriver, att du fick blodpudding (läs: uppleva så konstiga fenomen) utan att ha bett om det.
Dock skulle metaforen ha blivit ännu bättre, ännu mer mitt i prick, om du hade skrivit, att B faktiskt inte var helt tyst på förklaringsfronten utan snarare – likt en papegoja eller varför inte en som cd-skiva som hakat upp síg – gång på gång, inte olikt ett mantra, upprepar, som svar på A:s frågor, den enda förklaring hon själv kan komma på. Om och om igen.
Nämligen den förklaringen som går ut på att det måste vara andeväsen som på något vis ligger bakom felserveringen (läs: den inträffade konstigheten), och att alla andra förklaringar som kompisen A eller restaurangens ägare/hovmästare i efterhand kommer med är osannolika eller omöjliga i dina ögon och öron, närmast att betrakta som ren bullkskit.
Inte visste jag att du var så här duktig på att hitta på egna metaforer/liknelser, Pegg. Beröm från mig till dig för det!
GillaGilla
Det roliga här också är ju att det är väl inte mindre sannolikt (läs tokigt) att ett spöke, dvs en död människa från andevärlden, skulle vara orsaken till att det blev blodpudding istället för Piggvar – som att en död fd koägare utan materia skulle framkalla och lägga luktmolekyler i en tröja helt utan anledning :-]
Förresten C, har inte Evert kor?
GillaGilla
Vem är Evert?
GillaGilla
Det behöver jag knappast tala om för dig ju – men har inte han djur på sin gård/mark?
GillaGilla
Efternamn och adress? Du får gärna tala klarspråk. Jag känner ingen Evert här, inte maken heller.
GillaGilla
Nej – jag är inte som du och lägger ut namn här. Jag respekterar att folk vill vara anonyma. Jag kan dock inte hindra folk från att själv skriva vem dom är här, med t.ex sin e-postadress…
GillaGilla
Arg och irriterad blir jag när jag blir utsatt för hån, kära bbnewsab.
Haha du fattade inte metaforen, i alla fall inte som den var menad. Precis som jag trodde. Jag ville inte blanda in andeväsen på något vis i den händelsen. Vad tycker du att B skulle ha upprepat? Jag fattade inte det.
MENINGEN med metaforen var att säga, att man inte kan lägga ansvar på att någon ska veta saker hen rimligtvis normalt sett inte kan veta.
GillaGilla
Om jag hade en tröja som luktade ko, och om inget annat i samma rum eller garderob luktade ko, skulle jag utgå ifrån att det i första hand måste handla om någon form av kemisk reaktion mellan någon typ av fiber(”tråd”) i tröjan och den omgivande luften och/eller mellan tröjans fiber(”trådar”) och rester av svett, hudflagor, smutspartiklar eller dylikt från tröjande bärare eller något sådant.
Då vore det hur naturligt som helst, att kolukten är begränsad till just tröjan SAMT att kolukten inte har blivit spridd vidare bortom tröjans eget ”utbredningsområde”.
I så fall kan man också antaga, att tröjans kolukt inte kan ha varit extremt stark. Ty OM den varit stark, borde kolukten narurligtvis ha spritt sig ut i rummet. Här nere på jorden gäller nämligen kemins och fysikens mycket väl evidensbaserade ”lagar” oavsett om det är en ande från annan dimensin eller en helt naturlig kemisk luktreaktion som är orsaken till kodoften.
Svårare än så är det inte. Konstigare än så är det inte. Varför blanda in andeväsen från en annan dimension, kanske från ett annat universum? Den sortens woowoo-istiska bullskit-tro är inte det minsta vetenskapligt evidensbaserad. utan den bygger enbart på känslor som grundas på önsketänkande, behov av tröst, behov av ångestlindring eller dylikt.
GillaGilla
Därom råder delade meningar som alltså är avslutade från och med nu.
