Jörgen Gustafsson och Lena Ranehag – uppenbar hot reading

”I detta program: Artonårige Olle Högbom försvann spårlöst den 7 september 1983 i Sundsvall. Medierna Lena Ranehag och Jörgen Gustafsson försöker med hjälp av sin mediala förmåga att sätta sig i kontakt m. Olle. Dokumentärserie från 2003.” – Kanal 5

Börjar med ett rejält bett i egen rumpa
Jörgen Gustafsson skriver bl.a i sin nya bok, En förnimmelse av det okända, att innan inspelningen så ska Lena Ranehag ha ringt upp Pontus Gårdinger som var programledare för Förnimmelse för mord och sagt att hon blivit kontaktad av någon från andevärlden som hette Olle som bott i Sundsvall och ville att hans föräldrar skulle få reda på vad som hänt honom. Detta ledde till att Jörgen och Lena fick ”arbeta” tillsammans med detta avsnitt och detta ”fall”.

Alltså – Lena Ranehag säger sig bli kontaktad av en död människa som talar om sitt eget namn och t.o.m varifrån han är. Det som ALDRIG händer annars – förutom när dom berättar om det efteråt. Som här då, både namn och ”hemort” – inga problem.

Alltså igen – Lena säger sig bli kontaktad av en död människa TROTS att denne då INTE har varken person- eller platsbundenhet till Lena – det som Lena säger att man MÅSTE ha annars kan man inte prata med spökena.

Det hon använder som bortförklaring till att inte kunna kontakta döda Olof Palme här när hon lurade c-kändisar på slottet. Men här var det inga problem då…

Occams..?
Och helt galet sammanträffande väl. Att just Olle, just nu, innan inspelningen av ett avsnitt som ska handla om just honom och hans försvinnande/(mord), kontaktar just Lena som är den som ska vara med i just den TV-serien. Alldeles otroligt fantastiskt, eller hur? Men just så fantastisk är ju andevärlden :-]

Och på tal om hot-readat
Här säger/skriver Jörgen att Lena alltså visste att det handlade om en Olle från Sundsvall som ingen visste vad som hänt med! Inte så svårt att kolla upp det – och Lena är ju avslöjad som hot-readare i andra fall/avsnitt av just den TV-serien. Som här med Pernillafallet, där hon bara fick exakt samma information från spökena som stod i tidningen – som sen visade sig vara fel när mordet löstes.

Gesusintresssant
Är ju också att den döde Olle kontaktar Lena Ranehag och klart och tydligt tydligen talar om för henne att hans föräldrar vill få reda på vad som hänt honom, och det är det han vill lämna information om och därför han kontaktar henne. Men talar sen inte om ett endaste dyft som gör att dom får reda på vad som hänt..!

Men detta visar ju som påstådda medium säger, att andarna i andevärlden verkligen vet allt. Som här att Olle vet att hans föräldrar vill få reda på vad som hänt honom. Han vet tydligen också att det ska spelas in ett TV-program om hans fall och att Lena Ranehag ska vara med i programmet, och att hon hör när döda människor pratar med henne – och t.o.m hur han hittar Lena utan varken person- eller platsbundenhet :-]

Jörgen Gustafsson och Lena Ranehag - hot reading

Uppenbar hot reading
Vi har ett fall, en försvunnen person, ev ett brott bakom, men ingen vet. Den försvunnes familj/pappa är inställd på att polisen är inblandad, och har i massor av artiklar i tidningar och TV gått ut med det under ca tjugo år – t.o.m skrivit en bok om det.

Glöm inte att Lena Ranehag till 100% vet vad detta avsnitt ska handla om – Olle från Sundsvall!

Lägg till Terry Evans och Jill Petersson
Fyra av ”våra mest kända” påstådda medium säger sig alltså fått kontakt med och information från den döde/försvunne. Alla fyra nämner endast grejer som är kända sedan länge, samtliga just polisen – men INGET nytt som kan hjälpa till i fallet. Do the math..!

