Vi har ju fått någon som verkar vara lite av en expert på Det okända här i kommentarsfältet på senaste tiden – kul. Om inte expert så jallafall väldigt insatt i avsnitten, t.o.m dom riktiga gamla, och vad dom påstådda medierna sagt och gjort.
Men för att vara så insatt i alla avsnitten, blir jag väldigt förvånad att h*n inte sett och reagerat på att det alltid bara är samma samma i alla programmen. Kan ha att göra med att man inte vill se det iochförsig ju :-]
Det okända – elva års inspelningar
Och med vad jag kan se 238 program hittills (?), på platser där det upplevs aktiviteter (övernaturliga sådana också minsann), och det hittas väl typ minst tre spöken varje gång av dom påstådda medierna – har det ändå inte en enda gång lyckats fångas ett endaste spöke, eller aktivitet på film. Inte ens när det skulle vara busenkelt att göra det, om det var/är som dom säger i avsnitten.
Som, här Det okända – Spökjakt.
Eller, Det okända – ännu en chans…
Eller här, Det okända – ääääntligen, ELLER..? Som blev detta, Det okända – rena lögner?
För att ta tre tillfällen av alla. Men dom verkar inte ens tro på det själv eftersom dom inte ens försöker.
Lite snabb ”mattematik”
Om man tar vad Caroline säger i inlägget Inside Det okända med Caroline Giertz, att det filmas i tre dagar på platserna och i ca två timmar med påstådda mediet, så blir det 714 dagars inspelningar under då 11 år – men inga spöken eller aktiviteter! 714 dagar – det är 2 hela år, minus 14 dagar, om man lägger ihop det.
238 avsnitt – vilket då ger typ 476 timmar filmat material med påstådda mediernas floskler, som sen klippts ner till bara 60 timmar (13%), som visas i avsnitten. Det vill säga, 416 timmars (77%) bortkastade floskler och gissningar från påstådda medierna, som antagligen inte kunde redigeras ihop och användas till något som verkade passa in. 77% alltså..!
OK – ”experten”
Att det undgår någon att det bara är samma samma alltid i alla avsnitt har jag svårt att tro. Både vad folk upplevt, och sen vad påstådda mediet kommer dit och gör och säger. Fast det handlar såklart som jag sa att inte vilja se det! Jag fick här t.ex höra i kommentarsfältet att, förutom att det inte bara är samma alltid, så kommer påstådda medierna med relevant information från dom döda människorna. Konstigt, för jag har inte sett något av det en enda gång!
Jag har inte sett ett enda avsnitt där dom inte bara slänger ur sig gissningar (shotgunning), namn, datum och Barnum-uttalande som dom sen ansträngt försöker passa in på grejer dom letar upp. Om dom ens lyckas hitta något, vilket också är sällan.
Jag blev också upplyst om att dom många gånger har hittat den döda person som påstådda mediet påstods snacka med. Trots jag aldrig sett det heller – samma där, bara grejer som långsökt försöks passas in.
Blev såklart intresserad/nyfiken, hade jag missat det? Och frågade efter exempel.
Minsann!
Vi (jag) tittar genast på det avsnittet igen. Vad jag kan se är det första programmet av Det okända, och det jag faktiskt skrivit lite om tidigare, Vad är det dom säger egentligen!, med Elisabeth Lannge från 2004.
Påtalade förresten för ”experten” att det inte var något spöke som bott där, som det påstods, utan 50 kilometer därifrån, dom lyckats hitta och försökt passa in på hittepået. Men det fanns såklart bortförklaring för det :-]
”Du som har tittat på så otroligt många avsnitt av Det okända har naturligtvis noterat att andar så som de beskrivs i programmet kan förflytta sig över stora områden, så om det verkligen handlade om just den gubben Pousette som bott i Uppsalatrakten, vore det ju inte konstigt om han förflyttat sig till den där bruksorten för att hjälpa den lilla andeflickan som var hans släkting.”
Det okända – avsnitt 1
När jag tittar på det nu igen, är det, ramla inte av stolen nu, att,
dom som bor i huset sett skepnader, hört ljud, och känt sig iakttagna. Där är upplevelser som kan förklaras med sömnhypnagoga/paralys.
Påstådda mediet kommer dit, säger att det är aktiviteter/energier där och att det är ”kvinnan i huset” som är öppen.