GillaGilla
@Pegg: Vilket stjärntecken tillhör du? Själv är jag en Oxe (Taurús). Och jag är lite nyfiken på vilket stjärntecken du tillhör, ty enligt en astrologibok jag har, finns det vissa stjärntecken som Oxar har problem med, dvs Oxar funkar inte ihop med personer från dessa stjärntecken. Så det skulle vara kul att se, om astrologin har fel också i detta avseende (också i denna förutsägelse).
PS OM du är ett ”gränsfall” (= född mellan två stjärntecken), berätta då gärna vilka BÅDA dessa stjärntecken är, trots talesättet ”Nära skjuter ingen hare”.
Förresten, Pegg, tror du på horoskop och annan astrologi-bullskit också? Eller du har specialiserat dig på just andetro? Alltså: Tror du på demoner och änglar också? Och ser du Gud som en uråldrig och vitskäggig gubbjävel som ligger på sofflocket i sitt himmelrike och latar sig nu medan hans (påstått) tusenåriga ”vilodag” pågår?
GillaGilla
Jag är en kräfta. Jag tror inte på horoskop och astrologi Jag tror inte på demoner och änglar. Jag har inte specialiserat mig på andetro som du uttryckte det. Vi drabbades av spökerier här 2013 och det var inte kul. Jag ser inte på Gud som du har beskrivit honom.
GillaGilla
Vilken tillfällighet (igen), att du också är Kräfta, precis som Ulla (eller C egentligen då) :-]
GillaGilla
Har hon sagt det? Mina båda barn är födda i samma månad med fyra dagars mellanrum. Jag har två små barnbarn som är födda i samma månad också med fyra dagars mellanrum. Visst ÄR det konstigt?
Nej Gesus du försöker sätta dit mig på något vis, till varje pris verkar det som. Kanske mår du bra av det?
GillaGilla
”Nej Gesus du försöker sätta dit mig på något vis, till varje pris verkar det som.”
Inte alls, jag bara väntar på, och ser hur länge du ska fortsätta göra bort dig och spela vidare med din bluff – jag vet :-]
Jag sa aldrig att Evert hade kor – bara att det ser ut som han har djur på sin mark…
GillaGilla
Å andra sidan när det gäller astrologi, så har jag fått lära mig sen lång tid tillbaka att oxar och kräftor går bra ihop. Min make råkade vara oxe och två nära vänner är oxar. Många vänner kan man ju ha, men oftast inte så många nära sådana, inbillar jag mig. Å andra sidan kan ju det bara ha råkat bli så som det blev. Så astrologi: njaee..
GillaGilla
Helt fantastiskt ju. Du och Ulla (C) är samma stjärntecken + att bådas makar är också samma tecken. Vad är oddsen ;-]
GillaGilla
Kollat på Ratsit?
GillaGilla
Nej.
GillaGilla
@Pegg: Kanske dags för mig att börja tro på astrologi-bullskiten? I min astrologibok står det nämligen, att Oxar har svårt att komma överens med Kräftor.
Det står också i samma bok att Kräftor ofta är konservativa i sina värderingar, inte sällan lite av bakåtsträvare. SAMT, vilket är intressant, att de ofta är lagda åt det andliga hållet till med fokus på känslor som sympati, empati och engagemang. Därtill ofta djurvänner (framför allt fyrfotadjur). Allt medan Oxar är stingsliga, lättretade, ”tjuriga”, envisa, egoistiska, egocentriska och närmast rädda för starka känslor.
Hur tycker du att den sortens omdömen stämmer in på mig (som Oxe) och dig (som Kräfta), Pegg?
Jag tror så här: Även om du är djurvän, Pegg, och tycker om framför allt olika sorters fyrfotadjur, så är du ingen större vän av just Oxar vare sig dessa har fyra ben eller blott två.att stödja sig på.
Ser fram emot ditt svar.