Hittar inte :-[
Jag har letat en del efter dessa program med Förnimmelse för mord, men det verkar inte finnas någonstans(?). Någon som vet, tipsa gärna.

Förnimmelse av mord – Kanal 5
”De fem medium som medverkar har alla testats mycket noggrant för att bevisa sin skicklighet. De säger sig ha en speciell förmåga – att ta kontakt med människor på andra sidan och berätta deras historia.”

Ett mord i bekantskapskretsen hjälpte mig att testa mediernas trovärdighet – Caroline Giertz

Uppklarat mord
”I jakten på synska personer använde Caroline Giertz, programmets reporter och redaktör, ett uppklarat mordfall i sin bekantskapskrets.

– Jag träffade säkert 20 personer. De fem som medverkar i serien kunde berätta exakt hur mordet gått till, säger Caroline.”

Tja, inget som imponerar direkt, ett uppklarat mord – lätt hot-readat för dessa rutinerade charlataner ju. Men det hade varit intressant att få se/höra när dom berättade EXAKT hur det gått till. Men som alltid med detta, så är det bara personliga anekdoter från någon som blivit lurad av och tror på bedragarna…

Polisarbete
Läser där att Caroline också säger, ”Jill Petersson är den enda av de fem medverkande som tidigare hjälpt till i polisarbete”.

Blir intressant när man läser om Jill Peterssons ”medverkande” i ett annat mordfall där hon står och håller om mördaren (som det visade sig vara senare) och säger att han är oskyldig + pekar ut var kroppen finns (vilket såklart av en tillfällighet är där ett rykte sagt att kroppen ska finas)men och vilket den såklart inte gör sen heller.

Men men, Caroline säger ju iofs bara att Jill ”hjälpt till i polisarbete” – inget om att hon inte hjälpte till att lösa det minsta lilla, utan tvärtom – ”friade” mördaren och pekade ut (gissade på) fel plats var kroppen fanns…

Quick-readat
Redan 1994 erkände Thomas Quick mordet på Olle Högbom – Förnimmelse för mord med avsnittet om Olle, spelades in 2002 om jag förstått rätt. Trots hot-readat allt vad det går så nämns inget om Quick (av vad jag kan hitta) – mer än att Jörgen nämner namnet Thomas. Fast jag uppfattar det som att en av poliserna hette det, och att det är det som Jörgen läst om. Men vem vet – kanske försöker Jörgen klämma in en liten shot-gunning på Quick där. Annars verkar det som t.o.m påstådda medium redan på den tiden såg att Quick bara hittade på och inte var någon bestialisk seriemördare med mera..?

Tänkvärt
Olle försvann 1983 – om han som död 20 år senare fick chansen att ge anhöriga och vänner vetskap om vad som hänt honom, så dom kan få ro och göra avslut + sen leva sina liv så mycket bättre. Varför skulle han då, om han nu t.o.m kontaktar någon och säger att han vill att hans föräldrar ska få reda på vad som hänt honom – INTE ge info om just det?

Fundera bara lite lite lite – om du själv blivit mördad, ditt mord inte uppklarat, din kropp ev inte hittad, din anhöriga lider och har vigt sitt liv åt att försöka hitta vad som hänt dig med mera. Du får möjlighet att hjälpa dom genom att en ”tolk” kan vidarebefordra din information så att fallet löses, din kropp hittas och allt blir till det bästa för alla – skulle du då bara ge dom en bokstav?

Ljudklippet nedan när Lena Ranehag blev avslöjad med att hot-readat ”Pernilla-fallet”, med Anders Eklund, i ett annat avsnitt av Förnimmelse för mord.

