Etikettarkiv: andra sidan

Vad är det dom säger egentligen!

Tycker det är ganska intressant att höra på vad dom påstådda medierna egentligen säger i Det okända.

Dom glider ju mest runt och babblar en massa men säger inte så mycket. Inget konstruktivt jallafall…

Helt slumpmässigt såg jag detta avsnitt (gammalt), och här är det Elisabeth Lannge som står för dom vanliga flosklerna och agerandet. Men VAD säger hon?

Hon börjar med standard att kolla så att det varit aktiviteter där. Vilket det väl alltid är eftersom dom ringt Det okända. Men det kan ju vara att det inte är där i huset som det spökar..?

Sen ska det knallas runt i huset för att se vad hon kan få för information där.

Det är mycket jag TROR, det VERKAR, jag UPPLEVER DET SOM…

Såklart ”tror” hon att barnen känt av något, af-n. Gärna i/från garderoben, vilken unge har INTE DET?

Det gås runt och knackas/bankas på grejer och väggar för att få reaktion. Får det på garderoben, men missar och säger kläderna…

Högoddsare med väckarklockan, det är ju inte många som har en sådan. Varför inte ”visa” ljudet hon hör istället för att få det ”uppspelat” och sen säga ”ja det är det jag hör”?

Fiskar efter att TV:n ska ha ”krånglat”, vanligt Barnum-uttalande, men ingen träff.

Poussette
Poussette
Sen 1 rebus, varför det? Anden ska vara smart och inte vilja säga sitt namn. Men han visar en rebus? Varför då visa en rebus med sitt namn om han inte vill säga det?

Elisabeth säger ”en påse, minus ett E och sen en etta på påsen”, inte + en etta. Som ett korsord..?

Om han vill säga det och kan visa ett E och en 1:a varför inte visa hela namnet i bokstäver, eller han kanske inte kan stava sitt eget namn?

Hon tjatar om pOss, pOssette hela tiden, så att det inte ska ”feltolkas” som pÅs. Misstänkt hot reading (kanske en tillfällighet att hon sett namnet) eller att hon har koll på att det är ett vanligt Vallonnamn(?).

Hon försäger sig också med, ”det går att kontrollera”, hur vet/visste hon det?

Fortsätt läsa Vad är det dom säger egentligen!

Från andra sidan

Jag har funderat lite på vad jag skulle säga till ”mina anhöriga” om jag fick chansen att prata med ngn efter döden. Vad säger man, hej allt är bra(?) bra, jag är ju död..?

Men om man kollar på alla program med medium osv så kommer jag troligtvis att säga, EN BOKSTAV! att jag fick svårt att andas, tungt i bröstet, att jag inte hann säga hej, att det gick fort bla bla bla… dvs INGET vettigt.

Sen kommer jag troligtvis mixtra med deras TV, skrivare och lampor med mera, gå högljutt i trappor och öppna/stänga köksskåp med mera, med mera…

Och VAD vill man egentligen höra från en avliden, att allt är bra, och kan det vara det dom är ju döda..?

Om det nu skulle vara så j-a bra att vara död, då skulle väl alla bara ta livet av sig eller, varför inte?

Jag har heller aldrig sett eller hört om att dom fått kontakt med ngn ”nerifrån” och som inte har det bra.

Spökfrågor

Hur funkar det här med att kontakta spöken. Finns det några ”gränser”, typ plats/land, språk, tid med mera?

Det verkar vara mest spöken från 1700 – 1800 talet och från samma land/plats i programmen som dom snackar med döda i.

Kan man inte t.ex ta kontakt med Elvis, Jesus, Hitler, Stalin eller några andra lite mer spännande personer? Kanske Olof Palme och höra med honom vem som sköt honom…

Ibland ser man att dom ”för/hjälper över” spöket till ”ljuset” går det då sen inte att ta kontakt med just det spöket igen?