GillaGilla
Tja haha, jag skrev just ett svar. Är din bok antik? Jag har en plansch där man enkelt kan se vilka som passar ihop, en kräfta passar ihop med fiskar, skorpioner och oxar. En gång för längesen var det en som ställde mitt horoskop. Min make skulle vara en oxe, sa hon. Så man kanske kan säga som så, att astrologi är bullshit? Man kan ju i alla fall bli förvirrad. Av din beskrivning på oxar är det bara envishet som stämmer in på maken. När det gäller dig, så är du ju helt klart envis. Ibland ser jag även lättretlighet, ganska ofta faktiskt, samt tycker jag att du verkar egocentrisk.
Beskrivningen på kräftor stämmer bättre med vad jag har fått lära mig. Men bakåtsträvare är jag inte, men jag kan vara nostalgisk.Sympati och empati är väl inte fel.Och djurvän är jag. Och dåliga sidor har nog jag som alla andra. Maken säger att jag kan vara lättretlig.
Men din slutsats när det gäller om jag är vän av oxar är alltså fel.
GillaGilla
Gesus, det är jobbigt att bli ansatt från två håll. Jag förstår att du driver med mig. Evert är ett bra exempel på det. På ett sätt är jag faktiskt tacksam, för det är ett tydligt tecken på att jag har debatterat för länge här.
Hälsa Evert och hans kossor!
GillaGilla
@Pegg: När det gäller astrologi och horoskop verkar vi vara överens, du och jag. I ENA astrologiboken står det SI, i den andra astrologiboken står det SÅ om vad som gäller för de olika stjärntecknen. Vilket är ett, i mina ögon, tydligt tecken på att det handlar om ren och äkta bullskit.
Nog om detta. Nu har jag ett förslag att komma med till dig, kära Pegg. Också jag är trött på tjafset här i kommentarsfältet om vem du egentligen är.
Men först lite bakgrundsinformation till dig:
Det finns gratis spårningsprogram att ladda ned i datorn. Med hjälp av ett sådant program kan man spåra varifrån ett mejl eller en bloggkommentar kommer. Träffsäkerheten är hög. I det spårningsprogram jag fick demonstrerat för mig – nej, Pegg, jag struntade i att ladda ned det i den egna datorn – kunde mejlmottagaren/kommentarmottagaren se varifrån i landet avsändaren bor, på ca 0,5 till 1 kilometer när eller så.
Jag misstänker att Gesus förfogar över ett sådant program, eftersom han så lätt kan avslöja när en person skriver kommentarer på bloggen med olika användarnamn/avatarnamn.
Som bloggkommenterare blir man som regel anmodad, såvida inte WP fyller i uppgífterna automatikt åt en, att ange sin egen mejladress. Det brukar stå, ungefär: Din mejladress kommer dock inte att visas offentligt.
Men det betyder, antar jag, att bloggens ägare/administratör kan se mejladressen. Och kan man se mejladressen, då kan man naturligtvis också se det användarnamn som är kopplat till denna mejladress.
Så allt detta tillsammans indikerar, att Gesus nog har ganska detaljerad information om dig. OM nu någon dig när och kär faktiskt inte heter Evert, så är det möjligt för Gesus, med minimalt extraarbete, att ta reda på vad din make faktiskt heter. Det kan rent av förhålla sig på det viset, att Gesus redan i nukäget, utan att anstränga sig nämnvärt, kommit fram till att det står och väger mellan, säg två möjliga namn på din make. Han lägger då, kanske, fram namnförslaget Evert. OM nu det namnet inte ger träff, ja då nästan måste det vara det andra namnet som är det rätta.
Du, kära Pegg, har berättat att du bebor en lantbruksfastighet. På en sådan fastighet bor det INTE många personer. Så om spårningsprogrammets träffsäkerhet ligger inom en felmarginal på 0,5-1 km, kanske det, I VÄRSTA FALL, kan handla om 10-15 olika personer som bor inom det aktuella området. (Det hade varit knepigare om du hade bott i en stordtad, i ett höghus med kanske hundratals möjliga mejlavsändare/kommentarsavsändare.)
