Kollar på nyheterna till morronkaffet. Det handlar en del om Libyens Muammar Khadaffi som blev dödad igår. Utdragen ur ett avloppsrör där han gömde sig och sen troligtvis misshandlad till döds.
Det intervjuas en massa folk ”på gatan” som springer runt och firar. Folket är ju glada och så, viftar med flaggor och sjunger.
Och såklart då också det obligatoriska, allah akbar, ”gud är stor” skriks överallt av alla.
Jaha, och vad hade nu allah med detta att göra?
Menar dom att allah tillät Khadaffi att terrorisera Libyens folk i 42 år innan han, (ja, jag skriver ”han” för den påhittade guden kan inte vara annat än en man med den kvinnosyn som religionen har) tja, vad ska man säga, hjälpte folket att resa sig mot honom?
Men det är ju det här med gud och tid. Guds rike är nära, en dag är för herren är såsom tusen år, tre dagar och tre nätter o.s.v, så 42 år är väl ingenting iofs. Men kunde han inte grejat det liiite tidigare…
Och visst är det lite störigt när gud får credd för vissa saker, som när någon blir frisk från en sjukdom t.ex. Är det gud som gör så att dom blir friska, borde han inte vara den som tillåter dom bli och vara sjuka från början då också?
Det är som Al Pacino/John Milton säger i Djävulens advokat, när något bra/gott händer så är det guds förtjänst, men när något illa/dåligt händer så heter det, ”god works in mysterious ways”.
Det är (precis som bibeln och koranen) i vanlig ordning en religiös helgardering.
| Följ Gesus på |  |
 |
 |
 |
 |
 |
Gesusbloggen 