Följ Gesus på  Gesus på Facebook Gesus på Twitter Gesus på GooglePlus Gesus på Youtube Gesus på Vimeo Gesus på Dailymotion Gesus på Soup

5 reaktioner på ”Jörgen Gustafsson och Lena Ranehag – uppenbar hot reading

  1. Visst är det uppenbart för alla – utom kanske just woowoos, vilka ju är ”true believers” och därför bekänner sig till en närmast tvångsmässig önsketänkandebaserad tro på woowoo-istiska bullskitfenomen – att det i hög grad handlar om så kallad ”hot reading” i de exempel som Gesus tar upp till analys i detta ovanligt avslöjande GesusBloggen-inlägg. (Bra jobbat, Gesus!)

    Jag skulle dock vilja komplettera Gesus’ resonemang med fyra andra termer/begrepp, vilka i vetenskaplig forskningsmetodik väl bevandrade fenomenundersökare ofta använder sig av för att förklara de bakomliggande psykologiska mekanismer, vilka kan göra så kallade medium fullt och fast övertygade om att här har minsann inte använts någon ”hot reading”-metodik/teknik, utan det är ”naturligtvis” från en påstådd (läs: inbillad och ihopfantiserad) andevärld som upplysningarna kommer.

    De fyra psykologiska termer jag vill lyfta fram är: 1) ”denial”, 2) ”delusion”, 3) ”(self-)deception” samt ”cryptomnesia”.På svenska talar man om ”förnekelse”, ”vanföreställning”, ”(själv)bedrägeri” samt ”kryptomnesi” a.k.a. källamnesi (dvs en form av glömska som bottnar i att man efter ett tag inte längre medvetet kan erinra sig varifrån en viss information kommer, dvs källan/ursprunget har av någon anledning fallit i glömska och/eller krediteras i stället någon/något helt annat, i Lena Ranehags fall alltså ett andeväsen från ”Andra sidan”).

    Jfr också med försvarsmekanismen ”bortträngning”.

    Om de tre första begreppen (”denial”, ”delusion” och ”deception”) kan man läsa i denna intressanta artikel: http://www.philosophy.ox.ac.uk/__data/assets/pdf_file/0007/2113/Self-deception.pdf . Kolla framför allt in sidorna 2-6 (= forskningsrapportens sektion 1 och 2).

    Begreppet ”kryptomnesi” definieras/förklaras så här av Psykologiguiden:

    ”Något som finns omedvetet i psyket (i hjärnans minnesfunktioner) och som dyker upp som en föreställning eller som något man säger eller skriver och då tror att man kommer på det just då.

    Termen används delvis i samma betydelse som källamnesi men kan också avse egna bortglömda upplevelser och sinnesintryck. Motsatt form av paramnesi är när man tycker sig känna igen en situation som man faktiskt inte upplevt tidigare: déjà vu.

    Kryptomnesi anses (av dem som inte tror på själavandring) ligga bakom de berättelser om tidigare liv som ges av människor försatta i hypnos.” (SLUT CITAT)

    I följande artikel kan man ta del av några ovanligt intressanta fall av just kryptomnesi eller källamnesi: http://www.themystica.com/mystica/articles/c/cryptomnesia.html .

    Som till exempel dessa båda incidenter:

    CITAT NR 1: In many past-life experiences under hypnosis the persons [afterwards] reveal[/admit] that [they] have previously read about the events which they are describing in books. This occurred in the 1960s with a Finnish psychiatrist Reima Kampman. Several school girls seemed to recall past-life experiences, but under hypnosis they remembered reading of the incidences in books as children.

    CITAT NR 2: [Another] incidence occurred in 1977 when a past-life regressionist hypnotized a 23 year old woman, Jan, on British television. The woman told of Joan Waterhouse, a famous witch of Chelmsford who had been tried and set free in 1566. [But Jan] gave the date of 1556. […] The date of 1556 was published in a Victorian reprint, of which there were only two copies, one was displayed in the British Museum. It was possible that Jan had seen it. […]

    Härifrån är steget inte långt till det som Gesus så insiktsfullt skriver om och analyserar i sin bloggartikel här ovanför detta kommentarsfält.