Nu har du dessutom berättat för oss alla, att du är Kräfta och maken Oxe. Det begräönsar antalet MÖJLIGA individer ytterligare. Alltså: Om det från början finns högst 10-15 misstänkta personer boende INOM det område som spårningsprogrammet pekar ut, HUR MÅNGA av dessa 10-15. tror du, kära Pegg, uppfyller också kravet att vara kvinnlig Kräfta respektive manlig Oxe?
Uppriktigt sagt, Pegg, det kan inte vara många. Det hoppas jag att du också inser och begriper.
Man kan också förutsätta, att om denna Kräfta och denne Oxe är gifta med varandra, så bor de på exakta samma (gatu)adress. Det minskar antalet möjliga personer ytterligare. Gesus VET dessutom att maken INTE heter Evert (förutsatt att du talar sanning, Pegg). OK, det minskar antalet möjliga personer ytterligare.
Det skulle räcka med att Gesus slog en signal till Skatteverkets folkbokföringsavdelning för att sedan, utifrån redan tillgängliga uppgifter, få fram både rätt personnummer och rätt (fullständigt) namn på både dig och din make och Ulla och hennes make.
Du har för övrigt också avslöjat att du och maken har två egna barn (såvida det inte rör sig om s k bonusbarn) och att dessa båda är födda med blott fyra dagars mellanrum, dock inte samma år. Och att du därutöver har barnbarn, dvs är antingen farmor eller mormor. Du förstår väl nu, hoppas jag, att för den som vill, är det BUSENKELT att spåra dig med hundraprocentig säkerhet.
OM nu Evert är fel, så indikerar det, att GESUS inte har brytt sig om att gå till botten med din och makens identitet. Men OM han ville gå till botten med detta, skulle det vara, som man säger, a piece of cake, alltså HUR ENKELT SOM HELST, för honom att ta reda på allt som finns beskrivet om dig i Skatteverkets folkbokföringsregister (samt därtill få fram uppgifter om din och makens inkomster etc).
Just DÄRFÖR har jag ett förslag till dig, kära Pegg: OM nu Gesus har fel om detta med Evert, ligger det då inte i DITT intresse att visa detta (= att Gesus har fel)? Jag förstår att du kanske inte vill lägga ut de korrekta namnen på dig, din make, Ulla och hennes make här i kommentarsfältet, så att alla kan läsa dessa uppgifter.
Men OM du inte har mejladressen till Gesus, så att du kan mejla de rätta uppgifterna direkt till honom, så föreslår jag, att du mejlar dina ”bevis” på vilka ni fyra är (du, din make, Ulla, hennes make) till mig. Så ska jag vidarebefordra dina bevis till Gesus, för jag har hans mejladress (men vill INTE lägga ut den här i kommentarsfältet, utan det överlåter jag till honom själv att göra i så fall).
Du har ju numera tillgång till inte mindre än två mejladresser som går till mig. Använd dig av en av dem. För säkerhets skull, Pegg, anger jag dem nu ånyo:
Skicka ett mejl till mig på: 1) religionsbefriad@hotmail.com eller 2) bbnews@gmail.com. (Bifoga gärna då också den halvt om halvt utlovade bilden på dig med pytonorm runt halsen nere i Sydafrika år 2009. Fast det är inget tvång.)
Om du vägrar att göra det, ja då måste du ju räkna med att din trovärdighet kommer att förbli mycket låg. Och tjasfet kommer att fortsätta. Som jag ser det har du inget att förlora på att göra så som jag nu föreslår. Du har redan berättat så mycket om dig, att det räcker med minimalt arbete för att slå fast vem du är ÄVEN OM du inte själv tillhandahåller den sista pusselbiten.
