Standardspöket – mormor/farmor

Att det bara är samma upplevelser, samma hittepå och Barnum-utalande från påstådda medierna, samma redigering och ihopklippning av programmet för att verka som det finns spöken där och att påstådda medierna får kontakt med dom i Det okända – det kan man bara missa om man anstränger sig för att göra det.

Men det är inte bara i Det okända som det är återvinning på allt hittepået av bedragarna. Även på sittningar och storseanser är det bara samma spöken som sägs dyka upp hela tiden – och samma spöken som t.o.m alltid bara sägs säga samma saker.

Såg Camilla Örnberg när hon gick igång med sin akt när ”offret” i förra avsnittet/inlägget ville veta mer om sin mormor som Camilla sa var där och pratade med henne. Tyckte det visar ganska bra hur det går till, och att det aldrig sägs något unikt eller något – bara en massa vagt som passar in på allt och alla.

Först
Kom ihåg att detta är ett redigerat program för att verka som det är på riktigt. Med ”min mattematik” klipps över 75% av vad som sägs bort, för att det inte kan användas.

Notera också att påstådda medium aldrig beskriver döda som folk vet hur dom såg ut. Det är alltid att dom beskriver någon, som sen ska passas in på någon. Och det är där deras gardering kommer in – dom kan ju aldrig garantera vem som kommer komma igenom säger dom. Det kan vara vem som enligt dom. En nära anhörig, en avlägsen släkting, en vän, en arbetskompis, någon som bott där tidigare, och om ingen av dom så någon från trakten som dött – eller ja någon vemsomhelst från hela jorden faktiskt. Bara ha ett öppet sinne som dom säger du ska ha, så passar det ju in på någon till slut :-]

Det är skillnad på att beskriva någon som man vet hur dom såg ut och sen jämföra – och att bara hitta på hur någon ser ut, som sen passas in på någon som ser ut så, vem som. Lite större träffyta, eller hur.

Ett mediums viktigaste uppgift
Är enligt dom själv, att identifiera den döda människan dom påstår pratar med dom – det som aldrig händer, eller har hänt!

”Det är mediets uppgift att kunna ge dig en så pass bra beskrivning av andekontakten och leverera starka bevis så att det inte råder någon tvekan för dig om vem kontakten är”

”Ett mediums viktigaste uppgift är att ge bevis på att det finns ett liv efter det vi kallar för fysisk död.”

OK
Camilla Örnberg har här redan sagt att det är en död mormor där och spökar och att spöket kan prata och säga namn, för det har mormor redan gjort.

Såklart gjorde Camilla det med en gardering för att mormor kanske inte var död, ni vet Terry Evans ”is your papa on the other side”-fråga – först kändes det bara som mormor…

Men istället för att presentera sig, och t.ex prata om barn, och barnbarn och/eller saker som rör familjen och ev hänt – så pratar spöket, klart och tydligt, om en gammal tavelram och kommer med tips om verksamheten där.

Spöket säger tydligt Linnea. Men Camilla känner det som det inte är hennes namn – känner?

Så istället för att bara säga sitt namn, och vem hon är/var med mera, så får Camilla stå och känna hur mormor var. Enligt Camilla typ både glad och ledsen, rolig och allvarlig, blyg men utåt – ja ni vet, dom vanliga Barnum-uttalandena.

Hur dog mormor?
Om nu dödsorsaken är viktig och alltid ska nämnas – varför säger inte mormor bara den då? Hon kan ju prata och säga saker – varför ska Camilla behöva stå och känna in och gissa på vad det kan ha varit.

Det är såklart för att det inte ska bli fel. Utan det ska vagt kunna bli en garderad träff, och därför skojarna alltid chansar på/med hjärtattack, hjärnblödning eller cancer som är dom vanligaste dödsorsakerna. Det är alltid svårt/tung andas och/eller ont huvudet, vilket kan vara lite vad som också.

Vi får aldrig veta vad denna mormor dog av – antagligen för det inte stämde med Camillas gissningar. Jag sticker ut hakan och shotgunnar på självmord.

Camilla Örnberg – ”Det känns som det är ett tag sen hon gått bort”.