    Och ännu kortare är steget till det som diskuteras och analyseras i det ljudklipp, som finns att lyssna på i slutet av Gesus’ artikel. (Mycket bra, Gesus, att du tog med detta audioklipp!)

    De som sitter i radiostudion och diskuterar vad Lena Ranehag under ett besök på platsen för Pernillamordet påstod sig ha förnummit från sin(a) kontaktperson(er) i andevärlden noterar, att hon faktiskt har påfallande många träffar, dvs korrekta iakttagelser/upplysningar, att bidraga med.

    Men HUR imponerande är Lenas utsagor?

    De programansvariga påpekar faktiskt, att allt som Lena Ranehag hasplar ur sig inte är korrekt. Bland annat tar hennes andekontakt – och därmed också Lena själv – fel på den exakta plats där Pernilla blev bragd om livet. LIkaså lämnar Lena felaktig information om vad som hände minuterna innan Pernilla mördades.

    I dag sitter vi nämligen med facit i hand, eftersom mordgåtan numera är löst, Mordet på Pernilla begicks av samma person som våren 2008 mördade tioåriga Engla Höglund, när hon var på väg hem på sin cykel efter en fotbollsträning. Alltså lastbilschauffören Anders Eklund.

    Håll med om att det är konstigt att Lenas kontaktperson i andevärlden ömsom ljuger och ömsom talar sanning. Hur trovärdigt är det? Hade månne även andekontakten ägnat sig åt ”hot reading”? Tja, vad ska man tro?

    Det hedrar emellertid programmakarna att de beslutar sig för att göra en detaljanalys av Lenas olika påståenden.

    Då framträder nämligen ett lika intressant som tydligt mönster, vilket kan beskrivas så här i punktform:.

    1) Nästan alla de uppgifter från Lena, vilka vi nu med facit i hand vet var korrekta, stod faktiskt att läsa i tidningarna efter mordet.(Jodå, programmakarna kollade upp hos/med Sveriges pressarkiv om vad som egentligen hade stått att läsa i morgon- och kvällstidningarna veckorna efter Pernillamordet.)

    2) De felaktiga uppgifter som Lena Ranehag lämnade var genomgående, med få undantag, sådant som INTE hade stått att läsa i tidningarna efter mordet.

    3) Eller med andra ord: De informationsuppgifter som kom från Lena Ranehag och som INTE var korrekta, hade som regel INTE stått att läsa i dagstidningarna från veckorna efter mordet.

    4) Dvs dessa informationsuppgifter är tydliga spår av gissningar från den påstådda andekontakten och därmed, förstås, från Lena själv.

    5) Egentligen är det blott EN ENDA uppgift av betydelse från Lena Ranehag som är intressant ity att den i efterhand visade sig vara korrekt, TROTS ATT den inte omnämndes i dagstidningarna efter mordet.

    6) Fast korrekt och korrekt. I själva verket är detta en definitionssak. Så här sade Lena Ranehag enligt ljudklippet: ”[Mördaren] jobbar med maskiner. [Paus] Lastbilar. [Paus] Jobbar fysiskt.

    ALLTSÅ: Hur pass träffsäkra är egentligen hennes upplysningar? Jag tycker att det som hon säger om mördarens yrke i första hand bör tolkas som att personen i fråga jobbar MED (dvs inte nödvändigtvis sitter I) en maskin av något slag. Han skulle faktiskt lika gärna kunna vara exempelvis motorreparatör på en bilverkstad. Eller varför inte grävmaskinist eller dylikt? Eller rent av en verkstadsarbetare på Scanias lastbilsfabrik, som ligger i – just det – i Falun inte långt från mordplatsen.

    Någon Bull’s eye-träff är det absolut inte. I bästa fall kan man, om man ska vara snäll, tala om tavelträff.