Påstådda mediet går sen runt och säger sig få till sig och känna olika grejer. Som här blir illamående, det blir kallt, känner yrsel, det blir tungt och att det slår lock för öronen.
Påstådda mediet går in i sovrummen och säger att där känner dom saker. Drar i, slår på olika saker och gör ljud.
Påstådda mediet säger två namn, och några årtal.
Dom letar sen väldigt brett upp någon som det påhittade spöket kan passa in på.
Det vill säga, det som görs i i stort sett varje avsnitt beroende på var dom är och vem dom besöker.
Standardspöke
Vi har även i avsnittet det klassiska spöket, ett barn som drunknat/dött i en olycka. Se även Terry Evans alltid, ”en olycka en bit härifrån” – ja var har det inte varit det..?
Annan teknik
Man kan också se ett annat knep bedragarna använder, här med väckarklockan. Här kastar (shotgunningen) Elisabeth ur sig att hon hör ett ljud/pipande, som dom i huset sen själv får passa in på något som det kan vara. Elisabeth hakar såklart på när dom hittar något (cold-readingen), men hon säger/visar inte hur det låter, utan låter dom visa – och säger sen såklart att det är det hon hör. Och allvarligt, vem har inte en väckarklocka..?
Misslyckad teknik
Elisabeth fiskar efter (shotgunning) elektriska grejer som krånglat, här TV:n. Men det failar, för dom har inte haft problem med den – men OM dom haft det, tja…
Spöket Gustav
Som då ska vara det som visar att påstådda medium inte är bedragare, utan att döda människor pratar med dom (mot betalning), ska vara en Gustav Pousette – 50 kilometer därifrån. Men han vill inte säga sitt namn, så han visar det istället som en rebus, för han ville inte säga det – makes sence? Javisst, i woo-woovärlden inget konstigt alls…
Vi får ett exempel på där Elisabath Lannge gissar på ett, två namn som dom lyckas hitta i något ”arkiv” till slut. Vi vet f.ö inte heller hur många andra ev namn hon kastade ur sig, som inte kom med.
Elisabeth säger i programmet att flickan bott i huset, det har hon inte enligt bl.a kyrkoböckerna, det hittas inte ens någon Sara. Sen att hon drunknat där – vilket dom inte heller hittar något som helst om någonstans.
Pousetten som bor i Gimo har ingen aning om varken någon Gustav eller Sara. Och där är säkert mer som visar att det inte kan vara dessa, men det får vi såklart inte se.
Men med standard woo-woologik är det såklart just dom spökena som var i deras garderob av någon outgrundliga anledning, trots ingen av dom hade någon anknytning dit.
Woo-woologiken
En Gustav som fanns 50 kilometer därifrån var i garderoben med sin 8-åriga faster (som alltså f.ö inte växt upp sen hon dog 300 år sen utan fortfarande är en liten flicka) som han aldrig mötte i livet, hon dog 1710, han föddes 42 år senare 1752. Spöket Gustav gillade inte heller att dom byggt garderoben där, men Sara kände sig trygg i den, det var därför hon var där – hon förstod inte heller att hon var död.
Ett annat standardhittepåspöke förresten, någon som inte gillar att dom byggt om/renoverat i huset :-]
Man (jag) kan undra varför just Gustav, hennes farbror som hon aldrig mötte i livet, som föddes över 40 är efter hennes död skulle komma till garderoben (hur hittade han dit förresten, och hur visste han att Sara satt där?), varför inte Saras mamma, pappa eller någon annan närmare släkting, som hon också träffat i livet..?
Men detta skulle då visa…
Enligt ”experten” skulle detta (exempel 1) visa att dom hittar dom döda som dom påstår dom har kontakt med i Det okända. Vilket då enligt mig är endast att dom kastar ur sig namn som sen hittas i några arkiv och långsökt försöks passas in på dom.
Att det inte skulle finnas en Gustav och/eller Sara i några av alla t.ex släktforskararkiv under en period av över 300 år- och vi snackar här när dom hade typ 10 ungar i varje familj…
Körde själv en snabb Hesselbrandtare förresten, och hoppla hoppla, jag hittade en Pousette bara någon kilometer från där vi bor – förvånad om han inte har någon Gustav och Sara 300 år bakåt i släktträdet.
Så, vad ”bevisar” det att man hittar någon som kan passa in på hittepået – mer än att man kan hitta någon som kan passa in..?
|
Följ Gesus på
|  |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