Nu måste rimligen förstå, att om man redan i nuläget har information om dig som med ca 95-procentig sannolikhet pekar åt ett visst håll, då blir det en massa tjafs här i kommentarsfältet helt i onödan, när du envist väljer att hävda, att Ulla och du är två olika personer samt att din make inte heter Evert. Så jag ber dig, kära Pegg: Upp till MOTBEVIS!
Det räcker inte med att svara, att Gesus har fel. Inte om du verkligen vill höja din trovärdighet. Och skulle du pudla, ja då är heller ingen större skada skedd, ty din trovärdighet som sanningssägare är ju redan svårt naggad i kanten. Faktiskt tror jag att du skulle få ditt ”anseende” delvis återupprättat, ifall du pudlade. Det skulle visa, att du faktiskt bryr dig om sanningen. Och som sagt, OM du nu kan bevisa att Ulla och du är två olika personer, varför inte göra det? Vad har du att förlora på att göra det? Läs metaforen härinunder noggrant och ta till dig dess innehåll/budskap:
Här är metaforen: Det är som att ha tillgång till en bils registreringsskyltnummer. Säg att man redan vet att skylten inleds så här: ABC12. Vad som återstår är således blott den sista siffran i numret. Dvs i denna metafor finns det max tio bilar som kan komma i fråga. Om man då dessutom vet att bilens ägare är Oxe (eller Kräfta) och var någonstans i Sverige hen bor, hur svårt är det då att få fram också den sista siffran i bilens registreringsskylt, tror du, kära Pegg? Detta skulle till och med den klantigaste polis, ja rent av Terry Evans, Börje Peratt eller Torbjörn Sassersson, kunna klara av, även om dessa har en ovanligt kass performance när det gäller att spåra folk.
GillaGilla
Inga problem, inga hemligheter ju, gesuspettersson@gmail.com
Bilden med pytonormen kan du f.ö få av mig bbnewsab ;-]
GillaGilla
Ja jag är en fruktansvärt hemsk person. Nöjd? 9 feb kl 15.21 ”förresten C, har inte Evert kor?”
Hur du kan ha bilden på pytonormen vet inte jag, men det måste vara på något olagligt sätt du fått tag i det, eller så har jag fel inställningar i Facebook.
Är det hämnd du sysslar med?
GillaGilla
Vem har sagt att du är en hemsk person? Nej jag sysslar inte med något olagligt! Oj, skrev jag kor – mitt misstag då, slarvigt, ber om ursäkt för det. Nej hur skulle det vara hämnd, och för vad?
Som jag skrev tidigare handlar det om din trovärdighet – och den blir ju som den blir när du ”ljuger”, helt utan anledning också…
GillaGilla
@Gesus: Tack för erbjudandet om pytonormsfotot! Men jag har redan hunnit få det via mejl. Tillsammans med ett snällt/trevligt meddelande. Jag tror/hoppas att du också kommer att få ett mejl snart. Kanskje du redan har fått det.
Nu tycker jag att vi gör som Kungen en gång sade till de församlade journalisterna häromåret när hans kaffeflickor var på tal: ”Det är dags att vända blad och gå vidare!
GillaGilla
Jag är med och gör som kungen :-]
GillaGilla
@Ulla Jansson: Nej, detta har inget att göra med att du skulle vara en hemsk person. Bort med den sortens självanklagelser! De är högst irrelevanta, ovidkommande, kontraproduktiva i sammanhanget. Varm kram till dig från mig!
GillaGilla
Den här mannen i denna video kan väl få vara med i kommande avsnitt av ”Det okända”. Han säger ju sig vara en psychic med psychic powers (förmågor): https://www.youtube.com/watch?v=fSkx_RUptl4 .
Tror ni som jag att om den mannen finge medverka i ”Det okända”, så skulle man nog äntligen kunna göra ett genombrott och för en gångs skull fånga något intressant och spännande på bild. Utan att det är fejk. (Eller är det fejk det som vi får se?)
GillaGilla