    För övrigt måste ju mördaren ha tagit sig till mordplatsen på något sätt. Han kan ha promenerat, cyklat, åkt buss, flugit, åkt moped, åkt MC, kört personbil, kört lastbil eller dylikt. SÅ VÄRST MÅNGA vettiga alternativ att välja på finns faktiskt inte!

    Med andra ord: Om Lena Ranehag hade berättat, att hon via sin påstådda andekontakt i andevärlden informerats om att mördaren cyklade på en trehjuling till mordplatsen – och OM den uppgiften i efterhand skulle visa sig vara korrekt – ja då, men endast då, skulle jag bli imponerad på allvar av Lena Ranehags informationsuppgift.

    Vänligen notera också att när Anders Eklund mördade Engla Höglund, så var det en PERSONBIUL han körde, inte någon lastbil.

    Så informationsuppgiften om att den manlige mördaren (ja, kvinnor mördar ytterst sällan på det sätt som skedde med Pernilla Hellgren) påstods jobba ”med maskiner” är inget som direkt imponerar, i alla fall inte på mig.

    Möjligen kan väl Lena Ranehag själv, tillsammans med sina psychic och woowoo-istiska true believer-kolleger i branschen, tycka att just det påståendet bevisar, att det finns ett liv efter döden och att vissa av andarna på ”Andra sidan” gärna tar kontakt med på jorden levande personer med talang för medialitet.

    Men i så fall har man inga höga krav på vad som ska räknas som bindande och stark bevisning.

    Förresten: Vad tycker ni andra som har läst Gesus’ nya bloggartikel och lyssnat på ljudklippet?

    Gilla

  2. På tal om dåliga insikter i hur man designar ett forskningsprotokoll som försvårar fusk och tolkningsbias. Gesus skriver så här, jag citerar:

    Förnimmelse av mord – Kanal 5

    ”De fem medium som medverkar har alla testats mycket noggrant för att bevisa sin skicklighet. De säger sig ha en speciell förmåga – att ta kontakt med människor på andra sidan och berätta deras historia.”

    ”Ett mord i bekantskapskretsen hjälpte mig att testa mediernas trovärdighet” – Caroline Giertz

    Uppklarat mord

    ”I jakten på synska personer använde Caroline Giertz, programmets reporter och redaktör, ett uppklarat mordfall i sin bekantskapskrets.

    – Jag träffade säkert 20 personer. De fem som medverkar i serien kunde berätta exakt hur mordet gått till, säger Caroline.”

    MIN KOMMENTAR: Det ovan beskrivna ”forskningsdesignupplägget” skulle förmodligen bli utskrattat och förlöjligat, ifall någon student under sin första termin på universitet eller högskola förslog ett forskningsprotokoll, som var så naivt.

    Nu är Caroline Giertz inte ensam om att sakna kunskap om hur ett forskningsprotokoll designas och upprättas, så att experimentets resultat och slutsatser kan bli värda att tas på allvar.

    Tyvärr visar till och med professorer upp sådan här bias och naivitet. Tänk bara på Robert Hahn, som ju vurmar för homeopati och som tror på reinkarnation.

    Alltnog, den som är intresserad och känner sig manad rekommenderas av mig att läsa denna artikel om det så kallade Scole-experimentet: http://skeptoid.com/episodes/4179 .

    Ett citat ur den artikel: A third red flag is the fact that there’s been no followup. If amazing phenomena truly did happen at the Scole Experiment, it would have changed the world. Mainstream psychologists and other academics would have gotten in on it, it would have made worldwide headlines, and it would be repeated in labs everywhere and become mainstream science. They did have the opportunity: experimental psychologist and author Richard Wiseman provided secure envelopes for the film rolls to the experimenters, within which film always failed to be exposed. Rather than coming away impressed and spreading the word, Wiseman summed it up to me in six words: ”It was a load of rubbish!”

    ALLTSÅ: En experimentell design full av bullskit (a load of rubbish).