Ja det är ju också något ett pratande mormorspöke lätt kan upplysa om om det ska sägas, men gör inte. Och i detta fallet är det minst 60 år sen – så, ett tag sen, nja…

Men detta, ”ett tag sen h*n gick över”, ger ju större träffmöjlighet – allt från en månad till flera år. Samma som vanligt använda, ”h*n gick bort för tidigt”. Ja, vem gör inte det, hur gammal man än är.

Camilla Öhrnberg – ”Det känns som ni stått varandra väldigt nära”.

Svårt att inte få träff på med en mormor, men här blir det bom – dom har aldrig träffats.

Tänker att jag kanske skulle sagt något om jag som död x år senare fick chansen att prata med mitt barnbarn jag aldrig träffat – typ, ”kul att se dig” eller något.

Barnum-uttalande
Men nej istället för att prata om familj eller sådant trivialt, så börjar mormor här istället prata om en tavelram. En tavelram som kommer upp så ofta på storseanser och sittningar, konstigt eller hur. Ni vet, den där tavelramen som alla har/haft som är så ful, men man har inte riktigt velat slänga den, för den var ju mormors, farmors, farfars o.s.v… Underligt att dom döda alltid vill prata om den, när dom får chansen att säga viktiga saker om t.ex testamente och sådant.

Musik
Som också så ofta när det gäller påstådda medier på storseanser och sittningar, så kommer Camilla med att hon hör en låt. Alltså att spöket kan spela upp musik också – förutom att prata och visa bilder. Jag vet inte, kanske spöket ”bara” sjunger låten, men det säger ju inte Camilla så.

Hursom, så är det lite konstigt här. Tror dom har klippt ihop underligt, för Camilla säger, ”för det var ju inget svar på min fråga men…”, precis som hon ställt en fråga som hon får fel svar på(?). Camilla täcker över den missen med att mormor säger att det räcker att hon vet.

Oh vad jag skulle vilja vara med på en inspelning och se hur det klipps ihop och allt det som inte kommer med.

Andlig rådgivning?
Rätt som det är börjar mormor gå igång med att ge tips hur dom ska sköta och tydligen utöka blomverksamheten. Har ju hört talas om andlig rådgivning, men visste inte att det gällde så specifikt affärsverksamhet. Trodde det mest var inom kärleksområdet, att man ska träffa en lång mörk främling liksom :-]

Biasen
Camilla säger aldrig att hon ser mormor, men med lite konfirmeringbias och god vilja så är det ju att Camilla kanske såg mormor – och det ska vara förklaringen till låten Mona-Lisa, att mormor log.

Caroline säger att ”Camilla fick namnet Mona-Lisa”, men det fick hon inte, hon fick låten ”Som Mona-Lisa har sitt leende”, vilket väl är Främling med Carola? Annars hade hon väl bara fått namnet – som hon fick Linnea och dom andra.

Och nu säger ju Camilla att hon ”fick” låten som ett svar på något, där vi aldrig fick höra frågan. Så det får göras en riktig saltomortal för att få ihop det med leendet. Men det är ju inga direkt problem, i Det okända – att få ihop det ändå.

Och tur för Camilla att hon inte beskrev mormor, för hennes vanliga mormorspöke är ju alltid grå/vithåriga med glasögon, och här får vi se att mormor inte var det, utan kort mörkhårig utan brillor. Kanske Camilla t.o.m beskrev mormor – men vi får inte se det eftersom det inte passade in. Fast jag tror inte hon gjorde det, det brukar dom inte när spöket är bestämt och man vet hur dom såg ut som sagt.

Hur gick det?
Är det någon som tycker att Camilla identifierade spöket hon pratade med? Trots att spöket kunde både prata och visa bilder, tillochmed spela upp musik – så kom det inte ett endaste utom bara en massa vagt flosklande som passar in på allas mor- farmor.

Så sammanfattat säger inte Camilla ett endaste som hon inte bara själv hittar på – eller..?

Var är det där dom alltid påstås säga, som dom ”absolut inte kunde veta”?

Följ Gesus på