    Apropå ingenting: Kolla in denna video som visar hur cheiromantiker (= experter på handflatans olika linjer) kan bete sig mot sina betalande kunder. http://doubtfulnews.com/2015/08/show-of-hands-palmistry-is-bullshit/

    Varje kund har naturligtvis unika handflatelinjer. Ändå får de höra nästan ordagrant samma budskap och framtidsutsikter.

    Men men, de här bluffmakarna kommer säkert inte bli utan kunder. Om inte världen vill bedragas, så vill i alla fall woowoos och true believers det.

    Gilla

    1. The Scole Experiment är väl det som tex Camilla Persson Elfving anser är säkra bevis för sitt hittepå – och där Anders Åkessons självlysande fuskhand är med, om jag inte tänker fel nu…

      Handflateläsaren åker rätt ut på Facebook – tack för den :-]

      Gilla

      1. Vad gäller Scole-experimentet är det precis som du säger i din kommentar, Gesus, I experimentet medverkande medium visar, innan lokalen släcks ned, glatt upp sina lysande armband för kontrollanter och sitters.

        Och det förstår ju vem som helst, eller hur, att den sortens lysande armband snodda runt de båda handlederna är lika omöjliga att manipulera som de stolskarmar var på den stol, vilken Anders Åkesson prompt måste sitta på för att kunna få kontakt med andarna, och därför – för att bevisa att han INTE fuskade när det blev svart i lokalen – villigt lät sina båda underarmar bindas fast vid den medförda stolens rejäla karmar med rejäla buntband.

        True believers verkar inte kunna tänka tanken att delar av ett karmstöd går att lika loss från resten av stolen, så att mediumet därefter kan vifta med sina armar i luften (med delar av de två karmstöden fortfarande fastbundna, med buntband, vid underarmarna.

        Lika lite som att true believers kan tänka sig att ett medium – som under de så kallade Scole Experiments – körde med dubbel uppsättning lysande armband, varav ena paret satt runt ett par fejkhänder (”proteser”) och det andra paret runt de riktiga händerna, allt medan blott två av de fyra armbanden var tända samtidigt.

        Klart som korvspad att de blyga andarna bara kan jobba i mörker, så att sitters inte kan avslöja när fingerfärdiga medium skiftar fokus från ena armbandsparet till det andra.

        Fast å andra sidan, true believers VILL att det ska vara på riktigt. Så jag tror faktiskt att de här bondfångeritricken skulle kunna fungera även i dagsljus – i alla fall om dessa true believers utgör sitters-publiken.

        För att understryka detta ger jag ett blås i samma sorts andetrumpet som Colin ”Lincoln” Fry lät sig ertappas med 1992, då han också, fastän han rättelligen borde ha fortsatt att vara fastbunden i sin stol, var lös och ledig och i rörelse i seanslokalen.

        Friska gärna upp minnet med detta korta videoklipp: https://www.youtube.com/watch?v=4KBUTo3AjX0 .

        Notera vad reportern säger, exempelvis detta med att Colin Frys anhängare tror på hans bortförklaring om att han var ”besatt av sin ande” och därför inte kunde rå för att det såg ut som det gjorde, när lamporna i lokalens tak plötsligt plötsligt började att lysa igen, sedan någon – kanske en illvillig spjuverande – råkat komma åt strömbrytaren.

        Ja jösses. Gullibiliteten (= naivitet plus lättrogenhet) bland true believers vet inga gränser.

        Gilla

  3. Fy fasiken vilka obehagliga typer! När det passar henne kör hon med att det måste vara platsbundet, men så helt plötsligt så kan andar kontakta henne ändå utan att det måste vara på nån specifik plats…M a o bara bluff och båg !Jag antar att hon försvarar sig med att hon inte kan styra detta utan att det är andevärlden som bestämmer, då är hon ju helgarderad. …

    Liked by 1 person

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s